Jo, jag har Islandshäst. Och ja, jag har en del erfarenhet även om jag har färre år i bagaget än dig. Dock jobbar jag som problemlösare och sammarbetar med och tränar för andra som har runt 30 års erfarenhet av problemlösning och Islänningar.
Jag gillar rasen. Och kommer nog absolut skaffa mig någon till i framtiden.
Men har de problem är det svårare att bryta dem än i halvblod(inte omöjligt med rätt teknik). Islänningar slåss för det dem tror på. Har de bestämt sig för något är det mer enveten kamp än halvblod. På gott och ont.
Och jo, många problemlösare möter mycket Islandshästar. Inte för att rasen är så himla fruktansvärd. Men den drar ibland ett klientel som kanske inte riktigt kan hantera de där små envisa, energiska och starka sakerna(det är rätt många ridrädda alt lite äldre damer enligt Islandstränare själva).
Visst finns stencoola Islänningar. Men OM de inte är det så är de rätt mkt mer envisa än en halvblod som inte är avlat för att överleva i karg miljö och kämpa. Halvblod är mer sinnesslöa och slappa(obs humor och överdrift).
En islandshäst testar gärna fler gånger om det där den tror på går. Sen har de så korta och starka kroppar. Så om de rakställer sig och försöker dra tex så kan folk utan teknik inte riktigt rå på dem. Halvblod är längre, högre, balanskänsligare, lättare att böja mot sin vilja iom det och lättare att påverka då om man nu inte vet vilken vinkel man ska jobba i. Plus att de är intelligenta över lag.
Ett halvblod som försöker bryta sig ur en transport ger sig kvickare(oftast givetvis..). Även om det givetvis blir yvigare rörelser och andra problem med halvbloden.
En Islandshäst är ju avlad på under lååång tid för att överleva i hård miljö. Det sätter sina spår i mentaliteten på dem. Får man dem med sig kämpar de ju dock för sin människa på samma sätt.
Jag uppskattar den där viljan och föredrar den framför halvblodens mentalitet. Men för en hel del människor ger viljan problem. Det möter vi på i jobbet.
+1 på det.
