Här ska det alltså vara en passande rubrik.

[lil-sis]

Den första fråga som kommer upp i mitt huvud av att läsa din text är "varför är ni tillsammans"?
Ni verkar vara väldigt olika och bägge ganska ovilliga till att kompromissa?

Vad gäller heltidsjobb och ork osv kanske det vore bäst för dig att gå ner i tid om du har möjlighet till det?

Håller med.
Det låter mest jobbigt att vara SÅ olika.

 

[Mirre]

Nu kan jag skriva lite längre svar,duschade sonen förut.

Men min spontana tanke är ju, är killen ärligt intresserad av dig och förhållandet?
Kan ni inte prata med hans kompisar att de pratar lite lugnare när du är med, så du har en chans att hänga med i samtalen? Prata med din kille och låt honom prata med sina vänner.

Ang att lära sig språket ordentligt så är det väl en förutsättning för att bo i landet, blir ju en otroligt låst situation annars.

Ni behöver ju sätta er ner och prata om hur ni känner. Tala om för honom att du vill att ni gör saker ensamma, att han såklart får ha sina vänner men du som partner behöver egen tid med bara honom.

 

[Raderad medlem 6459]

@Agapi

Det är ju det som är problemet, JAG bryr mig om grammatiken. Sen får andra tycka att jag hur duktig eller dålig som helst, är jag inte nöjd så är jag inte.

Haha, åh den ursäkten har jag också kört i många år. Precis samma sak sa jag när jag pluggade engelska och sedan nu för en kort tid sedan under mina spanskastudier. Med engelskan blev det så att det tog många ÅR innan jag kunde använda den så bra som nu, just för att det dröjde lång tid innan jag blev tvingad, och med spanskan så sa helt enkelt min sambo en dag bara att "nu pratar vi bara spanska". När jag sa att jag inte ville, pga att jag inte vill prata med dålig grammatik, att jag inte hitta orden, att jag inte kan, att mitt huvud blir tomt, så sa han bara att det inte spelade nån roll - vill jag lära mig att prata spanska så måste jag prata spanska. Så jädra enkelt är det.

På två veckor (eller är det tre?) med bara spanska hemma har jag avancerat otroligt i hur jag talar och även i hur mycket jag förstår. Pratar någon för fort så ber jag dem sakta ner, förstår jag inte vad de säger så säger jag det och så formulerar de om sig. Easy as that.

Mitt tips är alltså: Ska du bo i tyskspråkigt land - tala endast tyska.

Angående er relation undrar jag det samma som @tornblomma ; varför är ni tillsammans? Trivs ni ihop?

 

[Agapi]

Nu har han kommit hem igen och jag såg på hemsidan av restaurangen där han fått presentkort, att de har stängt just nu pga renovering, vilket jag berättade för honom. Nu var det tydligen inte kompisen till honom som skulle följa med, utan ett äldre par som han känner genom jobbet.
Frågade honom varför han aldrig vill hitta på nåt med bara mig. "Det är ju roligare när man är flera" svarade han, varpå jag frågade om han inte har roligt med mig. Då blev han irriterad på en gång och sa att ja, då går han väl dit med bara mig då. Men jag vill inte att han ska känna sig TVINGAD att umgås med bara mig när han uppenbarligen tycker det är roligare när man är fler i sällskapet, och det sa jag också till honom. "Men det går jag väl med nån annan då!" fick jag till svar.

Jag känner mig bara så otillräcklig just nu Jag har liksom aldrig varit förstahandsvalet i någon relation, varken vänskap eller förhållanden. Vad gör jag för fel?

 

[Mixoman]

Nu har han kommit hem igen och jag såg på hemsidan av restaurangen där han fått presentkort, att de har stängt just nu pga renovering, vilket jag berättade för honom. Nu var det tydligen inte kompisen till honom som skulle följa med, utan ett äldre par som han känner genom jobbet.
Frågade honom varför han aldrig vill hitta på nåt med bara mig. "Det är ju roligare när man är flera" svarade han, varpå jag frågade om han inte har roligt med mig. Då blev han irriterad på en gång och sa att ja, då går han väl dit med bara mig då. Men jag vill inte att han ska känna sig TVINGAD att umgås med bara mig när han uppenbarligen tycker det är roligare när man är fler i sällskapet, och det sa jag också till honom. "Men det går jag väl med nån annan då!" fick jag till svar.

Jag känner mig bara så otillräcklig just nu Jag har liksom aldrig varit förstahandsvalet i någon relation, varken vänskap eller förhållanden. Vad gör jag för fel?

Är ni aldrig på tu man hand?

 

[Agapi]

Är ni aldrig på tu man hand?

Ja alltså på vardagarna när jag kommer hem från jobbet, men det enda jag gör då är att äta middag och gå och lägga mig för att jag inte orkar med nåt annat eftersom jag lägger all min energi på jobbet. Och när jag är ledig så vill han alltid att vi hittar på nåt med andra människor.

 

[Mixoman]

Ja alltså på vardagarna när jag kommer hem från jobbet, men det enda jag gör då är att äta middag och gå och lägga mig för att jag inte orkar med nåt annat eftersom jag lägger all min energi på jobbet. Och när jag är ledig så vill han alltid att vi hittar på nåt med andra människor.

Så du prioriterar jobbet på vardagarna, tror du att det skulle kunna bli någon skillnad om du lade lite av din energi på relationen på vardagarna?

 

[Agapi]

Så du prioriterar jobbet på vardagarna, tror du att det skulle kunna bli någon skillnad om du lade lite av din energi på relationen på vardagarna?

Jag vet faktiskt inte. Hade det varit för några år sedan hade det inte varit några problem, men det senaste åren behöver jag så mycket sömn för att överhuvudtaget fungera.

 

[nexxa]

När du slutat jobbet, kan ni inte mötas upp direkt då på någon restaurang och äta? Och sedan hem och sova? Då gör ni allt i ungefär samma tidsram fast ni har lyckats baka in en "romantisk middag" på tu man hand mitt i veckan.

 

[Agapi]

När du slutat jobbet, kan ni inte mötas upp direkt då på någon restaurang och äta? Och sedan hem och sova? Då gör ni allt i ungefär samma tidsram fast ni har lyckats baka in en "romantisk middag" på tu man hand mitt i veckan.

Det gjorde vi en gång! Fast när jag mötte honom utanför jobbet hade han tagit med en kompis. Of course...

 

[Raderad medlem 6459]

Det gjorde vi en gång! Fast när jag mötte honom utanför jobbet hade han tagit med en kompis. Of course...

Åh, det där hade jag totallessnat på.

 

[Modest]

Det gjorde vi en gång! Fast när jag mötte honom utanför jobbet hade han tagit med en kompis. Of course...

Men allvarligt?!

Vad gör er till ett par? Ni verkar ju bara bo ihop och umgås med hans vänner (på hans villkor) till resten.

 

[Mabuse]

Det gjorde vi en gång! Fast när jag mötte honom utanför jobbet hade han tagit med en kompis. Of course...

Det låter ju lite märkligt, onekligen. Har han kompisar stand by så fort han går utanför dörren? Vad händer om du föreslår en aktivitet tillsammans en ledig dag, ringer han en kompis då för att få sällskap?

 

[Mirre]

Varför bor ni ihop?
Han verkar ju helt ointresserad, nästan så han verkar få lite panik om han måste umgås själv med dig, eftersom han alltid tar med sig någon.

 

[Tassetass]

Alltså, på fullaste allvar så önskar jag att du kunde byta plats med mig några veckor så du skulle få uppleva hur det är att ha en partner som bryr sig, prioriterar dig och bara rent allmänt beter sig på ett bra sätt. Jag blir så ledsen över alla stolpskott du träffar på, för så himla svårt är det faktiskt inte att bete sig hyggligt mot sin partner!

Jag har inte ens något vettigt att säga, jag lider bara med dig...

 

[em-pirre]

Samma här!

 

[Snurrfian]

@Agapi Det här verkar vara två skilda problem, dels din sambo, där måste ni sätta er ner och prata igenom erat förhållande, det verkar inte helt sunt. Jag är en rätt social människa och gillar att ha mycket folk omkring mig, min man gör det inte, alltså kompromissar vi och ibland umgås vi med många och ibland är det bara vi i familjen.

När det gäller tyskan är är det precis som @niphredil skriver, det är bara att börja prata! En god vän kommer från tyskland och kom hit som utbytesstudent, hen sa själv till att hen ville att alla skulle prata svenska med henom och det fungerade. Man kan höra en liten brytning någon gång ibland men det är snarare satsmelodin istället för en ren brytning och kan lika gärna tas för dialekt, och visst kan det vara ord som är svåra att komma på men det är det för mig på svenska trots att jag har svenska som modersmål.

 

[Squie]

Jag känner mig bara så otillräcklig just nu Jag har liksom aldrig varit förstahandsvalet i någon relation, varken vänskap eller förhållanden. Vad gör jag för fel?

Att känna sig otillräcklig är ingen rolig känsla. Jag lider med dig.

Nu vet jag inte så mkt om dig och du behöver inte svara öppet här i tråden (om du inte vill förstås). Det jag funderar över när jag läser dina rader är hur din uppväxt har sett ut. Vad har du lärt dig hemifrån? Vad har hänt under uppväxtn? Att du inte duger som du är? Att du saknar egenvärde?

 

[Hermelin]

Det där med perfektionismen är det ju bara att släppa. Jag vågar påstå att du då och då säger fel även när du pratar svenska. Det gör vi alla. Men vi bryr oss inte om det så länge andemeningen går fram. Det går att göra så på andra språk också.

 

[cirkus]

Apropå perfekt grammatik. För massor av år sen så hälsade vi på dåvarande pojkvännens faster och farbror som då bodde i Tyskland, ingen av dem infödd tysk. Fastern berättade för mig att knepet var att sprata lite lagom otydligt och sluddra till lite om man var osäker på tex ett dem eller der. Hon fick mycket beröm för sin bra tyska..