Sv: Hästen står inte still
Jag har kämpat med det väldigt länge så egentligen kanske jag är helt fel att svara, å andra sidan har man ju hunnit samla på sig massor med tips och provat massor vid det här laget!
Saker och ting kan ju bero på en massa olika, ibland kombinerat, ibland enkelt att jobba bort och ibland klurigare (särskilt när man inte riktigt förstår varför och kan hitta rätt botemedel).
Som jag ser det kan det vara stress, och då är det skallen man får försöka träna men vara väldigt förlåtande och tydlig + mjuk samtidigt, låta det ta lite tid. Kanske måste man träna sin egen skalle också att ta det tillräckligt coolt för att inte råka spänna sig när hästen gör det, kan vara sjukt svårt om hästen är på gasen och desto med på gasen dom är, desto känsligare för minsta lilla reflex.
Eller så kan det ju vara ren ovana och bristande inlärning. Då är det enklare. Gäller helt enkelt att vara tydlig, konsekvent, göra det obekvämt att göra fel och bekvämt att göra rätt.
Sen kan det vara en massa nyanser i det hela men om man förenklar för sig så tror jag det här är de största anledningarna.
Är hästen uppe i varv men inte stressad/nervös utan mer pigg/framåt kan det vara en idé att försöka göra själva halten till ett aktivt moment. Stanna men inte bara släppa allt utan leka lite med känslan av att halt är mittemellan framåt och bakåt. Flytta vikten yttepyttelite framåt och sen bakåt innan hästen börjar gå fram (eller tvärtom) och samma med tygeln, be om yttepyttelite framåt och sen släppa innan hästen backar, inte hela världen om den gör för mycket men själva halten blir till slut en belöning i sig, att man ger först eftergift, och känns det som att hästen av sig själv klarar av att stå stilla "mittemellan framåt och bakåt" kan man prova släppa tygeln helt och andas ut och slappna av en stund som belöning.
Vill man kan man blanda in sidvärts också, men det är väl inte alla som lärt sina hästar sidepass så det är någon idé! En annan bra grej med den övningen tycker jag är att man lär sig hitta hästens balanspunkt där det blir mer naturligt för den att stå stilla. Min t ex har den ganska långt bak. Skulle jag sitta säckigt i bakvikt skulle det alltså vara större chans att den står stilla än om jag sitter lodrätt eller med lite framåtlut.
Knepet med att lura hästen att det är man själv som bestämmer när den ska gå är också bra tycker jag. En annan grej är att i allmänhet använda stillastående som belöning och sitta och prata med någon på backen t ex och totalignorera hästen, bara påminna den om att stå stilla om den faktiskt börjar gå.
One-rein-stop, att göra det obekvämt för hästen genom att ta den på en liten cirkel väldigt böjd i halsen och ge eftergift när den stannar, kan också fungera bra för många. Då får man verkligen ta sig tid första gången/gångerna tills hästen börjar förstå att det är bekvämare att stå stilla. Mer praktiskt att börja lära in det på ridbanan så den redan förstår konceptet när man kommer ut.
Om det är ren ovana kan man också prova att vända hästen åt fel håll (hemåt t ex) och be den stanna på nytt. Skulle kunna bli en ovana att hästen bara vill stanna åt fel håll, men det är åtminstone en början att ha till hands dom gånger man verkligen behöver stanna, sen kan man ibland lättare lära in att stanna åt rätt håll när det väl blivit till en vana att man tar pauser då och då.
Hoppas du hittar något som funkar!
Angående ryggingarna så kan man ju också ha "tur" att det blir bättre och bättre med tiden ju mer man övar, därför att det ofta beror på att dom är stelare i ena sidan eller har svårt med kopplingarna i kroppen, vilket ju såvida det inte är något större fel blir bättre med tiden. Sen tror jag också att ju mindre man kan ta i handen och ju mer avspänd hästen är när den ryggar (och kan hålla ryggen uppe, ofta sänker dom ju ryggen pga att det blir för jobbigt) desto mindre risk tror jag det blir att man får såna symptom.
Det verkar som att jag har tänkt helt fel tidigare 
