Har ni flyttat långt bort?

Barbabelle

Trådstartare
Ni som har flyttat långt bort från orten där ni bodde, hur funkade det för er?

Hade ni varit på besök i orten dit ni flyttade?
Hade ni både bostad och jobb ordnat?
Vad hade ni för kriterier på er nya ort? Ville ni tex att det skulle vara nära till havet, en större stad, eller något annat?
Kände ni någon som redan bodde där?

Ville ni ha en viss summa på sparkontot innan ni flyttade?
 
Jag flyttade ca 25 mil, jag vet inte om det räknas som "långt" :D. Men det kändes långt då jag vuxit upp, bott och pluggat vidare inom en 3-milradie tidigare.
Jag ordnade arbete först, och boende under tiden mellan att pappren var påskrivna och första dagen på jobbet. Hade inte varit där förrän jag var där på intervju.
För mig hängde det helt och hållet på jobbet, just den specifika typen av tjänst jag var ute efter då fanns i begränsad omfattning där jag bodde, så jag var rörlig åt alla håll och kanter i landet.
Kontot var nog ganska barskrapat när jag flyttade då jag precis pluggat i fem år :D
Jag kände inte en kotte i nya staden! Men det blev himla bra och jag blev kvar i 3,5 år innan jag flyttade 'hem' igen (för ny jobbchans).
 
Jag och min gamla häst flyttade runt lite i Sverige under några år, minst 70 mil från hemstaden.
Jag kände ingen på platserna, men eftersom jag flyttade för att plugga och antingen bodde i kollektiv eller på internat så kändes inte det som ett problem. Då lär man känna folk snabbt.

Det svåra för mig var hästen, att hitta stallplats på en ort jag aldrig varit på eller hade möjlighet att besöka innan var knivigt.
Men det gick bra på alla ställen utom ett där jag bytte stall efter några månader.

Nu bor jag kvar på orten jag studerade på senast och trivs riktigt bra.
 
Ni som har flyttat långt bort från orten där ni bodde, hur funkade det för er?

Hade ni varit på besök i orten dit ni flyttade?
Hade ni både bostad och jobb ordnat?
Vad hade ni för kriterier på er nya ort? Ville ni tex att det skulle vara nära till havet, en större stad, eller något annat?
Kände ni någon som redan bodde där?

Ville ni ha en viss summa på sparkontot innan ni flyttade?
Jag flyttade första gången när jag började plugga på universitetet, 25 mil, inte ordnat boende, aldrig varit i den staden och kände ingen och i stort sett enbart CSN så inga sparpengar jag använde då iaf.
Sedan dess har jag flyttat 9 gånger och mellan 80-8 mil men mest mer än 25 på grund av utbildning och jobb. I de flesta fall har jag inte haft anknytning till den nya orten eller känt någon där.
Några av flyttarna har jag haft samma arbetsplats och bara bytt bostadsort.
 
Bor utomlands nu men har studerat och jobbat lång från min hemstad under flera år, i längre perioder. Längsta jag flyttat var när vi bodde ett år i Syd Korea. Har alltid varit genom skola eller jobb jag flyttat så mycket har varit säkrat redan innan flytt såsom jobb, försäkringar och bostad. I mina yngre år så hade jag inte så mycket tankar på praktiska saker, då flyttade jag bara ^^ nuförtiden, när jag är äldre och klokare så har jag en del saker jag vill ha på plats före flytt,

Bostad på nya orten
Inkomst/sparade pengar
Visa och andra tillstånd
Personliga papper, tex kopia av pass, kopia av var jag är folkbokförd, marriage license, arbetskontrakt etc
Vaccineringar (beroende på land)
Försäkringar
Dokumentation av värdesaker som är satt på lager
Dokumentation av saker som blir flyttat med utomlands

Säkert nått annat jag inte kommer på nu. Har även hyrt ut egna bostaden när vi var utomlands men det gör jag inte igen. Hyrde ut genom mäklarfirma , det var lite små problem som löste sig bra, så det var en god upplevelse egentligen men det är pga av följande jag inte vill hyra ut egen bostad en lång period...
I korta drag ; Har vänner som hyrde ut under corona, deras utlandskontrakt blev avslutat, dom flyttade hem men dom hade någon dom bodde i deras bostad på kontrakt så dom kunde inte flytta hem igen innan det kontraktet gick ut = dom fick bo hos familj i x antal månader.
Jag vill kunna flytta hem när som helst skulle det behövas så om vi åker utomlands igen hyr vi inte ut igen, att ha bostaden känns som en större trygghet för oss än pengarna det hade gett oss ☺️
 
Nu vet jag inte om du tänker i Sverige eller utomlands men om man flyttar utomlands under en längre period så mister man en del förmåner från Sverige om man flyttar privat och inte är på ett kontrakt genom ett jobb menar jag. Om du inte längre är folkbokförd i Sverige menar jag då, så det är också bra att ha koll på ☺️
 
Flyttade över halva landet förra året. Jobbet Flyttade så jag följde med. Aldrig satt min fot ens i närheten av ditt jag flyttade innan. Känner jobb kamraterna och pratar med grannar. Jag planerade att köpa bostad där jag bodde innan (mycket dyrare än här) så köpte osett med besiktning, bilder på lägenheten och en väldigt dålig film. Gick bra det med. Förra ägaren renoverade en hel del så jag gillar allt dom gjort med badrummet, köket är gammalt men ganska nymålat med en i mina ögon modern kakel rad i stänkhöjdsnivå. Trivs bättre med den än vad jag trodde jag skulle göra då jag trodde den skulle vara svår att rengöra men det städas bra.
Fick mycket mer för pengarna här uppe. Har nära till allt. Kan gå överallt. Saknar clas ohlson och pinchos, några vänner och familj. Trivs ypperligt då jag kan sköta allt jag behöver själv om jag inte ska köpa något större och då ställer jobb kompisarna upp med bil och bärhjälp.
 
Jag flyttade ju 30 mil i somras för jobb, flyttade från hemorten för första gången efter 40 år där.

Jag hade nytt jobb, vilket var anledningen till flytten. Behövde flytta till inom pendlingsavstånd från Malmö. Gick smidigt med bostad UTANFÖR MALMÖ, lite knixigt med stallplats när man inte känner någon hästig. Dock hade jag vänner i området som kunde hjälpa mig åka på visningar osv.
 
Vi (jag å mannen) har flyttat en del sen vi träffades.
Jag flyttade från Sthlm till Norrköping pga en annan kille och att jag hade vän (och hennes vänner) i Nkpg redan. När det tog slut pga av att killen och min vän gick bakom ryggen på mej och sedemera blev ihop valde jag att stanna i Nkpg "bara för att" .. Hittade dock som sagt "MANNEN" <3 i Nkpg och då jag tyckte jag skulle sälja min lgh i sthlm som varit "backup" hitintills, valde vi att på mannens ide att flytta tillbaka dit. Inga problem att skaffa jobb igen i Sthlm för nån av oss.
När pappa dog ärvde jag 500 000 kr och kunde då göra slag i saken att "köpa fritidshus", som jag hade som "dröm" då jag alltid velat bo i hus. Hade hittat ett billigt "riktigt" hus på hemnet och lyckades få min man som annars VÄGRAT kolla på nåt, att kolla på just detta hus 30 mil söder om Sthlm. Ett "renoveringsmoget" hus (som tur är med mkt bra stomme mm) som mäklaren prutade ner åt oss. Sagt å gjort, vi köpte huset, nu 2 år sen i april. Sa upp oss från jobben och flyttade hit för 1½ år sen... Nu gick inte hela arvet till huset då även mannen hade pengar sparade, men vi har renoverat halva delen av huset, väntar på att kunna sälja lgh i sthlm vilket inte gått så bra pga marknaden. Så nu är den uthyrd i ett år framöver i väntan på bättre tider. Jag har inget nytt jobb, söker dock. Mannen fick jobb relativt omgående. Grannarna är helt underbara och har "hittat" hem i vårt nya hem =) Vi ångrar oss inte det minsta !

Summa... Det bästa vi gjort =) Är böjd att hålla med mannen om att det här är vårt "för evigt hem"... =)
 
Ni som har flyttat långt bort från orten där ni bodde, hur funkade det för er?

Hade ni varit på besök i orten dit ni flyttade? Några ggr som barn plus på anställningsintervju och sen en gång till för att träffa hyresvärden, bodde inneboende.
Hade ni både bostad och jobb ordnat? Ja
Vad hade ni för kriterier på er nya ort? Ville ni tex att det skulle vara nära till havet, en större stad, eller något annat? I/nära Stockholm.
Kände ni någon som redan bodde där? Några kusiner men träffade bara en.

Ville ni ha en viss summa på sparkontot innan ni flyttade? Hade haft försörjningsstöd i ca fem år så hade exakt 0 kr sparat men pga långtidsarbetslös och stor arbetslöshet på orten som jag flyttade ifrån så fick jag flytthjälp och starthjälp av Arbetsförmedlingen. Rensade även ut mycket prylar och sålde på loppis, fick ihop ca 2000 kr där.
Svar med fet text i citatet.
Jag flyttade 100 mil. Har aldrig ångrat mig en enda sekund.
 
Som ung flyttade jag från min hemstad i Småland till Uppsala för att plugga. Det är ju inte så ovanligt att flytta som student. Sedan har jag två gånger flyttat tillfälligt pga jobb, men haft kvar min lägenhet i Uppsala. Nu är jag dock i flyttartagen. Om några veckor skriver jag ut mig från Sverige och flyttar ”på riktigt” till Åland där jag har jobb sedan snart ett år. Hade gärna velat ha kvar. in lägenhet i Uppsala, men det har jag inte råd med.

- Jag hade varit i Mariehamn tidigare.
- Jag flyttade pga att jag fick jobb, men har bott i två tillfälliga boenden innan jag flyttade in min egen lägenhet i december.
- Flyttade som sagt pga jobbet, men närheten till havet var ett stort plus.
- Nej.
- Sparkontot kunde varit mycket fetare. Flytt är dyrt!
 
Har flyttat stegvis mellansverige-Sthlm-Varberg under 20-ish år. Vissa flyttar väl förberedda, andra inte. Hade med mig hästen under vissa flyttar o det var nog svårast (hitta hovslagare, stall plats etc).
 
Ni som har flyttat långt bort från orten där ni bodde, hur funkade det för er?

Hade ni varit på besök i orten dit ni flyttade?
Hade ni både bostad och jobb ordnat?
Vad hade ni för kriterier på er nya ort? Ville ni tex att det skulle vara nära till havet, en större stad, eller något annat?
Kände ni någon som redan bodde där?

Ville ni ha en viss summa på sparkontot innan ni flyttade?
Generellt nej. Enda gången jag kände någon var när jag var 17 år och flyttade 50 mil. Annars så nej. Jag har sökt jobb och har jag fått det har jag flyttat. Aldrig gjort det svårare än så. Funkar det inte får man ju flytta igen.
Flytt tycker jag gör att man växer som människa och måste ta tag i kanske lite jobbiga saker, men det är ju det som är utveckling.
 
Är 45 mil långt? Officiellt "flyttade jag för att plugga och blev kvar" men i själva verket var det en (omedveten) flykt från en väldigt destruktiv uppväxtmiljö. Ett av de bästa besluten i mitt liv faktiskt.

Idag skulle jag inte vilja flytta lika långt. Det är inte direkt kärlek till nuvarande hemstad som ligger bakom, utan att jag inte vill flytta från mitt väldigt tajta nätverk av vänner jag har i stan. Eller snarare, de är min familj om än inte biologisk 🥰
 
Ni som har flyttat långt bort från orten där ni bodde, hur funkade det för er?

Hade ni varit på besök i orten dit ni flyttade?
Hade ni både bostad och jobb ordnat?
Vad hade ni för kriterier på er nya ort? Ville ni tex att det skulle vara nära till havet, en större stad, eller något annat?
Kände ni någon som redan bodde där?

Ville ni ha en viss summa på sparkontot innan ni flyttade?
Flyttade ca 9 timmars körning, över landsgräns.

Vi var och tittade på några olika ställen samtidigt som jag var på anställningsintervjuer. Ordnade jobb och bostad innan flytten.

Kriterier: Lantligt, allemansrätt och minst 6 månader utan snö.

Hade lite bekanta inom nån timmes körväg, men det var en ren slump. Vi hade sparat ihop några månadslöner för att ha buffert ifall det sket sig totalt med jobb eller boende.

Lärdom: Läs noga på alla omdömessidor innan du bokar flyttfirma...
 
Jag har flyttat 100 mil flyttade för jobb, flyttade också för att vara nära min syster som sedan flyttade. 🙄

Det var svårt med hyreslägenheter i staden som jag bor i nu så köpte lägenhet. Krav rätt nära centrum men utanför, trädgård utanför lägenheten, balkong. Nära till veterinär iom min katt. Ville även att det skulle vara varmare och ljusare än där jag bodde innan.

Kände ingen i stan jag bor i men är uppväxt i en stad ca 5 mil bort. Kände också folk 7 mil bort i en annan stad.
 
Jag flyttade en himla massa mellan 20 och 30 års ålder, både utomlands och kors och tvärs genom Sverige. Den största lärdomen för min del är att det är tungt och bökigt att flytta möbler :o Resten handlar om vilket trygghetsbehov man har som individ. Jag har flyttat utomlands med en resväska, två-tre månader av pengar och fyra bokade nätter i en sovsal. Det gick vägen som 23-åring. Idag som 35-åring hade jag nog prioriterat att ha försörjning fixat i förväg. För mig personligen är ekonomisk stress mycket mer plågsam än att leva i en resväska under en period.
 
När jag var färdig med min ingenjörsutbildning flyttade jag ca 4 timmar bort (jag bodde kvar hemma när jag pluggade). Jag fick jobb i Linköping, och det var inte så att jag specifikt valt Linköping, utan mer att det råkade bli så att det var där jag fick jobb när jag letade. Första månaderna var jag och hunden inhyrd i något rum medan jag letade permanent boende, och kollade då på några olika orter. I slutändan valde jag hus snarare än ort eller plats, dvs det blev den kommunen där jag hittade ett hus jag gillade. Och sedan har jag haft det jobbet och bott i det huset de senaste 8 åren och varit väldigt nöjd.

Jag är ingen stadsmänniska, utan bor på landet utanför en mindre ort - men det går att ta sig till Linköping (där de flesta saker går att hitta, utöver jobbet) inom rimlig tid. Tågförbindelse också, så att man inte måste ta bilen. Nära skogen är viktigare för mig än hav eller sjö, och jag vill inte ha för mycket folk omkring mig.

Jag kände ingen som bodde i kommunen där jag bor nu (jag visste inte ens att kommunen existerade innan jag köpt huset och flyttat hit :p), men jag har en syster som bor utanför Linköping. Enda gången jag var i kommunen innan jag flyttade hit var vid husvisningen. Innan jag sade ja till jobbet hade jag inte ens varit i Linköping sedan jag var litet barn, jobbintervjun hölls online.
 
Jag har flyttat långväga flera gånger. Längsta turen var 70 mil. Sysselsättning (jobb/studier) har varit fixat innan flytt, men inte nödvändigtvis bostad. Det har alltid löst sig dock.

Jag har till största del flyttat till orter där jag inte känt någon, och där jag aldrig varit tidigare.

Har inte haft några direkta kriterier inför flytt. Nära till jobb/skola har varit av största vikt, men det har inte alltid gått att bo i samma ort utan fått bli grannorten.

Summa på sparkontot har jag inte brytt mig om. Jag har haft tur och inte behövt använda flyttfirma (och därmed kommit billigt undan), men annars hade jag nog velat ha en minimum belopp eftersom det är dyrt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ ...Men inte direkt överlevnad. Okej en konstig trådstart. Men såhär är det. Mitt arbete måste plötsligt varsla. De sa att 5.5 tjänster...
2
Svar
29
· Visningar
2 983
Senast: Twihard
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
14 845
Senast: Ramona
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
50
· Visningar
7 050
Gravid - 1år Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående. Jag...
Svar
15
· Visningar
1 575
Senast: Queen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp