En gång i tiden hängde jag här. Jag skrev massvis med blogginlägg under flera års tid, älskade det. Men det var ett tag sedan nu, så nu är allt det glömt och begravet och borta.
Nu tittar jag bara in här igen lite tillfälligt. Och trots att det gått några år så ser mycket ut som det gjorde förut, jag känner till och med igen en hel del användarnamn i forumen. Vad roligt!
(Smiliesarna ser dock för bedrövliga ut, måste jag säga!.... )
Jag hade också kontakt med flera personer härifrån, men tyvärr så "försvann" jag bara och slutade svara... Jag vet att man inte gör så, men jag klarade inte längre av att skriva. Jag har haft hälsoproblem sedan 2007, och det blev mycket värre där ett tag för något/några år sen, och jag förlorade på sätt och vis förmågan att formulera mina tankar i ord.
(Jag har ännu inte återfått den fullt ut, att skriva det här går superduperknackigt)
Om någon som är besviken på mig och undrar var jag tog vägen läser detta så vill jag passa på att be om ursäkt.
Samtidigt som jag slutade skriva här så slutade jag också att rida. Jag red på ridskola då, och kände mig frustrerad över att ridskoleridningen inte gav mig det jag ville ha. Dessutom hade jag flyttat och tyckte att resvägen till ridskolan var för lång.
Det var alltså ett par år sedan nu, och jag håller på att bli tokig av hästabstinens! Men jag vet inte hur jag ska göra för att råda bot på det.
Jag tycker att det saknas alternativ. Jag har fastnat nånstans mittemellan. Traditionell ridskola/medryttare/egen häst - om det inte är något av det som passar, vart vänder man sig då?
Vad är det jag vill ha då?
Jag tröttnade på ridskolan för att det var för fyrkantigt. Jag vill ha större möjlighet att arbeta hästen efter eget huvud. Om hästen och/eller jag är trötta nåndag och helst bara skulle vilja ut och lulla runt i skogen eller blåsa på över en äng, så skulle jag vilja ha större möjlighet till anpassning av ridningen - inte bara tvingas till dessa ändlösa monotona dressyrlektioner och förutbestämda övningar som vi kanske inte är upplagda för den dagen. Jag skulle också vilja utvecklas mer - känna att jag får tänka till, får nya utmaningar, blir road och nyfiken. Och så - framför allt - skulle jag vilja utveckla kontakten med en och samma häst. Inte rida olika individer varje vecka och aldrig riktigt veta vilken häst jag ska slängas upp på för dagen. Jag vill lära känna EN häst och utveckla en relation till den.
Medrytteri har jag tidigare erfarenheter från som tyvärr gjort mig avskräckt. Att hitta en konstellation av medryttare, hästägare och häst som trivs med varandra och funkar bra ihop på alla plan verkar vara svårare än att bevisa att Higgspartikeln finns. Samtidigt är det så att i det hälsotillstånd jag är i i nuläget så kan jag nog inte ta på mig att rida mer än en gång i veckan, så jag har ärligt talat inte så mycket att erbjuda som medryttare, eftersom dom flesta vill ha hjälp åtminstone 2-3 dagar/v. Och jag skulle gärna vilja rida för tränare ibland, inte bara skogsmullerida.
Ytterligare en sak som gör att jag känner mig ytterst tveksam till medryttarspåret är att jag känner mig obekväm med att ta hand om någon annans häst. Tänk om ägaren tycker att jag gör fel? Tänk om jag råkar ut för en situation som jag inte reder ut och som resulterar i skador på hästen? Kan jag nånsin se hästägaren i ögonen igen efter nåt sånt? Det kan kanske visserligen bero på att jag inte känt mig trygg i relationen med hästägaren vid tidigare medryttarförsök, men jag tycker fortfarande att det känns som ett jobbigt läge att ha hand om någon annans ögonsten.
Och egen häst, när jag mår som jag gör och bara kan rida en dag i veckan - skulle inte tro det. Jag har dessutom inte 8 lappar över i månaden, vilket det kostar att ha häst här i krokarna.
Men jag börjar som sagt bli lite desperat och har försökt utforska ridskolorna i närheten. Åkte och tittade på lektioner på några ridskolor, och kände bara - nä. Det är verkligen inte det jag vill ha. Uttråkade hästar, inspända hästar, samma enformiga dressyrlektioner, anonyma anläggningar som matar på hästar och ryttare på ett konstant flöde av lektioner, ofräscha stallar, och så dessa viktgränser... "Jag är 183 cm lång, jag väger tyvärr inte under 75 kg, men jag har ridit i 25 år och är balanserad och mjuk och rider hästen i form - nähä, det funkar alltså inte, jag måste väga under 75 kg - OK, tack och hej"....
De allra flesta ridskolor jag frågat har dessutom svarat att man inte kan få rida på en och samma häst under en längre period, utan man MÅSTE byta häst var 2:a/3:e/4:e gång. Nähä igen, slipp då.
Varför finns det inga alternativ?
Om jag fick önska så skulle jag vilja rida på ett mindre stall där man kunde få rida på samma häst varje gång, rida en gång i veckan och antingen rida för lärare varje gång eller rida på egen hand varannan vecka. Men jag hittar inte något sånt alternativ. Dom alternativa ställen som finns ligger närmare 10 mil bort enkel väg, och det funkar tyvärr inte för mig att åka så långt.
Så här står jag i återvändsgränden, och börjar bli desperat efter att få kommunicera med en häst igen.
Att det ska vara så krångligt!...
Nu tittar jag bara in här igen lite tillfälligt. Och trots att det gått några år så ser mycket ut som det gjorde förut, jag känner till och med igen en hel del användarnamn i forumen. Vad roligt!
(Smiliesarna ser dock för bedrövliga ut, måste jag säga!.... )
Jag hade också kontakt med flera personer härifrån, men tyvärr så "försvann" jag bara och slutade svara... Jag vet att man inte gör så, men jag klarade inte längre av att skriva. Jag har haft hälsoproblem sedan 2007, och det blev mycket värre där ett tag för något/några år sen, och jag förlorade på sätt och vis förmågan att formulera mina tankar i ord.
(Jag har ännu inte återfått den fullt ut, att skriva det här går superduperknackigt)
Om någon som är besviken på mig och undrar var jag tog vägen läser detta så vill jag passa på att be om ursäkt.
Samtidigt som jag slutade skriva här så slutade jag också att rida. Jag red på ridskola då, och kände mig frustrerad över att ridskoleridningen inte gav mig det jag ville ha. Dessutom hade jag flyttat och tyckte att resvägen till ridskolan var för lång.
Det var alltså ett par år sedan nu, och jag håller på att bli tokig av hästabstinens! Men jag vet inte hur jag ska göra för att råda bot på det.
Jag tycker att det saknas alternativ. Jag har fastnat nånstans mittemellan. Traditionell ridskola/medryttare/egen häst - om det inte är något av det som passar, vart vänder man sig då?
Vad är det jag vill ha då?
Jag tröttnade på ridskolan för att det var för fyrkantigt. Jag vill ha större möjlighet att arbeta hästen efter eget huvud. Om hästen och/eller jag är trötta nåndag och helst bara skulle vilja ut och lulla runt i skogen eller blåsa på över en äng, så skulle jag vilja ha större möjlighet till anpassning av ridningen - inte bara tvingas till dessa ändlösa monotona dressyrlektioner och förutbestämda övningar som vi kanske inte är upplagda för den dagen. Jag skulle också vilja utvecklas mer - känna att jag får tänka till, får nya utmaningar, blir road och nyfiken. Och så - framför allt - skulle jag vilja utveckla kontakten med en och samma häst. Inte rida olika individer varje vecka och aldrig riktigt veta vilken häst jag ska slängas upp på för dagen. Jag vill lära känna EN häst och utveckla en relation till den.
Medrytteri har jag tidigare erfarenheter från som tyvärr gjort mig avskräckt. Att hitta en konstellation av medryttare, hästägare och häst som trivs med varandra och funkar bra ihop på alla plan verkar vara svårare än att bevisa att Higgspartikeln finns. Samtidigt är det så att i det hälsotillstånd jag är i i nuläget så kan jag nog inte ta på mig att rida mer än en gång i veckan, så jag har ärligt talat inte så mycket att erbjuda som medryttare, eftersom dom flesta vill ha hjälp åtminstone 2-3 dagar/v. Och jag skulle gärna vilja rida för tränare ibland, inte bara skogsmullerida.
Ytterligare en sak som gör att jag känner mig ytterst tveksam till medryttarspåret är att jag känner mig obekväm med att ta hand om någon annans häst. Tänk om ägaren tycker att jag gör fel? Tänk om jag råkar ut för en situation som jag inte reder ut och som resulterar i skador på hästen? Kan jag nånsin se hästägaren i ögonen igen efter nåt sånt? Det kan kanske visserligen bero på att jag inte känt mig trygg i relationen med hästägaren vid tidigare medryttarförsök, men jag tycker fortfarande att det känns som ett jobbigt läge att ha hand om någon annans ögonsten.
Och egen häst, när jag mår som jag gör och bara kan rida en dag i veckan - skulle inte tro det. Jag har dessutom inte 8 lappar över i månaden, vilket det kostar att ha häst här i krokarna.
Men jag börjar som sagt bli lite desperat och har försökt utforska ridskolorna i närheten. Åkte och tittade på lektioner på några ridskolor, och kände bara - nä. Det är verkligen inte det jag vill ha. Uttråkade hästar, inspända hästar, samma enformiga dressyrlektioner, anonyma anläggningar som matar på hästar och ryttare på ett konstant flöde av lektioner, ofräscha stallar, och så dessa viktgränser... "Jag är 183 cm lång, jag väger tyvärr inte under 75 kg, men jag har ridit i 25 år och är balanserad och mjuk och rider hästen i form - nähä, det funkar alltså inte, jag måste väga under 75 kg - OK, tack och hej"....
De allra flesta ridskolor jag frågat har dessutom svarat att man inte kan få rida på en och samma häst under en längre period, utan man MÅSTE byta häst var 2:a/3:e/4:e gång. Nähä igen, slipp då.
Varför finns det inga alternativ?
Om jag fick önska så skulle jag vilja rida på ett mindre stall där man kunde få rida på samma häst varje gång, rida en gång i veckan och antingen rida för lärare varje gång eller rida på egen hand varannan vecka. Men jag hittar inte något sånt alternativ. Dom alternativa ställen som finns ligger närmare 10 mil bort enkel väg, och det funkar tyvärr inte för mig att åka så långt.
Så här står jag i återvändsgränden, och börjar bli desperat efter att få kommunicera med en häst igen.
Att det ska vara så krångligt!...
