Har uppfödare "åldersgräns"?

[TinyWiny]

Det finns ingen ultimat ålder då det är omöjligt att veta vad som händer i framtiden. Men visst är det en fördel att den som skaffar sig ett djur är åtminstone myndig och har en inkomst.
Jag skaffade min första katt när jag var 18 år. Hade det varit någon medelålders som tagit honom hade han inte levt idag. En dag kom katten hem med ett brutet bakben och jag valde att behandla skadan. Kosta vad det får kosta. Efteråt blev jag ifrågasatt av ganska många människor äldre än mig om varför jag inte bara nackade katten eller använde bössan och få snabb lösning på problemet. De människor som tyckte att jag skulle gjort så var allt mellan 30 och 50 år och skulle aldrig ha betalat för en katt.

Fast nä, så kan man inte resonera. Jag skulle inte ta livet av en katt (eller något annat djur) när hen har en god chans att klara sig. Jag ställer mig frågan, för vems skull och det gjorde jag som tjugoåring precis som nu vid 48 år. Är svaret att det är för djurets skull, att hen har en god chans till ett gott liv behandlar jag men kommer behandlingen innebära att djuret får lida mycket under en längre tid och det är dåliga odds för ett gott liv efter och jag vill behandla för min skull, för att jag inte vill förlora hen, så får hen slippa. Ålder har inget med det att göra alls. Det har hur man är som människa att göra.

 

[Lycan]

Fast nä, så kan man inte resonera. Jag skulle inte ta livet av en katt (eller något annat djur) när hen har en god chans att klara sig. Jag ställer mig frågan, för vems skull och det gjorde jag som tjugoåring precis som nu vid 48 år. Är svaret att det är för djurets skull, att hen har en god chans till ett gott liv behandlar jag men kommer behandlingen innebära att djuret får lida mycket under en längre tid och det är dåliga odds för ett gott liv efter och jag vill behandla för min skull, för att jag inte vill förlora hen, så får hen slippa. Ålder har inget med det att göra alls. Det har hur man är som människa att göra.

Tyvärr är många i min umgängeskrets sådana som aldrig skulle betala för en katt eller behandla ens en enkel hornhinneskada. De skulle hellre ta bort katten. Tyvärr. Sedan vet jag att det finns vuxna människor som behandlar skador på sina katter tack och lov. Men tyvärr inte så vanligt här där jag bor. Därför tycker jag att det blir så fel när uppfödare resonerar att 'under 30=dålig kattägare, över 30=bra kattägare' när en del som är äldre än 30, oftast karlar, har sådan tråkig syn på katter. Så i min värld blir det jättekonstigt när uppfödare sätter åldersgräns när det inte är åldern som avgör om man är bra kattägare eller inte.

 

[MiniLi]

Tyvärr är många i min umgängeskrets sådana som aldrig skulle betala för en katt eller behandla ens en enkel hornhinneskada. De skulle hellre ta bort katten. Tyvärr. Sedan vet jag att det finns vuxna människor som behandlar skador på sina katter tack och lov. Men tyvärr inte så vanligt här där jag bor. Därför tycker jag att det blir så fel när uppfödare resonerar att 'under 30=dålig kattägare, över 30=bra kattägare' när en del som är äldre än 30, oftast karlar, har sådan tråkig syn på katter. Så i min värld blir det jättekonstigt när uppfödare sätter åldersgräns när det inte är åldern som avgör om man är bra kattägare eller inte.

Det här var ju EN uppfödare. Det kan väl knappast vara vanligt med så konstiga preferenser för köpare.

 

[MJLee]

Låter underligt, av de jag känner som föder upp katter så har de ibland en undre och en övre åldersgräns, mest beroende på att de vill att kattungen ska komma till ett stabilt hem, eg, om du är mycket ung så handlar det inte bara om inkomst utan även livssituationen allmänt. Samma sak med äldre människor, eftersom en katt ändå lever till ca 10-15 års ålder så vill man inte sälja till någon där det finns risk att personen blir allvarligt sjuk, flyttar till ett äldreboende eller går bort.

Naturligtvis vet man aldrig hur det blir i framtiden oavsett ålder men de uppfödare jag känner är alla relativt kräsna var deras ungar flyttar. Men det viktigaste är ändå den individuella köparens förutsättningar. Tex en äldre dam som ville ha en unge, hennes dotter var med och berättade att hon också tog ansvar och om det skulle hända något så skulle katten flytta hem till henne.

 

[TinyWiny]

Tyvärr är många i min umgängeskrets sådana som aldrig skulle betala för en katt eller behandla ens en enkel hornhinneskada. De skulle hellre ta bort katten. Tyvärr. Sedan vet jag att det finns vuxna människor som behandlar skador på sina katter tack och lov. Men tyvärr inte så vanligt här där jag bor. Därför tycker jag att det blir så fel när uppfödare resonerar att 'under 30=dålig kattägare, över 30=bra kattägare' när en del som är äldre än 30, oftast karlar, har sådan tråkig syn på katter. Så i min värld blir det jättekonstigt när uppfödare sätter åldersgräns när det inte är åldern som avgör om man är bra kattägare eller inte.

Då är det nog snarare din umgängeskrets än vissa åldrar det handlar om. Alltid så sorgligt sådant

Men nej, såklart är det inte åldern som avgör. Det är hur man lever och är som människa. Flyttar man runt mellan studentrum, festar hela nätterna, ska plugga utomlands inom snar framtid och liknande är det såklart inte så lämpligt att skaffa katt hur mycket man än skulle ge katten allt medans om man istället jobbar vid samma ålder och har eget hus är det en helt annan sak om man vill ge katten allt. Vill man ha djur som slit och släng ska man inte ha djur alls.

 

[Mia_R]

Det finns ingen ultimat ålder då det är omöjligt att veta vad som händer i framtiden. Men visst är det en fördel att den som skaffar sig ett djur är åtminstone myndig och har en inkomst.
Jag skaffade min första katt när jag var 18 år. Hade det varit någon medelålders som tagit honom hade han inte levt idag. En dag kom katten hem med ett brutet bakben och jag valde att behandla skadan. Kosta vad det får kosta. Efteråt blev jag ifrågasatt av ganska många människor äldre än mig om varför jag inte bara nackade katten eller använde bössan och få snabb lösning på problemet. De människor som tyckte att jag skulle gjort så var allt mellan 30 och 50 år och skulle aldrig ha betalat för en katt.

Varför skulle den inte överlevt om någon medelålders ägt den? Min lilla granntant betalade 35' för sin katt som blev påkörd och hamnade några dygn på Ultuna och ägaren var över 80 år. Jag övertog en katt som hade brutit knäet några år tidigare och hon opererades senare helt på min bekostnad då det inte täcktes av någon försäkring.

 

[MJLee]

Det finns ingen ultimat ålder då det är omöjligt att veta vad som händer i framtiden. Men visst är det en fördel att den som skaffar sig ett djur är åtminstone myndig och har en inkomst.
Jag skaffade min första katt när jag var 18 år. Hade det varit någon medelålders som tagit honom hade han inte levt idag. En dag kom katten hem med ett brutet bakben och jag valde att behandla skadan. Kosta vad det får kosta. Efteråt blev jag ifrågasatt av ganska många människor äldre än mig om varför jag inte bara nackade katten eller använde bössan och få snabb lösning på problemet. De människor som tyckte att jag skulle gjort så var allt mellan 30 och 50 år och skulle aldrig ha betalat för en katt.

Som @TinyWiny så handlar det nog mer om din umgängeskrets, och inte för att vara sån, men har du köpt en raskatt för ett antal tusenlappar brukar man oftast vara mer rädd om den, ha den försäkrad och vara beredd att åka in till veterinär än en 'vanlig husis' tyvärr tror inte jag känner någon med en raskatt - nu pratar vi en reggad hos Sverak - som inte har den försäkrad. Däremot är det ganska många husisar som är oförsäkrade och ägaren tycker det blir för dyrt att betala för behandling utan avlivar. Sedan vare sig man väljer att behandla eller inte, så åker man till veterinär och avlivar, nackar eller skjuter den gör man inte, förutom i mycket, mycket speciella situationer.

Sedan är det som med alla djur, det som kostar är inte inköpspriset utan allt annat, försäkring, bra sand och kvalitetsmat. Miljön allmänt. Och att man vill vara säker på att köparen har ekonomin för det. Naturligtvis finns det 19-20 gamla som har det och ett ordnat boende osv, men det är större chans att någon i spannet 30-50 uppfyller de villkoren. Jag vet en uppfödare, som jag iofs tycker går väl långt, som kollar upp sina köpare hos KFM.

Tyvärr är många i min umgängeskrets sådana som aldrig skulle betala för en katt eller behandla ens en enkel hornhinneskada. De skulle hellre ta bort katten. Tyvärr. Sedan vet jag att det finns vuxna människor som behandlar skador på sina katter tack och lov. Men tyvärr inte så vanligt här där jag bor. Därför tycker jag att det blir så fel när uppfödare resonerar att 'under 30=dålig kattägare, över 30=bra kattägare' när en del som är äldre än 30, oftast karlar, har sådan tråkig syn på katter. Så i min värld blir det jättekonstigt när uppfödare sätter åldersgräns när det inte är åldern som avgör om man är bra kattägare eller inte.

Hur många av karlarna har betalat 10,000+ för sin katt?

 

[Marty]

Jag föder upp raskatter och jag har ingen åldersgräns eller tanke om att döma någon bara för ålder. Jag förstår att är man 20 kommer man kanske förändra en del i livet på de 15-20 åren som katten kommer att leva. Det är enligt mig inget hinder för att köpa en katt. Sånt får man läsa allt eftersom och det förstår de flesta.

 

[Lycan]

Som @TinyWiny så handlar det nog mer om din umgängeskrets, och inte för att vara sån, men har du köpt en raskatt för ett antal tusenlappar brukar man oftast vara mer rädd om den, ha den försäkrad och vara beredd att åka in till veterinär än en 'vanlig husis' tyvärr tror inte jag känner någon med en raskatt - nu pratar vi en reggad hos Sverak - som inte har den försäkrad. Däremot är det ganska många husisar som är oförsäkrade och ägaren tycker det blir för dyrt att betala för behandling utan avlivar. Sedan vare sig man väljer att behandla eller inte, så åker man till veterinär och avlivar, nackar eller skjuter den gör man inte, förutom i mycket, mycket speciella situationer.

Sedan är det som med alla djur, det som kostar är inte inköpspriset utan allt annat, försäkring, bra sand och kvalitetsmat. Miljön allmänt. Och att man vill vara säker på att köparen har ekonomin för det. Naturligtvis finns det 19-20 gamla som har det och ett ordnat boende osv, men det är större chans att någon i spannet 30-50 uppfyller de villkoren. Jag vet en uppfödare, som jag iofs tycker går väl långt, som kollar upp sina köpare hos KFM.



Hur många av karlarna har betalat 10,000+ för sin katt?

Knappast någon av dem då katter inte ska kosta något. Det finns ändå så många av dem. Min bondkatt har jag kostat på över 20´000 i bara veterinärkostnader. Bara för att jag var så ung och dum och inte försäkrade honom. Numera är nästan hela katten försäkrad. Men ja, tyvärr så är det många häromkring som har sagt just dessa saker och jag har för varje gång ifrågasatt dem.

Det är ju bra att uppfödare ser till att katten får komma till ett bra hem. Det är bara synd att de låser ut eventuella intressenter som skulle kunna ge minst ett lika bra hem som någon som är över 30. Som sagt så vet man aldrig vad framtiden har att ge så det finns i så fall ingen rätt ålder att skaffa katt. Inom kattens livstid kan man som ägare bli svårt sjuk, tappa jobbet, bli vräkt från sitt hem etc trots att man hade allting ordnat för sig när man skaffade katten. Det finns ingen som kan veta vad som kommer att hända inom en 20-års period från när man skaffade katten.

 

[MissFideli]

Knappast någon av dem då katter inte ska kosta något. Det finns ändå så många av dem. Min bondkatt har jag kostat på över 20´000 i bara veterinärkostnader. Bara för att jag var så ung och dum och inte försäkrade honom. Numera är nästan hela katten försäkrad. Men ja, tyvärr så är det många häromkring som har sagt just dessa saker och jag har för varje gång ifrågasatt dem.

Det är ju bra att uppfödare ser till att katten får komma till ett bra hem. Det är bara synd att de låser ut eventuella intressenter som skulle kunna ge minst ett lika bra hem som någon som är över 30. Som sagt så vet man aldrig vad framtiden har att ge så det finns i så fall ingen rätt ålder att skaffa katt. Inom kattens livstid kan man som ägare bli svårt sjuk, tappa jobbet, bli vräkt från sitt hem etc trots att man hade allting ordnat för sig när man skaffade katten. Det finns ingen som kan veta vad som kommer att hända inom en 20-års period från när man skaffade katten.

Jag har aldrig hört nått sånt, så knappast norm. Att nån enstaka uppfödare har en sorts regel, betyder inte att alla har det. Då letar man vidare, inget konstigt med det.

 

[cirkus]

Hade det varit någon medelålders som tagit honom hade han inte levt idag. En dag kom katten hem med ett brutet bakben och jag valde att behandla skadan.

Rätt trist inställning till andra än de i sin egen felfria ålder.

Jag är väldigt medelålders och har behandlat en katt med brutet bakben.

 

[Lycan]

Rätt trist inställning till andra än de i sin egen felfria ålder.

Jag är väldigt medelålders och har behandlat en katt med brutet bakben.

Tyvärr så har jag blivit väldigt ifrågasatt genom åren varför jag inte bara skickade in en kula mellan ögonen på kisse. Har fått höra den kommentaren nog ofta av olika människor äldre än mig att jag har fått mer eller mindre skavsår i örat. Fick höra samma sak när samma katt några år senare fick en mindre skada på hornhinnan. Så det är inte utan anledning att jag fått denna tråkiga inställning till folk. Lustigt nog så skulle de aldrig säga så om en hund bröt ett ben eller fick skada på hornhinnan. Så självklart känner jag att jag mer än gärna vill ifrågasätta den där uppfödarens åldersgräns då det inte är åldern om avgör om personen kan vara en bra kattägare. Med det sagt så säger jag inte att människor över 30 är en dåliga kattägare. Bara att någon under 30 inte behöver våra dålig bara för att hen är ung. Så om det är någon som har en trist inställning så är det de uppfödare som har den inställningen... även om de är få. Men det är deras förlust om de låser ut en hel åldersgrupp.

 

[TinyWiny]

Tyvärr så har jag blivit väldigt ifrågasatt genom åren varför jag inte bara skickade in en kula mellan ögonen på kisse. Har fått höra den kommentaren nog ofta av olika människor äldre än mig att jag har fått mer eller mindre skavsår i örat. Fick höra samma sak när samma katt några år senare fick en mindre skada på hornhinnan. Så det är inte utan anledning att jag fått denna tråkiga inställning till folk. Lustigt nog så skulle de aldrig säga så om en hund bröt ett ben eller fick skada på hornhinnan. Så självklart känner jag att jag mer än gärna vill ifrågasätta den där uppfödarens åldersgräns då det inte är åldern om avgör om personen kan vara en bra kattägare. Med det sagt så säger jag inte att människor över 30 är en dåliga kattägare. Bara att någon under 30 inte behöver våra dålig bara för att hen är ung. Så om det är någon som har en trist inställning så är det de uppfödare som har den inställningen... även om de är få. Men det är deras förlust om de låser ut en hel åldersgrupp.

Jag tror som jag skrev tidigare att det mer beror på den omgivning du har. Min ena svägerska, nu dryga trettio har hela sitt liv haft inställningen att en katt åker man inte till veterinären med mer än att för kastrera. När deras katt för ca 10 år sedan (alltså när hon var några och tjugo) blev påkörd framför ögonen på henne la hon katten i en hörna där den låg en vecka innan den var i skick att ens försöka resa sig. Ingen mat, inget vatten under tiden. Hon sa själv att hade det varit en hund hade den varit i bilen innan bilen som körde på den ens hade hunnit stanna men det var ju "bara en katt" och "överlever den så överlever den". Vidrigt äckligt beteende i mina ögon vilket jag sa till henne när jag flera år senare fick veta det men som sagt, det har inte med ålder på ägaren att göra utan med människans inställning. Med en sådan inställning som hon ska man inte ha djur överhuvudtaget.

I den omgivning jag växte upp fanns det inte på kartan att kastrera katter ens. Kattungarna som föddes dödades istället. Blev katter sjuka fick de självdö i normalfallet även om endel då tog fram bössan och förkortade lidandet men att åka till veterinär fanns inte på kartan.

Men, trots allt är det min åldersgrupp som har drivit på för att få till den veterinärvård som finns idag. Hade den inte efterfrågats så hade den inte heller funnits. Det har hänt enormt mycket sedan jag för 25 år sedan kom in med en katt med urinsten. Han opererades fyra gånger men gick ändå inte att rädda. Idag hade han haft helt andra möjligheter till att få många bra år till. Möjligheter som då inte fanns.

Att dividera om ålder blir bara konstigt. Bättre att se vem man har framför sig och vilka resurser och förutsättningar just den personen har för att ge djuret ett gott liv.