Häst som är stressad i lastbil

aehp

Trådstartare
Jag har en häst som blir väldigt stressad när hon står inne i lastbilen. Hon är klaustrofobisk och har trauma från transport i släp hos tidigare ägare så vi har lasttränat så att hon går in i släpet men så fort bommen ska upp vill hon ut, så vi har valt att åka med B-kortslastbil istället. Vi har fått lastträna mycket för att hon ska gå in i lastbilen också men nu går hon in efter några minuter.

Hon blir stressad direkt när hon inser att vi ska lasta men när hon är inne blir hon så stressad att hon skakar, om vi åker någonstans blir hon alltid genomblöt av svett, och äter ingenting. Vi har testat med olika sorters godis mm men inget är intressant. Det spelar ingen roll om det är stuterimodell eller bröstbom, om hon får stå brett eller om hon har sällskap. Vi har tränat på att bara gå in och ut och att ställa in henne och stänga men inte åka men inget har gjort det bättre.

Jag vill gärna få tips och höra era erfarenheter om hur ni gjort för att göra hästarna mer bekväma i transporten!
 
Jag tror ändå ni är på rätt spår när ni tränar att gå in utan att stänga och stänga utan att åka. Kanske att hon behöver lång, lång tid med sådan träning? Jag hade också testat att ställa lastbilen så att hon kan vara lös när ni tränar. Och så placera matbyttor på strategiska ställen för att få henne att vilja och våga gå upp på rampen och in i lastbilen själv. Träna så länge innan ni ens försöker stänga in henne och åka, tror jag.

Det kan nog också vara så att vissa hästar pga tidigare erfarenheter/trauma och/eller personlighet aldrig blir riktigt bekväma med att åka. Och då kan man ju fundera på om det går att erbjuda hästen ett liv utan frekvent åkande?
 
”Problemet” är att hon inte är så matmotiverad och även den godaste maten blir ointressant i närheten av lastbilen. Men det låter absolut som en bra idé att ha henne lös med tillgång till lastbilen, kanske lockar något riktigt gott om det inte finns några människor nära som kan stänga in henne (även om jag såklart håller mig i närheten så att det inte händer någon olycka).

Ja absolut, vi har tidigare testat att åka regelbundet för att se om hon kunde finna trygghet i det men nu har vi tänkt om och enda gångerna hon behövt åka är till veterinären. När det är ärenden som kan skötas på gården så tar vi också ut veterinär till gården, men det händer att vi behöver åka och det hade varit skönt om de gångerna kunde vara mindre jobbiga för henne…
 
Angående "matmotiverad" så tänker jag såhär: För att få hästen lugn och trygg med lastbilen är det inte viktigt att maten är så god och så intressant att den "vinner" över rädslan för lastbilen - snarare tvärtom! Det vi på sikt vill uppnå är ju att lastbilen är så odramatisk att det är helt okej att gå in i den för att äta tråkigt hö! Lugna hästar står och tuggar med sänkt huvud och det beteendet är i någon mån självförstärkande så att man genom att få hästen att tugga med sänkt huvud faktiskt gör den lite lugnare!
 
”Problemet” är att hon inte är så matmotiverad och även den godaste maten blir ointressant i närheten av lastbilen. Men det låter absolut som en bra idé att ha henne lös med tillgång till lastbilen, kanske lockar något riktigt gott om det inte finns några människor nära som kan stänga in henne (även om jag såklart håller mig i närheten så att det inte händer någon olycka).
Ni ska nog se det som att stressen tar över fullständigt, när hon tappar intresset för mat. Kanske backa några steg och bara träna på att successivt komma närmare lastbilen? Eftersom hon slutar intressera sig för mat när hon blir stressad så är ju det en tydlig signal för er. Starta på ett sådant avstånd att hon fortfarande vill äta, och gå successivt närmare men inte så nära att hon tappar intresse för maten.
Jag hade inte haft hästen lös men däremot jobba i slakt grimskaft utan att lägga tryck för att få henne att närma sig.
 
”Problemet” är att hon inte är så matmotiverad och även den godaste maten blir ointressant i närheten av lastbilen. Men det låter absolut som en bra idé att ha henne lös med tillgång till lastbilen, kanske lockar något riktigt gott om det inte finns några människor nära som kan stänga in henne (även om jag såklart håller mig i närheten så att det inte händer någon olycka).

Ja absolut, vi har tidigare testat att åka regelbundet för att se om hon kunde finna trygghet i det men nu har vi tänkt om och enda gångerna hon behövt åka är till veterinären. När det är ärenden som kan skötas på gården så tar vi också ut veterinär till gården, men det händer att vi behöver åka och det hade varit skönt om de gångerna kunde vara mindre jobbiga för henne…
Hon är nog matmotiverad, men när de är stressade äter de inte. Jag hade backat bandet och gett henne mat så långt från lastbilen som hon vågar äta och sedan sakta flyttat maten närmare. När jag säger sakta så menar jag att ni troligen behöver stanna på den punkten MINST en vecka.

Gamla trauman är svårt att träna, och man måste låta det ta långt tid om man vill att det ska gå bra.
 
Tack för att bra input, många kloka tankar! Gällande att hon inte är matmotiverad så uttryckte jag mig dåligt, självklart är hon det, men jag upplever inte att hon är så starkt matmotiverad som många andra hästar är. Det baserar jag på hur hon är i allmänhet, även i situationer där hon är väldigt avslappnad
 
Måste ni åka någonstans? Varför inte låta henne stanna hemma?

Ett såhär starkt trauma kan ta jättelång tid att jobba bort, flera år. Är det verkligen värt att utsätta henne för den här enorma stressen i onödan?

Givetvis kan ni jobba långsamt, med långa långa vilor emellan (typ lastträna 10min/dag i 5 dagar, låta bli i 5 veckor). Men hon går ju att lasta redan, om det skulle vara något akut. Att på riktigt få henne bekväm i transporten kan ta massvis med år.
 
Måste ni åka någonstans? Varför inte låta henne stanna hemma?

Ett såhär starkt trauma kan ta jättelång tid att jobba bort, flera år. Är det verkligen värt att utsätta henne för den här enorma stressen i onödan?

Givetvis kan ni jobba långsamt, med långa långa vilor emellan (typ lastträna 10min/dag i 5 dagar, låta bli i 5 veckor). Men hon går ju att lasta redan, om det skulle vara något akut. Att på riktigt få henne bekväm i transporten kan ta massvis med år.
Som jag skrev ovan så undviker vi att åka någonstans men det händer att vi måste åka till veterinären och då skulle jag vilja göra allt jag kan för att göra det mindre jobbigt för henne.
 
Sedan kan jag inte heller säga att jag tycker att ”det tar lång tid” är ett bra argument för att avstå. I den bästa av världar kommer hästen aldrig att skada sig, bli sjuk eller få problem med tänderna t.ex., men den sannolikheten är ganska låg. Jag vet ju inte idag om det i framtiden kommer uppstå ett problem som kräver regelbundna besök på veterinärklinik, om jag då börjat öva idag så kanske hästen blivit lite mer bekväm och det blivit lite mindre jobbigt, vilket jag tycker att det vore värt att lägga ner tid på.
 
Min med klaustrofobi blev aldrig bättre, utan snarare sämre ju mer vi 'tränade'.

Nöjde mig tillslut med artt hon faktiskt gick in i transporten/lastbilen när jag önskade det. Behövde hon åka till veterinären kunde vi ta oss dit (även om hon kom fram svettig). Alla veterinärbesök som gick gjordes på hemmaplan.
 
Sedan kan jag inte heller säga att jag tycker att ”det tar lång tid” är ett bra argument för att avstå. I den bästa av världar kommer hästen aldrig att skada sig, bli sjuk eller få problem med tänderna t.ex., men den sannolikheten är ganska låg. Jag vet ju inte idag om det i framtiden kommer uppstå ett problem som kräver regelbundna besök på veterinärklinik, om jag då börjat öva idag så kanske hästen blivit lite mer bekväm och det blivit lite mindre jobbigt, vilket jag tycker att det vore värt att lägga ner tid på.
Jag håller med dig, med tillägget att om man ska jobba med det i flera år så behöver man göra det på nivån där hon INTE är stressad. Om det är 200 meter från lastbilen så är det där man får börja helt enkelt.

Sånthär beror ju också på hur pass många och kunniga veterinärer man har som kan åka ut till en med. Har man bara distriktarna som alternativ, och ingen på just det distriktet är väldigt duktig på hästar så är det väldigt annorlunda mot om man har en veterinär med portabel typ allt, specialiserad mot häst, som kan åka ut i ens område. Då hade jag kanske tänkt annorlunda. Men jag vet inte vart du bor och hur det ser ut där, och jag tycker inte att man ska döma andra personers motivationer. Framförallt inte när du ber om hjälp för hur man ska göra det på ett så stressfritt sätt som möjligt.
 
När min häst som aldrig varit något problem att lasta plötsligt vägrade kliva på visade det sig att min dåvarande medryttare och hennes pappa lastat och kört i dåligt vinterväder till ridhus + jag vet inte hur han öht körde, men när jag till sist lyckades lasta henne var hon så genomsvettig när vi kom fram att det rann svett och hela transporten ångade invändigt.

Det enda som hjälpte var faktiskt att lasta, lasta, lasta och köra väldigt lugnt och försiktigt och att hon fick stå brett. Mycket beröm, korta sträckor och nöta. Jag kommer inte ihåg hur länge vi fick träna men det släppte och hon kom över sin stress och rädsla och gick bra att lasta och åka iväg med resten av hennes liv i ytterligare 16 år.

Om ni alltid åker med henne till veterinären så är det kanske inte så roliga resor heller? När vi tragglade så var det aldrig veterinär som var målet utan oftast så åkte vi bara iväg och tillbaka till stallet igen.
 
När min häst som aldrig varit något problem att lasta plötsligt vägrade kliva på visade det sig att min dåvarande medryttare och hennes pappa lastat och kört i dåligt vinterväder till ridhus + jag vet inte hur han öht körde, men när jag till sist lyckades lasta henne var hon så genomsvettig när vi kom fram att det rann svett och hela transporten ångade invändigt.

Det enda som hjälpte var faktiskt att lasta, lasta, lasta och köra väldigt lugnt och försiktigt och att hon fick stå brett. Mycket beröm, korta sträckor och nöta. Jag kommer inte ihåg hur länge vi fick träna men det släppte och hon kom över sin stress och rädsla och gick bra att lasta och åka iväg med resten av hennes liv i ytterligare 16 år.

Om ni alltid åker med henne till veterinären så är det kanske inte så roliga resor heller? När vi tragglade så var det aldrig veterinär som var målet utan oftast så åkte vi bara iväg och tillbaka till stallet igen.
Åh herregud! Vad obehagligt, vad bra att ni kunde öva bort det tillslut.

När vi lasttränade tidigare för att få på henne övade vi i flera år på att åka en kort sväng och vända hem igen. När det funkade åkte vi mestadels på roliga saker (med undantag för enstaka veterinärbesök), men när det inte blivit något bättre så åker vi numera bara till veterinär om det inte är möjligt att ta ut till gården. Skulle gissa att det kanske skiljer sig beroende på om det är ett sådant trauma specifikt till ett tillfälle och när det finns underliggande klaustrofobi som min har…
 
Hur går det när du tränar på klaustrofobi i andra situationer? Jag tänker på i skogen kan man gå emellan två träd, i början går du först men målet är att hästen ska bli så trygg att du kan skicka den först. Nästa steg är att stanna mellan träden, rygga in mellan träden etc. Att välja träd som står närmare varandra osv. Att träna på klaustrofobi behöver inte vara kopplat endast till transporten. Jag använder mycket godis för att ätande i sig är lugnande, som någon skrev tidigare.
 
Sedan kan jag inte heller säga att jag tycker att ”det tar lång tid” är ett bra argument för att avstå. I den bästa av världar kommer hästen aldrig att skada sig, bli sjuk eller få problem med tänderna t.ex., men den sannolikheten är ganska låg. Jag vet ju inte idag om det i framtiden kommer uppstå ett problem som kräver regelbundna besök på veterinärklinik, om jag då börjat öva idag så kanske hästen blivit lite mer bekväm och det blivit lite mindre jobbigt, vilket jag tycker att det vore värt att lägga ner tid på.
Jag hade också fortsatt träna i din sits. Men gör det lugnt och stressfritt så att hon får positiva erfarenheter och inte bara upplever varenda tillfälle som en återtraumatisering.
 
Sedan kan jag inte heller säga att jag tycker att ”det tar lång tid” är ett bra argument för att avstå. I den bästa av världar kommer hästen aldrig att skada sig, bli sjuk eller få problem med tänderna t.ex., men den sannolikheten är ganska låg. Jag vet ju inte idag om det i framtiden kommer uppstå ett problem som kräver regelbundna besök på veterinärklinik, om jag då börjat öva idag så kanske hästen blivit lite mer bekväm och det blivit lite mindre jobbigt, vilket jag tycker att det vore värt att lägga ner tid på.

Jag menar inte att du behöver avstå från att träna, utan snarare att ta det på största allvar och göra en långsiktig plan, och även ha i åtanke att det kanske inte går att få henne helt bekväm med att åka.

Är det klaustrofobi, eftersom hon är okej med att gå på? Eller är det själva åkandet (ljud, rörelse, instängd själv) som är problemet?

Man får långsamt bygga positiva upplevelser och försöka analysera vilka moment och faktorer som gör stressen.

Min mustang åker bra med sällskap, men blir fruktansvärt stressad om han åker själv, tillexempel. Dryper av svett.
 
Det finns ju så många lösningar på det här och så många individer som matchar med olika metoder.

Jag har fått bilden av att människor generellt är duktiga på att börja stänga om djuret så fort man kommit in i transportmedlet. Det blir ju en väldigt knepig upplevelse innan de är riktigt trygga med fordonet. Steg 1 är därför att inte stänga in förrän du kommit förbi det jobbiga.

Vissa har löst det där med att gå igenom släpet för att komma in i stallet på kvällarna. Utan att stänga något alltså. Bara passera. Du borde ju kunna göra samma sak med lastbilen. Gå in, ut och in i stallet för mat. Inte göra en stor grej. Tar det minuter innan hästen går in idag hade jag snarare siktat på fram till rampen och gå förbi (om det känns enkelt, annars längre avstånd) kanske i någon vecka eller tills hästen kan äta en godis vid platsen, sen fram och upp ett steg en vecka eller tills den kan ta en godis, fram och upp 2 steg osv. Kanske backat lite vid behov. Behöver ju inte innebära att man står länge heller utan bara att det är en del av den dagliga rutinen innan man går in för mat. Min uppfattning är att det är viktigt att inte pressa dem. Dvs är det jobbigt är det dumt att begära att de står länge på en plats de tycker känns besvärlig. Då är det bättre att backa. Är de ok med att passera så kör. Blir det osäkerheter/fight så backa. Passagen ska flyta på utan onödig nervositet. Med tiden kan det serveras mat där också.

Andras lösning har varit att ställa släp/bil i hagen så hästen kan gå fram och undersöka i egen takt. Gärna något lockande i det också. Frågan är hur länge den behöver stå för att ge bra resultat. De jag läst om har haft släp stående 24/7 under torrare perioder.

När det väl är dags att åka så låt hästen stå en stund där och bekanta sig ordentligt innan du åker. Halvtimme eller så kanske. Tills det ser lugnt och harmoniskt ut helt enkelt och inte kasta dig iväg. Ett varv runt stallet och att den ser lugn ut vid urlastning. Blir det inte harmoniskt efter lastning; åk inte den dagen. Ta med batteriladdare till stallet bara och underhållsladda så du inte står där med en lastbil som vägrar starta 😅
 

Liknande trådar

Utrustning Hej. Hoppas på lite tips. Har en häst som förefaller avsky att åka släp. Leta nu efter nytt släp som förhoppningsvis hästen är mindre...
2
Svar
33
· Visningar
1 625
Senast: Murray
·
Hästhantering Hej! Jag känner att jag måste få bolla lite med folk som har mer vana av sånna här typer av hästar än mig. I ungefär ett år nu har jag...
Svar
6
· Visningar
1 025
Hästhantering Jag har en unghäst som backar ur transporten så fort jag försöker stänga bommen. Vi har tränat MYCKET, minst 2 gånger i veckan under fem...
2
Svar
21
· Visningar
2 753
Hästhantering Min ponnyplutt ska byta bostadsadress för tredje gången i sitt liv nu helgen som kommer. Första gången han flyttade var från sin ömma...
Svar
8
· Visningar
1 721
Senast: Blandrastik
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp