S
Stopek
och fick avlivas på plats. Jag red hästen vid olyckstillfället. Det tycks råda mycket okunskap kring vems ansvaret är i en sådan situation. När jag pratat med folk nu efter olyckan så tycks, både en del bilförare och ryttare, tro att man lite får skylla sig själv om man rider på bilvägar och att hästekipage inte har riktigt ”rätt” att befinna sig på vägar.
I mitt fall var det solklart att det var bilförarens fel. Hög fart, utan fantasi att tänka sig att något kan finnas bakom backkrönet. Han erkände att han inte kunde stannat eller väjt ens om det funnits barn på skidor på vägen. Nåväl…han kunde valt diket, men det gjorde han inte, utan fortsatte rakt fram och körde på mig och hästen som försökte tränga in oss i kanten av vägen bredvid ett djupt dike. Olyckan skedde på en trång skogsbilväg.
Vad folk inte tycks fatta är att även om så jag och hästen stått mitt i vägen - och hästen vettskrämt stått på bakbenen - så hade ansvaret varit bilförarens. En bilförare skall köra så att den kan stanna och göra allt för att hindra en kollission med oskyddad trafikant. En häst, med en ryttare på, räknas som ett fordon och får framföras på vägar precis som andra fordon. Då ryttaren är oskyddad så gäller samma rättigheter som för andra oskyddade trafikanter som cyklister, mopedister m.m.
Så ni ryttare – upplys er omgivning – ni får vara på vägen och ni får ta lika stor plats och har rätt till er halva av vägen liksom alla andra fordon. Bilister som kör om eller möter skall köra med ett sådant stort avstånd att en bil skulle fått plats och de skall köra så långsamt att de kan stanna om hästen blir rädd.
Fritidsridning i skogen tycks vara på frammarsch och vi ryttare måste ju kunna ta oss till skogen på bilvägar. Ja, även rida på skogsbilvägar. Sedan kan man som ryttare ändock göra allt för att skydda sig och sin häst. Neonväst och att kliva av vägen när möjlighet ges tillhör god ton.
Hälsning Maja
Detta har jag även skickat till min lokala tidning. Så det sista jag skrev var för att få läsarna att förstå att jag inte anser att vi ryttare är totalt utan ansvar. För givetvis räknar jag med att ni Buke folk förstår det.
I mitt fall var det solklart att det var bilförarens fel. Hög fart, utan fantasi att tänka sig att något kan finnas bakom backkrönet. Han erkände att han inte kunde stannat eller väjt ens om det funnits barn på skidor på vägen. Nåväl…han kunde valt diket, men det gjorde han inte, utan fortsatte rakt fram och körde på mig och hästen som försökte tränga in oss i kanten av vägen bredvid ett djupt dike. Olyckan skedde på en trång skogsbilväg.
Vad folk inte tycks fatta är att även om så jag och hästen stått mitt i vägen - och hästen vettskrämt stått på bakbenen - så hade ansvaret varit bilförarens. En bilförare skall köra så att den kan stanna och göra allt för att hindra en kollission med oskyddad trafikant. En häst, med en ryttare på, räknas som ett fordon och får framföras på vägar precis som andra fordon. Då ryttaren är oskyddad så gäller samma rättigheter som för andra oskyddade trafikanter som cyklister, mopedister m.m.
Så ni ryttare – upplys er omgivning – ni får vara på vägen och ni får ta lika stor plats och har rätt till er halva av vägen liksom alla andra fordon. Bilister som kör om eller möter skall köra med ett sådant stort avstånd att en bil skulle fått plats och de skall köra så långsamt att de kan stanna om hästen blir rädd.
Fritidsridning i skogen tycks vara på frammarsch och vi ryttare måste ju kunna ta oss till skogen på bilvägar. Ja, även rida på skogsbilvägar. Sedan kan man som ryttare ändock göra allt för att skydda sig och sin häst. Neonväst och att kliva av vägen när möjlighet ges tillhör god ton.
Hälsning Maja
Detta har jag även skickat till min lokala tidning. Så det sista jag skrev var för att få läsarna att förstå att jag inte anser att vi ryttare är totalt utan ansvar. För givetvis räknar jag med att ni Buke folk förstår det.