Har inte läst igenom alla svar men vill bara ge den klena trösten att det är "normalt", därmed inte ett dugg mindre jobbigt men för mig har det i alla fall varit skönt att veta att vissa barn vaknar jätteofta hela nätterna utan att det är det minsta fel på dem, hur mycket man än får höra om alla "idealbebisar" som sover flera timmar i sträck.
Första barnet vaknade var 40:e minut i över ett år och det var bara bröstet som kunde få honom att somna om. Som ny förälder med bilden av att bebisar sov mycket men att man kanske var uppe och ammade 3 gånger per natt (haha) felsökte jag såååå mycket och provade allt utom skrikmetoder, och även om sömnbristen var helt vedervärdig så kändes livet ändå så himla mycket lättare den dag jag bara accepterade att han sover så, helt enkelt. Det är inget fel på honom, det är en naturlig överlevnadsinstinkt, det är helt okej att jag är trött, this too shall pass osv.
Hur jag orkade (och orkar, har en bebis nu som sover lite bättre än storebror men som ändå vaknar 5-8 ggr/natt) rent praktiskt:
- Går och lägger mig tidigt på kvällen efter att ha ammat och då har maken bebisen. Antingen sover bebisen en stund i sele på maken (studsandes på en pilatesboll), möjligtvis i vagnen, eller så är han vaken helt enkelt. När inget annat duger kommer maken upp med bebis till mig och då börjar "nattpasset".
- Liggammar genom hela nätterna. Har provat babynest med båda barnen men det har blivit mycket mer sömn genom att istället ha dem helt intill mig. Jag har en lång kudde mellan knäna som går ända ner till anklarna och en kudde bakom ryggen för att ligga mer bekvämt. Passar på att lägga mig på rygg och sträcka ut de stunder bebis släpper bröstet, för visst blir jag stel av att ligga på en sida hela natten. Tycker dock att det är en vanesak, hade jätteont i kroppen i början med båda barnen men det har blivit bättre med tiden. Eftersom storebror också sover i samma säng så har jag lärt mig hur jag kan ligga för att kunna mata bebisen även från motsatt sidas bröst så att säga. Det är för att virvelvinden till storebror inte kan ligga intill bebisen, men det är även gött att slippa hålla på och flytta på bebisen för att byta sida.
- Ligger ner och vilar när tillfälle finns på dagarna. Typ aldrig nu med två barn, men. Gillar inte uttrycket "Sov när bebisen sover" för mina bebisar har dagtid bara velat sova när de blivit burna eller möjligtvis i en rullande vagn, då är det svårt att själv sova... Men ligga ner och åtminstone vila ger återhämtning det med, t.ex. liggamma även på dagen.
- Maken tar barnen på helgmorgnarna när han är ledig, så sover jag så länge det går innan bebis behöver ammas igen.
Ja det var väl det praktiska... Men som sagt, framförallt accepterat. Såhär är det just nu i livet, denna märkliga tid som går så långsamt nu och som ändå kommer att vara så blixtsnabbt förbi. Mina barn sover lätt och vaknar ofta, de har ett jättebehov av att kolla så att tryggheten är nära. Det är inget fel på dem för det, barn är extremt olika. Jag är gjord för att klara det, om jag släpper alla andra föreställningar om vad jag bör göra och hur jag bör vara. Just nu är jag en småbarnsmamma som har riktigt tuffa nätter, jag får lov att vara trött och tycka att det är jobbigt - och plötsligt har det inte känts riktigt så jobbigt längre när jag har tänkt så.
Menar verkligen inte att förminska problemet med att inte få sova och jag vet precis hur svinjobbigt det är. Jag vill verkligen bara säga att en del barn är såhär helt naturligt och det finns inget vi kan göra, köpa, fixa och trixa med för att få dessa barn närmare det rent av onaturliga "idealet", utan det enda och det bästa vi kan göra är att ge dem all den närhet och trygghet de vill ha. Självklart kan det uppnås på olika sätt och detta var bara hur just vi har löst det, whatever works! Hoppas att det kommer att bli/kännas bättre för dig snart. (Från en som ligger och ammar från "fel" sida just nu och därmed inte kan somna i den vinkeln, ska tvinga bebis att släppa/byta sida nu...)
Sambon ska prova sova med honom inatt så får vi se. Tyvärr har han inte lärt sig än att ta nappflaska.
