Om jag nu ska behöva förklara min typ av hästhållning och mitt arbete med min häst, så är det så att allt här i världen är inte svart eller vitt. Tydligen har du fullständigt tappat greppet om tråden här och har istället börjat gå på person. Om du är så forumskadad och tror att livet bara består av inlägg och inget däremellan, då förstår jag att du inte förstår.
Det finna alltid bra dagar eller mindre bra dagar när man arbetar med en unghäst, eller med hästar överhuvudtaget. Om jag nu kan hantera min häst utan grimma till vardags genom att leda honom bara genom att hålla honom i luggen, men att det nu blev problem vid en mer eller mindre akut situation då han inte ville samarbeta med mig alls, så är det förståeligt då det handlar om en unghäst. Men nu kanske du inte har erfarenhet av att arbeta med unghästar, så det är kanske inte så lätt för dig att sätta dig in i de händelserna som kan uppstå då.
Min häst är ingen viljelös nickedocka, som har gett upp allt vad instinkter heter, som gör allt bara jag knäpper på fingrarna lite. Jag arbetar med honom, och saker och ting har fått ta sin tid. Vanligt är, annars att just islandshästar går ohanterade fram uppåt fem års ålder i stora flockar, min är bara tre, och jag har nog arbetat mer med honom än vad som är vanligt.
Hur tror du man hanterar mer eller mindre fullständigt ohanterade unghingstar som går i flock? Det är inte bara att gå ut i hagen och lägga en grimma runt halsen på en sån. Men, nu ska jag inte tjata om det – då dina kunskaper om unghästhantering tydligen är uppenbart begränsade.
Mitt ledarskap med min häst är uppbyggt på ömsesidig respekt. Han skulle hellre lägga sig ned och självdö än att gå emot mig. Däremot har han viljan och kunskapen att vara häst och följa sina instinkter, och jag har inte sagt att jag har en färdig nickedocka till häst, men att jag har ett starkt ledarskap, vilket inte per automatik innebär att han är foglig i all hantering. Det handlar om förtroende, och sånt är inget man tvingar fram. Men det kanske du tycker att man ska kunna göra. Jag är nog dessutom inte den enda här i världen som har upptäckt att en häst som blivit akut sjuk i dessa symptom som min hade, inte i första hand springer till människan och ber om hjälp, utan den följer sin instinkt och vill gå iväg och sköta sig själv.
Men dina hästar är ju tydligen annorlunda och har andra behov, inte vet jag - för det har än så länge inte framgått vad dina hästar (och inte du) har för behov.
