Hästägare + nybliven förälder, utan dåligt samvete?

[Spraka]

I somras köpte jag mig min första egna häst. En nyinriden unghäst (islandshäst) på 5år. Mycket motor och energisk. Precis en sådan jag ville ha.
Strax därefter blev jag planerat gravid. Jag hade en plan för hur jag skulle få allt att fungera. Hade läst och googlat om småbarnsföräldrar med häst och att det går bara man vill.
Har nu lärt mig att allt inte blir som man tänkt sig eller planerar.
Mitt hästintresse är stort. Jag VILL verkligen att det ska fungera med häst och vår lilla bebis. Jag har avlastning så jag kan rida min häst ca 3ggr/vecka. Men känner att han behöver ridas mycket mer och vänjas vid saker, så jag får väldigt dåligt samvete för jag inte hinner med han så som han behöver. Får även dåligt samvete för att jag borde lägga den tiden jag är ute hos hästen, på min son istället eller på förhållandet med pappan, då vi får så lite tid nu för varandra pga föräldrarskapet. Har blivit en ond cirkel som gör att jag bara stressar upp mig så fort man ska ut till hästen och inte kan njuta av det på samma sätt längre.

Ni med småbarn som är hästägare. Hur gör ni för det ska fungera med ert förhållande, barnet och hästen/hästarna?
Känner att man hade kanske sluppit det dåliga samvetet för hästen mer om man hade haft en lugnare häst som inte gick på tårna så som min gör.

Har en gång varit påväg att sälja min häst men har inte kunnat göra detta då han endå är en i familjen. Hur ska man prioritera?
Känner att jag borde sälja hästen och ägna min son och förhållandet all tid.
Men säljer jag hästen förlorar jag den energin som jag endå får av att vara i stallet och umgås med min häst och de ridturer i skogen vi har. Finns viss risk för att man blir deprimerad utan att få ha hästen att åka ut till? *blir galen*

 

[Equilina]

Jag skulle vara en väldigt dålig mamma och maka om jag inte fick vara "bara jag" med hästarna.
Min man skulle heller inte få lika mycket egentid med vårt barn eftersom hon oftast hänger med mig annars.

Jag har i skrivande stund tre hästar hemma varav två rids och tävlas samt två hästar som står på andra ställen (en unghäst på lösdrift och ett utlånat avelssto). Jobbar heltid, ett barn på 4 år och väntar nästa i augusti. Tänker avpollettera ena tävlingshästen, tiden räcker idag men inte med ett barn till + unghästen som flyttar hem i höst. Men så gör jag inte mycket annat än rider på min fritid heller. Försöker hålla 2 veckokvällar ridfria, rider då antingen tiiiidigt innan jobbet eller inte alls.

 

[Ray]

I somras köpte jag mig min första egna häst. En nyinriden unghäst (islandshäst) på 5år. Mycket motor och energisk. Precis en sådan jag ville ha.
Strax därefter blev jag planerat gravid. Jag hade en plan för hur jag skulle få allt att fungera. Hade läst och googlat om småbarnsföräldrar med häst och att det går bara man vill.
Har nu lärt mig att allt inte blir som man tänkt sig eller planerar.
Mitt hästintresse är stort. Jag VILL verkligen att det ska fungera med häst och vår lilla bebis. Jag har avlastning så jag kan rida min häst ca 3ggr/vecka. Men känner att han behöver ridas mycket mer och vänjas vid saker, så jag får väldigt dåligt samvete för jag inte hinner med han så som han behöver. Får även dåligt samvete för att jag borde lägga den tiden jag är ute hos hästen, på min son istället eller på förhållandet med pappan, då vi får så lite tid nu för varandra pga föräldrarskapet. Har blivit en ond cirkel som gör att jag bara stressar upp mig så fort man ska ut till hästen och inte kan njuta av det på samma sätt längre.

Ni med småbarn som är hästägare. Hur gör ni för det ska fungera med ert förhållande, barnet och hästen/hästarna?
Känner att man hade kanske sluppit det dåliga samvetet för hästen mer om man hade haft en lugnare häst som inte gick på tårna så som min gör.

Har en gång varit påväg att sälja min häst men har inte kunnat göra detta då han endå är en i familjen. Hur ska man prioritera?
Känner att jag borde sälja hästen och ägna min son och förhållandet all tid.
Men säljer jag hästen förlorar jag den energin som jag endå får av att vara i stallet och umgås med min häst och de ridturer i skogen vi har. Finns viss risk för att man blir deprimerad utan att få ha hästen att åka ut till? *blir galen*

När min dotter var bäbis hade jag hjälp några dagar i veckan. Föräldraledigheten var enkel tycker jag eftersom det alltid fanns någon i stallet som kunde passa barnvagn med sovande bäbis när jag red.
När man börjat jobba kan det dock vara tufft beroende på vad man har för arbetstider. Hjälp och avlastnings på båda håll är vettigt! Släktingar som vill ha en bra relation med barnet och någon som kan motionera hästen . Jag brukar ta det som det kommer- har ingen fast hjälp utan ber om det när det behövs och det är ingen som betalar något såklart.
Hade inte velat vara utan hästen!

 

[Kirie]

När jag hade småbarn åkte jag till stallet sent. Ofta var jag inte där förrän 20.30 och hemma igen vid 23. Sedan fick man umgås med sambon på helgerna, och så hade vi ju haft hela eftermiddagen med familjen.

Jag går upp tidigt så det var tufft men det gick eftersom jag hade fullservice i stallet, ridhus, belyst ridbana och en häst som går utmärkt att rida med pannlampa.

 

[landet]

det viktigaste när man har häst och är småbarnsförälder är att båda parterna vill ha häst OCH barn. Min man får ta ett stort ansvar hemma med dottern, men han vet oxå hur mycket hästarna betyder för mitt välmående.

Jag åker oftast till stallet sent på kvällarna så mannen lägger dottern. Då behöver jag inte känna stress hem. Förr kunde man hänga i stallet hela dagar på helger. Nu kanske jag hinner rida en dag på helgen om jag har tur. Lördag kl 20.00 är en mycket trevlig tid att rida ett dressyrpass på.

De dagar jag inte rider så brukar jag ta med dottern till stallet, så får hon hjälpa mig.

 

[Roheryn]

Jag hade det väl ungefär som du när min häst var ny och min dotter liten, med undantaget att jag faktiskt aldrig känt dåligt samvete över kombinationen häst-barn. Jag köpte min (också islandshäst) som oinriden fyraåring när dottern var fyra månader och jag var föräldraledig, och red in hästen under den perioden. Har alltid tränat hästen 4-5 dagar (ibland 6) i veckan, och i början var det ett visst "pussel" för att få ihop det. Maken kom hem från jobbet, fick då en nyammad dotter i famnen, jag åkte direkt till stallet (5 min hemifrån) och hade då ca två timmar på mig att göra allt som behövdes. Det betyder att av dygnets 24 timmar så fanns jag tillgänglig för min dotter 22 timmar - de två timmarna i stallet var bara mina. Varför skulle jag (eller du) ha dåligt samvete för det??? Dessutom var ju dottern då med sin far, som faktiskt är hennes förälder i lika stor utsträckning som jag. Jag hade inte någon "avlastning" eller barnvakt när jag var i stallet, utan det var ren pappa-dotter-tid, vilket jag faktiskt tror var väldigt bra för dem båda!

Efter att jag började jobba har det liksom flutit på med olika varianter på deltid och heltid och dotter med i stallet eller hemma hos sin pappa. Ibland har det varit trångt med tid och jag har mycket medvetet prioriterat bort krogkvällar, tjejträffar och annat för att kunna hinna med häst, dotter och jobb. Det hela har underlättats av att dottern från tidig ålder (4-årsåldern, typ) har visat att hästar också är hennes stora intresse.

Idag är dottern 14 och hästen 18. Dotterns pappa och jag är separerade sedan ett år tillbaka (av helt andra anledningar än att det finns en häst i mitt liv...). Min dotter har nästan tagit över min häst, hon rider honom 4-6 dagar i veckan och jag hyr en annan häst för att få rida lite... Vi åker rätt ofta på tävlingar och har generellt mycket tid tillsammans (mycket mer, tror jag, än många tonåringar tillbringar med sina föräldrar) tack vare vårt gemensamma intresse. Så jag anser nog att mitt "själviska" beslut (många såg det nog så) att ha en häst när min dotter var liten har lett till en bra relation mellan dottern och hennes pappa, mycket större livskvalitet för mig, ett stort gemensamt intresse, många vänner för både mig och min dotter och en hel del annat...

 

[stjarnhimmel]

Jag hade det väl ungefär som du när min häst var ny och min dotter liten, med undantaget att jag faktiskt aldrig känt dåligt samvete över kombinationen häst-barn. Jag köpte min (också islandshäst) som oinriden fyraåring när dottern var fyra månader och jag var föräldraledig, och red in hästen under den perioden. Har alltid tränat hästen 4-5 dagar (ibland 6) i veckan, och i början var det ett visst "pussel" för att få ihop det. Maken kom hem från jobbet, fick då en nyammad dotter i famnen, jag åkte direkt till stallet (5 min hemifrån) och hade då ca två timmar på mig att göra allt som behövdes. Det betyder att av dygnets 24 timmar så fanns jag tillgänglig för min dotter 22 timmar - de två timmarna i stallet var bara mina. Varför skulle jag (eller du) ha dåligt samvete för det??? Dessutom var ju dottern då med sin far, som faktiskt är hennes förälder i lika stor utsträckning som jag. Jag hade inte någon "avlastning" eller barnvakt när jag var i stallet, utan det var ren pappa-dotter-tid, vilket jag faktiskt tror var väldigt bra för dem båda!

Efter att jag började jobba har det liksom flutit på med olika varianter på deltid och heltid och dotter med i stallet eller hemma hos sin pappa. Ibland har det varit trångt med tid och jag har mycket medvetet prioriterat bort krogkvällar, tjejträffar och annat för att kunna hinna med häst, dotter och jobb. Det hela har underlättats av att dottern från tidig ålder (4-årsåldern, typ) har visat att hästar också är hennes stora intresse.

Idag är dottern 14 och hästen 18. Dotterns pappa och jag är separerade sedan ett år tillbaka (av helt andra anledningar än att det finns en häst i mitt liv...). Min dotter har nästan tagit över min häst, hon rider honom 4-6 dagar i veckan och jag hyr en annan häst för att få rida lite... Vi åker rätt ofta på tävlingar och har generellt mycket tid tillsammans (mycket mer, tror jag, än många tonåringar tillbringar med sina föräldrar) tack vare vårt gemensamma intresse. Så jag anser nog att mitt "själviska" beslut (många såg det nog så) att ha en häst när min dotter var liten har lett till en bra relation mellan dottern och hennes pappa, mycket större livskvalitet för mig, ett stort gemensamt intresse, många vänner för både mig och min dotter och en hel del annat...

Gud vad jag gillade ditt inlägg!
Just att se att det snarare gav mkt saker tex att dotter och pappa fick tid ihop.

 

[Elisha]

I somras köpte jag mig min första egna häst. En nyinriden unghäst (islandshäst) på 5år. Mycket motor och energisk. Precis en sådan jag ville ha.
Strax därefter blev jag planerat gravid. Jag hade en plan för hur jag skulle få allt att fungera. Hade läst och googlat om småbarnsföräldrar med häst och att det går bara man vill.
Har nu lärt mig att allt inte blir som man tänkt sig eller planerar.
Mitt hästintresse är stort. Jag VILL verkligen att det ska fungera med häst och vår lilla bebis. Jag har avlastning så jag kan rida min häst ca 3ggr/vecka. Men känner att han behöver ridas mycket mer och vänjas vid saker, så jag får väldigt dåligt samvete för jag inte hinner med han så som han behöver. Får även dåligt samvete för att jag borde lägga den tiden jag är ute hos hästen, på min son istället eller på förhållandet med pappan, då vi får så lite tid nu för varandra pga föräldrarskapet. Har blivit en ond cirkel som gör att jag bara stressar upp mig så fort man ska ut till hästen och inte kan njuta av det på samma sätt längre.

Ni med småbarn som är hästägare. Hur gör ni för det ska fungera med ert förhållande, barnet och hästen/hästarna?
Känner att man hade kanske sluppit det dåliga samvetet för hästen mer om man hade haft en lugnare häst som inte gick på tårna så som min gör.

Har en gång varit påväg att sälja min häst men har inte kunnat göra detta då han endå är en i familjen. Hur ska man prioritera?
Känner att jag borde sälja hästen och ägna min son och förhållandet all tid.
Men säljer jag hästen förlorar jag den energin som jag endå får av att vara i stallet och umgås med min häst och de ridturer i skogen vi har. Finns viss risk för att man blir deprimerad utan att få ha hästen att åka ut till? *blir galen*

Man och bebis på 3v är med i stallet varje ggn jag är där (3 dagar i veckan). Rider vi ut går dom med oss och när vi är på ridbanan kollar dom på hon står på fullservice o lösdrift så bara ridningen som ska skötas o äldre häst så passar perfekt.v

 

[Kiwifrukt]

Hur ser ditt hästliv ut? Hur är hästen uppstallad? Min erfarenhet kring olika stall (har haft häst i femton år snart) är att de bästa alternativen för att kunna kombinera häst med ett något så när vettigt liv utanför stallet antingen är att ha eget stall (där du kan gå ut när det passar dig och inte behöver bry dig om andra än dig/din familj), att ha stallet så pass nära att det nästan blir samma sak som att ha eget eller att stå helinackorderad. Den absolut största energi- och tidstjuven är att stå i ett kollektivstall där du måste ta pass, göra saker med andras hästar och dessutom kanske har en bilresa på en halvtimme för att ta dig dit. Jag kommer aldrig mer, med eller utan barn, ställa upp min häst på ett kollektivstall, aldrig.

Jag har också en femårig häst, fast min är inriden som treåring och hyfsat riden sen dess. I nuläget siktar vi på att rida fyra-fem gånger i veckan. Vissa veckor blir det fem pass, vissa fyra och vissa veckor kanske det bara blir tre. Jag hade inte ridit mer på en femåring. Min är också en sån där som blir odräglig av att stå, men hon har faktiskt blivit bättre sista halvåret med hjälp av vettiga hästkompisar, rutiner och mycket utevistelse i bra hagar.

Känner du att du skulle lita på en medryttare en-två gånger i veckan om du själv "bara" har möjlighet att rida tre gånger? Jag är jättekinkig med min häst, men det finns ju de som det funkar alldeles utmärkt för.

 

[Rialavargen]

I somras köpte jag mig min första egna häst. En nyinriden unghäst (islandshäst) på 5år. Mycket motor och energisk. Precis en sådan jag ville ha.
Strax därefter blev jag planerat grat vid. Jag hade en plan för hur jag skulle få allt att fungera. Hade läst och googlat om småbarnsföräldrar med häst och att det går bara man vill.
Har nu lärt mig att allt inte blir som man tänkt sig eller planerar.
Mitt hästintresse är stort. Jag VILL verkligen att det ska fungera med häst och vår lilla bebis. Jag har avlastning så jag kan rida min häst ca 3ggr/vecka. Men känner att han behöver ridas mycket mer och vänjas vid saker, så jag får väldigt dåligt samvete för jag inte hinner med han så som han behöver. Får även dåligt samvete för att jag borde lägga den tiden jag är ute hos hästen, på min son istället eller på förhållandet med pappan, då vi får så lite tid nu för varandra pga föräldrarskapet. Har blivit en ond cirkel som gör att jag bara stressar upp mig så fort man ska ut till hästen och inte kan njuta av det på samma sätt längre.

Ni med småbarn som är hästägare. Hur gör ni för det ska fungera med ert förhållande, barnet och hästen/hästarna?
Känner att man hade kanske sluppit det dåliga samvetet för hästen mer om man hade haft en lugnare häst som inte gick på tårna så som min gör.

Har en gång varit påväg att sälja min häst men har inte kunnat göra detta då han endå är en i familjen. Hur ska man prioritera?
Känner att jag borde sälja hästen och ägna min son och förhållandet all tid.
Men säljer jag hästen förlorar jag den energin som jag endå får av att vara i stallet och umgås med min häst och de ridturer i skogen vi har. Finns viss risk för att man blir deprimerad utan att få ha hästen att åka ut till? *blir galen*

Det blev mycket värre den dagen mina barn började med sina egna sporter. Småbarnsåren var förvisso jobbiga, men inget jämfört med fotbollsträningen, matcher, läxor och instrumentläxor. Fotbollträningar två vardagskvällar och matcher varje helg. Gubbens hobby och min egen hobby. Sen ska man hinna med att vara högpresterande på jobbet...

Jag har en väldigt snäll gubbe, men jag har även lagt ned min ambitionsnivå, det var nödvändigt. Barnen går först. Sedan jobb (ekonomi), sen relationen med gubben. Därefter hund, häst och akvarium. Ibland får barnen stå tillbaka för att man måste göra något med djuren.
Min gubbe och jag har löst det som så att någon alltid är hemma med kidsen. Han kör cross på morgonen, jag rider på eftermiddagen eller kvällen. Jag rider på vardagskvällar under vinterhalvåret, han har förtur med sin crossåkning under sommarhalvåret. Jag rider kl 07.00 och kommer hem lagom till att familjen har vaknat vid halv tio på helgen.
Någonstans därimellan försöker vi vårda vår relation. Funkar för oss.
Försök att hitta era rutiner, som passar er.
Lycka till// vargmodern

 

[Teilani]

Jag hade också någon föreställning om att det skulle gå lätt att kombinera barn och häst. "Alla" berättade att bebis gärna sov i vagnen medan de red. Jag har ju hästarna hemma och såg framför mig hur jag skulle få massa ridit under föräldraledigheten.

Haha... Mitt barn vill inte sova i någon vagn inte, han är ett bära-barn. Och rida medan liten skriker i vagnen var inte aktuellt för mig. Att sköta hästarna tar mellan 30 och 60 minuter om dagen, utan ridning. De sysslorna kan man dock utföra med bebis i bärsele, jag tyckte inte det kändes som en säker lösning på hästryggen dock.

Nu är barnet drygt 2 år och det är fortfarande svårt att få ridtid. Han är gärna med och matar och borstar, men inte intresserad av att rida.

Nu sitter många och undrar vad gör pappan då? Ja, vi bor på en gård, det är mycket som behöver fixas. Mycket av hans fritid går åt till att pyssla med traktorer och ved osv i oändlighet känns det som ibland.

Dåligt samvete för hästarnas skull har jag slutat ha för länge sen, jag har två medryttare och ibland en tredje, och rider själv någon gång i veckan. Om jag inte har tentaperiod.

Jag tror det hade varit lättare om jag haft häst uppstallad på helinack, då hade tiden jag lägger i stallet kunnat vara ridtid istället för skötseltid.

Men lillkillen växer hela tiden och i framtiden får han upp på en häst vad han än tycker. Det är bara att hänga med ut i spåret tills han blir så stor att han kan vara hemma själv.

Det blev inte som jag tänkt mig, men de är inte små i så många år trots allt.

 

[nagelbitarn]

För mig går det inte särskilt bra, står kollektivt där det dessutom har försvunnit flera hästar + ägare sista tiden, vilket gett ännu fler fodringar och in-utsläpp.
Lägg dessutom till att jag har diskbråck med ischias, en son som vägrar sova i vagn och dessutom inte vill nattas av sin pappa.. Tja, jag mockar och servar andras hästar. Har en medryttare som har honom två dagar i veckan.
Är dödligt less och saknar att pyssla och rida min egen fyrbening!

Ska snart flytta till lösdriftstall med foder+vattenservice samt en enda mockningsdag i veckan.
DÅ kanske jag kan börja rida mer än sporadiskt

Att sälja är inte aktuellt, har funnit min själsfrände i den här hästen så jag (vi) biter ihop.
Som tur är mår han helt ok så länge han har gott om hö och vänner, men han är lite odräglig med så lite motion!

 

[FlipTheFrog]

Dygnet har ju trots allt bara 24 timmar. Men man kan säkert lossa lite tid här och där på olika sätt:

- ta hjälp till hästen, köp till mockning osv eller skaffa medryttare
- gå ner till deltid (sen när man är igång och jobbar)
- byt jobb till ett med bättre eller mer flexibla arbetstider
- ha hästen hemma. Då kan man dela upp hästeriet i etapper och om man vill göra allt utom själva ridbiten tillsammans med barnen, eller med barnen lekande i närheten. Dessutom slipper man åktiden till stallet.
- Ordna så att det inte blir en massa merarbete med eget stall (skaffa ett litet ställe, ha lösdrift, köp in grovfoder utifrån, ha ett underhållsfritt staket, utgå från ett nytt/nyrenoverat stall, planera bort transportsträckor och stora ytor att sopa osv).
- Sänk ambitionerna när det gäller det perfekta hemmet osv...
- Strunta i den där timmen vid datorn/mobilen/TV:n per dag...

Lycka till!

 

[skiesabove]

Än så länge fungerar det bra, min sambo jobbar borta 1v hemma heltid 1v. På "ensam-veckorna" så kan aktiveringen variera mellan: hagvila, komma in och få skrammel och borstning, skrammel-borstning-stillastående arbete, skrammel-borstning-lite markarbete på stallplan, hela paketet + markarbete på ridplan, hela paketet + barbackaridning.

Min dotter sover inte stabilt i vagnen och vissa dagar hinner jag bara ta in hästen och sen är det bärsjal som gäller och jag får be stallägaren släppa ut han när vi är klara. En bra dag är vagnen nere vid ridbanan och jag hoppar ut var tionde minut för att gunga den så att hon somnar om.

Och varannan vecka så kan jag vara 2-4 timmar varje dag bara för mig själv i stallet , utan stress, vilken tid på dagen jag vill! Så det är lyxigt jämfört med när jag jobbade. Nu under sommaren ska vi börja åka iväg och träna för lite tränare också, och till hösten blir det kurs.

Lösdrift och helinack.

 

[taccotad]

Jag tänkte från början att klart jag ska fortsätta med hästarna ungefär som förut. Hade bara en fjording som jag luffade runt i skogen med. Såg framför mig att jag kunde ha sonen med i stallet, att han kanske ibland sov i vagnen medan jag mocka eller med tiden kunde sitta i vagnen och plocka lite medan jag fixade i stallet. MEN nu fick jag ett sådant barn som inte var nöjd, sov väldigt lite, var ganska högljudd och missnöjd. Att försöka vara i stallet med honom var inte kul alls. Eftersom han ammade så var det ibland att jag kunde springa ut i stallet medan pappan hade honom men så hörde jag ut i stallet hur han skrek och skrek och skrek..... Så nej, det blev inte alls som jag tänkt mig.
Ridningen la jag nästan på hyllan. Har aldrig haft annan avlastning är oss själva eller dagis. Jag blev nog deprimerad tillslut, kände stress i stallet, stress kring hunden. Ingen ro i kroppen att göra det JAG ville.
Fick son nr 2 som var väldigt väldigt missnöjd... Kunde sova i bärsjal men var han vaken var det inte populärt att vara där. Vagnen var pest och pina. Hade både min mamma och mormor som skulle visa hur smidigt det var att ha barnet sovandes i vagnen. Dom gav upp.
Och jag gav upp med mitt eget liv. Hästarna gick på lösdrift här hemma, allt nödvändigt sköttes om men sambon tog en stor del av det. Jag ville sälja dom.

Idag är barnen 6 och 9 år och nu har livet ändrats mycket. Känner inte längre stress i att göra det jag vill. Känner hur bra jag mår av att rida eller pyssla i stallet. Har kvar mina två hästar + två nya. Två som motioneras och två som bara går och skrotar i hagen. Nu är det enklare, roligare och härligare att vara i stallet.

TIll hösten börjar minstingen skolan och helt plötsligt får jag ett antal timmar varje vecka då jag är helt själv hemma. Kommer kännas konstigt men tror att ridningen kommer bli ännu härligare när jag kan göra det utan att det inkräktar på barnens tid.

Att jag då för några år sen hade kompisar med småttingar som sov så sött i vagnen, dom var i stallet flera timmar om dagen, hade massa avlastning i form av mormor/farmor/syskon osv. Jag kände mig bara usel, hade dåligt samvete både mot mig själv, mot hästarna, mot barnen...

 

[Lo_]

Jag har svårt att se problemet faktiskt, men jag måste ha tur med hjälpsam partner men i mina ögon vore det märkligt om han inte kunde vara med sin dotter 2-3 timmar per dag. Vår bebis är fem veckor och jag har varit i stallet sedan dag tre. Sedan 1, 5 vecka rider jag varje dag. Har en väldigt energisk häst men gör det minst lika mycket för min skull, förmodligen mer. Skulle bli knäpp om jag efter hela dagen med ammande och bebishäng inte fick komma iväg en sväng. Pumpar ur så det finns ett mål mat medan jag är borta. Relationen känner jag inte påverkas eftersom jag ridit varje dag även innan bebisen anlände.