Att prata om bevis, där man helt använder sig av erfarenhet av endast två avkommor låter som väldigt oigenomtänkt, och lite "vill - sticka - ut - hakan - mentalitet". Undrar hur du egentligen menar nu?
Med mååånga års erfarenhet så måste jag bara få påpeka att det är så att stona påverkar sina föl oerhört mycket i de allra flesta fall.
Ett starkt sto som präglar sina avkommor i positiv riktning är "guld värt" i avelsboxen.
Ett sämre sto, som kanske är svag i flocken, svag i sin modersroll blir svår att avla på , om det visar hålla i sig år efter år (kan ju vara så första fölet ngn gång, för att sedan rätta till sig) - och jag är väldigt osäker på om ett sådant sto platsar i aveln i framtiden.
Att välja en hingst med erkänt gott temperament är alltid en bra grund för ett bra avelsarbete, men deffinitionen av vad ett "bra temperament" är skiljer sig ju oerhört ifrån person till person.
Är ett bra temperament det som den visar "från marken"?
Eller är det det vi vill rida/tävla på i framtiden?
Är BRA temperament alltid ett lugnt och sansat temperament?
Att skriva i en tråd att XXXX ger lugna och stabila avkommor "för att jag har ett föl efter honom" säger absolut ingenting - i min värld.
Det är först när man börjar kräva av en häst som det rätta temperamenetet verkligen visar sig.
Och DÅ påverkar givetvis den uppväxt, den uppfostran som avkomman fått enormt mycket.
Min erfarenhet är att "kvicktänkta och lite"ifrågasättande" föl, oftats blir otroligt fina att rida, samarbetsvilliga och lyhörda.
Medan ofta de som varit lite loja och sävliga som föl, har tendens att blockera sig vid arbete , och inte har den viljan (= intelligenesen) att samarbeta, vilket kan påverka ridbarheten.
Det är alltid rätt att sätta temperament som en grundhörnsten i sin avel !!!
Men en BRA hingst kan rätta till en del hos ett dåligt sto, men han kan ALDRIG göra underverk!
