Mixoman
Trådstartare
Skriver med mitt anonyma nick så om nån känner igen mig får ni gärna berätta det för alla...
Hur som. Jag jobbar som konsult på ett företag med ca 50 anställda. Är där en dag i veckan, ibland två, ibland färre. Varit där i några år (till och från periodvis) och kunderna uppskattar mig mycket vilket de också uttrycker, likaså personalen kommer jag bra överens med och de brukar uttrycka sin uppskattning. Liksom jag emellanåt berättar vad jag tycker om dem.
Chefen är sällan där. Vi pratas vid ibland och har då kreativa och intressanta samtal. Personalomsättningen där är tidvis ganska hög, vilket brukar läggas på chefen som sägs vara excentrisk och inte så inlyssnande.
För några dagar sen var jag där och jag deltog på kafferasten. Jag verkar uppfattas som "en i gänget" av personalen, vi pratar och har trevligt varje gång jag är där. Dock är jag aldrig medbjuden på julbord och personalfester av chefen vilket jag tror beror på att jag är konsult, vilket är helt okej. Den här rasten var extra trevlig men mitt i säger chefen som var där för ovanlighetens skull "Jag vill växla några ord med dig sen" på ett ganska skarpt sätt.
Tankarna drog igång direkt men jag lugnade mig själv och tänkte att det säkert var något banalt. Sen reste sig chefen och bad mig följa med (hade fika kvar, men reste mig och följde med). Inte ett ord på vägen i korridoren och sen in i ett rum. Jag har haft ett samarbete med en av mellancheferna där vilket legat ute på mitt företags hemsida. Chefen sa då i skarpa ordalag att jag hade försökt "stjäla en anställd och startat konkurrerande verksamhet" (vilket är helt befängt men detaljerna kring det låter jag vara). Sen en hetsig utläggning med mig som försökte bemöta allt utan resultat. Allt avslutades med att jag "beordrades" att tänka över det och sen återkomma för ett samtal varvid chefen reste sig, gick och stängde igen dörren.
Jobbigt naturligtvis men jag kunde släppa det hyfsat efter en stund och göra ett bra jobb. När jag körde hem insåg jag att chefen där egentligen är mer beroende av mig än tvärtom. I alla fall på lång sikt. Men jag reflekterade över sättet att sköta det här. Dels var det helt taget ur luften även om jag kan förstå hur tankebanorna gått, men också ett mindre smidigt sätt att ta upp det och hantera samtalet. Det blir en ekonomisk smäll att lämna stället men jag är beredd att göra det om det blir nödvändigt. Jag hamnar hellre på fattighuset än tar obefogad skit.
Det här är inget extraordinärt på något vis eller alls ovanligt. Det finns folk överallt som spelar skitstövlar för att de tror de kan, eller för att de faktiskt är i en maktposition.
Vad har hänt er? Hur resonerar ni? Vad är bästa sättet att hantera såna situationer?
Hur som. Jag jobbar som konsult på ett företag med ca 50 anställda. Är där en dag i veckan, ibland två, ibland färre. Varit där i några år (till och från periodvis) och kunderna uppskattar mig mycket vilket de också uttrycker, likaså personalen kommer jag bra överens med och de brukar uttrycka sin uppskattning. Liksom jag emellanåt berättar vad jag tycker om dem.
Chefen är sällan där. Vi pratas vid ibland och har då kreativa och intressanta samtal. Personalomsättningen där är tidvis ganska hög, vilket brukar läggas på chefen som sägs vara excentrisk och inte så inlyssnande.
För några dagar sen var jag där och jag deltog på kafferasten. Jag verkar uppfattas som "en i gänget" av personalen, vi pratar och har trevligt varje gång jag är där. Dock är jag aldrig medbjuden på julbord och personalfester av chefen vilket jag tror beror på att jag är konsult, vilket är helt okej. Den här rasten var extra trevlig men mitt i säger chefen som var där för ovanlighetens skull "Jag vill växla några ord med dig sen" på ett ganska skarpt sätt.
Tankarna drog igång direkt men jag lugnade mig själv och tänkte att det säkert var något banalt. Sen reste sig chefen och bad mig följa med (hade fika kvar, men reste mig och följde med). Inte ett ord på vägen i korridoren och sen in i ett rum. Jag har haft ett samarbete med en av mellancheferna där vilket legat ute på mitt företags hemsida. Chefen sa då i skarpa ordalag att jag hade försökt "stjäla en anställd och startat konkurrerande verksamhet" (vilket är helt befängt men detaljerna kring det låter jag vara). Sen en hetsig utläggning med mig som försökte bemöta allt utan resultat. Allt avslutades med att jag "beordrades" att tänka över det och sen återkomma för ett samtal varvid chefen reste sig, gick och stängde igen dörren.
Jobbigt naturligtvis men jag kunde släppa det hyfsat efter en stund och göra ett bra jobb. När jag körde hem insåg jag att chefen där egentligen är mer beroende av mig än tvärtom. I alla fall på lång sikt. Men jag reflekterade över sättet att sköta det här. Dels var det helt taget ur luften även om jag kan förstå hur tankebanorna gått, men också ett mindre smidigt sätt att ta upp det och hantera samtalet. Det blir en ekonomisk smäll att lämna stället men jag är beredd att göra det om det blir nödvändigt. Jag hamnar hellre på fattighuset än tar obefogad skit.
Det här är inget extraordinärt på något vis eller alls ovanligt. Det finns folk överallt som spelar skitstövlar för att de tror de kan, eller för att de faktiskt är i en maktposition.
Vad har hänt er? Hur resonerar ni? Vad är bästa sättet att hantera såna situationer?