Hemmavid, augusti 2024

Fredag, 9 augusti

Ledig idag, lså lång sovmorgon, plockstäd, disk och ljudbok här hemma.

 

[IngelaH]

Kökstjänst, IT-arbete under eftermiddagen, nu en svälj kaffe o Antiques Roadtrip på 8'an och sen blir det Guild Wars2 Jag håller fortfarande på att slita av mig kalufsen, för att få kläm på det hela. Men ett väldigt roligt och trevligt spel.

 

[IngelaH]

Hmm... tappade lite fokus över vad jag skulle göra. Jag har ju funderat på att ta upp novellskrivandet igen...

**************************

Den sista bilden​

Sara satt på en mossig sten och andades in den friska, kyliga luften. Höstlöven prasslade under hennes vandringskängor när hon försiktigt reste sig upp och granskade den lilla stigen som slingrade sig genom skogen. I sin hand höll hon sin kamera, redo att fånga det perfekta ögonblicket. Hon hade alltid älskat naturen och djurlivet, men det var inte bara för sin egen skull hon var här idag.

Hon hade hört rykten om en gammal ek, djupt inne i skogen, som sägs vara hem för en uggla vars art var på väg att försvinna. En uggla som få människor någonsin sett, och ännu färre hade lyckats fotografera. Sara hade en känsla av att den här bilden kunde förändra allt – både för arten och för henne själv.

Sara hade haft en tung ryggsäck med sig på hela sin vandring, men vikten var inte bara fysisk. Hon kände också tyngden av den press hon satt på sig själv. Hon hade nyligen fått diagnosen reumatism, och varje steg genom den steniga terrängen påminde henne om de begränsningar hennes kropp satt upp. Men det var just därför hon var här. För att bevisa att hon fortfarande kunde, både för sig själv och för andra.

Efter timmar av letande, just som solen började sänka sig bakom trädtopparna och världen fick en gyllene glöd, hörde hon plötsligt ett mjukt vingslag. Hon höll andan. Där, i skuggan av den stora eken, satt ugglan. Den var vacker och majestätisk, med sina stora, mörka ögon fästa på henne.

Sara kände hur hjärtat bultade i bröstet när hon sakta lyfte kameran. Fingrarna var stela av både kyla och värk, men hon ignorerade smärtan och fokuserade genom linsen. Just som hon tryckte av, skedde det oväntade – ugglan lyfte och flög rakt mot henne, som om den visste att hon skulle ta den sista bilden som någonsin skulle behövas.

Sara stod kvar länge efter att ugglan försvunnit. Hon granskade bilden i kameran och kunde knappt tro sina ögon. Bilden var perfekt, men det var något mer än så. Det var inte bara en bild av en uggla. Det var ett bevis på att hon kunde övervinna de hinder hennes kropp satte upp. Ett bevis på att hennes kamp inte var förgäves.

När Sara återvände hem och delade bilden, skapade den en våg av uppmärksamhet. Arbetet för att skydda ugglans livsmiljö intensifierades, och hon fick en central roll i kampen för att rädda skogen. Men för Sara var det mest betydelsefulla att hon hade återfunnit sin styrka och sin plats i världen.

Den sista bilden hade förändrat allt – inte bara för ugglan, utan också för henne.

 

[IngelaH]

Lite kul, när man kan hålla långa diskussioner och samtal med trevliga spelkamrater på discord och i spel genom att använda google translate. Just nu "tränar" jag min spanska . Härom dagen var det fyra timmar ryska. Men det är dåligt med tjejer och kvinnor på internationella servrar som vill prata. Men "Ragatan" är en välkänd, hjälpsam och respekterad spelare även om mitt konto är demoliserat till grus. Jag skickar trupper och resurser i alla fall. Jag ger ALDRIG upp.

 

[IngelaH]

Lördag 10 augusti

När man har så tomt på kontot att man inte ens kan köpa "matfett", då får man spetta loss våfflorna ur våffeljärnet. Men gott var det, som variation till pasta och nudlar.

 

[IngelaH]

Ett steg till, på väg tillbaka i den "gamla kattvärlden".

Katt - check
Raskattring - check
Kattklubb - check

Men att dra ut på vägarna igen, får vänta tills jag ligger över minusstrecket, på ekonomin...

 

[IngelaH]

12 augusti, måndag

"Byråkratimöte" på vägen hem idag

Hemstäd, semestervikarie... tredje i ordningen så jag hoppas att ordinarie kommer igen nästa gång.

Jag har suttit i vardagsrummet med datorn ett par veckor, men så här dags lyser solen rakt i ögonen och jag tror inte det gör sig på videomöte om 40 minuter om jag sitter och blundar. Så jag har flyttat in i sovrummet igen.
Undrar när Minnie märker det i sin klätterställningsholk och piper övergivet, förtvi"vlat innan hon kommer skenande över tangentbordet här inne.

 

[IngelaH]

Torsdag 15 augusti

Nu skiner solen... undrar om det inte är "ett tecken". Hoppas att den skiner även nästa vecka, för i så fall, SKA jag ta semester nästa vecka och åka ut på lite sightseeing och unna mig något gott till kaffet. Jag tänker definitivt unna mig en glass... DET var inte igår...

Framrutan på 105'karet är algskrapat.... så nu SER man i alla fall fiskarna.

 

[IngelaH]

Söndag den 18 augusti

Lite medvind idag med.

Jag kan stryka torrfoder från kattmatlistan. Jag var precis iväg och hämtade drygt 10 kg... I det närmaste 12... Genom en bortskänkes grupp på fb. En av kvinnans devon rexar har förmodligen blivit överkänslig. Ibland ska man ha ögonen med sig och tur.

Attans att man inte har de gamla fodertunnorna kvar.

Och inget dåligt foder heller. Pure natural adult och pure natural kitten. Minnie har plåtmage när det gäller foderbyte. Men det finns torrfoder av det gamla till ett par dagars invänjning.
Värde på säckarna typ 1000 spänn tillsammans med tanke på kvarvarande innehåll.

Jag har läst omdömen, doseringsråd och innehåll. Så, jag har gjort ett fynd.

 

[IngelaH]

19 augusti måndag

"pension" äntligen... "Tankat" kyl, frys, badrum och städskåp - tomt överallt innan ... Nudelfritt ett par dagar... Härligt väder och skönt att "bara kunna vara"...

En dam, inflyttad från Tyskland räckte de varor jag inte nådde på bandet och plockade upp en rulle soppåsar, som kom på rymmen. Hon jobbar ett år till innan pension. Sverige har lägst pension i Europa, ojade hon sig om, när jag sa att jag skulle hem och äta mig mätt för första gången på ett par dagar.