Ingen misskött häst, men en 11-månaders MYCKET bestämt madame som inte lärt sig lyfta hovarna ordentligt (dvs man kunde lyfta men släppte man inte direkt hon lyft så tog det hus i helvete).
Iaf, hovarna såg ju ut som f-n och i kraftigt behov av verkning så bara börja träna. Hon kom i början på maj( femte tror jag det var) och hon verkades på midsommardagen, så det tog ungefär 1½ månad.
Hon slog inte mot mig utan vevade hejvilt för att få mig att släppa och gällde det en framhov så stegrade hon sig, ryckte, vevade eller gick ner på knä (!). Gällde det en bakhov så kosparkade hon, ryckte, kickade bakåt och försökte en massa grejer. Slog och kikade bara man borstade eller nuddade benen med.
Det jag gjorde var att för det första INTE sätta fast henne i kedjorna i stallgången utan ha långt grimskaft. Först hade vi såklart lärt oss att stå fint på stallgången med löst grimskaft även om jag borstade svansen.
Sen att hon skulle acceptera att jag borstade och nuddade benen under has resp knä. Jag provade lugnt och fint stryka/borsta och hon vevade. Jag gjorde ingen affär av det utan bara sa åt henne att ställa sig på samma plats som hon stod från början och började om. Jag fyade eller bannade inte, utan var bara envis som en röd gris och lugn hela tiden. Mening var att hon skulle inse att det inte hjälpte att vva och sparka etc. Massor med beröm såfort hon stod fint, och såfort hon gjorde det så avbröt jag (och berömde såklart) och så slutade vi där. Dvs såfort hon skötte sig minsta lilla i början så beröm och avbryt.
Sen fick jag fortsätta och kräva mer och mer (jag tränade 2 ggr/dag, max 10 min/ggn).
Tillslut kom då vi där du är nu, att man kan borsta och smeka men inte lyfta.
Då lyfte jag helt enkelt (jag började med fram) och HÖLL KVAR. Innan hade jag bestämt en 'tid' t ex 5 sekunder. Om hon då stod fint så räknade jag mina fem sekunder och släppte. Om hon började bråka så höll jag i och följde efter. Här kommer det att INTE sitta fast in, jag ville hon skulle ha möjligheten att 'hoppa runt' och inte känna att hon BÅDE satt fast och jag skulel sno hennes flyktmeden (benen). Så hon hoppade och höll på runt halva stallet, och jag efter. Inte fya eller rya utan bara inte släppa. Såfort hon stod still, om så bara för en sekund så beröm och släpp benen.
Visst tappade jag greppet ibland, i början 9 ggr av 10, men då bara lugnt tillbaka till ursprungsläget och börja om. INTE börja bråka (då bråkade hon tillbaka etter värre) eller rya/banna utan bara var som en envis röd gris.
Tillslut började ju polletten ramla ner för henne och hon började inse att det enklaste, bekvämaste och snabbaste sättet att 'slippa' var att stå still, då fick man efter fem sekunder göra något roligt, istället för att hoppa på tre ben runt stallet med matte i det fjärde i 25 minuter
Då utökade jag helt enkelt 'tiden' och bestämde mig för 10 sekunder t ex. Sådär höll jag på, när jag kunde lyfta fram och hålla kvar motsvarande kratsningstiden så kratsade jag helt enkelt. Sen ansåg jag det vara 'klart' och gick över till bakbenen (jag tog dem var för sig för att få henne att fatta konceptet med frambenen, risken att bli sparkat är ju större med bakbenen). När hon försökte kosparka och vevade och ryckte med bak försökte jag bara följa med och vänta ut henne och i övrigt som med frambenen.
På midsommardagen verkade min hovslagare henne (hennes första verkning, hon var 12½ månad) runt om utan problem. Han fick sätta ner och låta henne vila mellan gångerna och hon 'ryckte' lite men hovis var lugn och konsekvent och släppte inte och då 'kom hon ju ihåg' att det inte fungerade.
Det var aldrig något problem efter det.
Samma sak har jag tillämpat med fölisen, hon har fått sina hovar omsedda dagligen sen hon var 8 dagar gammal. Och konceptet är ju detsamma (släpp inte efter förrän de lugnat sig och DU väljer att låta dem sätta ner, beröm när det blir rätt och utöka kraven) men det är enklare med småttingar som inte kan skada en så mkt.
jag hade säkerhetsväst och hjälm på när jag höll på med träningen av åringen förresten.
Lycka till!
Och enf råga - någon som INTE vet om problemet att lyfta, om de försöker, vad händer? Ofta kan man av välmening vara så 'försiktig' att man dels kittlar dem och dels att de anar att det är något lurt/läskigt på gång?
Iaf, hovarna såg ju ut som f-n och i kraftigt behov av verkning så bara börja träna. Hon kom i början på maj( femte tror jag det var) och hon verkades på midsommardagen, så det tog ungefär 1½ månad.
Hon slog inte mot mig utan vevade hejvilt för att få mig att släppa och gällde det en framhov så stegrade hon sig, ryckte, vevade eller gick ner på knä (!). Gällde det en bakhov så kosparkade hon, ryckte, kickade bakåt och försökte en massa grejer. Slog och kikade bara man borstade eller nuddade benen med.
Det jag gjorde var att för det första INTE sätta fast henne i kedjorna i stallgången utan ha långt grimskaft. Först hade vi såklart lärt oss att stå fint på stallgången med löst grimskaft även om jag borstade svansen.
Sen att hon skulle acceptera att jag borstade och nuddade benen under has resp knä. Jag provade lugnt och fint stryka/borsta och hon vevade. Jag gjorde ingen affär av det utan bara sa åt henne att ställa sig på samma plats som hon stod från början och började om. Jag fyade eller bannade inte, utan var bara envis som en röd gris och lugn hela tiden. Mening var att hon skulle inse att det inte hjälpte att vva och sparka etc. Massor med beröm såfort hon stod fint, och såfort hon gjorde det så avbröt jag (och berömde såklart) och så slutade vi där. Dvs såfort hon skötte sig minsta lilla i början så beröm och avbryt.
Sen fick jag fortsätta och kräva mer och mer (jag tränade 2 ggr/dag, max 10 min/ggn).
Tillslut kom då vi där du är nu, att man kan borsta och smeka men inte lyfta.
Då lyfte jag helt enkelt (jag började med fram) och HÖLL KVAR. Innan hade jag bestämt en 'tid' t ex 5 sekunder. Om hon då stod fint så räknade jag mina fem sekunder och släppte. Om hon började bråka så höll jag i och följde efter. Här kommer det att INTE sitta fast in, jag ville hon skulle ha möjligheten att 'hoppa runt' och inte känna att hon BÅDE satt fast och jag skulel sno hennes flyktmeden (benen). Så hon hoppade och höll på runt halva stallet, och jag efter. Inte fya eller rya utan bara inte släppa. Såfort hon stod still, om så bara för en sekund så beröm och släpp benen.
Visst tappade jag greppet ibland, i början 9 ggr av 10, men då bara lugnt tillbaka till ursprungsläget och börja om. INTE börja bråka (då bråkade hon tillbaka etter värre) eller rya/banna utan bara var som en envis röd gris.
Tillslut började ju polletten ramla ner för henne och hon började inse att det enklaste, bekvämaste och snabbaste sättet att 'slippa' var att stå still, då fick man efter fem sekunder göra något roligt, istället för att hoppa på tre ben runt stallet med matte i det fjärde i 25 minuter
Då utökade jag helt enkelt 'tiden' och bestämde mig för 10 sekunder t ex. Sådär höll jag på, när jag kunde lyfta fram och hålla kvar motsvarande kratsningstiden så kratsade jag helt enkelt. Sen ansåg jag det vara 'klart' och gick över till bakbenen (jag tog dem var för sig för att få henne att fatta konceptet med frambenen, risken att bli sparkat är ju större med bakbenen). När hon försökte kosparka och vevade och ryckte med bak försökte jag bara följa med och vänta ut henne och i övrigt som med frambenen.
På midsommardagen verkade min hovslagare henne (hennes första verkning, hon var 12½ månad) runt om utan problem. Han fick sätta ner och låta henne vila mellan gångerna och hon 'ryckte' lite men hovis var lugn och konsekvent och släppte inte och då 'kom hon ju ihåg' att det inte fungerade.
Det var aldrig något problem efter det.
Samma sak har jag tillämpat med fölisen, hon har fått sina hovar omsedda dagligen sen hon var 8 dagar gammal. Och konceptet är ju detsamma (släpp inte efter förrän de lugnat sig och DU väljer att låta dem sätta ner, beröm när det blir rätt och utöka kraven) men det är enklare med småttingar som inte kan skada en så mkt.
jag hade säkerhetsväst och hjälm på när jag höll på med träningen av åringen förresten.
Lycka till!
Och enf råga - någon som INTE vet om problemet att lyfta, om de försöker, vad händer? Ofta kan man av välmening vara så 'försiktig' att man dels kittlar dem och dels att de anar att det är något lurt/läskigt på gång?
