Mitt tonårsbarn kläckte ur sig att det är så orättvist att ha missat hur rolig världen var "förr"
Konserter- som av någon anledning var mer "episka". Filmer som var sjukt mycket bättre. Och ja...ni vet hur en tonåring kan få små saker att låta stora.
Men jag fastnade i det där eftersom hah känner samma sak. Folk har ju inte kul på samma sätt längre- eller? Är det jag som är i den åldern när man tror allt var bättre förr? Min pappa som var ung på 60 talet sa alltid att det var så mycket roligare då. Livet var friare, enklare och man hade framtidstro och njöt av den där nya ungdomskulturen. Lät härligt tyckte jag.
Men har världen blivit tråkigare nu med smartphones och sociala medier? Skolan är tuffare nu än när jag växte upp. Hästar som var så fantastiskt roligt är inte alls lika kul längre. Ponnynmamman skrev ett inlägg om det som träffade mig mitt i prick. Jag älskar hästarna men det är inte lika kul? Det är för dyrt, för seriöst, för mycket skit och den där härliga känslan är mer och mer kortvarig. För allt ska vara perfekt och nu är det alltid något som är fel ich borde vara bättre. Inte bara i ridningen utan i allt.
Är man så upplyst att livet faktiskt blivit tråkigare?
Eller är det den naturliga tillståndet i livet att när man varit med om saker redan tappar de sin glans och inget är så fantastiskt som det man upplever när man själv är ung- eller barnen väldigt små?
Hur tycker övriga medelmåttigt gamla här?
Konserter- som av någon anledning var mer "episka". Filmer som var sjukt mycket bättre. Och ja...ni vet hur en tonåring kan få små saker att låta stora.
Men jag fastnade i det där eftersom hah känner samma sak. Folk har ju inte kul på samma sätt längre- eller? Är det jag som är i den åldern när man tror allt var bättre förr? Min pappa som var ung på 60 talet sa alltid att det var så mycket roligare då. Livet var friare, enklare och man hade framtidstro och njöt av den där nya ungdomskulturen. Lät härligt tyckte jag.
Men har världen blivit tråkigare nu med smartphones och sociala medier? Skolan är tuffare nu än när jag växte upp. Hästar som var så fantastiskt roligt är inte alls lika kul längre. Ponnynmamman skrev ett inlägg om det som träffade mig mitt i prick. Jag älskar hästarna men det är inte lika kul? Det är för dyrt, för seriöst, för mycket skit och den där härliga känslan är mer och mer kortvarig. För allt ska vara perfekt och nu är det alltid något som är fel ich borde vara bättre. Inte bara i ridningen utan i allt.
Är man så upplyst att livet faktiskt blivit tråkigare?
Eller är det den naturliga tillståndet i livet att när man varit med om saker redan tappar de sin glans och inget är så fantastiskt som det man upplever när man själv är ung- eller barnen väldigt små?
Hur tycker övriga medelmåttigt gamla här?