Nikki o Fabian
Trådstartare
En svamlig tråd, men jag måste ventilera lite då jag börjar ge upp hoppet och se sklat som sista utvägen.
Jag googlade lite på ev lösningar för min häst som drar när han inte tycker att det passar till och från hagen, men även om man ska promenera honom för hand. Han vet att han kommer bort från hovslagaren om han bara vill, det är ju bara att gå därifrån... Där har vi kommit på en lösning som funkar just nu iaf.
Hittade den här tråden: http://www.bukefalos.com/f/archive/index.php/t-1094575.html
Läste igenom den och känner väl att inget av dom råden som ges biter på mitt monster.
Sen har jag även läst att ett stigbett är SÅ HEMSKT att ha på hästen, varför egentligen? Är väl bättre om ett sånt skulle hjälpa så vi slapp ha en lös häst var och varannan dag.
Att ha grimma med kedja under hakan märker han knappt, tränsbett med kedja under hakan är det samma med.
Leda i grimma och longerlina hjälper inte då han går tills du släpper.
Ha ett spö med skulle jag inte testa då han gärna slår emot det.
När han tar sej loss kan det vara i skritt, som ett tåg som bara rullar på.
Han kan ta ett litet skutt fram och trava iväg och han kan även dra iväg i full galopp på en sekund.
Han stannar oftast några meter bort och låter sej fångas utan problem, har hänt någon gång att han vänt rumpan till åt personalen.
Han går oftast snällt med mej på slakt grimmskaft lite efter, men inte alltid.
Vi har testat det mesta, aktivera, ignorera, belöna.
Av mej får han en godis när jag stängt grinden, och när vi kommer tillbaka till stallet.
Han drar garanterat om han måste ha någon häst bakom eller framför sej.
Jag har tröttnat lite grann efter alla år av den här respektlösheten, och börjat sätta kedja i munnen på honom när han ska ledas, men han tuggar så mycket på den så jag tänker att ett stigbett kanske är bättre.
Jag tror faktiskt inte att någon människa någonsin kommer att kunna bemästra honom/få honom att följa med i alla situationer, han har lärt sej att han kan komma loss om han vill.
Jag börjar ge upp hoppet lite grann och känner att jag måste stoppa honom med nått obehagligt eller skjuta honom typ. Han kan inte få fortsätta bestämma om han ska gå fint vid sidan eller inte.
En del säger att hästar aldrig jävlas, men det tror inte jag på. Vissa gånger har det funnits nått att bli rädd för medans andra bara kommer det helt oprovocerat.
Igår var vi ute och skrittade för hand i ca 10 min pga en skada, jag satte kedjan i munnen och på ett ställe under vägen så reagerade han på nått och var på väg att säga hejdå, jag tog ett tag i kedjan och sa nej, sen gick jag på som vanligt och han oxå. Med bara grimman på hade han garanterat tagit sin vanliga dragkamp och gått/sprungit iväg.
Är det jätte hemskt att känna så här och hantera problemet på det viset?
Jag vet inte om jag skulle kalla honom ouppfostrad för han kan lyssna väldigt bra när han vill, stanna, backa, flytta på sej osv.
Jag googlade lite på ev lösningar för min häst som drar när han inte tycker att det passar till och från hagen, men även om man ska promenera honom för hand. Han vet att han kommer bort från hovslagaren om han bara vill, det är ju bara att gå därifrån... Där har vi kommit på en lösning som funkar just nu iaf.
Hittade den här tråden: http://www.bukefalos.com/f/archive/index.php/t-1094575.html
Läste igenom den och känner väl att inget av dom råden som ges biter på mitt monster.
Sen har jag även läst att ett stigbett är SÅ HEMSKT att ha på hästen, varför egentligen? Är väl bättre om ett sånt skulle hjälpa så vi slapp ha en lös häst var och varannan dag.
Att ha grimma med kedja under hakan märker han knappt, tränsbett med kedja under hakan är det samma med.
Leda i grimma och longerlina hjälper inte då han går tills du släpper.
Ha ett spö med skulle jag inte testa då han gärna slår emot det.
När han tar sej loss kan det vara i skritt, som ett tåg som bara rullar på.
Han kan ta ett litet skutt fram och trava iväg och han kan även dra iväg i full galopp på en sekund.
Han stannar oftast några meter bort och låter sej fångas utan problem, har hänt någon gång att han vänt rumpan till åt personalen.
Han går oftast snällt med mej på slakt grimmskaft lite efter, men inte alltid.
Vi har testat det mesta, aktivera, ignorera, belöna.
Av mej får han en godis när jag stängt grinden, och när vi kommer tillbaka till stallet.
Han drar garanterat om han måste ha någon häst bakom eller framför sej.
Jag har tröttnat lite grann efter alla år av den här respektlösheten, och börjat sätta kedja i munnen på honom när han ska ledas, men han tuggar så mycket på den så jag tänker att ett stigbett kanske är bättre.
Jag tror faktiskt inte att någon människa någonsin kommer att kunna bemästra honom/få honom att följa med i alla situationer, han har lärt sej att han kan komma loss om han vill.
Jag börjar ge upp hoppet lite grann och känner att jag måste stoppa honom med nått obehagligt eller skjuta honom typ. Han kan inte få fortsätta bestämma om han ska gå fint vid sidan eller inte.
En del säger att hästar aldrig jävlas, men det tror inte jag på. Vissa gånger har det funnits nått att bli rädd för medans andra bara kommer det helt oprovocerat.
Igår var vi ute och skrittade för hand i ca 10 min pga en skada, jag satte kedjan i munnen och på ett ställe under vägen så reagerade han på nått och var på väg att säga hejdå, jag tog ett tag i kedjan och sa nej, sen gick jag på som vanligt och han oxå. Med bara grimman på hade han garanterat tagit sin vanliga dragkamp och gått/sprungit iväg.
Är det jätte hemskt att känna så här och hantera problemet på det viset?
Jag vet inte om jag skulle kalla honom ouppfostrad för han kan lyssna väldigt bra när han vill, stanna, backa, flytta på sej osv.