Har ni blivit hundbitna?

[tanten]

Någon gång, ja...

Av grannens St Bernhard när jag var liten. Den bet mig i bröstkorgen om jag minns rätt och det blev lite rabalder mellan föräldrar och granne.
Sedan har jag blivit tuggad på av egna hundar. En gång av min senaste hund när jag precis fått honom. Han ville inte komma och jag gick fram och tog tag i halsbandet och då tuggade han på mig. Men det var inte allvarligt och det var någon form av "försvar utan attack" eller hur jag ska förklara. Blev till slut den hund jag älskat mest.

Den andra gången av en annan omplacering av okänd sort som var väldigt "trotsig". Han gick fot och började sacka efter. Jag la en hand bakom nacken på honom för att hindra honom att backa mer. Inte hårt, bara som en anvisning. Då hög han mig rejält.
Den fick jag till slut avliva eftersom jag inte kom till rätta med honom. Antagligen en olycklig kombination av raser och noll uppfostran första året. Plus otillräcklig kunskap hos mig.

Sedan har jag haft armen i munnen på ett antal retrivers . Sådana som inte kan hälsa utan att ha något i munnen. Så ena armen i munnen på hunden och kliande med den andra.

 

[Asko]

Svarade nej då enda gången jag kan minnas är ett nafs, den hunden var väldigt snäll och hade fått ett sånt där långt barr fast i sin mustasch som jag försökte få bort. Så jag hade ju nästan handen i munnen Fick ta till saxen

Har blivit biten mycket mera av mina katter min nuvarande vet inte hur man river så hon varnar genom att bitas, men aldrig med blodvite. Däremot har jag blivit riven ändå vid nödbad (när hon bara letat efter något att klamra sig fast vid och klättra över) och då blött lite grann

Häst är nog värst då jag blev biten i bröstet av en fuxmärr som liten och sen dess varit lite rädd för dem även om jag tycker om dem mycket.

Men jag kan inte säga att hundar har varit snällast mot mig, utan det beror nog på att jag aldrig varit särskilt omgiven av hundar

 

[Hyacinth]

Nix. Aldrig med flit och aldrig blodvite. Det har varit valpar och nån unghund (blänger på dåren) men aldrig så det gått hål eller lämnat märken.

Mest skador står hästar för, mest minnesvärt den galna arab som sparkade mig i magen 2 ggr på samma dag. Jag är skeptisk mot araber.

 

[buller]

En gång när jag särade två foxar som skulle döda varann. Mycket kraft i de där långnosarna kan jag intyga
Minns en bekant vars bullterriervalp använde hennes armar som bitleksaker. När hon var på affären i kortärmad blus stack en kvinna till henne en lapp med kontaktuppgifter till kvinnojouren...

 

[nordingran]

Ja, av en border collie när jag var i 12-års åldern. Sålde jultidningar med en kompis och hunden strök omkring oss när de höll på med beställningen. Kompisen försökte hälsa på hunden och då satte den sig i baksida lår på mig. Den var gammal och tror (om jag inte minns fel) de avlivade den pga sjukdom kort efter. Så antagligen handlade det hela om smärta hos den stackarn.

Jag å andra sidan blev livrädd för hundar, var det i några år men nu är det bortblåst.

 

[Wellcraft]

Jobbat med problemhundar så det har blivit lite nafs och markeringar.
Men ett riktigt bett var ifrån en buskavlad, understimulerad rottis. Hon slet sönder hela min jeansjacka, som tur var fick hon inte tag i skinnet. Men det var ett bett för att skada rejält.
Sen har jag fått lite ordentliga nafs av kamphundsmixar, där det blivit stora blåmärken men inget farligt.

Det andra ordentliga bettet var ifrån en engelsk springer spaniel som var ute efter att spöa upp min hund oprovocerat (den hunden hoppar på de flesta hundar oprovocerat), skulle ta tag i hennes skinn för att hindra henne men lyckades stoppa tummen mellan molarerna istället... Trodde inte jag skulle ha någon tumme kvar efter det, den blev rejält tuggad på men klarade sig.