Hårkris

[mandalaki]

Men jag orkar ju inte förstå instruktioner och lära mig nya saker? Jag fattar att du försöker vara hjälpsam men jag har inte förmågan att följa rådet.

Precis det där ska du gå till doktorn med. Och det du skrev innan: jag är slut.

 

[bettysmatte]

När man mår som @Magiana kan man inte alltid orka ta till sig sånt här. Jag tror det bästa är att backa när någon så tydligt visar att det inte landat väl, oavsett hur väl man menar.

Absolut, och jag förstår. Nu svarade jag ju dock på @Magiana s uttryckta önskan att laga bättre mat. Att kunna använda sina egna råvaror. Jag upplevde detta som ytterligare en stressfaktor/ett måste. Det är lite svårt att INTE försöka hjälpa när man verkligen har en bra lösning på ett av problemen.... Att få i sig bra mat kan ju ofta ha en väldigt positiv effekt på måendet !

 

[Raderad medlem 6459]

Det är lite svårt att INTE försöka hjälpa när man verkligen har en bra lösning på ett av problemen..

Ja men man får lov att backa när det blir uppenbart att den andra inte är mottaglig för ens förslag.

 

[monster1]

Absolut, och jag förstår. Nu svarade jag ju dock på @Magiana s uttryckta önskan att laga bättre mat. Att kunna använda sina egna råvaror. Jag upplevde detta som ytterligare en stressfaktor/ett måste. Det är lite svårt att INTE försöka hjälpa när man verkligen har en bra lösning på ett av problemen.... Att få i sig bra mat kan ju ofta ha en väldigt positiv effekt på måendet !

Det har det absolut men om man inte klarar av att ta till sig nya saker så går inte det. När man drabbas av utmattning är det just det som händer, hjärnans funktioner går ned och man går runt och är i ödlehjärnan hela tiden och kan inte distansera sig eller reflektera.

 

[Korven]

Hela poängen med crock potten är faktiskt att du INTE behöver ta hänsyn till allt du skriver ovan. Du behöver inte steka saker. Jag slänger i köttfärs rå tillsammans med det andra.

Nej, det behövs inte olika koktider. Jag har låtit små potatisbitar koka med från första början och de har varit färdiga samtidigt som köttet efter 7 timmar. Varken hårda eller överkokta. Jag försöker vara snäll och hjälpsam - faktiskt! Om jag inte hade trott att det hade underlättat för dig så hade jag inte skrivit det. Simple as that.

Jag blev nyfiken nu, och jag har all tid i världen att laga mat men VILL inte

 

[bettysmatte]

Jag blev nyfiken nu, och jag har all tid i världen att laga mat men VILL inte

Den är faktiskt helt suverän ! Min bror och jag fick varsin crock pot i julklapp, och vi har båda två använt den MYCKET mer än vi någonsin kunde tro. Jag har mestadels gjort mat av typen pulled pork nu i sommar, men i vintras/våras körde jag soppor, grytor, hela kycklingar (ja, till och med en hel anka!) i den flera gånger per vecka. Det som är så suveränt, tycker jag, är att jag kan slänga i råvaror i den på morgonen/förmiddagen, åka och göra vad jag vill under 7-8 timmar, och sedan komma hem till vällagad GOD mat . Det finns facebook-grupper, bloggar, osv om man är intresserad av att läsa mer. Absolut något att kolla upp om man gillar att äta, men inte att laga mat/passa mat varenda dag.... !

 

[Sleepy]

För mig är det bara slutresultatet som räknas, exempelvis den där färdiga rabatten där allt växt ihop och växterna harmonierar med varandra, eller att kunna skörda mina egenodlade grönsaker.

Se det som att du målar en tavla där ute i trädgården. En oljemålning. Ge det tid, låt det utvecklas pö om pö, pyssla, ta ett steg tillbaka emellanåt och reflektera. Drick kaffe. Dra in dofterna. Andas. Njut på vägen. Det är inget tåg, du har ingen dead line; det är en konstart. Låt åren gå under tiden.

 

[Scata]

Se det som att du målar en tavla där ute i trädgården. En oljemålning. Ge det tid, låt det utvecklas pö om pö, pyssla, ta ett steg tillbaka emellanåt och reflektera. Drick kaffe. Dra in dofterna. Andas. Njut på vägen. Det är inget tåg, du har ingen dead line; det är en konstart. Låt åren gå under tiden.

Vackert poem som gick rakt in i min själ

 

[bettysmatte]

@Magiana Alla, inklusive mig själv, har försökt att ge dig råd om hur du ska göra/känna/tänka. MEN nu undrar jag vad det är som får DIG att må bäst? Om du känner dig stressad, vad är det då som gör att du slappnar av? Det är ju onekligen olika för oss alla, tänker jag. Jag har haft en rätt otroligt stressig period på jobbet nu de senaste veckorna. Då vill jag gå hem och...baka! Det är MIN bästa anti-stress terapi.... Vilken är din? Vad är det första du tänker på? Yoga? Ridning? Handarbete? Slösurfa? Köra bil? Gå en promenad i skogen? Läsa en bok? Åka och simma? Något helt annat? Helt säker på att det finns något!!

 

[bettysmatte]

Se det som att du målar en tavla där ute i trädgården. En oljemålning. Ge det tid, låt det utvecklas pö om pö, pyssla, ta ett steg tillbaka emellanåt och reflektera. Drick kaffe. Dra in dofterna. Andas. Njut på vägen. Det är inget tåg, du har ingen dead line; det är en konstart. Låt åren gå under tiden.

Så fint, och så sant ! Jag tror tyvärr att det är till en stor del samhällets fel att det bara är prestation och färdiga produkter som räknas. Men det är just processen som kan vara så bra för själen, tror jag. Men det är svårt att inte dras med "på tåget"......

 

[tanten]

Så fint, och så sant ! Jag tror tyvärr att det är till en stor del samhällets fel att det bara är prestation och färdiga produkter som räknas. Men det är just processen som kan vara så bra för själen, tror jag. Men det är svårt att inte dras med "på tåget"......

Och så har man sin uppväxt att brottas med.
Min barndom gick ut på att visa mig duktig för då blev jag sedd.

Det har varit mitt sätt att duga för mig själv - att prestera. Det är inte lätt att skaka av sig.
Jag vet inte hur TS har det men nog verkar det som om det finns en duktig flicka där på hennes axel som pressar på att hon ska göra saker. Hela tiden. Allt som måste göras, allt som ska bli fädigt. Aldrig tillräckligt bra. Aldrig duger det.
Medan vi andra är jätteimponerade av vad som redan åstadkommits.

Sorry @Magiana att jag pratar över huvudet på dig.

 

[bettysmatte]

Jag tror att dessutom att jag ska förtydliga vad jag menar med att jag vill baka när jag är stressad, så ingen tycker att det låter konstigt klämkäckt.... De dagar jag är stressad är det inga kulinariska mästerverk eller egen-påhittade recept som skapas precis, utan det är bara behovet av att mäta, röra, fokusera på något som jag kan. Då bakar jag kärleksmums, sockerkaka, bullar, eller något annat som jag har gjort hundratals gånger. Och det är processen som är viktig. Det är väldigt lugnande för mig att mäta, röra, knåda.... Själv bakverket är mindre intressant. Det får maken och/eller kollegorna dela på.... Det är kanske viktigt att försöka hitta det där andningshålet, tänker jag....

 

[bettysmatte]

Och så har man sin uppväxt att brottas med.
Min barndom gick ut på att visa mig duktig för då blev jag sedd.

Det har varit mitt sätt att duga för mig själv - att prestera. Det är inte lätt att skaka av sig.
Jag vet inte hur TS har det men nog verkar det som om det finns en duktig flicka där på hennes axel som pressar på att hon ska göra saker. Hela tiden. Allt som måste göras, allt som ska bli fädigt. Aldrig tillräckligt bra. Aldrig duger det.
Medan vi andra är jätteimponerade av vad som redan åstadkommits.

Sorry @Magiana att jag pratar över huvudet på dig.

Visst är det så. Uppväxten/samhället i stort/osv. Omedvetet formas man förmodligen av krafter utifrån till att tänka att man måste göra saker på ett visst sätt, med en viss fart, osv för att det ska duga.

 

[Magiana]

Se det som att du målar en tavla där ute i trädgården. En oljemålning. Ge det tid, låt det utvecklas pö om pö, pyssla, ta ett steg tillbaka emellanåt och reflektera. Drick kaffe. Dra in dofterna. Andas. Njut på vägen. Det är inget tåg, du har ingen dead line; det är en konstart. Låt åren gå under tiden.

Haken är att jag nätt och jämnt hinner underhålla det som är. Att anlägga nytt och utveckla trädgården har jag inte riktigt tid till.

 

[Magiana]

@Magiana Alla, inklusive mig själv, har försökt att ge dig råd om hur du ska göra/känna/tänka. MEN nu undrar jag vad det är som får DIG att må bäst? Om du känner dig stressad, vad är det då som gör att du slappnar av? Det är ju onekligen olika för oss alla, tänker jag. Jag har haft en rätt otroligt stressig period på jobbet nu de senaste veckorna. Då vill jag gå hem och...baka! Det är MIN bästa anti-stress terapi.... Vilken är din? Vad är det första du tänker på? Yoga? Ridning? Handarbete? Slösurfa? Köra bil? Gå en promenad i skogen? Läsa en bok? Åka och simma? Något helt annat? Helt säker på att det finns något!!

Gå i skogen.

Jag skulle vilja läsa också men har inte gjort det på flera år eftersom jag inte minns vad jag läst. När jag glömmer tidigare kapitel kommer jag inte igenom boken.

Hantverk skulle jag också vilja hålla på med men jag har aldrig tillräckligt med tid och ro i kroppen för att kunna göra det.

Och så har man sin uppväxt att brottas med.
Min barndom gick ut på att visa mig duktig för då blev jag sedd.

Det har varit mitt sätt att duga för mig själv - att prestera. Det är inte lätt att skaka av sig.
Jag vet inte hur TS har det men nog verkar det som om det finns en duktig flicka där på hennes axel som pressar på att hon ska göra saker. Hela tiden. Allt som måste göras, allt som ska bli fädigt. Aldrig tillräckligt bra. Aldrig duger det.
Medan vi andra är jätteimponerade av vad som redan åstadkommits.

Sorry @Magiana att jag pratar över huvudet på dig.

Så är det. Jag dög aldrig. Blev dumpad gång på gång. Fosterhem vid 1 och ett halvt. Placerad hos farsans förra fru i åttaårsåldern medan mamma var kvar i Sverige och farsan var gud vet var. Eller så var jag tvungen att bo hos farsan som aldrig brydde sig. Mobbad i skolan.

Tja, det var så det såg ut i korta drag. Jag kände mig varken sedd eller älskad.

 

[monster1]

Gå i skogen.

Jag skulle vilja läsa också men har inte gjort det på flera år eftersom jag inte minns vad jag läst. När jag glömmer tidigare kapitel kommer jag inte igenom boken.

Hantverk skulle jag också vilja hålla på med men jag har aldrig tillräckligt med tid och ro i kroppen för att kunna göra det.



Så är det. Jag dög aldrig. Blev dumpad gång på gång. Fosterhem vid 1 och ett halvt. Placerad hos farsans förra fru i åttaårsåldern medan mamma var kvar i Sverige och farsan var gud vet var. Eller så var jag tvungen att bo hos farsan som aldrig brydde sig. Mobbad i skolan.

Tja, det var så det såg ut i korta drag. Jag kände mig varken sedd eller älskad.

Det låter otroligt tufft @Magiana .

 

[Magiana]

Det låter otroligt tufft @Magiana .

Så därför har jag fått slåss och kämpa för allt. Det är det jag blivit programmerad att göra. Jag vet inget annat sätt.

 

[monster1]

Så därför har jag fått slåss och kämpa för allt. Det är det jag blivit programmerad att göra. Jag vet inget annat sätt.

Jag tycker du ska kämpa lite för att få rätt vård. En bra psykolog är toppen för att hjälpa en med att hantera livet på ett annat sätt än det man lärt in tidigt att man "måste". Trots allt så har du tagit dig igenom många av de svårigheter som du utsattes för som barn och ska inte behöva kämpa så hårt längre definitivt inte så hårt att du utmattar dig själv.

 

[Hyacinth]

Jag tror att dessutom att jag ska förtydliga vad jag menar med att jag vill baka när jag är stressad, så ingen tycker att det låter konstigt klämkäckt.... De dagar jag är stressad är det inga kulinariska mästerverk eller egen-påhittade recept som skapas precis, utan det är bara behovet av att mäta, röra, fokusera på något som jag kan. Då bakar jag kärleksmums, sockerkaka, bullar, eller något annat som jag har gjort hundratals gånger. Och det är processen som är viktig. Det är väldigt lugnande för mig att mäta, röra, knåda.... Själv bakverket är mindre intressant. Det får maken och/eller kollegorna dela på.... Det är kanske viktigt att försöka hitta det där andningshålet, tänker jag....

Samma här. Både jag och min FADER rör ihop sockerkakor när vi är stressade. Jag blir rofylld av vispandet.

 

[monster1]

Det kan nog vara en bra ide att skilja på kortvarig stress som efter 1 eller ett par intensiva dagar och utmattning som gör att hjärnan går ned i verksamhet och man inget orkar, koncentrationen fallerar etc.