Hej Susanna Alakoski

[Pepson2]

@mandalaki Föräldrainstinkt, heter det!

 

[TomasN]

Att curla ett barn leder inte till ett barn som är förberett för vuxenlivet.
Raka motsatsen, att fullständigt strunta i barnet leder inte heller till något bra slutresultat.

Det finns säkert någon medelväg, som är olika från person till person, som flukturerar med tiden - och som är ideal. Problemet som förälder är väl att alltid befinna sig på denna snirkliga tråd, att alltid göra rätt - eftersom facit aldrig finns att begrunda i förtid, utan det visar sig alltid i efterhand hur man skulle gjort.

Det går ju inte att alltid göra rätt. Frågan är om det ens är rätt att alltid göra rätt. Livet är ofta orättvist och långt från perfekt. Så genom att inte vara perfekt som pappa förebereder jag min som för livet. Eller också är det bara en bortförklaring

Men vad jag menar är att barn oftast växer upp till fungerande människor trots att vi är ofullkomliga som föräldrar.

 

[Jeffery]

n vad jag menar är att barn oftast växer upp till fungerande människor trots att vi är ofullkomliga som föräldrar.

Yes, så är det ju.
Det är ingen garanti att barn som växer upp under de mest perfekta förhållanden blir de bästa och mest lyckliga människorna. Snarare är det väl tvärtom.

 

[kryddelydd]

Yes, så är det ju.
Det är ingen garanti att barn som växer upp under de mest perfekta förhållanden blir de bästa och mest lyckliga människorna. Snarare är det väl tvärtom.

Ja, nu har det ju kommit forskning/tecken som tyder på att de barn/ungdomar som inte behövt lära sig att hantera motstånd eller svårigheter under uppväxten, får psykiska symtom som vuxna. Många har också svårt att hantera vuxentillvaron som är full av motstånd.'

Det blev en väldigt lång sidodiskussion om uppfostran, utifrån min illustration av människor som gjort val för barnens skull hellre än för sin egen skull.
Den familjen tycker jag är värd all heder. Kan tillägga att min kompis, mamman i familjen, också lägger ner stor kraft på att välja skolor åt barnen, och att kämpa för att barnen ska få rätt stöd och hjälp i skolan utifrån sina respektive svårigheter, och har gjort ett kanonjobb med det!
Som sagt, en familj med lite sämre förutsättningar men där de vuxna gör "kloka" val för att hantera det.

Å andra sidan en familj jag känner till från jobbet.
Båda föräldrar arbetslösa, tre barn (i den familjen också). Egentligen samma ekonomiska förutsättningar.
I den här familjen är båda föräldrarna stor-rökare, och röker vardera två paket cigarretter dagligen. Pappan "ölar" en del men det finns inget alkoholmissbruk.
Man "shoppar" när andan faller på. Köper tatueringar (som är kul), datorer, har dyra TV-abonnemang.
För att ha råd med julmaten, går man till kyrkan och får bidrag. Man ansöker om pengar via Majblommefonden.
I den familjen gör man inte lika ansvarsfulla val och barnen har det eländigt.

Olika familjer, ganska lika förutsättningar, väldigt olika val.

Jag, som kan vara rätt arrogant, vill mycket hellre hjälpa familj 1 än familj 2.
Visst, det är för att valen i min åsikt är mer rätt.
Det erkänner jag.

 

[Shudde]

Jag säger: Inte nödvändigtvis.
Min syster (som inte har egna barn) har varit genuint duktig på att inte ge sina fem syskonbarn några prylar alls, under vare sig födelsedagar eller julaftnar eller konfirmationer eller studenter.

Istället har de en efter en fått olika upplevelser, från "en dag hemma hos faster där vi bakar kaka" till "en dag på Skansen" till "vi åker ut och bor pa vandrarhem i Göteborg" till "du får välja var i Europa vi ska åka över helgen".
Jag vill fortfarande tro att ett liv rikare på upplevelser och bekräftelser och liknande slår vilken Iphone som helst. I långa loppet.

Men vem kan välja så om inte nån som ändå har ganska mkt pengar?
jag var med min far på jobbresa första gången när jag var 9, i london. Sen har det blivit en oändlig massa resor pga hans jobb. På den nivån att min klassföreståndare i gymnasiet undrade varför jag åkte till USA så mkt (poängteras bör väl att mina föräldrar är fortsatt lyckligt gifta, men in pappa ville gärna umgås med sina barn när han var borta mer än en vecka).
Jag tror och tycker att det är i princip samma sak som prylar. Alakoski(eller hennes romanfigur?) kunde troligtvis inte åka varken vart hon ville eller får vad hon ville.
Poängen var att jag inte fick så mkt materiella saker jämfört med mina jämnåriga ändå.

 

[Jeffery]

Den som lever endast för att resa kan välja så.
Jag tror inte att de omväxlande vikariat och mellan-jobb som min 55-åriga syrra försörjer sig på genererar nån form av ganska-mkt-pengar-känsla hos nån över 20 i den här tråden.