Sofie_B
Trådstartare
Som många kanske redan vet har jag nyligen köpt en 6-åring e. Lansing, ue. Contender som har startat 140 hoppning, jag importerade den från tyskland. Hästen är stor och av den lite lättare modellen, har lätt för att hoppa stora hinder.
Jag har nu haft hästen i tre veckor, och fröken fräken börjar nu känna efter vart gränserna egentligen går. Jag har hoppat henne regelbundet två ggr/vecka sen hon kom. Då hästen är relativt otränad så har jag lagt vikten vid gymnastikhoppning. Det märks att detta är något hon är ovan med, så det tar ett litet tag innan hon förstår vad hon ska göra med övningarna. Detta har lett till att hon är en aning spänd de första sprången, men sedan brukar det släppa och den fantastiska hoppningen som hon har i sig brukar komma fram.
Så idag när jag red henne så var hon allmänt lite stökig. Studsade hit och dit, skulle inte ta skänkeln. Efter en stunds trimmande kom vi till rätta med detta. Hoppade sedan en serie bestående av ett lågt räcke-oxer-oxer. Hon hoppade igenom serien på ett bra sätt ett par gånger. När jag sedan skulle rida igenom den en gång på en lite högre höjd (130-135), vek hon ut på sidan av sista oxern. Jag medger att jag var en aning passiv, men hon låg bra, mitt på hindret, och jag har i alla fall fått lära mig att då sitter man mest still. Jag tog tillbaks henne framför hindret och talade om att det var fel. Hon blev då väldigt upprörd, reste sig och protesterade (märktes att hon vet att det där är fel). Jag red sedan igenom serien ett par gånger till, då med något mer stöd (smack och skänkel. Hade inga sporrar idag).
I min värld ska inte att stanna finnas som ett alternativ hos en häst. Nu är jag visserligen otroligt bortskämd med min andra häst som hoppar i alla lägen, möjliga och omöjliga, men jag tycker att hästen ska dra gränsen för när det är okej att stanna väldigt sent. Nu fick den schyssta förutsättningar, den kom bra in, det första hindret var snällt, avstånden stämde perfekt för den här hästen och ändå bangade den. Jag kan inte låta bli att tänka; vad händer när den ligger lite fel in i en trekombination på 150-160? Ska den banga då också ? (Det är dom höjderna hästen är inköpt för att gå).
Är jag för hård på hästen? Är det okej för dom att stanna en gång, i alla fall när dom är 6 och orutinerade på den typen av övningar? (Jag har aldrig haft en unghäst, även om sex inte är så himla ungt. Alla mina tidigare har varit färdiga när dom kommit till mig). Testar hästen mig? Har någon av er haft en häst som har testat er genom att stanna för att sedan när trotsperioden är över alltid hoppa? Hetsar jag upp mig för ingenting? Mitt värsta scenario är att det är suttit en stor tysk med massa ben och bankat runt den här hästen, vilket jag inte kan/vill göra.
Jag är 156 cm och hästen 175 + (dock väldigt ädel och bara långa ben), så jag är beroende av att vi kan jobba som ett team.
Min andra häst testade mig som tusan (jag grät varje gång jag satte upp på honom i typ tre veckors tid), men han krånglade aldrig i samband med hoppning. Eller jo, en gång, då vi fick 20 fel utan att riva en bom eller stanna. Hästen ställde sig i ett hörn och tog myrsteg frammåt hela tiden. Men det har ju hursomhelst inte riktigt med själva hoppningen att göra.
Jag kanske är lite överdrivet känslig när det gäller det här (jag tål att ni säger till mig), men för mig är det jag och hästen mot hindren, vi hjälps åt och båda vill över. Det känns som ett sviket förtroende när hästen stannar, och jag rider verkligen dåligt när jag är osäker.
Jag har nu haft hästen i tre veckor, och fröken fräken börjar nu känna efter vart gränserna egentligen går. Jag har hoppat henne regelbundet två ggr/vecka sen hon kom. Då hästen är relativt otränad så har jag lagt vikten vid gymnastikhoppning. Det märks att detta är något hon är ovan med, så det tar ett litet tag innan hon förstår vad hon ska göra med övningarna. Detta har lett till att hon är en aning spänd de första sprången, men sedan brukar det släppa och den fantastiska hoppningen som hon har i sig brukar komma fram.
Så idag när jag red henne så var hon allmänt lite stökig. Studsade hit och dit, skulle inte ta skänkeln. Efter en stunds trimmande kom vi till rätta med detta. Hoppade sedan en serie bestående av ett lågt räcke-oxer-oxer. Hon hoppade igenom serien på ett bra sätt ett par gånger. När jag sedan skulle rida igenom den en gång på en lite högre höjd (130-135), vek hon ut på sidan av sista oxern. Jag medger att jag var en aning passiv, men hon låg bra, mitt på hindret, och jag har i alla fall fått lära mig att då sitter man mest still. Jag tog tillbaks henne framför hindret och talade om att det var fel. Hon blev då väldigt upprörd, reste sig och protesterade (märktes att hon vet att det där är fel). Jag red sedan igenom serien ett par gånger till, då med något mer stöd (smack och skänkel. Hade inga sporrar idag).
I min värld ska inte att stanna finnas som ett alternativ hos en häst. Nu är jag visserligen otroligt bortskämd med min andra häst som hoppar i alla lägen, möjliga och omöjliga, men jag tycker att hästen ska dra gränsen för när det är okej att stanna väldigt sent. Nu fick den schyssta förutsättningar, den kom bra in, det första hindret var snällt, avstånden stämde perfekt för den här hästen och ändå bangade den. Jag kan inte låta bli att tänka; vad händer när den ligger lite fel in i en trekombination på 150-160? Ska den banga då också ? (Det är dom höjderna hästen är inköpt för att gå).
Är jag för hård på hästen? Är det okej för dom att stanna en gång, i alla fall när dom är 6 och orutinerade på den typen av övningar? (Jag har aldrig haft en unghäst, även om sex inte är så himla ungt. Alla mina tidigare har varit färdiga när dom kommit till mig). Testar hästen mig? Har någon av er haft en häst som har testat er genom att stanna för att sedan när trotsperioden är över alltid hoppa? Hetsar jag upp mig för ingenting? Mitt värsta scenario är att det är suttit en stor tysk med massa ben och bankat runt den här hästen, vilket jag inte kan/vill göra.
Jag är 156 cm och hästen 175 + (dock väldigt ädel och bara långa ben), så jag är beroende av att vi kan jobba som ett team. Min andra häst testade mig som tusan (jag grät varje gång jag satte upp på honom i typ tre veckors tid), men han krånglade aldrig i samband med hoppning. Eller jo, en gång, då vi fick 20 fel utan att riva en bom eller stanna. Hästen ställde sig i ett hörn och tog myrsteg frammåt hela tiden.
Men det har ju hursomhelst inte riktigt med själva hoppningen att göra.Jag kanske är lite överdrivet känslig när det gäller det här (jag tål att ni säger till mig), men för mig är det jag och hästen mot hindren, vi hjälps åt och båda vill över. Det känns som ett sviket förtroende när hästen stannar, och jag rider verkligen dåligt när jag är osäker.
Senast ändrad:
