Hon blev plöstligt jättehalt i VB och inget hjälpte. Vi åkte till klinik efter några veckor där det konstaterades efter röntgen att hon hade långt gången SPATT VB och det fanns inget att göra åt det. Hon skulle aldrig nånsin kunna ridas eller arbetas mer ÄVEN om hon kunde blivit av med smärtan. Det fanns även en påbörjan till spatt på HB.
Hon var inte smärtfri trots starka smärtstillande medel under hela sommaren. Hon tappade livsgnistan och hade nästan 3:e gradens hälta VB (i trav). I skritt syntes det nästan inget.
Hon fick gå sina sista veckor på ett härligt bete, med smärtstillande medicin, och jag var hos henne så mkt som det gick. Hon hade jättegoa hästkompisar som var snälla och såg upp till henne, den gamla tanten som hon var. Hon kunde vara glad vissa dagar och sprang linkandes med VB till mig när jag kom! :smirk: Även när det busades i hagen kunde hn vara med ändå och springa med sin hälta i full galopp eller trav... och såg glad ut. Hon betade och hade det i övrigt jättebra.
Men sen fanns det studner då hon bara lämande flocken och ställde sig under den stora eken och hängde - då hade hon nog mycket ont. Det var jobbigt att se.
(min profilbild är tagen när hon står o hänger under eken)
Oj... förlåt att jag lägger in detta här nu helt plötsligt!
Det blev några rader om min älskade Polly. Fast det är ju MIN tråd så...
