Häst- och ridrelaterade skador

Har inga större skador men en del smått.

Någon vecka efter jag fått min första häst så sticker hon i skogen var av jag tar för hårt i munnen för att få stopp och hon reser sig på bak benen men när hon stannar spikrakt upp fortsätter jag bak och av, fick en stukad handled.

Jag tar in 2 hästar från hagen som ser något farligt i diket var av en häst drar framåt och en bak så jag sträcker musklerna i ena axeln, någon timme senare så linar jag min egna häst och hon drar oxå till i samma axel, gjorde så förbannat ont så jag inte kunde röra armen uppåt så fick klippa av mej tröjan, fick gå några dagar med tröjor som hade dragkedja.

Sedan lite blåmärken och skrubbsår.

I långa loppet har det blivit 2 dåliga fotleder, 1 dåligt knä och snett bäcken, bäckenet går jag på behandling för nu.
 
PS Har en kompis vars fru bröt båda armarna. Han fick torka henne i ändan efter toabesök....
Han blir alltid upprörd när han pratar om det fastän det har gått många år sedan det hände.
 
De flesta som håller på med hästar har väl på ett eller annat sätt råkat ut för diverse skador så som avramlingar, blivit sparkad eller trampad etc.

Berätta gärna om hur din skada skedde och vart på kroppen du blev skadad. Stora som små skador räknas, allt i från sjukhusvistelser till en blå tå räknas ;)

Whiplash med avslitna ligament, sönderslagna kotor och nervskador ihop med kotkompressioner i bröstryggen är klart min värsta. Det skedde för nästan 20 år sen och whiplashen ger mig fortfarande stora problem.
Jag var en halvkass hoppryttare och min tränare tyckte jag skulle hjälpa honom med en problemponny. Jag red FT på den på en bana med avstånd för stor häst.
Så här i efterhand kan ju jag som vuxen och mer kunnig på häst se hur mycket som helst som var vansinne i det där.
Då var jag 15 år och körde på. Jag åkte av och ja..
Det var ett gäng år då jag var extremt dålig. Man trodde aldrig jag skulle kunna röra mig normalt igen och inte kunna springa, rida etc..
Idag är jag väldigt mycket bättre normalt. Tyvärr har jag just nu problem med nacken. Men annars har jag varit hyfsat ok ett par år.

I övrigt har jag en gång slitit sönder ledbanden i ena vristen för ett par år sedan.

Men annars har jag klarat mig väldigt bra trots jobb med hästar och viss inriktning på problemindivider. Det går att safe:a väldigt mycket mer än folk tror.
Många ser mig som en halvgalen dåre som bara har tur eller väldigt god balans eller ngt. Men det handlar ju om att träna in saker konsekvent och systemetiskt checka av vad hästen är redo för, alltid ha säkerhetstänk etc.
Sen kommer även jag slå mig igen. Det går inte att helt ta bort riskerna.
Men det finns mycket man kan göra för att inte riskera slå sig mer än nödvändigt. :)
 
När jag var tio år fick jag börja sköta en fjording som bodde några kilometer ifrån oss. Hästen var väldigt snäll, och hästägaren lämnade mig ensam i stallet med hästarna, mina föräldrar var väldigt dåligt insatta i vad hästar innebär då och var inte heller med (jag minns inte ens vart min pappa och hästägaren var, om de "bara" var ute och tittade på hundarna eller om pappa helt enkelt hade åkt hem). Hästen trampade i alla fall mig rätt på foten, och vägrade flytta på sig. Hon stod kvar där i vad som kändes som flera timmar, men det var nog fråga om minuter. Hela min fot var blå efter det, och jag har fortfarande känningar av det ibland. Det var på vårvintern 2000, så det är ett tag sen.

När jag var arton åkte jag av på en hoppträning. Jag tappade koncentrationen en enda sekund, och hästen tog av åt ett håll efter landningen, medan jag fortsatte rakt fram. Jag hade nog klarat mig undan med blotta förskräckelsen och möjligen något blåmärke om det inte hade stått ett hinderstöd i vägen. Jag landade på foten till hinderstödet, med underbenet som stötdämpare. Det gjorde så fruktansvärt, infernaliskt ont och jag minns fortfarande känslan av att benet inte "var med" från knähöjd. När stöveln åkte av stack benpiporna rätt ut ur huden. Efter det blev det ambulans, operation och eftersom de inte vågade gipsa mig och riskera att stänga in eventuella bakterier i ett öppet sår som utsatts för hästar och grus och annat äckligt så fick jag gå utan gips och hade riktigt ont länge. Jag kunde gå med en krycka efter lite mer än en månad inomhus, det tog väl några veckor till med två stycken ute på knaggligare underlag. Red igen efter två månader, och gick "normalt" till jul, drygt tre månader efter olyckan. Känner fortfarande av det från och till, efter sju år. Jag har skruvar både vid fotleden och knäet, samt en spik som går hela vägen från knäet ner till foten, de känns vid väderomslag eller när det är riktigt kallt, skruvarna nere vid foten känns genom huden och gör att jag dels ofta skär mig med rakhyveln, dels gör att jag inte kan ha vilka skor som helst, låga eller riktigt höga skaft fungerar, men Converse går inte alls.
 
Efter att ha läst tråden blir man inte så sugen på ny häst...

Jag är 21 år och har lyckats bryta lårbenet som 17åring. Blev opererad dagen efter och låg på sjukhuset en vecka. Fick inte rida på 12v. Red efter 5 veckor. Var lite meckigt att ta sig upp och av men gud så mycket bättre jag blev snabbt, när jag börjat rida. Känner dock av skadan varje dag, är väldigt sned i kroppen då jag fortfrande (omedvetet) avlastar. Riskerar dessutom att få problem med ryggen då benet blivit kortare. De opererade in en stav med spikar o grejer så man känner den efter låret. Har svårt att lugga på den sidan för det skaver.. dessutom ett stort ärr. 5% invalid.

Har även fått en spricka i överarmen, gjorde lika ont som att bryta lårbenet rakt av. De läkte 20° fel så har minskad rörlighet och känner av det ibland.

Slagit i huvudet en gång och fick minnerförlustöver hela den dagen, både före och efter olyckan. Billig fylla haha. Hade smsat min kompis som var med flera ggr under natten och frågat vad som hänt. Har därefter fått dagen berättad för mig måååånga gånger.
 
Hu vad folk har råkat ut för! :eek:
Slutade läsa redan efter de första inläggen men fnissade åt stackars @Sofie.S:s sambo. :o

Själv har jag "bara" lyckats bli sparkad på låret av min lägerponny när jag var åtta år, de vanliga trampad och biten utan större skador förutom en avtrampad tå vid insläpp av en lite väl ivrig ponny, klev högt upp på min fot och gled sedan ner på lilltån som bröts trots jodhpurs så nu äger jag bara de med stålhätta(som inte används dagligen :cautious:). Sparkad på låret av en stor kallblodskorning/vagnshäst i boxen, akutbesök då jag var rädd för att lårbenet skulle vara skadat. Ramlat av och slagit sönder höften så jag inte kunde sova på vänster sida i en månad, knappt gå och fick sy i pannan då jag slog i huvudet i en sten. tack och lov för hjälm! :bow: Ramlat av och landat i en björk så jag bröt vadbenet strax under knäet och inte fick rida på sex veckor, efter att jag två dagar efter avramlingen haltade in på akuten i Umeå för att det gjorde ont att gå ... :down:

I övrigt har jag nog haft mest tur och klarat mig, har inte ens slagit luften ur lungorna när jag ramlat av!
 
Brutet lillfinger, avslagen tand, skrapat halv ansiktet, spräckt läpp, trasigt vänster knä och fotled efter nästan 15 år med häst :)
 
Jag fick ta en stelkrampsspruta efter att ha blivit biten av min förra medishäst. Han stod och fipplade i min handflata och dum som jag är vände jag in ena tummen, som han då tog tag i med tänderna. Jag ryckte loss den och skavde av en bit hud så det började blöda. Fick börja med att lugna den skärrade hästen och tala om för honom att det inte var hans fel... dock har jag aldrig haft ett sår som läkt så bra!

Nuvarande medishäst har skallat mig på hakan (underifrån), turligt nog slapp jag undan skador (inte ens ett blåmärke!). Dock fick jag igen det när jag berättade om händelsen för hans ägare samtidigt som han stod bredvid. Jag kunde riktigt höra hur han tänkte "Va? Inget blåmärke? Nej nu jävlar!" innan han ställde sig på min lilltå. Den blev å andra sidan väldigt blå...

Senaste grejen var i lördags, när vi red fram inför dressyrtävling. Hästen är lite snubblig och under en galopp tappade han plötsligt frambenen, gick omkull och skickade ut mig genom staketet. Prickade turligt nog en lös bräda. När jag kom hem noterade maken att jag hade ett stort blåmärke i knävecket. Fast det kom ju från de nya stövlarna, inte själva vurpan.
 
Har som tur nog var inte råkat ut för så många olyckor, stannar oftast kvar på hästryggen och det är jag glad över!
Men runt 2007 red jag en shettis på ett läger och ponnyn bakom kom för nära hennes rumpa så hon började sparka och jag flög av och slog i svanskotan hårt i en isklump. Veckan efter ramlade jag på isen igen och slog samma ställe. Kan fortfarande inte sitta på hårda stolar utan att få ont (skolan har varit hemsk :cry:), eller ligga på hårda ställen. Även sit-ups på ett hårt golv gör riktigt ont.
Har även fått två hjärnskakningar och gjort illa ryggen när jag fått för mig att galoppera barbacka ute och hästarna lekt rodeo. ;)

Men som tur är, aldrig så illa som många andra. Min svanskota kommer nog dock aldrig att bli helt bra igen, men det kan jag leva med. :)
 
De flesta som håller på med hästar har väl på ett eller annat sätt råkat ut för diverse skador så som avramlingar, blivit sparkad eller trampad etc.

Berätta gärna om hur din skada skedde och vart på kroppen du blev skadad. Stora som små skador räknas, allt i från sjukhusvistelser till en blå tå räknas ;)

Har peppar peppar klarat mig bra under mina femton år, inga major incidenter trots diverse avramlingar med lårkakor som följd typ...

En rolig skada var dock gången då jag blev huggen i röva av ett buttert sto medan jag kratsade hovar, och fölet var på andra sidan och försökte dia... Taskig tajming alt. dålig koordinationsförmåga (kan inte alla hästar skilja på höger och vänster? :D ) så jag fick hugget. Resulterade i en djävulusisk smärta och ett ärr på skinkan i form av en ansamling fräken-liknande prickar. Kul jul! :rofl:
 
De flesta som håller på med hästar har väl på ett eller annat sätt råkat ut för diverse skador så som avramlingar, blivit sparkad eller trampad etc.

Berätta gärna om hur din skada skedde och vart på kroppen du blev skadad. Stora som små skador räknas, allt i från sjukhusvistelser till en blå tå räknas ;)
Ojoj, vart ska man börja?!

Jag har fått diverse skador genom åren, men de jag minns mest är avsparkad armbåge som jag fick i samband med avramling. Ponnyn tyckte att hon skulle ge igen efter att jag var av:cautious:
En annan jag minns är en till synes snäll avramling som resulterade i en spräckt mjälte och ett 15 cm långt ärr på magen efter att ha behövt akutoperera.
Sen har jag blivit trampad i huvudet. Denna händelse utan större men efter.
Har blivit släpad efter någon gång, brakat in i hinder och sett ut som en smurf i ansiktet efter att ha dunkat ansiktet i varenda bom på hela hindret….

Listan kan bli lång:o
 
En rolig skada var dock gången då jag blev huggen i röva av ett buttert sto medan jag kratsade hovar, och fölet var på andra sidan och försökte dia... Taskig tajming alt. dålig koordinationsförmåga (kan inte alla hästar skilja på höger och vänster? :D ) så jag fick hugget. Resulterade i en djävulusisk smärta och ett ärr på skinkan i form av en ansamling fräken-liknande prickar. Kul jul! :rofl:

Såna ston är ju så trevliga:D
 
De flesta som håller på med hästar har väl på ett eller annat sätt råkat ut för diverse skador så som avramlingar, blivit sparkad eller trampad etc.

Berätta gärna om hur din skada skedde och vart på kroppen du blev skadad. Stora som små skador räknas, allt i från sjukhusvistelser till en blå tå räknas ;)

Jag har onekligen varit förskonad med tanke på andras "äventyr"

1. Första hästrelaterade skadan jag kan komma ihåg är ett tagelstrå mellan nagel och tumme i samband med mantag, det gjorde hiskeligt ont men inte så värst allvarligt.

2. Hoppade upp barbacka och lyckades på något vis hoppa överhästen. I landningen på andra sidan vred jag "ringtån" ur led. Det var veckan innan jag började på gymnasiet. Inte direkt idealiskt att stå över gymnastiken de första veckorna på gymnasiet. Läraren hade inte direkt förståelse för att jag inte kunde springa eller stöta kula utan att det gjorde ordentligt ont. Kunde inte ens gå utan att halta.

3. Stukad finger - Gled av hästen längs manan. Hon hade snubblat.

4. En sträckning i magtrakten som jag i och för sig fick genom att halta men som blev helt ohanterbar när jag envisades att rida (kände inte av det då) men jag skrek högr när jag skulle kravla mig av hästen och efter det så blev det läkare och värktabletter för att ens kunna sova.

5. Störtade med hästen och slog i axeln, trolig ledbandsskada, kunde fortsätta rida utan problem (om jag inte höjde handen för mycket) men att ta ner sadeln eller köra bil far högst smärtsamt.

-----

Som sagt det är ingenting jämfört med vissa här. Förresten missade, jag blev trampad på lilltån också, troligen en spricka med tanke på tiden det tog att läka.
 
Två gånger på akuten.
1. Skenande häst går omkull på 70-väg i en svacka med dålig sikt. Var bara ren tur att inga bilar kom, Jag fick hjärnskakning och mjukdelsskador i knä och fot.
2. Fd travare tänder till när en annnan häst travar ikapp honom och sticker. Jag tappar balansen och flyger av. Krosskada i knät, spricka i skulderbladet och en snedställning i bäckenet som ett par år senare ger kronisk foglossning.

Sen har man ju alla dessa kläm-, spark-, bit- och trampskador men de hör liksom till.
 
Jag har stukat mina fötter tre gånger sedan maj pga avramling av både häst och träpall haha. Jag har sluppit undan värre skador tack och lov.
 
Hmm. Har blivit biten i höger hand ett par ggr och en gång i armen, höll i hästen som inte uppskattade när ryttaren som satt upp petade den i magen med tårna. Jag var den som stod närmast och passade att avreagera sig på.

Blev sparkad i låret av en ponny när jag var ca 10 år. Mitt fel helt och hållet. Vi tränade uppställning med ett gäng ponnyer på ridskolan, jag kom för nära en annan ponny med den ponnyn jag ledde. Vet inte om hon blev arg på den andra ponnyn eller om jag råkade kittla henne i sidan med dressyrspöet jag höll i. Jag stod mellan ponnyerna och så sparkade den större ponnyn.. Men jag stod så nära henne att hon inte hann få så mycket fart i sparken, men det blev ett fint blåmärke!

Det värsta som hänt är nog att jag trillade av en häst på ridskolan, vi höll på att skritta av hästarna efter lektionen och jag satt med långa tyglar och hade släppt stigbyglarna. Plötsligt blev hästen rädd för nånting, gör en 180-graders sväng och jag flyger av och landar rätt på svanskotan. Hoppade upp igen men det gjorde så otroligt ont.. Fick antagligen en spricka i svanskotan och jag kan känna av det ibland om jag sitter för länge på samma sätt eller rider mycket nedsittningar i trav eller liknande. Har också för mig att jag fått lite försämrad känsel precis på stället som slog i backen, men jag vet inte. Det känns lite bortdomnat ibland.
 
Både intressant och häpnadsväckande att läsa allt som folk har råkat ut för under sina häst-aktiva år! Skönt ändå att vi lever allihop ;)
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
26 085
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
14 056
Senast: malumbub
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har funderat en hel del kring hur livet förändras, i bland relativt förutsägbart, och i bland åt helt oväntade håll. Jag förstår att...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
19 372
Senast: MML
·
Ridning Jag är rädd varje gång jag rider min häst. Sitter hela tiden med en känsla av att han kommer att bocka och sticka iväg. Ska dra...
Svar
8
· Visningar
3 675
Senast: AbCdE
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Målbilder för trubbnosar.
  • Halt efter vila
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp