U
UrsusRex
Jag insåg precis en sak när jag läste Guardian Angels tråd om den hårda metoden;
Dels är det väldigt luddigt vad som är den hårda metoden respektive den mjuka.
Dels förstod jag det som att den mjuka metoden är att ignorera när hunden gör fel för att enbart motivera och berömma när den gör rätt?
Den hårda skulle då vara att bestraffa hunden då den gör fel?
I så fall måste jag erkänna att jag utan tvekan tillhör den hårda skolan för inte fan ignorerar jag om hunden gör fel efter utfärdat kommando?!
Däremot undviker jag att utsätta den för konflikter mellan tex jaktlust och mig såsom dess förare tills jag vet att hunden med all säkerhat vet vad som förväntas av den.
Min syn på hårt och mjukt är som följer;
Hårt; Evigt tragglande av moment samt fysisk kontakt vid bestraffning såsom tex grepp över nos eller i örat (ALDRIG nackskinnet!). Ännu hårdare är s.k "läxläsning" nos mot näsa vilket jag anser vara helt vansinnigt om man vill ha en glad, säker och arbetsvillig hund. I den hårda metoden ingår även hjälpmedel såsom dressyrlänk, tvångsapportering, ridspö vid fotträning och andra fysiska obehag för hunden.
Mjukt; En varrierad, mångsidig träning på varierande platser och miljöer helst integrerad i vardagslivet. Där man i längsta möjliga mån undviker konflikter mellan hundens vilja och förarens tills det sitter i hundens ryggmärg vad som förväntas av den. Träningen är upplagd i små etapper för att nå ett slutmål och varje etapp frambringas genom motivation snarare än tvång - en godbit överhuvudet istället för att trycka ner valpens rumpa vid sittträningen tex.
Efter dessa kriterier så hör jag till den mjuka skolan i allt utom apporteringen där jag efter ett tag kräver att hunden ska apportera "äckliga" saker eftersom det är nödvändigt för jakten. Men så finns det hundar som gillar att apportera "äckliga" kråkor och mås så då hamnar jag genast i den mjuka skolan igen.
Så vad är den mjuka respektive hårde metoden egentligen?
Mvh
björn
Dels är det väldigt luddigt vad som är den hårda metoden respektive den mjuka.
Dels förstod jag det som att den mjuka metoden är att ignorera när hunden gör fel för att enbart motivera och berömma när den gör rätt?
Den hårda skulle då vara att bestraffa hunden då den gör fel?
I så fall måste jag erkänna att jag utan tvekan tillhör den hårda skolan för inte fan ignorerar jag om hunden gör fel efter utfärdat kommando?!
Däremot undviker jag att utsätta den för konflikter mellan tex jaktlust och mig såsom dess förare tills jag vet att hunden med all säkerhat vet vad som förväntas av den.
Min syn på hårt och mjukt är som följer;
Hårt; Evigt tragglande av moment samt fysisk kontakt vid bestraffning såsom tex grepp över nos eller i örat (ALDRIG nackskinnet!). Ännu hårdare är s.k "läxläsning" nos mot näsa vilket jag anser vara helt vansinnigt om man vill ha en glad, säker och arbetsvillig hund. I den hårda metoden ingår även hjälpmedel såsom dressyrlänk, tvångsapportering, ridspö vid fotträning och andra fysiska obehag för hunden.
Mjukt; En varrierad, mångsidig träning på varierande platser och miljöer helst integrerad i vardagslivet. Där man i längsta möjliga mån undviker konflikter mellan hundens vilja och förarens tills det sitter i hundens ryggmärg vad som förväntas av den. Träningen är upplagd i små etapper för att nå ett slutmål och varje etapp frambringas genom motivation snarare än tvång - en godbit överhuvudet istället för att trycka ner valpens rumpa vid sittträningen tex.
Efter dessa kriterier så hör jag till den mjuka skolan i allt utom apporteringen där jag efter ett tag kräver att hunden ska apportera "äckliga" saker eftersom det är nödvändigt för jakten. Men så finns det hundar som gillar att apportera "äckliga" kråkor och mås så då hamnar jag genast i den mjuka skolan igen.
Så vad är den mjuka respektive hårde metoden egentligen?
Mvh
björn
