Jag tog mig till psykolog förra våren för att se om det kunde vara aktuellt med en utredning. Det var... intressant. Jag resonerade som så att det inte fanns någon anledning att vara annat än brutalt ärlig i mina svar på alla frågor, sedan skulle psykologen få bestämma om det var lämpligt med utredning för någon NPF-diagnos eller om det var något annat som var fel på mig. För att min hjärna är "felprogrammerad", det har jag varit helt övertygad om så länge jag kan minnas. (är 32 nu)
Psykologen gav mig en miljard frågor om allt möjligt. Om olika personlighetsdrag och hur jag uppfattar olika situationer och så skulle jag svara på om det var något som kommit på senare tid, bara fanns när jag var ung eller som alltid varit en del av mitt liv. Jag svarade, svarade och svarade. Det var för mig inte speciellt märkvärdiga frågor heller. Det var om sådant som jag tog för givet att var en naturlig del av allas liv.
Efter mycket om och men så konstaterade han att det inte fanns någon som helst tvekan på att jag skulle få en diagnos om jag valde att gå vidare, han kunde dock inte säga exakt vilken eftersom det inte var hans jobb att göra det. Det lutade åt autism men stämde inte helt på det heller. I efterhand har jag konstaterat att det nog rör sig om både autism och adhd.
Jag har dock inte fått tid till någon ordentlig utredning än, däremot träffat fler psykologer och svarat på fler frågor och får ständigt höra att jag ska skickas vidare till utredning senare
MEN det jag ändå kunnat göra, som hjälpt mig oerhört mycket, är faktiskt att titta på youtubekanaler som handlar om autism och då höra hur det kan vara, få tips på hur man klarar av olika situationer m.m. Framförallt har det också varit skönt att höra andra beskriva sin verklighet, och känna att det faktiskt finns folk som förstår hur jag fungerar. Det är inte längre att jag är en ensamt felkonstruerad alien. Det finns fler som mig och det går att få saker och ting bättre, och det är en väldigt skön känsla.
Psykologen gav mig en miljard frågor om allt möjligt. Om olika personlighetsdrag och hur jag uppfattar olika situationer och så skulle jag svara på om det var något som kommit på senare tid, bara fanns när jag var ung eller som alltid varit en del av mitt liv. Jag svarade, svarade och svarade. Det var för mig inte speciellt märkvärdiga frågor heller. Det var om sådant som jag tog för givet att var en naturlig del av allas liv.
Efter mycket om och men så konstaterade han att det inte fanns någon som helst tvekan på att jag skulle få en diagnos om jag valde att gå vidare, han kunde dock inte säga exakt vilken eftersom det inte var hans jobb att göra det. Det lutade åt autism men stämde inte helt på det heller. I efterhand har jag konstaterat att det nog rör sig om både autism och adhd.
Jag har dock inte fått tid till någon ordentlig utredning än, däremot träffat fler psykologer och svarat på fler frågor och får ständigt höra att jag ska skickas vidare till utredning senare
MEN det jag ändå kunnat göra, som hjälpt mig oerhört mycket, är faktiskt att titta på youtubekanaler som handlar om autism och då höra hur det kan vara, få tips på hur man klarar av olika situationer m.m. Framförallt har det också varit skönt att höra andra beskriva sin verklighet, och känna att det faktiskt finns folk som förstår hur jag fungerar. Det är inte längre att jag är en ensamt felkonstruerad alien. Det finns fler som mig och det går att få saker och ting bättre, och det är en väldigt skön känsla.