Hästköp och ekonomi

STÖR det verkligen någon att man har hästar för att tävla?
Nej det stör inte mig, men jag ser inte de kostnaderna som relevanta i diskussionen om hur mycket ekonomisk säkerhet man behöver för att kunna skaffa häst. Ännu så har ingen av de högt tävlande svarat på den frågan, hur de gör om pengarna tryter och hästen blir halt. Sälja promenadhästen kanske inte är så lätt, vad gör man då? Och vad måste man ha till hästen om allt går på tok? Och är det så att vissa av dessa svårklasstävlande är mångmiljonärer som inte behöver fundera på sin ekonomi, så är ju inte deras situation heller relevant för ursprungsfrågan. De behöver ju inte oroa sig, de kan ju ge bort hästen eller slakta den utan att ekonomin spelar någon roll.

Jag känner det mest som om de vill glänsa med hur mycket pengar de kan spendera på sina flotta hästar som de är så oerhört framgångsrika med. Och att allting annat med lägre status skulle vara "under deras värdighet".

Inte sjutton kan man likställa en sport med en annan väl?
"Okej - hästen är halt - jag börjar tävla i konståkning istället"...
Det kanske man kan, om man först och främst är tävlingsmänniska. Som Ludmilla Engqvist, "Okej - jag kan inte löpa häcklöpning - jag börjar tävla i Bob i stället".... Vad vet jag, jag är inte någon tävlingsmänniska.
 
Praktisk hjälp, ekonomisk hjälp, intellektuell stimulans eller känslomässigt stöd?
Helst alltihop :) men helst intellektuell stimulans och känslomässigt stöd.

Jag kanske ska nämna att jag inte tävlar men förstår vad fio och de säger.

Jag skulle inte heller ha råd med två hästar och om jag kände att någon annan kunde engagera sig mer i min häst och ge henne mer tid och stimulans om hon vart skadad skulle jag sälja henne för hennes skull.

Men varför skulle då någon vilja köpa din gamla trasiga häst? Vad skulle den personen ha för motiv för det
Syftade mer på en häst som kanske bara får promenadridas el liknande snarare än en halt häst.

För om jag trodde att hästarna skulle ha det bättre någon annanstans, ja då så skulle de få flytta dit. .
Den tron har jag inte på mig själv men jag anser att jag erbjuder ett tillräcklig bra hem för min häst.

Jag har häst men vill använda henne. Hade jag endast varit intresserad av ridningen hade jag stannat kvar på ridskolan.

Vissa känner sig nära hästen när de leder den, longerar den eller umgås med den i hagen. Jag får den känslan när jag rider.
 
att den människan TAR SITT ANSVAR för den individ som fört ryttaren upp i de högre tävlingsklasserna

Det är väl just det man gör när man finner ett nytt bra hem till sin häst istället för att "glömma" bort den i stallet.

Tacka vettja människor som tex Malin Baryard, en otroligt mjuk & empatisk människa med oerhörd känsla för de hästar som har fört henne dit hon står idag. Hon borde vara något av en förebild för många av er här, men hon kanske inte tävlar i tillräckligt höga klasser för er? Kanske hoppdiciplinen är för veklingar? Kanske lite för lite och mjäkiga krav?
Den dagen jag har ett eget stall med hästskötare och uppbackning kommer jag också kunna ha några pensionärer lallandes runt. Men idag när jag endast har råd med en häst finns inte de möjligheterna.

Är tacksamhet att låta hästen leva med mig hela livet? Tacksamhet anser jag är att ge hästen ett bra hem oavsett hos vem det är.
 
Tacksamhet anser jag är att ge hästen ett bra hem oavsett hos vem det är.
Det jag opponerar mig imot i det fallet är att man pekar på "någon annan" "lägre stående" som skall ta hand om hästen när den inte längre är frisk nog att tävla svår klass.
 
Jag har inte läst någonstans att det inte finns någon kärlek till hästarna? Eller att inte hästarna är minst lika viktiga som tävlandet.

Det enda jag läst i den riktningen var att Fio för de pengar hon lägger på hästarna varje månad inte skulle vilja avstå att tävla, eller för den skull gå ner och tävla lätt klass med svårklasshästarna.

Själv är jag inte på något sätt tävlingsryttare - men jag skulle inte heller vilja lägga de pengar jag lägger varje månad på att ha häst om jag inte fick möjlighet att träna och utvecklas under tiden. Lufs i skogen passar inte mig - jag tycker det är skittråkigt. :o
 
att den människan TAR SITT ANSVAR för den individ som fört ryttaren upp i de högre tävlingsklasserna

Det är väl just det man gör när man finner ett nytt bra hem till sin häst istället för att "glömma" bort den i stallet.

Ja, självklart är det bättre att sälja en häst som man inte fungerar ihop med längre än att ha den kvar av sentimentala skäl. Kan man ge hästen ett annat bättre liv så ska man självklart göra det. Men det var nu inte just det som var frågan här - här står vissa och säger att "Kan inte hästen prestera mina svåra klasser i tävlandet kan jag lika gärna vara utan häst" - och då undrar jag varför man väljer just att tävla med hästar. Det känns som en mentalitet som är långt främmande från min. Och då ser jag inte vitsen just med att man har hästar som hobby. Då kan man lika gärna hoppa på den där crossen istället, eller...ludmilas Bob kanske?

Tacka vettja människor som tex Malin Baryard, en otroligt mjuk & empatisk människa med oerhörd känsla för de hästar som har fört henne dit hon står idag. Hon borde vara något av en förebild för många av er här, men hon kanske inte tävlar i tillräckligt höga klasser för er? Kanske hoppdiciplinen är för veklingar? Kanske lite för lite och mjäkiga krav?
Den dagen jag har ett eget stall med hästskötare och uppbackning kommer jag också kunna ha några pensionärer lallandes runt. Men idag när jag endast har råd med en häst finns inte de möjligheterna.

Är tacksamhet att låta hästen leva med mig hela livet? Tacksamhet anser jag är att ge hästen ett bra hem oavsett hos vem det är.


[/quote]

Jag kan förstå att man inte har råd med mer än en häst, men jag kan inte förstå det när man i samma andetag säger att man lägger ner 20 000:- på sitt tävlande.
Om den hästen du lägger ned 20 000 bagis på i månaden för ert tävlande, blir skadad och förvandlas till promenadhäst, har du alltså inte råd att ta hand om den? Då säljer du den och köper en ny tävlingshäst som du lägger dina slantar på? Det är ju ganska så vanligt, och naturligt för många, det förstår även jag, men jag måste ändå få ha en åsikt om den typen av hästengagemang; slit & släng.
 
Men vart har någon hävdat att det är någon "lägre stående" som skall ta hand om hästen?

Den känslan får inte jag alls av deras inlägg.
 
Men vart har någon hävdat att det är någon "lägre stående" som skall ta hand om hästen?

Här:
Nej jag vill inte ha hästar och inte tävla svår klass , antingen tävlar jag eller så tävlar jag inte.
Jag skulle ha svårt att gå ner och tävla i lätt klass (med svårklasshästarna) för att det skulle bli billigare, det skulle bara kännas patetiskt

Och här:
Ang skadade hästar, vad är det för fel att sälja en skadad häst till någon med stora hagar med större intresse för gos än tävling? Om jag själv bara kan erbjuda en hagvistelse som duger åt en häst som får stimulans på annat sätt och jag själv inte har någon motivation att ägna massor av tid åt gos?
 
Här:

Svar till:
--------------------------------------------------------------------------------

Nej jag vill inte ha hästar och inte tävla svår klass , antingen tävlar jag eller så tävlar jag inte.
Jag skulle ha svårt att gå ner och tävla i lätt klass (med svårklasshästarna) för att det skulle bli billigare, det skulle bara kännas patetiskt

Men det handlar väl inte om att de som tävlar lägre skulle vara lägre stående? Så som jag tolkar det så är det patetiskt att rida svår klass hästar i lägre klasser vilket jag också håller med om. Om jag köper Briar så kan jag ju inte börja tävla LC med honom, då kan man ju snacka om rosettplockning, man ska ju hålla sig på den nivån man är på.... .
 
Det var en tvåårig ponny som faktiskt har motsvarat allt vad uppfödarna sade att hon skulle göra. Köpte av en uppfödare som hållt på med connemaror LÄNGE men inte så många åt gången. I hagen så gick mamma, mormor och mormorsmor också.

Vad skulle jag kunnat klura ut genom att åka ner till Göteborg och titta på henne själv?

(Jo jag hade ett par opartiska ögon som tittade på henne åt mig samt fotade, fast de var inte samma häst rent utseendemässigt sett som klev av transporten ett halvår senare).

Jag ville ha en relativt ohanterad unghäst som jag kunde forma själv och det var vad jag fick.

Sen har det ännu inte klickat direkt med ngn av de hästar jag ridit, utan det har växt fram. Och de raser som passat mig bäst har varit islandshäst och connemara. Och valet stod mellan ett visst islandssto som jag kände men som ägarna ville ha för mkt för och en gul connemara.
 
Jag köper de flesta av mina hästar mkt unga, två är inköpta som åringar. De har MKT god prestationsstam, men jag skulle aldrig drömma om att köpa ngn häst osedd!! Hur seriös en uppfödare än är så vill de ju sälja sina hästar.
Mkt viktigt är för mig hur hästen är till sättet och psyket, detta kan man bara veta om man åker och "träffar" hästen i fråga. Jag vill ha hästar med lite glimten i ögat, de måste gilla att visa upp sig.
Sedan vill jag se hur den rör sig givetvis!
 
Jag hade kunnat sälja vidare för samma pengar enkom på stammen så det var ingen ekonomisk chansning.

40p på utställning och uppåt är vad de sade (en är utbildad domare) och det är än så länge endas en domare som inte hållt med. Så fort jag stärkt upp bakdelen så traven kommer så kan vi nog skrapa ihop mer, vill ha upp den till en åtta.

Sen hoppar hon som en gummiboll, inte särskilt oväntat dock :)

Psyket tycker jag är så lätt att påverka. Jag har väldigt svårt att tro att det är en slump att de hästar jag har haft på foder etc alla är lugna och coola samtidigt som de är arbetsvilliga. Ex Tibbe som jag sålde säger de är het nu men det var han inte hos mig, inte ens i sällskap i full galopp.

Sen var jag ju ute efter en trevlig kompis, det är bara ett plus i kanten att hon är så fin och att det går bra när vi åker på premiering etc.
 
Min ekonomi tillåter ingen häst i dagsläget, men jag har haft tidigare. Visst tävlade jag en del, men det var inte anledningen till att jag hade häst. Jag hade klarat mig lika bra utan att tävla och fick så göra då hästen blev skadad.

Det som väckte mian funderingar var mest resonemanget om att om man inte kunde tävla så ville man inte ha häst. Tänker man så, så är det ju tävlandet som räknas och vardagen blir ett nödvändigt ont för att komma till tävling.
För mig var vardagen med hästarna det viktiga och tävlandet en bonus, men som jag kunde klara mig bra utan.
 
Jag skulle ha svårt att gå ner och tävla i lätt klass (med svårklasshästarna) för att det skulle bli billigare, det skulle bara kännas patetiskt

Det är dessutom orättvist mot sina mottävlande att komma med en häst som klarar mycket högre klasser tycker jag och tävla på samma villkor.
Fio säger väl inte att andra är patetiska, bara att hon skulle bli det just pga det jag skrev här över?


Ang skadade hästar, vad är det för fel att sälja en skadad häst till någon med stora hagar med större intresse för gos än tävling? Om jag själv bara kan erbjuda en hagvistelse som duger åt en häst som får stimulans på annat sätt och jag själv inte har någon motivation att ägna massor av tid åt gos

Vart skriver jag att de är lägre stående för att de gillar gos? Kul för dem men jag gillar det inte (nu är jag ju abra hypotetisk, jag älskar att gosa)

Dessutom ser ju du ner på de som tävlar så vem är du att döma?
 
Dessutom ser ju du ner på de som tävlar så vem är du att döma?
Nej det gör jag faktiskt inte, även om det kan verka så. Var har jag skrivit det?

Det jag inte kan sympatisera med är att man som tävlingsryttare på hög nivå verkar att se sig själv ur en så elitistisk synvinkel. "Jag tävlar och måste därför ha det bästa annars så vill inte jag vara med, ni andra kan ju roa er med hästarna på annat sätt men det duger inte för mig. Och om min häst bara duger till promenader så får någon annan ta hand om den." Vem ser ner på vem i det läget.

Däremot så vet jag att jag inte behandlar framgångsrika människor med den respekt som de i bland tycker att de har rätt till i kraft av sina vinster, pengar, höga chefspossition eller vad det nu kan vara som de har. Men det beror på att jag anser mig vara framgångsrik på mitt sätt, och därför inte behöver krypa och fjäska.
 
Det verkar som om Inte_Ung känner sig rejält trampad på sina redan ömma tår och tror att jag tycker att hon och alla andra som tävlar lättare klasser är lägre stående.

Det verkar vara läge att förklara ett och annat fast jag egentligen inte har någon större lust. :(

Jag skrev att jag tycker det är Patetiskt att komma med svårklasshästarna och tävla i lätt klass, inte att det var patetiskt att tävla lätt klass för det gör jag oxå med andra hästar. Jag har aldrig skrivit att jag ser ner på folk som inte tävlar eller som enbart tävlar lättare klasser.

Jag skickar aldrig bort dom hästarna som inte duger till någon annan eller säljer dom utan MINA hästar är MINA hästar och jag har rättat mig efter deras talang.

Jag har haft turen att få fram 2 st talangfulla hästar till högre klasser och med mitt 8 åriga fullblod har jag kommit till traven, att få den bärig. Henne rider jag enbart efter den Akademiska läran, och jag hoppas att hon kan få vara med till vårens träning för Christina Drangel. (jag har varit med och ridit på en kurs tidigare i höstas)

Henne har jag haft sedan hon varit 1 år , som 4 åring blev hon opererad i båda bakknäna och hon reds in när hon var 5 år.
Hon kommer förmodligen aldrig komma längre än till lätt klass för hon har inte den talangen, hennes talang ligger mer åt dressyrhållet så på henne promenadrider jag bara och rider lätt dressyr.

Sedan har vi en annan som iof är väldigt duktig ,men han har en allergi som jag får hålla i schack med homeopatmedicin och vissa delar av året är han inte ridbar på.
Men större delen av året mår han bra, men han hinner oftast inte komma till någon större tävlingskondition utan tävlar bara i lätt klasser.
Förhoppningsvis har jag hittat ett medel nu som kan hjälpa honom att bli helt frisk.

Veterinärerna kan inte göra något åt hans allergi och dom dömer gärna ut honom om jag så vill eftersom han inte är fullt ridbar hela året.

Men jag kämpar fortfarande vidare med dessa hästar och accepterar att dom inte kommer bli några stjärnor tävlingsmässigt utan att jag kommer att rida dom lite sporadiskt i lätta klasser och att till slut kanske med många års träning kunna göra en levad :)och det gör jag för att det är MINA hästar som jag ÄLSKAR.

Så som jag tidigare sagt, det är farligt att bara döma människor rakt av för att dom tävlar svår klass när man inte har en aning om vad som döljer sig bakom, men som sagt man missar mycket i livet av att vara så fördömande och inskränkt och stängd i sinnet som vissa är......
 

Och så var det ekonomi som vi talade om. Blir ekonomin skral, så får man väl ta och lägga ned svårklasstävlandet ett tag. Man behöver ju inte tävla svår klass bara för att man har häst och vill rida.



Det var detta inlägget från Inte_Ung som jag svarade på som tydligen har fått heta känslor att svalla.

Där skrev jag att Nej jag vill inte ha häst och inte tävla svår klass, antingen tävlar jag eller så tävlar jag INTE.
Det blir patetiskt att tävla lätt klass med svårklasshästarna bara för att det blir billigare.
OM ekonomin tryter så tävlar jag inte alls i sådanafall.

Men nu var det inte MIN ekonomi som vi talade om utan helt allmänt.


JAg kan bara suckande konstatera att man inte skall ta och citera ett inlägg ur dess sammanhang, men uppenbarligen vill folk skapa hets och hysteri mot människor som "råkar" vilja tävla.
Förmodligen lider dom av dålig självkänsla, begär av att hävda sig på ett eller annat sätt, känner sig nertryckta eller rent av är avundsjuka.

Jag glömde nämna en annan sak oxå som folk säkert retat sig på!
Nej jag har inte köpt några dyra flashiga hästar för dyra pengar att åka runt och skryta om utan jag har utbildat dom själv från unghäst till svår klass.

/ fio som has left the building och denna tråden for good this time...
 

Liknande trådar

Hästvård Hej! Jag behöver lite hjälp med att se vilka stallhyror som är rimliga. Vi har ett privatstall utan ridskoleverksamhet men tar in...
Svar
19
· Visningar
1 814
Senast: Zamira
·
Ekonomi & Juridik Ett mirakel har skett! Tack vare en massa trix och fix och bönande och tiggande har jag lyckats få ihop alla mina skulder i ett lån som...
Svar
12
· Visningar
2 489
Övr. Barn Hej! Är sedan ett halvår sambo och för 6 v fick vi vår första barn. Vi flyttade till annan del av landet för ca ett halvår sedan pga att...
2
Svar
39
· Visningar
6 130
Senast: sona
·
Ekonomi & Juridik Sist jag(och mina föräldrar då)hade häst var det en relativt enkel historia. Stallplatserna kostade 800 kr i kallhyra(kollektivstall med...
2 3
Svar
53
· Visningar
10 680
Senast: lil-sis
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • WE-tråden
  • Skadade hästar och konvalescenter
  • Senskada pga spark

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp