Hästköp och ekonomi

[Jfrelin]

Nej de gör ju inte det. Så på det viset kan du tävla och flänga omkring till en betydligt billigare penning. Och inte behöver du ta hänsyn till något levande djur heller. Vilket i ditt fall verkar att vara en god idé, enär du endast verkar att se hästen som en tävlingsmaskin

Det där var verkligen ett slag under bältet, vilket tyvärr verkar bli vanligar och vanligare från dig. Som om fio inte skulle bry sig om sina hästar på något annat sätt än som verktyg. Du kanske inte har sett bilderna på fios hästar men de ser superfina ut och verkar må mycket, mycket bra. Dessutom så försöker hon inte tvinga dem att göra nånting de inte vill utan de ser mycket harmoniska ut.

Vart är det du vill komma egentligen? Att alla som tävlar svår klass inte bryr sig om hästarna? Jag har svårt att tänka mig att någon som rider svår klass gör det för att de endast vill tjäna pengar och få ära och berömmelse. Alla som håller på med hästar vet att det är ett tufft jobb med tidiga morgnar och sena kvällar... jag är tveksam till att man gör det bara för att man vill tävla... Dessutom vet väl de flesta att det inte är så mycket pengar att tjäna i hästsporten. Hoppningen har blivit bättre men oftast täcker inte ens prsipengarna kostnaden för att åka på själva tävlingen. Så det är ju uppenbarligen inte det ekonomiska det handlar om.... vad kan det vara då?
Jag fick en kan det vara så att de allra flesta älskar sina hästar och därför håller på med dem?

 

[zask]

 

[Inte_Ung]

På vilka grunder anser du dig veta att jag bara har hästar som tävlingsmaskiner

För att jag tävlar i svår klass??

Nej, därför att du inte skulle vilja ha hästar alls om du inte skulle kunna tävla i svår klass. Det skrev du ju själv litet längre upp i tråden.

Ser du verkligen inget annat nöje med hästarna, än att tävla med dem i svår klass?

Och vad skulle du göra med din häst om den skadade sig så att den inte kunde gå svår klass längre, utan bara dög till promenadridning?
1.Sälja till någon annan?
2.Döma ut hästen för att få försäkringspengarna?
3.Behålla den häst som gjort så mycket för dig i livet?

Ärligt talat tycker jag lite synd om sådana som dig för du lär missa mkt om du inte öppnar ditt sinne ,

Det är inte synd om mig. Vad skulle jag missa, tävla i svår klass? Det klarar jag mig bra utan. Mina ambitioner i livet är inte så tävlingsinriktade att jag lider av att inte nå svår klass. Och jag är inte säker på att jag skulle vilja göra de uppoffringar varken för mig eller hästen, som tävling på svår-klass-nivå innebär.

Som t.ex. Paula Törnqvist, som föder barn med planerat kejsarsnitt bara för att inte missa en tävling. Det är långt över min gräns att genomgå stor buk-kirurgi med de risker som det innebär i stället för att föda på det mycket säkrare vanliga viset. Dessutom så fick barnet betala tävlandet genom att förlösas några veckor för tidigt.

Vad har jag missat?

 

[Inte_Ung]

Du kanske inte har sett bilderna på fios hästar men de ser superfina ut

Jodå, jag letade rätt på dem. Bilderna alltså, och tittade noga. Visst är det fina hästar och fina bilder. Men Fio hänger litet väl mycket i tyglarna för min smak. Annars så var det fint.

Vart är det du vill komma egentligen? Att alla som tävlar svår klass inte bryr sig om hästarna?

Nej, jag funderar över vad som får Fio att tycka så här "Nej jag vill inte ha hästar och inte tävla svår klass , antingen tävlar jag eller så tävlar jag inte.
Jag skulle ha svårt att gå ner och tävla i lätt klass (med svårklasshästarna) för att det skulle bli billigare, det skulle bara kännas patetiskt"

Att inte ens vilja ha hästar om hon inte skulle tävla i svår klass. Det är något jag inte kan förstå. Hästar är väl härliga ändå, även utan svårklasstävlande?

Så det är ju uppenbarligen inte det ekonomiska det handlar om.... vad kan det vara då?
Jag fick en kan det vara så att de allra flesta älskar sina hästar och därför håller på med dem?

Jag undrar just vad det kan vara? Om hästarna inte alls är intressanta om man inte tävlar svår klass? Älskar man verkligen hästarna då? Eller är det något annat som driver på? Om man älskade hästarna så borde man ju älska dem även utan svårklass-tävlandet? Eller vad tycker du att jag har missat här?

 

[Cowabunga]

Du är så makalöst inskränkt!! Tycker man inte som du så tycker man fel!!

Givetvis tycker vi som tävlar höga klasser om våra hästar! Men jag skulle inte lägga de beloppen på en häst om det inte var för att jag ville bli framgångsrik inom mitt gebit.
Jag håller med Fio att jag skulle inte heller hålla på med detta om jag inte var framgångsrik på tävlingsbanorna! Det är vad jag känner nu i alla fall.
Jag bryr mig med all säkerhet lika mycket om mina hästar som du om dina, att dessa är tävlingshästar på hög nivå ändrar inget!!

 

[Rea]

Jag bara lånar ditt svar Cowabunga!
Om man har en svårhästklass som skadar sig så pass att den inte duger till vad den egentligen ska sas, behåller ni den då som promenadhäst eller säljer man den vidare som promenadhäst?
Jag menar rent allmänt alltså och denna frågan är inte riktad till någon specifik person utan det var bara fundering från min sida .

 

[Inte_Ung]

Så du skulle inte ha häst alls då om du inte hade ekonomin till att samtidigt tävla i svår klass?

Jag bryr mig med all säkerhet lika mycket om mina hästar som du om dina,

Det tror jag säkert. Formel 1 förarna bryr sig med största sannorlikhet lika mycket om sina bilar också. Frågan är vad de gör med bilarna när de är trasiga?

 

[zask]

Det beror ju lite på vad man har för möjligheter att ha kvar hästen. Hur dyr är stallplatsen? Och har man möjlighet att rida ut ordentligt?
Jag menar har man plats och ekonomin och tiden att ha kvar en promenadhäst så har man det men om inte så säljer man den till ett bra hem eller?

 

[Cowabunga]

Jag skulle givetvis behålla den om den förolyckades nu ( det beror ju på individen), men jag skulle inte köpa en häst som inte har förutsättningarna för att gå svår klass. Skulle nog hellre se att en häst som mina gick till avel, men jag vet inte om de skulle må så bra av att bara gå och skrota i hagen.

 

[Cowabunga]

Det kan jag inte svara på! Jag har råd att hålla mig med bra hästmaterial och skäms inte för det. Hade jag inte talangen och de ekonomiska medlen skulle jag kanske ha "sämre" häst, men jag skulle nog ägna mig åt något annat.

Du vill att vi ska lyssna på dig och sedan jämför du hästar med bilar... det får stå för dig, men jag tycker fortfarnade att det verkar som om "lyset är tänt men det är ingen hemma". Varför skulle vi skilja oss från andra hästägare i fråga om kärlek till våra hästar bara för att vi kräver en motprestation av dem?

 

[Inte_Ung]

Varför skulle vi skilja oss från andra hästägare i fråga om kärlek till våra hästar bara för att vi kräver en motprestation av dem?

Det faktum att ni just kräver en motprestation av dem. Det räcker inte att de är just hästar, utan de måste vara bra också. Det är det som skiljer.

Det där har med villkorslös eller villkorad kärlek att göra. Om man älskar någon för det den är eller för det de kan göra för en.

Väljer ni partner på samma vis?

 

[lil-sis]

Jag får också känslan av att tävlandet än viktigare än de individerna ni har i stallet. Förstår du hur jag menar? Hästarna är viktiga men det *måste* inte vara just de ni har i stallet utan duger de inte så byts de ut? Och skadas de så är de inte längre roliga att ha utan säljs eller tas bort.

Jag vet ex at I_U behåller sin skadade häst även om det inte går att rida på den och tar hand om den lika bra som innan iaf och med tanke på vad ponnyn sysslat med än så länge så gör jag samma sak.

Alltså att tävlandet för er är en förutsättning för att ha häst, annars skulle det inte vara roligt. Medans andra håller hästar för att det är allt det andra som är roligt, det är viktigare.

Räcker det inte för hästen att vara en trevlig kompis?

 

[Inte_Ung]

"lyset är tänt men det är ingen hemma".

Lurad, "lyset är släckt, men det är någon hemma".

 

[Rea]

Tack Zask och Cowabunga

 

[Pontevecchio]

Jag svarar både dig och Inte_ung.

Nej, jag har inte en partner för att bara titta på. Jag vill ha en partner jag får ut något av. Annars kunde jag ha en nallebjörn.

Ang skadade hästar, vad är det för fel att sälja en skadad häst till någon med stora hagar med större intresse för gos än tävling? Om jag själv bara kan erbjuda en hagvistelse som duger åt en häst som får stimulans på annat sätt och jag själv inte har någon motivation att ägna massor av tid åt gos?

Jag tror inte jag är den bästa ägaren för min häst och tror definivt inte att min häst är så sentimental som ni.

 

[Inte_Ung]

Jag vill ha en partner jag får ut något av.

Vad vill du få ut? Praktisk hjälp, ekonomisk hjälp, intellektuell stimulans eller känslomässigt stöd? Duger han även om han blir handikappad och hamnar i rullstol? Eller byter du ut honom då?

vad är det för fel att sälja en skadad häst till någon med stora hagar med större intresse för gos än tävling?

Men varför skulle då någon vilja köpa din gamla trasiga häst? Vad skulle den personen ha för motiv för det? Och varför är du inte intresserad av gos?

Jag är inte sentimental, men jag är intresserad av hästar på ett annat vis än ni. Jag är intresserad av själva djuret hästen. Vad det tänker, hur det lever om man låter det bete sig helt naturligt, flockbildning, fortplantning och hela beteénde kittet. Och av språket och kommunikationen som hästar har. Hästar är ganska avancerade i sitt språk, men man måste "lyssna" noga för att "höra" det. Detta fungerar även "trasiga" promenadhästar till, särskilt om de är ston.

Och jag tror att jag är en underbar hästägare ur hästarnas synvinkel. För om jag trodde att hästarna skulle ha det bättre någon annanstans, ja då så skulle de få flytta dit. Och jag är övertygad om att hästar är mycket sentimentala.

Det verkar bäst att jag berättar att jag har några topphästar också, så att ni inte tror att jag sitter med en massa skräp och är avundsjuk. Hästen som jag rider nu har kapacitet för att gå hela vägen i sin diciplin. Han är en egen uppfödning i andra generation.

 

[Jadzia]

Men är det då tävlandet eller hästarna som är det väsentliga?
Av det som du och fio skriver kan jag utläsa att tävlandet kommer först och att hästarna blir ointressanta om ni inte kan tävla. I princip skulle ni ju då kunna pyssla med vilken annan sport som helst bara ni fick tävla.

Jag ifrågasätter inte att ni bryr er om eller tycker om era hästar, men undrar var ni har hästar. Är det för tävlandet eller för kärleken till djuren?
Är det för kärleks skull skulle det inte spela någon roll om tävlandet fick stryka på foten ett tag.

 

[SaraMara]

Varför måste man lägga en värdering här?

Är det hästägares kroniska behov av att hävda sin egen förträfflighet som spökar, eller vad är det?

Är helt övertygad om att Fios hästar inte har det sämre än min (som jag ju har av helt andra skäl än tävlingsambitioner) eller din - om hon sedan har häst för att tävla - vad spelar det för roll? Mår hästen per automatik sämre för det, eller vari ligger problemet?

Om man skaffar ett fadderbarn i Afrika för att det dövar samvetet över sin överkonsumtion av skor - mår det barnet sämre än om man gör samma sak pga genuin "godhet" (vad det nu är)?

Intressant diskussion det här - själv förstår jag inte viljan att moralisera över andras hästägande och anledningen till det. Huvudsaken för mig är att hästarna mår bra, får kärlek, foder, mat och omvårdnad. Inte huruvida ägaren har dem pga prestation eller för att titta på dem från ett fönster.

 

[honung]

Nyckelordet i denna diskussion är ANSVAR. Jag kan inte se det som att en ryttare som enbart har sin häst för de motprestationer den gör på tävlingsbanan, som inte ser vare sig vits eller moraliskt ansvar att ta hand om hästen den dag den INTE kan prestera inför de högt ställda mål ryttaren har. att den människan TAR SITT ANSVAR för den individ som fört ryttaren upp i de högre tävlingsklasserna. Slit och släng.

Men det kanske inte är relevant när man tävlar i de högre klasserna?!

Tacka vettja människor som tex Malin Baryard, en otroligt mjuk & empatisk människa med oerhörd känsla för de hästar som har fört henne dit hon står idag. Hon borde vara något av en förebild för många av er här, men hon kanske inte tävlar i tillräckligt höga klasser för er? Kanske hoppdiciplinen är för veklingar? Kanske lite för lite och mjäkiga krav?

Nä, "skämmes tamefan" säger jag.

 

[Inte_Ung]

Är det hästägares kroniska behov av att hävda sin egen förträfflighet som spökar, eller vad är det?

Nej, för mig handlar min undran fortfarande om ekonomi. Faktiskt.
Det där att vissa tycker att det är okej att hålla häst för en så där 500-600 kr/månad, bara hästen har det bra. Medan andra anser att om det inte är på värsta sättet, på värsta anläggningen och kostar 6 000 kr/mån, ja då får det vara för då kan jag inte tävla i svår klass.

Jag tycker att denna diskussion mycket väl belyser att man kan ha häst utan att vara stormrik, bara man inte anser "att ha häst" = "tävla svår klass". Men att om man har egna behov, som inte egentligen har med själva hästen att göra, svårklass-tävlandet, så blir det genast mycket dyrt att ha häst.

Vilket då går att återknyta till ursprungsfrågan. Vilka kostnader måste jag som hästägare kunna ta vid en oförutsedd händelse. Och jag kan inte för mitt liv tycka att just hålla igång svår-klass tävlandet är något som man måste göra till varje pris.

Svår-klass ryttaren kan mycket väl hamna i situationen osäljbar skadad häst, som inte försäkringsbolaget vill döma ut för att den kan bli bra och är för värdefull. Samt ekonomiska problem på en och samma gång. Hur löser den det? Slaktar hästen ändå, utan att få försäkringspengar? Ställer hästen på en billig uppstallning? Eller något annat som jag inte kan komma på?

Dessutom så tycker jag att det är intressant att belysa de mekanismer hos hästägare, som gör att hästägandet kan få kosta dessa enorma summor. Det är ju inte kärleken till hästen och för hästens skull, utan det är ju för tävlandets skull. Och det kan ju vara bra att veta för någon som undrar över hur det är att skaffa sin första häst.

Intressant diskussion det här - själv förstår jag inte viljan att moralisera över andras hästägande och anledningen till det.

Det var faktiskt den rent ekonomiska aspekten. Men slit och släng mentaliteten är väl något osmaklig faktiskt. Det där att "någon annan" får ta hand om hästen när den inte duger till tävling längre. Men tänk om den där "någon annan" inte finns? Vad gör man då?

Huvudsaken för mig är att hästarna mår bra, får kärlek, foder, mat och omvårdnad.

Jag är övertygad om att dessa hästar blir väl omhändertagna, åtminstone så länge som de kan prestera. Frågan är hur de blir skötta sedan?