Hjälp jag har autism

[MidnightSoul]

Ja, det är här det blir knasigt med autism. Dels för att det fortfarande är en aktiv debatt i hur autism ska betraktas, själva grundfrågan är folk inte överens om.

Såhär ser jag på det:
Autism är inte en funktionsnedsättning i hjärnan. Det är snarare en funktionsökning, och ett annat "mode" för inlärning och minnesinlagring. Autister finns på hela IQ-skalan. Det går inte att medicinera. Det är inte en enkel genmutation. Det är inte något som tar kål på några celler. Det finns inget "botemedel". Det är helt enkelt inte en sjukdom.

Själva "nedsättningen" uppstår i socialt kontext, alltså mot samhället. Det blir betydligt mer synligt hos de med lägre IQ, de som haft otur under uppväxten, och de som har flera diagnoser.

För mig märks det i att det är så dränerande och svårt att klara av det som förväntas av mig som "normal vuxen". Jag är jättebra på att tänka och läsa vetenskapliga artiklar, men 8 timmar i kontorsmiljö får mig att gråta pga för mycket intryck. 8 timmar dag ut och dag in på vilken arbetsplats som helst sliter oerhört på mig, till sist klarar jag inte av vardagen hemma längre och måste ta "ett uppehåll". Utan inkomst alltså. Jag vet inte hur jag ska hitta ett jobb jag klarar heltid, arbetsuppgifterna är aldrig ett problem, det är allt runtomkring som är problemet. Jag tycker inte att det är något fel på mig egentligen, men jag måste ju försörja mig själv? I ett samhälle som inte erbjuder utrymmen där såna som jag får skina, bara ställen som nöter ner oss och ger oss psykologiska problem (utbränning, depression, panikångest).

Orkar inte skriva mer men här är en bra wikisida tycker jag .

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Autism_rights_movement

Känner så igen mig. Jag klarade kontorsmiljö när vi var 2 pers och jobbade 75%. Jag har gått upp till 100% och vi är fler personer nu och jag har ansvar för upplärning. Det e tufft som fan, men jobbar jag inte 100% så kommer jag inte överleva som pensionär. Vad gör man liksom? Sen klagar folk på att jag somnar när jag kommer hem och inte gör något. Det finns liksom en anledning till det...

 

[em-pirre]

Jag upptäckte tidigare i år att det där med att plugga på distans fungerade jättebra för mig. Just för att jag då kan kontrollera miljön, kan sitta i ett tyst och lugnt rum med för mig fungerande belysning, temperatur m.m.

Nu när jag söker jobb så letar jag efter antingen deltidsjobb, jobb med varierande uppgifter eller jobb där man åtminstone delvis kan jobba hemifrån. Ett problem där blir att många verkar tänka ungefär "Ah, hon vill jobba hemifrån för att hon är lat och vill smita undan arbetsuppgifter!", och det är delvis det som jag tänker att nog kan bli lättare om jag får en diagnos. Att kunna säga att nej, jag är absolut inte lat, men jag behöver andra förutsättningar och en annan miljö för att kunna prestera bra.

Tex så när jag pluggat så har det varit tänkt att vara heltidsplugg. De flesta av mina klasskamrater la ner motsvarande tid. Själv satt jag med skoluppgifterna totalt kanske 2-3 dagar i veckan, och fick ändå högsta betyg i det mesta, just för att i fungerande miljö så blir jag rysligt effektiv. Hade jag däremot suttit i klassrum, då hade jag troligen fått kämpa som en tok för att öht klara av att få godkänt (och troligen inte fixat ens det).

Exakt samma för mig! Får mild ångest av att bara tänka på skola, skolmiljö, föreläsning. Usch.

Men hemma gick det jättebra att studera. Har just gjort klar en distansutbildning och det var så skönt! Jag jobbar också bättre hemma där jag får jobba under mina flowperioder (oftast väldigt tidigt) och sen slappa på eftermiddagen.

 

[skiesabove]

Jag upptäckte tidigare i år att det där med att plugga på distans fungerade jättebra för mig. Just för att jag då kan kontrollera miljön, kan sitta i ett tyst och lugnt rum med för mig fungerande belysning, temperatur m.m.

Nu när jag söker jobb så letar jag efter antingen deltidsjobb, jobb med varierande uppgifter eller jobb där man åtminstone delvis kan jobba hemifrån. Ett problem där blir att många verkar tänka ungefär "Ah, hon vill jobba hemifrån för att hon är lat och vill smita undan arbetsuppgifter!", och det är delvis det som jag tänker att nog kan bli lättare om jag får en diagnos. Att kunna säga att nej, jag är absolut inte lat, men jag behöver andra förutsättningar och en annan miljö för att kunna prestera bra.

Tex så när jag pluggat så har det varit tänkt att vara heltidsplugg. De flesta av mina klasskamrater la ner motsvarande tid. Själv satt jag med skoluppgifterna totalt kanske 2-3 dagar i veckan, och fick ändå högsta betyg i det mesta, just för att i fungerande miljö så blir jag rysligt effektiv. Hade jag däremot suttit i klassrum, då hade jag troligen fått kämpa som en tok för att öht klara av att få godkänt (och troligen inte fixat ens det).

Ja precis så! Jag är motsatsen till lat, men allt "jobb" jag gör syns inte utåt. Om omgivningen är intrycksminimerad och jag vet exakt vad som förväntas av mig går det rysligt fort. Jag gillar också distansplugg, föreläsningar på plats hade jag svårt att "höra", min auditory processing liksom stänger av.

Haha, det går rätt fort faktiskt i dåliga miljöer också, jag har inte riktigt någon glidande skala på prestandan, av eller på. Och det ger sociala problem på arbetsplatsen om det är teambaserad produktion -_-. Jag jobbar *för fort*, arbetsuppgifterna tar slut långt innan kollegorna är klara - då ser dom dåliga ut, "jobba lite lugnare". Men man får inte heller ta pauser och se ut som att man sitter och gör ingenting, då blir det tillsägning för att jag latar mig... Hur jag än gör blir det fel .

Förstår fortfarande inte vad det var mina fd kollegor gjorde vid sina datorer. Rörde dom musen lååååångsamt över skärmen för varje klick? Pekfingervalsen fast lååångsamt? Jag gjorde ordrar på 2-5 minuter. Dom brukade sitta 20-50 minuter. Svårt att begripa hur dom lyckades .

 

[Fruentimber]

Allmänt tips angående 8 timmar i kontorsmiljö osv; hitta jobb där man har målstyrd arbetstid. Förstås lättare sagt än gjort, men de finns. Jag började en heltidstjänst i augusti förra året med målstyrd arbetstid och det har nog räddat mig hittills även om jag varit nära in i kaklet nu under våren.

Men utöver det så är ju även heltidstjänst otroligt dränerande, och det vet jag inte hur man kommer runt. Jag tror inte att det är hållbart, för mig, i det långa loppet.

 

[skiesabove]

Allmänt tips angående 8 timmar i kontorsmiljö osv; hitta jobb där man har målstyrd arbetstid. Förstås lättare sagt än gjort, men de finns. Jag började en heltidstjänst i augusti förra året med målstyrd arbetstid och det har nog räddat mig hittills även om jag varit nära in i kaklet nu under våren.

Men utöver det så är ju även heltidstjänst otroligt dränerande, och det vet jag inte hur man kommer runt. Jag tror inte att det är hållbart, för mig, i det långa loppet.

Det lät bra, målstyrt. Dvs, om jag är klar med mina arbetsuppgifter så är dagen slut? Arbetsköparen betalar för min insats, inte hur lång tid jag är i lokalen?

 

[Fruentimber]

Det lät bra, målstyrt. Dvs, om jag är klar med mina arbetsuppgifter så är dagen slut? Arbetsköparen betalar för min insats, inte hur lång tid jag är i lokalen?

Nej, inte riktigt. Jag förväntas arbeta 37,5/vecka men hur jag lägger upp tiden styrs av mig och min verksamhet. Dvs vill jag sitta och jobba hemma 8-12 och sen 18-22 så kan jag göra det. Det styrs ju även lite av vad jag har för möten och arrangemang inplanerade. Jag behöver aldrig ta ledigt för att gå till läkaren, kan göra ärenden mitt på dagen, ta en vilodag mitt i veckan etc. Jag lägger upp min tid själv och det styrs av planeringen för min verksamhet. Mina arbetsuppgifter tar inte "slut" på det sättet, men det är ju olika mellan yrken förstås.

 

[em-pirre]

Ja precis så! Jag är motsatsen till lat, men allt "jobb" jag gör syns inte utåt. Om omgivningen är intrycksminimerad och jag vet exakt vad som förväntas av mig går det rysligt fort. Jag gillar också distansplugg, föreläsningar på plats hade jag svårt att "höra", min auditory processing liksom stänger av.

Haha, det går rätt fort faktiskt i dåliga miljöer också, jag har inte riktigt någon glidande skala på prestandan, av eller på. Och det ger sociala problem på arbetsplatsen om det är teambaserad produktion -_-. Jag jobbar *för fort*, arbetsuppgifterna tar slut långt innan kollegorna är klara - då ser dom dåliga ut, "jobba lite lugnare". Men man får inte heller ta pauser och se ut som att man sitter och gör ingenting, då blir det tillsägning för att jag latar mig... Hur jag än gör blir det fel .

Förstår fortfarande inte vad det var mina fd kollegor gjorde vid sina datorer. Rörde dom musen lååååångsamt över skärmen för varje klick? Pekfingervalsen fast lååångsamt? Jag gjorde ordrar på 2-5 minuter. Dom brukade sitta 20-50 minuter. Svårt att begripa hur dom lyckades .

Exakt! Gud så skönt att höra att andra har det likadant.

Jag är uppskattad på min arbetsplats men jag blir så frustrerad över alla regler som inte följs (pga resursbrist eller pga olika åsikter) och jag har förstått först nu att det bara är jag som blir så dränerad av att det inte finns ett exakt rätt och fel.

Blir det för abstrakt eller utan tydligt mål så funkar det inte alls. Jag hakar upp mig på detaljer.

Men jag är skicklig på att fungera i grupp och så men det finns ju en orsak till att jag sedan brakar i hop med burnout

 

[Red_Chili]

Haha, det går rätt fort faktiskt i dåliga miljöer också, jag har inte riktigt någon glidande skala på prestandan, av eller på. Och det ger sociala problem på arbetsplatsen om det är teambaserad produktion -_-. Jag jobbar *för fort*, arbetsuppgifterna tar slut långt innan kollegorna är klara - då ser dom dåliga ut, "jobba lite lugnare". Men man får inte heller ta pauser och se ut som att man sitter och gör ingenting, då blir det tillsägning för att jag latar mig... Hur jag än gör blir det fel .

Förstår fortfarande inte vad det var mina fd kollegor gjorde vid sina datorer. Rörde dom musen lååååångsamt över skärmen för varje klick? Pekfingervalsen fast lååångsamt? Jag gjorde ordrar på 2-5 minuter. Dom brukade sitta 20-50 minuter. Svårt att begripa hur dom lyckades .

EXAKT sådär är det för mig också många gånger. Vilket också blir lite komiskt nu på anställningsintervjuer när jag får frågan hur jag klarar stress och att tvingas jobba i högre tempo ibland. Jag ser då till att alltid be dem beskriva en sådan situation som kan förekomma på det aktuella jobbet. Hittills har inget av det jag fått presenterat för mig låtit ens i närheten av varken stressigt eller högt tempo Det låter mer som "Kom till jobbet, se till att verkligen göra ditt jobb, gå hem" och jag kan då inte riktigt förstå hur en enligt dem vanlig dag är... Börjar lite smått inse att det nog har att göra med mitt "självvalda" arbetssätt att göra, och att jag hittills haft arbetsplatser med konstant högt tempo. Nu söker jag mig till lugnare ställen för att ha en chans att orka, men... Jag vet inte hur man jobbar lugnt.

 

[Red_Chili]

Nej, inte riktigt. Jag förväntas arbeta 37,5/vecka men hur jag lägger upp tiden styrs av mig och min verksamhet. Dvs vill jag sitta och jobba hemma 8-12 och sen 18-22 så kan jag göra det. Det styrs ju även lite av vad jag har för möten och arrangemang inplanerade. Jag behöver aldrig ta ledigt för att gå till läkaren, kan göra ärenden mitt på dagen, ta en vilodag mitt i veckan etc. Jag lägger upp min tid själv och det styrs av planeringen för min verksamhet. Mina arbetsuppgifter tar inte "slut" på det sättet, men det är ju olika mellan yrken förstås.

Det låter helt fantastiskt. Hur hittar man sådana jobb? Det är precis(!) så jag skulle vilja jobba.

 

[skiesabove]

Nej, inte riktigt. Jag förväntas arbeta 37,5/vecka men hur jag lägger upp tiden styrs av mig och min verksamhet. Dvs vill jag sitta och jobba hemma 8-12 och sen 18-22 så kan jag göra det. Det styrs ju även lite av vad jag har för möten och arrangemang inplanerade. Jag behöver aldrig ta ledigt för att gå till läkaren, kan göra ärenden mitt på dagen, ta en vilodag mitt i veckan etc. Jag lägger upp min tid själv och det styrs av planeringen för min verksamhet. Mina arbetsuppgifter tar inte "slut" på det sättet, men det är ju olika mellan yrken förstås.

Det låter ju fantastiskt! Hur hittar jag ett sånt ställe ? Kan jag gå till arbetsförmedlingen och fråga? Eller är det smartare att försöka hitta ett bemanningsföretag som gillar mig?

 

[Migo]

Exakt! Gud så skönt att höra att andra har det likadant.

Jag är uppskattad på min arbetsplats men jag blir så frustrerad över alla regler som inte följs (pga resursbrist eller pga olika åsikter) och jag har förstått först nu att det bara är jag som blir så dränerad av att det inte finns ett exakt rätt och fel.

Blir det för abstrakt eller utan tydligt mål så funkar det inte alls. Jag hakar upp mig på detaljer.

Men jag är skicklig på att fungera i grupp och så men det finns ju en orsak till att jag sedan brakar i hop med burnout

Sån är jag med. Jag funkar inte alls i föreningsmiljön runt vallhundstävlingar tex, pga alla godtyckliga regelbrott osv som för alla andra verkar vara obetydligt men som för mig gör tävlande fullständigt omöjligt. Önskar ofta att jag kunde rycka på axlarna och skita i sånt, men det går inte.

 

[em-pirre]

Det låter helt fantastiskt. Hur hittar man sådana jobb? Det är precis(!) så jag skulle vilja jobba.

Jag håller på att starta upp mitt egna företag. Har bara några få kunder ännu men tanken är att så småningom kunna göra bara detta. Det blir inte fulla dagar och jag kan styra allt själv. Plus att jag kan använda hunden också, vara kreativ på mitt eget sätt, jobba med människor i kontrollerad miljö.

 

[skiesabove]

Sån är jag med. Jag funkar inte alls i föreningsmiljön runt vallhundstävlingar tex, pga alla godtyckliga regelbrott osv som för alla andra verkar vara obetydligt men som för mig gör tävlande fullständigt omöjligt. Önskar ofta att jag kunde rycka på axlarna och skita i sånt, men det går inte.

Japp... Jag slutade med kaninutställning och uppfödning pga det.

 

[em-pirre]

Sån är jag med. Jag funkar inte alls i föreningsmiljön runt vallhundstävlingar tex, pga alla godtyckliga regelbrott osv som för alla andra verkar vara obetydligt men som för mig gör tävlande fullständigt omöjligt. Önskar ofta att jag kunde rycka på axlarna och skita i sånt, men det går inte.

Åh gud don't get me started. Jobbet är värre för mig dock, det råkar finnas så mycket grejer som jag FÖRSTÅR att man inte kan hålla 100 på regler och så men ändå blir jag så otroligt irriterad och jag vill att alla ska funka likadant.

 

[Fruentimber]

Det låter helt fantastiskt. Hur hittar man sådana jobb? Det är precis(!) så jag skulle vilja jobba.

Det låter ju fantastiskt! Hur hittar jag ett sånt ställe ? Kan jag gå till arbetsförmedlingen och fråga? Eller är det smartare att försöka hitta ett bemanningsföretag som gillar mig?

Jag jobbar som verksamhetsutvecklare på ett studieförbund. Sen förekommer det väl i ett gäng andra yrken också, kan jag tänka mig, där man i hög grad jobbar med "sitt" och där verksamheten inte är beroende av att man är på plats.

 

[skiesabove]

Jag jobbar som verksamhetsutvecklare på ett studieförbund. Sen förekommer det väl i ett gäng andra yrken också, kan jag tänka mig, där man i hög grad jobbar med "sitt" och där verksamheten inte är beroende av att man är på plats.

Mmm, så det beror lite på helt enkelt, om företaget tar till sig "moderna" arbetssätt eller inte?

Det borde iofs kanske stå i annonserna om det är hybrid åtminstone. Jag ska fortsätta lusläsa annonserna. Vi har många jobb häruppe och få arbetstagare, så jag kan söka ganska brett i branscherna. De flesta jobb jag jobbat med (utom personlig assistent) skulle man kunnat göra 100% hemifrån, men cheferna vill ha det gött och grötigt i fikarummet eller nåt nu när pandemin är över .

Min sambo har också milt föreslagit några gånger att jag kanske ska lära mig programmera. Jag kan html och css men det är ju 15 år sen det var hett så att säga, så kanske borde lära mig fler språk. Misstänker att det kan passa, och där finns ju massa jobb med helt hemifrån, eget upplägg, eller hybrid.

 

[Fruentimber]

Mmm, så det beror lite på helt enkelt, om företaget tar till sig "moderna" arbetssätt eller inte?

Det borde iofs kanske stå i annonserna om det är hybrid åtminstone. Jag ska fortsätta lusläsa annonserna. Vi har många jobb häruppe och få arbetstagare, så jag kan söka ganska brett i branscherna. De flesta jobb jag jobbat med (utom personlig assistent) skulle man kunnat göra 100% hemifrån, men cheferna vill ha det gött och grötigt i fikarummet eller nåt nu när pandemin är över .

Min sambo har också milt föreslagit några gånger att jag kanske ska lära mig programmera. Jag kan html och css men det är ju 15 år sen det var hett så att säga, så kanske borde lära mig fler språk. Misstänker att det kan passa, och där finns ju massa jobb med helt hemifrån, eget upplägg, eller hybrid.

När jag sökte tjänsten så stod inte det i annonsen, så det blev en glad överraskning. Sen brinner jag ju mycket för mina verksamheter (hund och husdjur + jakt och fiske) så det är lätt att timmarna skenar iväg istället för tvärtom. Men du kan ju alltid fråga hur arbetstiden ser ut/placeringen för den innan du söker en tjänst!

Programmering tror jag också är typiskt bra om man vill kunna styra mycket av sin tid själv!

 

[Dentaku]

Ja, det är här det blir knasigt med autism. Dels för att det fortfarande är en aktiv debatt i hur autism ska betraktas, själva grundfrågan är folk inte överens om.

Såhär ser jag på det:
Autism är inte en funktionsnedsättning i hjärnan. Det är snarare en funktionsökning, och ett annat "mode" för inlärning och minnesinlagring. Autister finns på hela IQ-skalan. Det går inte att medicinera. Det är inte en enkel genmutation. Det är inte något som tar kål på några celler. Det finns inget "botemedel". Det är helt enkelt inte en sjukdom.

Själva "nedsättningen" uppstår i socialt kontext, alltså mot samhället. Det blir betydligt mer synligt hos de med lägre IQ, de som haft otur under uppväxten, och de som har flera diagnoser.

För mig märks det i att det är så dränerande och svårt att klara av det som förväntas av mig som "normal vuxen". Jag är jättebra på att tänka och läsa vetenskapliga artiklar, men 8 timmar i kontorsmiljö får mig att gråta pga för mycket intryck. 8 timmar dag ut och dag in på vilken arbetsplats som helst sliter oerhört på mig, till sist klarar jag inte av vardagen hemma längre och måste ta "ett uppehåll". Utan inkomst alltså. Jag vet inte hur jag ska hitta ett jobb jag klarar heltid, arbetsuppgifterna är aldrig ett problem, det är allt runtomkring som är problemet. Jag tycker inte att det är något fel på mig egentligen, men jag måste ju försörja mig själv? I ett samhälle som inte erbjuder utrymmen där såna som jag får skina, bara ställen som nöter ner oss och ger oss psykologiska problem (utbränning, depression, panikångest).

Orkar inte skriva mer men här är en bra wikisida tycker jag .

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Autism_rights_movement

Helt klart är det så att NPF utan intellektuell påverkan är funktionsnedsättningar på ett helt annat sätt än vad de var tidigare! Tittar man bara 100 år tillbaka i tiden levde de allra flesta på ett sätt som fungerade bättre för väldigt många med NPF, eftersom mycket av det som leder till funktionshinder idag inte fanns eller kunde undvikas mycket lättare.

Dagarna var mycket mer inrutade - man klev upp samma tid, utförde samma arbetsuppgifter under dagen och det var liten variation i maten man åt. Man utsattes generellt för mycket mindre stimuli i form av ljud, synintryck och sociala kontakter. Det sociala umgängets former hade i mångt och mycket tydliga regler. I skolan var det tyst och katederundervisning, vilket är lättare för många med NPF, mig själv inkluderad - jag får rysningar när jag hör om hur det kan vara idag med massa egna projekt och grupparbeten. För vissa var säkert den typen av stelbent skola hopplös att klara, men då fanns en annan fördel - man kunde få jobb ändå. Inte minst om man tittar på det gamla bondesamhället fanns det också ett rätt naturligt utrymme för personer som var lite udda(om än fasansfullt för de som stack ut för mycket) , eftersom det inte var särskilt märkligt att ett barn bodde kvar på gården med sina föräldrar och sen det syskon som tog över.

En släkting till mig hade nästan säkert NPF om man tittar på hur han levde och framför allt berättelser från de som träffade honom. Men de problem som detta innebär idag uppstår inte heller på samma sätt om man har både hemmafru och hembiträde, och det dessutom inte ses som något märkligt eller klandervärt att vara en pappa som ägnar sig mest åt det han är intresserad av.

 

[Dentaku]

Jag upptäckte tidigare i år att det där med att plugga på distans fungerade jättebra för mig. Just för att jag då kan kontrollera miljön, kan sitta i ett tyst och lugnt rum med för mig fungerande belysning, temperatur m.m.

Nu när jag söker jobb så letar jag efter antingen deltidsjobb, jobb med varierande uppgifter eller jobb där man åtminstone delvis kan jobba hemifrån. Ett problem där blir att många verkar tänka ungefär "Ah, hon vill jobba hemifrån för att hon är lat och vill smita undan arbetsuppgifter!", och det är delvis det som jag tänker att nog kan bli lättare om jag får en diagnos. Att kunna säga att nej, jag är absolut inte lat, men jag behöver andra förutsättningar och en annan miljö för att kunna prestera bra.

Tex så när jag pluggat så har det varit tänkt att vara heltidsplugg. De flesta av mina klasskamrater la ner motsvarande tid. Själv satt jag med skoluppgifterna totalt kanske 2-3 dagar i veckan, och fick ändå högsta betyg i det mesta, just för att i fungerande miljö så blir jag rysligt effektiv. Hade jag däremot suttit i klassrum, då hade jag troligen fått kämpa som en tok för att öht klara av att få godkänt (och troligen inte fixat ens det).

Jag hoppas att covid har den positiva effekten att företag blir bättre på att inse fördelarna med distansarbete. Det skulle också innebära helt andra möjligheter att bo på mindre orter.
För mig har problemet med att jobba hemma varit att jag har svårt att släppa arbetet. Jag tycker det är så kul, tar på mig för mycket och till slut kraschar jag ofelbart. Det händer iofs när jag inte jobbar hemma också…

I skolan har jag som sagt trivts bäst med klassisk katederundervisning där läraren pratar och man sedan gör sina uppgifter i fred. Laborationer eller liknande, som andra tyckt varit roligt, hatade jag. Skolarbetet gled jag genom utan att plugga, men social interaktion var jobbigare och jag skolkade rätt mycket genom grundskola och gymnasium, ända från lågstadiet, trots att jag aldrig blev retad eller så.

På universitetet blev det värre. Tillvaron blev mindre inrutad, jag hade ingen som väckte mig och skjutsade mig till de föreläsningar jag hade och jag behövde koncentrera mig flera timmar om jag väl lyckats ta mig till en föreläsningssal. Dessutom kände jag mig totalt socialt missanpassad. Som expert på prokrastinering kunde jag ha flera böcker att läsa dagen före en tenta. Tack vare att jag läser fort, har bra läsminne och är ruggigt bra på att ordbajsa så lyckades jag ändå riktigt bra. Bäst funkade det faktiskt när jag jobbade heltid och pluggade halvtid, för då hade jag den struktur på tillvaron som jag behöver. Men stressen och ångesten var förstås ohållbar och det blev flera studieavbrott pga att jag hamnat i en djup depression.

 

[Dentaku]

Ett jobb som passade mig perfekt ur NPF-synpunkt var larmoperatör nattetid. Strukturerat, tydliga regler och samtidigt frihet på så vis att vår chef inte hade några problem med att man tog en paus och slösurfade lite om kön var tom. Den stresstålighet som krävdes enligt jobbannonsen handlade bara om att man skulle klara att ha hög belastning och DET är ju inga problem. Det som orsakar stress hos mig är helt andra saker, t ex ovissheten om vad som förväntas av mig eller att behöva gissa vad som ska göras först när jag har flera uppgifter på mitt bord(svaret ”allt är lika viktigt” ger mig lätt panik).

Nu kan jag av andra hälsoskäl tyvärr inte jobba natt längre, men jag saknar verkligen det där jobbet.