Håller med tuapua! Att gå med huvudet sänkt är normalt flockbeteende av en häst som inte "vädrar fara", medan ett höjt huvud signalerar till andra hästar runt omkring att man bör vara vaksam. Vi som har islandshästar ser ofta detta beteende väldigt tydligt i o m att våra hästar många gånger har bevarat starka flockinstinkter mer än andra raser som är mer domesticerade. De hästar som importerats från Island har ju ofta gått vilda i flock under sina första år - mamman behöver inte ens vara inriden, knappt ens tam utifrån svenska ögon sett. Och även här i Sverige går de flesta i flock - ofta med i alla fall några islandsfödda hästar i flocken varför beteendena bevaras. Det välutvecklade hästspråket gör också att det oftast är problemfritt att låta dem gå många tillsammans.
Min förra häst var en oerhört trygg ledare för sin flock och det skulle VÄLDIGT mycket till för att han skulle höja huvudet - han var tydligt medveten om vilka signaler han i så fall sände till de övriga. Att något "bara" var intressant, som att det var matdags eller att matte kom på gården, räckte absolut inte utan då stod han med sänkt huvud och "tittade under lugg". Han var MYCKET tydlig i sina signaler även på andra sätt - vilket skapade en fantastisk harmoni i flocken (ett 15-tal hästar) trots att flockkonstellationen hela tiden ändrades av att träningshästar kom och gick. Genom mycket små, subtila signaler som vi människor knappt uppfattade visade han varje ny häst att det var han som bestämde och "här uppför man sig!" Och när alla sedan snusat lite på den nye så var det hela överstökat. En enda gång på alla år var det en ny häst som inte accepterade detta utan ställde till med bråk - den hästen var inte heller särskilt flockvan och hade uppenbarligen inte ett fungerande flockbeteende.
Det sänkta huvudet har också en fysiologisk förklaring - när hästen sänker huvudet utsöndras ett "må bra-hormon" som gör att den blir lugn. Genom att träna in en "sänk huvudet-signal" kan man därmed hjälpa en stressad häst att slappna av. Anatomiskt är det också så att en utsträckt hals är en första förutsättning för samling. Om man tittar på hur hästens anatomi är utformad blir det uppenbart att en häst aldrig kan samla sig med en aktiv överlinje om den inte först sträcker ut halsen ordentligt. Från det läget kan man sedan successivt aktivera dess bakdel allt mer, med bibehållen längd på halsen, och därmed få en häst som bär upp sig korrekt med överlinjen.
Så är hon pigg, i gott hull och rör sig obehindrat skulle jag bara vara glad över en trygg och harmonisk häst!
