Hej Susanna Alakoski

[Gabbi]

På ett sätt håller jag med dig om att tillhörigheten inte sitter i prylar. Men huvudpoängen som jag läste in hos tanten var att det inte går att ge barnen självkänsla - det var ju det hon reagerade på när hon skrev. Däremot sträcker sig många föräldrar så långt de klarar för att ge sin barn så många av de där "nödvändiga" attributen som de bara kan, så att barnet åtminstone inte ska råka ut för friktion när det gäller det.

Fast det tror jag de gör ändå, om de andra barnen bara vill. Har en grupp bar väl bestämt sig för att någon inte ska vara med, och så dyker den personen upp i Puss&Kramjeans (för att citera Gardell), då kommer de att utnyttja det. "Du får vara med om..." "Om du köper godis.." "Du bjuder väl..."

 

[Gabbi]

Därför att rätt pryl kan minska en friktion.

Gör den verkligen det?

 

[mandalaki]

Därför att rätt pryl kan minska en friktion.

Håller med om det - alltså minska en av alla möjliga friktionsytor. För barn/unga är det oerhört viktigt att passa in. Och om man som förälder tror att man "ge" barnet självkänsla så att barnet inte känner att hen måste passa in - så har man nog tyvärr oftast fel.

 

[Gabbi]

Kan du inte inse att vi föds olika? Och att det inte är det bästa sättet att härdas genom tuffa upplevelser?

Kärlek är viktigt, men det är inget vaccin.

Ojoj, nu läste du in en massa saker som jag inte skrev i den texten. Jag har inte sagt att någon ska härdas, jag har sagt att jag inte tror att prylar och kläder är ett bra fripass genom skolan och skulle det mot förmodan vara så att man köper sitt barn saker så att andra barn får respekt för barnet, då är det inte en bra lärdom ändå.

 

[mandalaki]

Fast det tror jag de gör ändå, om de andra barnen bara vill. Har en grupp bar väl bestämt sig för att någon inte ska vara med, och så dyker den personen upp i Puss&Kramjeans (för att citera Gardell), då kommer de att utnyttja det. "Du får vara med om..." "Om du köper godis.." "Du bjuder väl..."

Jag ser det som att om ett barn har Puss&Kram så minskar det risken något att hen blir den som inte får vara med.

 

[Gabbi]

Ok. Då förstår jag. Så länge barnet då inte blir överviktigt. Eller stammar. Eller leker med en tjej. Eller har homosexuella föräldrar. Eller gråter. Eller något av allt möjligt i världen som kan få barn att vara elaka.

 

[mandalaki]

Ok. Då förstår jag. Så länge barnet då inte blir överviktigt. Eller stammar. Eller leker med en tjej. Eller har homosexuella föräldrar. Eller gråter. Eller något av allt möjligt i världen som kan få barn att vara elaka.

Absolut. Men det är ju lättare att köpa ett par jeans än att ändra på stamning eller vilka föräldrar barnet har.

Man kan ju faktiskt också resonera så att ens barn ska ha samma märken på grejer som andra barn har TROTS att ens barn är utanför.

 

[tanten]

Jag hänger inte med alls? Jag läser det som att om man inte vill riskera något, och om barnet är en smula känsligt, då är iphones och dyra märkeskläder något slags pass mot mobbing? Men så tycker inte jag att det är, och jag tror aldrig att man kan gardera sig mot mobbing. Om det inte spelar någon roll om föräldrarna "gör rätt" eller inte för att barn ska vara elaka mot andra barn, varför ska man då köpa barnet vissa saker för att passa in?

Inte vill riskera något? Hrm... jag tror att vi talar förbi varann alldeles.

jag är övertygad om att man kan göra skillnad för barnet genom att "göra rätt".

Som mamma ville jag självklart göra ALLT för att mitt barn skulle växa upp till en stark, självständig, klok, empatisk vuxen. Kärlek, samtal, upplevelser och finnas där när det behövdes. Vara en trygghet och en famn.

Man försöker vaccinera barnet så gott det går. Men alla barn är olika. Vissa går egna vägar och är udda av eget val, andra behöver ha samhörighet och passa in för att kunna växa. Bekanta har haft extremt blyga barn som de försiktigt utsatt för situationer som var menade att stärka barnet. Det funkade ...sådär.

Du har aldrig varit mobboffer, va? har man varit mobbad och utan vänner så gör man det som krävs för att försöka få barnet att hamna i gemenskap och sammanhang. Att höra till.
Alla människor behöver höra till. Ha ett sammanhang.

 

[tanten]

Fast det tror jag de gör ändå, om de andra barnen bara vill. Har en grupp bar väl bestämt sig för att någon inte ska vara med, och så dyker den personen upp i Puss&Kramjeans (för att citera Gardell), då kommer de att utnyttja det. "Du får vara med om..." "Om du köper godis.." "Du bjuder väl..."

Fast DET är väl en helt annan diskussion? Om barns tjat för att få.

Är du inte lite cynisk nu?

 

[Gabbi]

Varför tänker du att jag inte skulle kunna ha varit mobbad?

 

[tanten]

Gör den verkligen det?

Ja.

 

[Gabbi]

Fast DET är väl en helt annan diskussion? Om barns tjat för att få.

Är du inte lite cynisk nu?

Nej, det är fortsättningen på att ett barn som inte passar in en dag dyker upp med en dyr gadget. Varför cynisk? Jag tycker annorlunda än ni.

 

[mandalaki]

Inte vill riskera något? Hrm... jag tror att vi talar förbi varann alldeles.

jag är övertygad om att man kan göra skillnad för barnet genom att "göra rätt".

Som mamma ville jag självklart göra ALLT för att mitt barn skulle växa upp till en stark, självständig, klok, empatisk vuxen. Kärlek, samtal, upplevelser och finnas där när det behövdes. Vara en trygghet och en famn.

Man försöker vaccinera barnet så gott det går. Men alla barn är olika. Vissa går egna vägar och är udda av eget val, andra behöver ha samhörighet och passa in för att kunna växa. Bekanta har haft extremt blyga barn som de försiktigt utsatt för situationer som var menade att stärka barnet. Det funkade ...sådär.

Du har aldrig varit mobboffer, va? har man varit mobbad och utan vänner så gör man det som krävs för att försöka få barnet att hamna i gemenskap och sammanhang. Att höra till.
Alla människor behöver höra till. Ha ett sammanhang.

Bra!

 

[tanten]

Nej, det är fortsättningen på att ett barn som inte passar in en dag dyker upp med en dyr gadget. Varför cynisk? Jag tycker annorlunda än ni.

Ja Vi tänker totalt olika.
Dessutom verkar vi ha helt olika utgångspunkter för diskussionen.

så låt oss då bara vara överens om att vi utgår från olika saker och tycker olika.

Deal?

 

[Pepson2]

@tanten @mandalaki @Gabbi : Att curla, eller inte curla, det är frågan...?

 

[micaelathegreat]

@Pepson2 Tycker du verkligen att det handlar om att curla?

 

[mandalaki]

@tanten @mandalaki @Gabbi : Att curla, eller inte curla, det är frågan...?

Det låter som om du sätter curling i motsats till mobbning? Barnet är visserligen retat för att det har fel jeans men jag tänker minsann inte curla genom att köpa rätt?

 

[Pepson2]

@micaelathegreat och @mandalaki För mig är curling när en förälder på alla vis "jämnar marken" och skyddar sitt barn för att öht utsättas för obehagliga, negativa, känslor/upplevelser. Dessa känslor kan utlösas av mobbing, likväl som av frustrationen barnet känner när det inte får sin nya telefon. I förlängningen ett sätt för föräldern att försöka skapa en "friktionsfri" tillvaro för sitt barn.

Men jag tycker att tråden har ändrat inriktning, nu, utifrån diskussionen som initierades i ursprungsinlägget.

 

[mandalaki]

Problemet är nog att ditt resonemang känns väldigt teoretiskt. Den förälder är knappast född som inte vill skydda sitt barn mot mobbing (eller rättare sagt, den förälder borde inte vara född). Det är hur man sen gör det som man kan diskutera.

@Pepson2

 

[Jeffery]

Att curla ett barn leder inte till ett barn som är förberett för vuxenlivet.
Raka motsatsen, att fullständigt strunta i barnet leder inte heller till något bra slutresultat.

Det finns säkert någon medelväg, som är olika från person till person, som flukturerar med tiden - och som är ideal. Problemet som förälder är väl att alltid befinna sig på denna snirkliga tråd, att alltid göra rätt - eftersom facit aldrig finns att begrunda i förtid, utan det visar sig alltid i efterhand hur man skulle gjort.