Här uppe i norr är det fortfarande så. Klinik långt bort eller ta ut distriktarna som inte kan göra så mycket mer än böjprov för att se om och ev vart hästen är halt.
Vid en rörelsekontroll av en unghäst jag hade så missade DV hälta och skrev ua i protokollet, men när jag skickade film till min ET så såg hon en rörelsestörning och när denna rörelsestörning senare kollades upp på klinik så visade det sig att det var skador som inte gick att behandla och hästen togs bort.
Så när det gäller rörelsestörningar så litar jag mer på min ET och kliniken långt borta än på DV. Men det innebär inte att jag inte åker till klinik om det finns misstanke om hälta. Åkte till kliniken i somras med vår ponny då jag fick en känsla av att något var fel eftersom att hon var lite ovillig i höger varv. När vi kom till kliniken så krävdes det en hel del av veterinären för att tillslut kunna se en liten liten rörelsestörning på höger bak. Och vid UL sedan så kunde hon se tecken på en liten vrickning.
Många hade nog bara tagit ponnyn för att vara tjurig, bekväm eller outbildad (4-åring som inte gjort så mycket) och jobbat på till en större hälta hade framkommit. Så jag tänker att det handlar en hel del om erfarenhet också. Jag har haft hästar i över 20 år och har lärt mig att tolka små små tecken på ändrat beteende. En med mindre erfarenhet är antagligen inte lika medveten om sådana saker. Det blir mer och mer vanligt med häst och tex många barn och ungdomar som har häst har föräldrar som inte är hästkunniga. Då är det inte förrän hästen uppvisar väldigt tydliga symptom som de åker till veterinär och då kan skadan ha funnits där väldigt länge. Även om det finns erfarna tränare med i bilden så ser inte tränarna de små små förändringarna i vardagen utan ser att det är problem först när hästen blir totalt ovillig på träning, tex stannar på hinder.
Jag tror tex inte att en erfaren tränare hade tänkt tanken att det var något fel på vår ponny om den sett den vid ett par tillfällen i somras innan vi åkte till klinik. Men jag som sett och hanterat ponnyn varje dag i flera månader märkte en liten skillnad när jag jobbade den i höger varv.
Så jag tror att det är många faktorer som styr, förutom att det krävs erfarenhet för att se avvikelser i god tid så tror jag även att ekonomi och tillgänglighet styr varför man hellre tar ut tex ET än veterinär. Här kostar ET 1500kr men vårt veterinärbesök på klinik kostade ca 5500kr plus ca 1000kr i bränslekostnad för att köra fram och tillbaka till kliniken. Och alla fall här uppe är det enklare att ta ut ET än att åka till veterinär efterom att det är långt till klinikerna. Ofta är det alltid någon allternativare som kommer till stallet och då ”passar man på” att testa det först och hoppas att det hjälper.
Men jag tycker det är bra att Agria uppmärksammar detta så att hästägare blir mer medvetna om det och förhoppningsvis mer benägna att söka veterinärhjälp tidigare.
Du beskriver ju en del i problematiken i form av att en veterinärutbildning inte alltid garanterar att man har feeling nog att se mindre störningar. Och är man distriktare kan det ju vara så att man har mer erfarenhet och utbildning av annat veterinärt arbete(och djurslag i vissa fall) än just smärtproblematik i rörelseapparaten.
Till viss del handlar det ju om feeling när det är mindre saker. Och det gäller ju även tränare. Man kan ha utbildats en hel del men iaf inte ha feeling för det mer "luddiga". Jag har haft flera nya elever som ridit för A-tränare, tyskutbildade beridare etc som haft halta hästar. Där man sagt att "den är svagare i ena bak" etc och jag tycker det är solklart smärta och vill inte träna dem förrän vet kollat. Och japp, de har varit halta. Vissa med rätt allvarlig problematik och avlivning som följd.
För mig handlar mycket om grundproblematiken om att varken ägare, ryttare, tränare, behandlare etc ser att hästen har smärtproblematik. Inte alla givetvis! Men det är på tok för mycket knackiga hästar som rids och i vissa fall tävlas på. Vissa ser man ju är antingen dubbelsidigt eller runt om halta tex och det missas lättare.
Problemet med att låta alternativ-behandlare kolla och behandla först är ju att om man släpper loss låsningar kan man om man inte kan differentialdiagnosticera råka göra skadan värre. I många fall försöker hästen skydda det skadade/smärtande området genom att spänna sig och ändra belastning. Då får de låsningar som faktiskt kan skydda utsatta området ngt. Väldigt många fattar inte att man tex kanske inte ska släppa på vissa höga låsningar hur som helst och man missar tex en skada längre ner. Så får man en betydligt ökad påfrestning på skadan och en kraftigt höjd smärta gentemot om vet först behandlar och kiro/equiterapeut etc gör sitt sen.
Jag har noll problem i att fråga sambon/kiro kika på min eller kunders hästar innan vet. Men jag vet att han är VÄLDIGT snabb på att skicka till vet och kan lokalisera besväret och hjälpa till att välja vet som är bra på just den problematiken. Plus att han jobbat många år ihop med min vet och denne vet rekommenderar mig att göra just så.
Innan vi blev ett par testade faktiskt jag och vet honom med ett gäng rehabhästar som vet röntgat, UL:at etc och jag sett i arbete. Dvs vi hade facit och han fick bara se dem i lina, och känna igenom. Han hittade allt på röntgen och ul och beskrev hur de bör vara under ryttare. Stämde helt! Han har chockat en mängd veterinärer som inte förstår hur han kan lokalisera besvären som de måste ha maskiner till. Men man lär sig väl tyda mindre signaler och känna mindre saker om man inte har maskinerna och om man har feeling kan jag tänka mig.
Så man kan ju felsöka på fler sätt. Vet på sitt, kiro på sitt och jag som tränare kan sätta dem i olika rörelser som belastar vissa leder/muskler/balans etc för att kolla om tanken jag får då jag ser dem röra sig stämmer. Men då kräver ju det för att bli exakt att man har ett hjälpgivningssystem som gör att man kan placera kroppsdelar på hästen. Och det är ju mycket sällsynt!
