Har man slutat på uteritter på ridskolor?

[EKMK]

Jag red på ridskola från jag var 6 till övre tonåren, under senvår och sommar red vi ofta uteritter, i alla gångarter. Man fick lära sig hur man skulle framföra hästen i terräng, hur man skulle sitta i uppförsbackar mm. När jag pratat med folk som går på ridskola idag blev jag lite paff när jag fick höra att många ridskolor inte rider ut alls men än något enstaka tillfälle och då i skritt, det är alltså inga nybörjare utan folk i avancerade grupper som tävlar i dressyr m.m
Detta var dock vuxna, vet inte om samma sak gäller juniorryttare. Fick även höra att många vuxna ridskoleryttare tyckte uteritter var läskigt och därför inte hade något intresse av att rida ut.
Stämmer detta? I så fall varför? Anser man att det är en säkerhetsrisk eller dylikt?

Är bara nyfiken

 

[Shaggy]

På den ridskola jag red när jag var barn tror jag man slutat med uteritter. Jag gissar att orsaken är att man fick rida en stor del av tiden på en ganska trafikerad grusväg vilket ju kan vara rätt farligt men folk som inte känner hästarna med tanke på hur många bilförare beter sig i närheten av hästar. Jag kollade aldrig upp saken sist jag red där eftersom mitt intresse av att rida ut var noll och intet. Det kan jag göra hemma utan att betala ett dyrt lektionspris.

 

[Araminta]

Red ut en del på ridskolan jag red på som barn/ungdom och upplevde det framför allt som tråkigt. Vi red i alla gångarter men det var det i turridningsstil - nos-i-svans och åka häst i halvtrista omgivningar. När man betalar dyra pengar för att lära sig rida så var uteritterna alltid lite av en besvikelse.

När jag plockade upp ridskoleridningen som vuxen en period så var jag faktiskt ganska glad att slippa uteritter. Vill jag ut i skogen så bokar jag hellre in mig på en ordentlig turridning i natursköna miljöer.

 

[co-SMAD4]

Åh, jag har faktiskt det senaste haft samma fråga i tankarna. Jag tror det är låg efterfrågan från elever och kanske också säkerhetsrisken som gör att det inte är mer uteritter.

Jag hade personligen sett att man red ut mer på ridskolor än vad man gör idag, så länge väglaget tillåter. Jag har uppfattat det som att många vuxna ridskoleryttare hellre vill rida på ridbana/i ridhus. Argumenten har varit att de kan då jobba på "finliret" och att det ger dom mer för pengarna än att rida ut. Och så kan man ju såklart tycka. Och så finns det de som ärligt är rädda för att skada sig. Marken utomhus är såklart betydligt mer oförlåtande än sanden i ridhuset.

Rida ut har nog på vissa ställen blivit förknippat med precis det du skriver, att man rider ut i skritt och kanske trav på raka led. Ut och tillbaka.

Jag är av den åsikten att man lär sig så mycket genom att rida i terräng och att fler pass borde förläggas utomhus. Allt man gör på bana kan man göra i terräng! Att rida ut främjar även hästarnas välbefinnande något enormt, i mitt tycke.

 

[Ainon]

Dottern har inte börjat på ridskola på riktigt ännu men var på ridläger på en ridskola under sommaren och de var ute i skogen och styrde runt träd. Perfekt för nybörjare och mitt barn som vart 5,5år tyckte det var mycket roligare än att rida på ridplanen.

 

[Hoarfrost]

Vi rider ut ganska mycket! Det är dock lite begränsat av att vi är en rätt sen grupp och när det blir alldeles för mörkt brukar vi bara rida till hagen i närheten, eller i paddocken tills det fryser på. Men vi brukar rida ut och svänga förbi terränghagen och hoppa lite. Eller svänga förbi en äng/hage som vi rider dressyr på. Är stora hagen tom brukar vi rida in där och dra på i tokgalopp.
Eller så rider vi rätt ut i obanad skog, eller annat.

Vi rider i alla gångarter när vi rider ut.

 

[Silver Girl]

Den ridskolan jag red på hade inte regelrätta uteritter på lektionstid men ibland dressyrlektion på en volt på ett fält eller hopplektion på ponny-terränghinder. Och så länge det var ljust på kvällen var skrittade man fram och av ute. Uteritter gjordes ibland vår och höst men då fick de bokas separat och var extra.
Tror de gör likadant fortfarande. Jag red där senast 2015.

 

[Habina]

Ridskolan jag rider på nu brukar ha ett tillfälle med uteritt per termin. Det är dock i alla gångarter (utom pass) även om det är mest skritt.

Däremot får man noll instruktioner och jag var den enda i min grupp som balanserade med sitsen när det gick uppför och nedför.

 

[Malibu_Stacy]

Jag red på ridskola från jag var 6 till övre tonåren, under senvår och sommar red vi ofta uteritter, i alla gångarter. Man fick lära sig hur man skulle framföra hästen i terräng, hur man skulle sitta i uppförsbackar mm. När jag pratat med folk som går på ridskola idag blev jag lite paff när jag fick höra att många ridskolor inte rider ut alls men än något enstaka tillfälle och då i skritt, det är alltså inga nybörjare utan folk i avancerade grupper som tävlar i dressyr m.m
Detta var dock vuxna, vet inte om samma sak gäller juniorryttare. Fick även höra att många vuxna ridskoleryttare tyckte uteritter var läskigt och därför inte hade något intresse av att rida ut.
Stämmer detta? I så fall varför? Anser man att det är en säkerhetsrisk eller dylikt?

Är bara nyfiken

Jag vill inte betala så dyrt som jag gör för att rida ut. Oftast blir det mest skritt, lite trav och någon enstaka galopp sen måste man typ alltid bryta av för att någon häst ballar ur.
Nä jag vill ha ridlektion inte uteritt. Är glad för att vi inte ens rider ut en gång om året, slöseri med pengar. Rider hellre ut tillsammans med kompisar, medryttarhästen etc.
Vi tar dock ofta en kort skrittrunda i skogen innan ridlektionen, har flera utomhusbanor med olika underlag samt terränghinder. Så det är inte så att vi bara rider i ridhus. Men jag vill ha lärarledd lektion där jag jobbar med hästen och får feedback. Det blir inte alls samma sak vid en uteritt.

 

[Squie]

Jag vill inte betala så dyrt som jag gör för att rida ut. Oftast blir det mest skritt, lite trav och någon enstaka galopp sen måste man typ alltid bryta av för att någon häst ballar ur.
Nä jag vill ha ridlektion inte uteritt. Är glad för att vi inte ens rider ut en gång om året, slöseri med pengar. Rider hellre ut tillsammans med kompisar, medryttarhästen etc.
Vi tar dock ofta en kort skrittrunda i skogen innan ridlektionen, har flera utomhusbanor med olika underlag samt terränghinder. Så det är inte så att vi bara rider i ridhus. Men jag vill ha lärarledd lektion där jag jobbar med hästen och får feedback. Det blir inte alls samma sak vid en uteritt.

Jag kan bara hålla med. Sista ridskolan jag red på hade uteritter m folk behärskade inte hästen o det blev mest skritt. Ganska dyra pengar för o bara skritta.

 

[Linda_A]

Där jag har min häst är uteritter inte jättevanliga men vi försöker ha några i slutet av vårterminen och början av höstterminen, mest för hästarnas skull. Av ryttarna är det väl främst barn som uppskattar det, kan man mer vill man ju hellre rida lektion. Vi har väldigt lite vägar kvar att rida på då vi blivit helt inbyggda, så numera är det väldigt basic på uteritterna.

Har själv aldrig lyckats utveckla någon uppskattning för uteritter förutom när jag varit på turridning på islandshäst. Större än så och jag tycker det är läskigt, speciellt om man måste rida på asfalt.

 

[Krålus]

Dotterns ridskolan rider ut när det är passande väder på lektionen. Sedan har de uteritter ibland på helger och lov. En del i alla gångarter en del där föräldrar leder de i alla gångarter brukar vara blandad kompott på vuxna och barn.

 

[Shaggy]

Jag är av den åsikten att man lär sig så mycket genom att rida i terräng och att fler pass borde förläggas utomhus. Allt man gör på bana kan man göra i terräng! Att rida ut främjar även hästarnas välbefinnande något enormt, i mitt tycke.

Tyvärr finns det många ställen där det inte går att rida i terräng. På ridskolan jag beskriver ovan så finns inte de möjligheterna. Skogarna är stenrösen och där det inte är stenrösen så är det myr. Det finns tyvärr myrar där, där hästar som rymt ur hagarna har gått ner sig och drunknat. Jag skulle verkligen älska att kunna rida ut i terrängen men tyvärr går inte det där jag håller till heller utan det är skogsvägar som gäller. Jag har testat men Novan fastnade mellan stenar i skogen där det såg säkert ut att rida. Ja hon klarade sig helt oskadd men en sko blev skrot och jag blev livrädd.

 

[Sel]

Jag älskade alltid uteritterna på ridskolan både som barn och som mer avancerad ungdom. De allra bästa lektionerna var sommartid när den mesta undervisningen ägde rum på stora hoppbanan utomhus och vi sedan rastade av/svalkade hästarna genom en runda på terrängslingan i skogen. Jag tycker att det ger gladare hästar och tryggare ryttare att få känna på hästarna utanför ridhuset/ridbanan med jämna mellanrum.
Som barn var de absolut bästa lektionerna sådana när vi fick ta av sadlarna och skritta av hästarna barbacka. Visst hamnade någon unge i spånet ibland och det hände att någon ponny rullade sig, men det hörde till!

 

[Grazing]

Jag red på ridskola från jag var 6 till övre tonåren, under senvår och sommar red vi ofta uteritter, i alla gångarter. Man fick lära sig hur man skulle framföra hästen i terräng, hur man skulle sitta i uppförsbackar mm. När jag pratat med folk som går på ridskola idag blev jag lite paff när jag fick höra att många ridskolor inte rider ut alls men än något enstaka tillfälle och då i skritt, det är alltså inga nybörjare utan folk i avancerade grupper som tävlar i dressyr m.m
Detta var dock vuxna, vet inte om samma sak gäller juniorryttare. Fick även höra att många vuxna ridskoleryttare tyckte uteritter var läskigt och därför inte hade något intresse av att rida ut.
Stämmer detta? I så fall varför? Anser man att det är en säkerhetsrisk eller dylikt?

Är bara nyfiken

När jag gick på ridskola för väldig massa åren nu så var det bara uteritter på våren och tidig höst av förståeliga skäl, dom ville väl inte brodda på alla hästarna på vintertid. Men det va överlag väldigt väldigt sällan uteritter vilket jag var glad för för hästarna var tokiga på uteritterna.

 

[Morces]

När jag gick på ridskola (botkyrka ridsällskap) för nästan 10 år sedan så varierade dem väldigt mycket. Men å andra sidan hade vi en av Stockholms bästa terrängbanor så det fanns ridvägar och naturhinder samt vattengravar att rida igenom. Var man stallvärd fick man rida ut i grupp nån gång i månaden.

 

[Lingon]

Rider jag på ridskola vill jag ha lärarledd undervisning. Uteritt gör jag hellre ensam på medryttarhästen. Känns tryggare så än med en grupp hästar och ryttare (som inte känner varandra) i stadsnära miljö där det finns bl.a. idioter med lösa hundar de inte har kontroll på. Asfalt och hårda grusvägar är inte roligt alls att rida på.

 

[literealistisk]

Jag rider inte på ridskola just nu men för ett par år sedan. Då var det uteritt en-två gånger per termin, när det var ljust ute. Inte min favoritgrej men tror det är viktigt. Tycker att många klagar på att barn inte lär sig allt de bör på ridskola och att ridskolehästar inte får en tillräckligt varierad tillvaro. Man kan liksom inte klaga på sånt och sen själv vägra att rida ut

 

[Araminta]

Jag är av den åsikten att man lär sig så mycket genom att rida i terräng och att fler pass borde förläggas utomhus. Allt man gör på bana kan man göra i terräng! Att rida ut främjar även hästarnas välbefinnande något enormt, i mitt tycke.

Jag hade önskat att det var så mina ridskoleuteritter såg ut! I mina aldrig uppfyllda tonårsdrömmar om egen häst i så var det ridning i terräng en återkommande dagdröm. Det var något privatryttare gjorde, inte vi ridskoleungar.

Samtidigt förstår jag utmaningen att få till off-road ridning i en ridskoletappning. Jag har full förståelse för den ridlärare som tvekar inför att släppa på den trygghet som nos-i-svans-ridning ger. Många ridskolor ligger stadsnära vilket innebär att en avramling inte bara äventyrar häst och ryttare utan även riskerar att säkerheten för människor och trafik runtomkring.

 

[co-SMAD4]

Min personliga upplevelse har varit att uteritt inte betyder att lektionerna inte är lärarledda. Det är de fortfarande, fast utomhus.
Jag instämmer däremot med att det inte är lika roligt att rida ut i stor grupp som att rida ut själv, där man själv kan bestämma gångart och tempo. För att det ska vara givande så ska nog helst alla i gruppen klara av att rida ut i alla gångarter. Så har det varit de gånger jag red ut i grupp.
Och såklart så förutsätter det att man har lämplig ridväg och natur, vilket inte alltid är fallet. Det är ju en annan sak att inte ens ha möjligheten att rida ut tryggt i varierad terräng om man så ville.