Histiocytom - någon som har erfarenhet?

[prinsessfeminist]

Var hos veterinären med vår lille valp och det visade sig att det jag trodde var en inkapslad infektion av något slag var en histiocytom, en godartad tumör.

Veterinären sade att den försvinner av sig självt, men det kan ta allt från ett par veckor till månader. Ibland skär man bort dem.

Vår hund har fått sin på halsen där halsbandet ligger. den är stor som en ärta ungefär och lite "sårig" på utsidan.

Ni som har hundar som haft denna tumör, hur lång tid tog det innan den försvann? Fick hunden några andra problem med infektioner?

Jag åker givetvis tillbaka till veterinären om den verkar bli större eller blöder, men jag undrar lite ändå. För mig var detta något helt nytt.

 

[Itchie]

Sv: Histiocytom - någon som har erfarenhet?

Hej! Båda mina nuvarande hundar har haft histiocytom. Den ena precis som din (vilket är vanligast) i ung ålder. Den ena tumören satt mitt på ett framben och den andra på örat. Han hade dem dock inte samtidigt. Den andra hunden fick en tumör i vuxen ålder (sex år). Den satt vid ena hasen.

Alla tre gångerna har operation blivit nödvändig (tyvärr!). Senaste (vågar inte skriva sista) gången fick vi veta att det fanns en viss chans att tumören skulle försvinna av sig själv. Jag har för mig att vet. sa att fyra tumörer av tio försvinner på detta sätt, men jag är osäker... Vi blev i alla fall ordinerade en cortisonsalva, som ev. kunde påskynda förloppet. Tyvärr hände ingenting, så det blev operation. Kanske är det bättre odds för en ung hund?

Mina hade aldrig några problem med tumörerna, som såg ut ungefär som du beskriver. Eftersom de avlägsnades med operation har jag tyvärr inga svar på dina andra frågor. Lycka till och oroa dig inte för mycket! Som du själv skrev är det en godartad cancerform, som nästan alltid är väl avgränsad och inte ger metastaser.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Histiocytom - någon som har erfarenhet?

Tack för ditt svar! Vad skönt att höra om någon annan som haft samma åkomma på sin hund.

Jag blev orolig när "såret" inte ville läka och jag klämde och petade (veterinären sade att jag kunde tömma kulan från var om det var en inkapslad tagg, vilket jag trodde att det var), men bara genomskinlig sårvätska och blod kom ut. Dessutom var ärtan liksom för hård för att riktigt kännas som en vätskefylld böld.

Den veterinären jag träffade i morse sade precis det du säger; de flesta opererar bort den lilla knölen ändå, för man har inte riktigt tålamod att vänta ut den, eller så växer den. Särskilt angeläget var det att ta bort den om den satt på ex. örat eller någon annanstans där det inte var så mycket att skära i.

Jag tycker att den är hemsk, men jag undrar om jag ändå inte skall vänta och hoppas på att den försvinner av sig självt. Trots att den är på halsen, så är den ganska skyddad och hunden verkar inte ha några tendenser att klia på den. Men jag vet inte, den är ju läskig också.

Det är väl mest att det bär mig lite emot att söva och skära i en så ung hund (han är bara fyra månader) om inte det är alldeles nödvändigt. Det är ett litet dilemma.

Veterinären sade också att histiocytomen mycket sällan kommer tillbaka, så du måste haft otur med din ena hund.

När du skar bort dem på dina hundar, blev det bara ett litet snitt då, eller skär de runt? Jag har ingen uppfattning om det är en lös "kula" i huden eller om det är en fast knuta.

Hur länge väntade du innan hunden blev opererad och blev tumören större?

Tack på förhand om du har tid att svara!

 

[Itchie]

Sv: Histiocytom - någon som har erfarenhet?

Tack för ditt svar! Vad skönt att höra om någon annan som haft samma åkomma på sin hund.

Jag blev orolig när "såret" inte ville läka och jag klämde och petade (veterinären sade att jag kunde tömma kulan från var om det var en inkapslad tagg, vilket jag trodde att det var), men bara genomskinlig sårvätska och blod kom ut. Dessutom var ärtan liksom för hård för att riktigt kännas som en vätskefylld böld.

Den veterinären jag träffade i morse sade precis det du säger; de flesta opererar bort den lilla knölen ändå, för man har inte riktigt tålamod att vänta ut den, eller så växer den. Särskilt angeläget var det att ta bort den om den satt på ex. örat eller någon annanstans där det inte var så mycket att skära i.

Det förklarar ju varför de tog bort den på örat "direkt"...

Jag tycker att den är hemsk, men jag undrar om jag ändå inte skall vänta och hoppas på att den försvinner av sig självt. Trots att den är på halsen, så är den ganska skyddad och hunden verkar inte ha några tendenser att klia på den. Men jag vet inte, den är ju läskig också.

Det är väl mest att det bär mig lite emot att söva och skära i en så ung hund (han är bara fyra månader) om inte det är alldeles nödvändigt. Det är ett litet dilemma..

Jag tycker gott att du kan vänta och se, om det är veterinärens åsikt!

Veterinären sade också att histiocytomen mycket sällan kommer tillbaka, så du måste haft otur med din ena hund.

Ja, det tror jag också. Tumörerna satt ju på helt olika ställen och hade egentligen ingenting med varandra att göra. En tillfällighet, helt enkelt.

När du skar bort dem på dina hundar, blev det bara ett litet snitt då, eller skär de runt? Jag har ingen uppfattning om det är en lös "kula" i huden eller om det är en fast knuta.

De skar med viss marginal för att verkligen få bort allt (men det satt ganska ytligt). Tre stygn blev det på de som satt på benen. I örat minns jag inte riktigt, tror faktiskt inte de sydde alls tack vare att de bara skar av en bit av kanten på örat. "Vippningen" ser lite annorlunda ut på det örat, men som tur är skulle inte hunden ställas ut .

Hur länge väntade du innan hunden blev opererad och blev tumören större?.

På hund ett var man inte säker på att det var histiocytom (vet.praktikanten försökte klippa bort öron-tumören första gången vi kom, han sa att "det var det minsta 'blodöra' han sett" , så med honom var det inte tal om annat än att operera när tumören kom tillbaka inom en månad. Hund två fick en frist med cortisonbehandling på tio dagar, men när ingen skillnad märktes blev det operation där också.

 

[bettan1]

Sv: Histiocytom - någon som har erfarenhet?

Det är väl vad som även brukar kallas unghundstumör och förekommer mest på yngre vovvar.
De erfarenheter jag har är att de sällan försvinner av sig självt. En kamrats hund har haft 2 st. Den första skars bort och det blev ett ganska fult ärr. Den andra sprutade de cortison i samt runtom och då torkade tumören ihop och ramlade bort själv. Inget ärr och ganska smärtfritt för hunden!
Vet flera veterinärer som gör just på det sättet, prata med den du anlitar.
Elizabet

 

[prinsessfeminist]

Sv: Histiocytom - någon som har erfarenhet?

Det förklarar ju varför de tog bort den på örat "direkt"...


Jag tycker gott att du kan vänta och se, om det är veterinärens åsikt!



/.../

De skar med viss marginal för att verkligen få bort allt (men det satt ganska ytligt). Tre stygn blev det på de som satt på benen. I örat minns jag inte riktigt, tror faktiskt inte de sydde alls tack vare att de bara skar av en bit av kanten på örat. "Vippningen" ser lite annorlunda ut på det örat, men som tur är skulle inte hunden ställas ut . På hund ett var man inte säker på att det var histiocytom (vet.praktikanten försökte klippa bort öron-tumören första gången vi kom, han sa att "det var det minsta 'blodöra' han sett" , så med honom var det inte tal om annat än att operera när tumören kom tillbaka inom en månad. Hund två fick en frist med cortisonbehandling på tio dagar, men när ingen skillnad märktes blev det operation där också.

Det var ju tur att det gick bra, så att klippningen inte hade orsakat någon inflammation!

Tack för svaren. Jag skall försöka att avvakta en tid, så får vi se - men jag är lite uppjagad. Den ser inte rolig ut... Och nu börjar skorpan ramla av och jag ser att själva bulan är ljust rosa och kal... Om jag tittar noga så ser den större ut också, men det kanske beror på att jag upptäckte den tidigt? Den var faktiskt lite mindre för en vecka sedan och såg då mest ut som en finne/varbula.

Jag läste på en veterinärsida (frågar/svar-version) att denna tumör är snabbväxande, men ofarlig. Men trots det tycker jag att den är äcklig...

På tal om utställning - gissa om jag är glad att dden sitter på ett hyfsat "osynligt" ställe. Jag vill ju ställa ut!

Jag återkommer med uppdatering. Tack än en gång för dina svar!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Histiocytom - någon som har erfarenhet?

Det är väl vad som även brukar kallas unghundstumör och förekommer mest på yngre vovvar.
De erfarenheter jag har är att de sällan försvinner av sig självt. En kamrats hund har haft 2 st. Den första skars bort och det blev ett ganska fult ärr. Den andra sprutade de cortison i samt runtom och då torkade tumören ihop och ramlade bort själv. Inget ärr och ganska smärtfritt för hunden!
Vet flera veterinärer som gör just på det sättet, prata med den du anlitar.
Elizabet

Tack för tipset! Jag skall fråga veterinären om det om/ eller när vi går tillbaka. Det verkar ju onekligen som om det kommer att bli så.

Kanske lika bra att ta bort den med en gång?

 

[Itchie]

Sv: Histiocytom - någon som har erfarenhet?

Den andra sprutade de cortison i samt runtom och då torkade tumören ihop och ramlade bort själv. Inget ärr och ganska smärtfritt för hunden!
Vet flera veterinärer som gör just på det sättet, prata med den du anlitar.
Elizabet

Aha! Min vet. skrev endast ut en SALVA med cortison, att smörja på två eller tre gånger dagligen. Borde ju vara mera effektivt att injicera!?!

 

[bettan1]

Sv: Histiocytom - någon som har erfarenhet?

Ja, det vet jag att en kompis fick utskrivet. Funkade dock inte på hennes hund utan de injicerade cortison istället.
Personligen skulle jag genast ta bort "tumören".
Elizabet