Hej på er.
Hästmänniskor är ett knepigt folkslag. Det vet vi hästfolk mycket väl. Jag har en ganska öppen syn på hästhållning och så länge hästarna inte far illa eller det påverkar mig så lägger jag mig inte i.
Jag har gått igenom ett antal stall vid det här laget och hittade till slut ett stall som stämde överens med min hästhållning. Trivdes som fisken i vattnet och hästen likaså.
Ett tag efter mig flyttade en annan in i driften och började sakta ställa om ordningen. Nu ett år senare är det hen som styr allting. Hur mycket de ska äta, om de ska gå in, om nåt är fel på stallet, hagen, mockning, hö, ditten och datten.
Ingenting är längre som det var förr. Allt känns så jäkla jobbigt numera och stallägaren har gett vika för den här påstridiga personen.
Det lutar åt att jag måste flytta på mig igen för jag tappar verkligen tålamodet!
Är det så här överallt? Måste man ha sitt eget för att inte tappa förståndet över alla konstiga hästmänniskor?
Hästmänniskor är ett knepigt folkslag. Det vet vi hästfolk mycket väl. Jag har en ganska öppen syn på hästhållning och så länge hästarna inte far illa eller det påverkar mig så lägger jag mig inte i.
Jag har gått igenom ett antal stall vid det här laget och hittade till slut ett stall som stämde överens med min hästhållning. Trivdes som fisken i vattnet och hästen likaså.
Ett tag efter mig flyttade en annan in i driften och började sakta ställa om ordningen. Nu ett år senare är det hen som styr allting. Hur mycket de ska äta, om de ska gå in, om nåt är fel på stallet, hagen, mockning, hö, ditten och datten.
Ingenting är längre som det var förr. Allt känns så jäkla jobbigt numera och stallägaren har gett vika för den här påstridiga personen.
Det lutar åt att jag måste flytta på mig igen för jag tappar verkligen tålamodet!
Är det så här överallt? Måste man ha sitt eget för att inte tappa förståndet över alla konstiga hästmänniskor?