Sv: "Hästen ser att du är en människa"...
Jodå.
Arv är viktigt, det är det som skapar grundförutsättningarna, men sedan kommer miljön in.
Jag har jämfört detta många gånger förr på buke men drar det igen eftersom det är relevant i det du skriver.
Om det vore fullt möjligt att klona en häst i två stycken 110% identiska kopior av varandra (detta är omöjligt men säg att det ändå skulle gå!) och sedan lät dessa två individer som från början var identiska, få växa upp hos två olika människor, så skulle vi få två totalt olika hästar.
Säg att vi tar och korsar två hästar som temperamentsmässigt är rena helvetet.
Avkomman, som ärvt sina föräldrars temperament i detta fall, klonar vi sedan och skickar ut till person A och person B.
A är van hästmänniska och har tävlat i 30 år på elitnivå, har uppfödning, arbetat med "svåra hästar" och har ett stort stall där denna utbildar hästar och har så gjort de senaste 25 åren.
B är nybörjare och har ridit på ridskola i 3 år och ska nu köpa ett föl, som också är dennes första häst. Har eget stall och ska ha en ko som sällskap till hästen och kommer aldrig att ta hjälp av någon visar det sig i slutändan.
(Nu överdriver jag förutsättningarna för att det ska bli så tydligt som möjligt).
Vilken av kopiorna kommer bli mest "ohängd"?
Jag sätter mina pengar på kopian som kommer till person B.
Inte för att nybörjare är per automatik dömda att misslyckas utan för att denna fått en häst med arvbetingat temprament som inte alls passar dennas kunskap.
Att stona lär sina avkommor att "bli jobbiga" mot människor är ju för att människorna tillåter det, de gör inget åt saken. Skulle det sätta stopp för det så skulle avkomman bli åtminstone lite bättre.
Har du läst ngt om silverrävsprojekt som pågår i ryssland och har gjort så de senaste 50 åren? Mkt spännande och visar tydligt hur arv påverkar individ.
För allas info:
Kortfattat så har de forskat på nedärvning av arv genom att välja ut två grupper av silverrävar från pälsfarmer för ca 50 år sedan.
Grupp A valde de ut för att de visade
skygghet när forskarna lade handen mot burgallret.
Grupp B för att de visade
aggresivitet.
(om jag förstått det rätt, läste på engelska).
Sedan har de avlat på de skygga individerna för sig och de aggresiva för sig.
De skygga gick från att vara skygga till tama och kontaktsökande på några få generationer, de aggresiva har stannat kvar och är aggresiva.
De har tagit valpar och bytt kull för tikarna. A valparna, från tama tikar, blir fortfarande tama och B valparna blir fortfarande aggresiva. Trotts att de vuxit upp från stadiet då de just kommit ut i princip, med "fel" mamma.
De provade även att göra äggtransplantation på rävhonorna. A fick B´s befruktade ägg och tvärt om.
Resultatet blev ändå samma. A-valparna, som vuxit i en B-honas mage blev fortfarande mycket mer tillgivna och tama, B-valparna, som vuxit i magen på en A hona, blev aggresiva.
Generna spelar in otroligt mkt mer än man kan tro.
(Intressant är också att de rävar ur grupp A har förändrats fysiskt! De har fått fläckar, upprullad svans, hängande öron och allmänt mer valpigt utseende!)
Däremot så är det miljön som formar den individ som sedan kommer ut.
En aggressiv valp blir aldrig lika tam som en ur A-gruppen, men de kan bli tamare än sina kullsyskon om de hanteras av en människa som vet vad den gör!
Min far hade som pojke en rävvalp som räddades ur ett gryt när dess mamma dött. Pappa var den enda som kunde hantera den, alla andra bet den och var aggressiv mot. Pappa lånade sin brors vantar en gång, rävvalpen bet honom i handen tills han tog av vanten och valpen kände hans doft.
Den var aldrig så tam som en hund men den accepterade min pappa.
Det finns faktiskt både arv efter fäder o ston som lär upp sina avkommor att vara jobbiga mot människan.
Travhästar där man nästan bara ser till prestation avlas det på vassa individer eller om den inte går att rida på
