Herregud!! 13 år...

Sv: Herregud!! 13 år...

Den där tjejen verkar ju inte riktigt frisk? :crazy:
Okej, de kan snacka och skoja och så, det köper jag. Men att "ha mobilerna på hela natten och på så sätt sova tillsammans" får det att ringa varningsklockor som vida överröstar min tinnitus i mina öron....

Jag tycker att du ska prata med henne, kanske ger det dig en uppfattning om vad det är frågan om?

Jag får faktiskt ta och hålla med dig. Att det är spännande för en 13-åring - så klart! Att det är spännande/mysigt/bekräftande för en 19-åring - :crazy::eek::crazy::eek:

Även mogna 13-åringar kan behöva skyddas även om det är det sista de vill. Och 19-åringar med sånt beteende behöver ju snarare stoppas. Allt kan inte göras i samförstånd med våra barn. Fanny, du har ett så starkt och nära band med din son, och just därför kommer er relation att klara av att du verkligen är förälder i en sådan här fråga.
 
Sv: Herregud!! 13 år...

Om det är spännande/mysigt/bekräftande för en 19-åring att hålla på så med en hon vet är 13, DÅ är det nåt som är galet. Ok, förtydligande?

Om hon inte vet lär hon ju få veta det om TS, alt TS son under överinseende av TS, upplyser henne om det och då kvarstår ju knappast bekymret. Och 19-åringen har väl då misstagit sig och har förhoppningsvis inga andra skruvar lösa och lämnar då den lille 7:e-klassaren i fred.
 
Sv: Herregud!! 13 år...

Nej jag förstod mycket väl vad du menade med det du förtydligade, men du antog att tjejen visste sonens ålder och då undrade jag om du visste mer än det TS berättar i första inlägget.
 
Sv: Herregud!! 13 år...

Tack snälla ni!! Alla!! Jag har allt i huvudet och det hela går framåt. Och bra.
Just nu ska jag inte skriva detaljer, av respekt för de inblandade, men jag vill att ni ska veta att ni är ovärdeliga och alla svar har haft betydelse! Även om man inte har egna barn såklart!

Tack och varma kramar från tre personer som pratar mycket just nu!
 
Sv: Herregud!! 13 år...

Skönt att du har kunnat börja tänka;)
Jag blev faktiskt fundersam av första inlägget, det var liksom inte likt dej...

Jag är övertygad om att alla vi möter har något att lära oss, oavsett om det är att komma närmare sin familj eller lära sig något man inte visste eller kunde innan.
Eller ibland, få bekräftat det man redan vet.
 
Sv: Herregud!! 13 år...

Leda honom rätt i livet genom att smyglyssna på hans samtal och sedan ta saken över huvudet på honom och ringa till tjejen ?

Jag vet inte om det var mitt inlägg du syftade på? Men jag känner att jag måste förtydliga mej, självklart går man inte bakom ryggen på sina barn! Utan förklarar tydligt å klart att Nej! Du pratar inte i mobilen på nätterna och Tack, får jag hennes telenummer så jag kan ringa henne!

Då leder man barnet rätt så det förstår att man ska respektera och lyda sin mor som vet vad livet handlar om ( i bästa fall).
 
Sv: Herregud!! 13 år...

Jo det var ditt inlägg :)

Vad händer då med den respekt som sonen också behöver från sin mor?

Det är ju det jag hoppas att TS inte gör som en första åtgärd, att ringa tjejen = gå över huvudet på sonen!

Att leda barnet genom att gå över huvuvdet på denne är något jag inte finner särskilt vägledande och pedagogiskt :)
 
Sv: Herregud!! 13 år...

Vad skönt att höra att det går åt rätt håll, jag uppfattade som att du var väldigt skärrad i det första du skrev, så jag är glad att höra att ni kan prata om saken. :)

Kram, Maya
 
Sv: Herregud!! 13 år...

*kl*

För mig hade det nog inte funnits någon tvekan. Det hade varit viktigt för mig att den 19-åriga kamraten visste åldern på mitt barn.
Och där hade jag dragit fram "föräldrakortet". Jag bestämmer helt enkelt.

HUR man bäst löser detta hade jag velat att barnet skulle få bestämma. Skulle det kännas bäst för barnet att berätta det själv eller vill barnet att jag pratar med kamraten?!

Skulle jag prata med kamraten skulle jag helt enkelt berätta att jag var barnets mamma, att jag har förstått att de har roligt tillsammans och att det är o.k. med mig men eftersom mitt barn bara är 13 år så behöver barnet sova om nätterna, komma hem i tid från skolan etc.

Jag hoppas att det löser sig till det bästa Fanny!
 
Sv: Herregud!! 13 år...

Men det är ju mer ömsesidig respekt ( låta sonen vara med och bestämma ) än att deklarera för sonen:

- Jag är minsann din mamma, du ska respektera mig och jag bestämmer så nu ringer jag din tjejkompis!

Såklart att man som förälder har ansvar och ibland är det inte mer än: För att mamma/pappa säger så, punkt slut! Men jag tycker att man ska tänka en och två ggr innan man medvetet kör över barnet/går över huvudet på ...
 
Sv: Herregud!! 13 år...

Men det är ju mer ömsesidig respekt ( låta sonen vara med och bestämma ) än att deklarera för sonen:

- Jag är minsann din mamma, du ska respektera mig och jag bestämmer så nu ringer jag din tjejkompis!

Visst är det så men det förändrar ju inte att man får sitt mål uppfyllt och har dragit föräldrakortet (= jag har ansvar för dig och i det här fallet bestämmer jag!).

Men eftersom barnet faktiskt får välja vägen blir det mer ömsesidig respekt och barnet kanske inte känner sig fullt så "överkört".
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp