Har man slutat på uteritter på ridskolor?

[Lingon]

Min personliga upplevelse har varit att uteritt inte betyder att lektionerna inte är lärarledda. Det är de fortfarande, fast utomhus.
Jag instämmer däremot med att det inte är lika roligt att rida ut i stor grupp som att rida ut själv, där man själv kan bestämma gångart och tempo. För att det ska vara givande så ska nog helst alla i gruppen klara av att rida ut i alla gångarter. Så har det varit de gånger jag red ut i grupp.
Och såklart så förutsätter det att man har lämplig ridväg och natur, vilket inte alltid är fallet. Det är ju en annan sak att inte ens ha möjligheten att rida ut tryggt i varierad terräng om man så ville.

Hur tänker du att en uteritt kan vara lärarledd? Jag menar ju då uteritt och inte lektion förlagd utomhus på t.ex. ridbana, gräsplan eller terrängbana där man är på samma plats hela lektionen.


De uteritter jag haft på ridskola har ridläraren i bästa fall ridit med och då ridit först. Har då haft mycket begränsade möjligheter att kommunicera med gruppen. I de allra tristaste fallen cyklade eller gick ridläraren med och då var det bara nos i svans hela rundan.

 

[Badger]

Jag red på ridskola från jag var 6 till övre tonåren, under senvår och sommar red vi ofta uteritter, i alla gångarter. Man fick lära sig hur man skulle framföra hästen i terräng, hur man skulle sitta i uppförsbackar mm. När jag pratat med folk som går på ridskola idag blev jag lite paff när jag fick höra att många ridskolor inte rider ut alls men än något enstaka tillfälle och då i skritt, det är alltså inga nybörjare utan folk i avancerade grupper som tävlar i dressyr m.m
Detta var dock vuxna, vet inte om samma sak gäller juniorryttare. Fick även höra att många vuxna ridskoleryttare tyckte uteritter var läskigt och därför inte hade något intresse av att rida ut.
Stämmer detta? I så fall varför? Anser man att det är en säkerhetsrisk eller dylikt?

Är bara nyfiken

Nej det är väl antagligen olika från ridskola till ridskola. Men också olika över tid.

Alla ridskolor jag gått på har haft runt en uteritt per termin och ibland har man haft den lite längre och hoppat över en annan gång. Men man hinner inte så långt på 50-60 minuter och har inte varit mycket galopp på senare år så det blir ju inte så givande att folk tycker att man vill ha många av dem. Det är såklart härligt för hästarna och det är så man får se det Jag tycker det är härligt att rida ut själv, men inte så kul att göra det i grupp om det inte är islandshästturridning typ.
Det blir dock nästan alltid en framskrittning runt hagarna när det inte är snö och is.

För några år sedan med många erfarna hästar så hade de extra uteritter man kunde boka med mycket galopp. Iom ett ombyte bland hästarna har de inte gjort det på några år. Sedan är det också nog en ridlärargrej, har man en ridlärare som gillar konceptet så kan de ha uteritterna, har de nervig ridlärare så inte.

Barnen på ponnies rider ut mycket mer, flera gånger per termin. Och den erfarnare gruppen innan ungens kom tillbaka helt krulliga och nöjda med galopp.

 

[Jeps]

På vår ridskola rids det ut. Både rena uteritter och det finns även en aktivitetsslinga i skogen med terränghinder.

 

[co-SMAD4]

Hur tänker du att en uteritt kan vara lärarledd? Jag menar ju då uteritt och inte lektion förlagd utomhus på t.ex. ridbana, gräsplan eller terrängbana där man är på samma plats hela lektionen.


De uteritter jag haft på ridskola har ridläraren i bästa fall ridit med och då ridit först. Har då haft mycket begränsade möjligheter att kommunicera med gruppen. I de allra tristaste fallen cyklade eller gick ridläraren med och då var det bara nos i svans hela rundan.

Ah, jag förstår hur du menar. För mig smälter de två begreppen ihop. En uteritt har inte alltid inneburit att rida nos i svans utan input från läraren, utan vi förflyttar oss men sedan kanske "pausar" på olika ställen där vi rider övningar.

Jag har ridit ut i skog där läraren har instruerat från marken. Jag har även ridit ut i backträning där ridläraren även instruerat från häst. Oftast så stannade vi till och hade lite kort "teori" innan de olika momenten utomhus på ridvägar.
De tråkigaste fallen har varit uteritter med dålig kommunikation i ledet, jag håller med dig.

Och såklart ska jag väl säga att lärarledd uteritt inte blir precis som om man var i ridhus, koncentrerad till en plats där läraren kan stå i mitten. Men man kan få personlig input ändå, om än inte i samma grad.

 

[Islandshästryttare]

Vi rider ut både höst och vår i alla gångarter. Elever kan också hyra häst och rida ut själv om man vill vissa dagar under förutsättning att man har tillräcklig erfarenhet. Ridskolan har också uteritter som man kan boka in sig på . När vi rider ut på ridskolan försöker ridläraren uppmuntra till att till exempel omväxlande fatta höger och vänster galopp på olika sträckor och lite andra instruktioner.

 

[Hoarfrost]

Hur tänker du att en uteritt kan vara lärarledd? Jag menar ju då uteritt och inte lektion förlagd utomhus på t.ex. ridbana, gräsplan eller terrängbana där man är på samma plats hela lektionen.


De uteritter jag haft på ridskola har ridläraren i bästa fall ridit med och då ridit först. Har då haft mycket begränsade möjligheter att kommunicera med gruppen. I de allra tristaste fallen cyklade eller gick ridläraren med och då var det bara nos i svans hela rundan.

Min ridlärare löser det med att innan uteritten säga till vad vi kommer göra.
Typ, "i dag kommer vi rida på led, ungefär denna slingan, när vi skrittar och travar kan ni självständigt öva skänkelvikningar."
"I dag kommer vi rida tempoväxlingar, lyssna noga på vad jag säger och skicka bak ordentligt." "Vi kommer rida den här slingan, till hagen och kulgaloppera. Om någon häst bryter av från ledet för att den vill springa snabbare är det okej, men försök hålla er till ledet och den som bryter loss får gärna rida upp i täten då."
"I dag rider vi upp till ängen den här vägen så tar vi en dressyrlektion där"
"I dag får ni rida själva för jag tänker gå, den här slingan till ängen där vi tar en dressyrlektion. Rid gärna i alla gångarter, var försiktig med nedförsbackarna bara så alla hinner vara i balans."

Det blir ju självklart mer "finlir" med typ sånt som hur man håller händerna eller sitsen etc på en koncentrerad plats, men för mig är det även värdefullt att ta mycket eget ansvar och testa saker själv.
Hästarna blir dessutom glada och man har ju gratis bjudning med mera under dessa ritter.
Vi som ryttare lär oss också att hantera hästarna när saker sker och de flippar ur lite (nu flippar de flesta hästarna på min ridskola på ett "snällt" sätt - kanske för att vi rider ute så här?)

Jag kommer aldrig glömma för ett år sedan när någon hade lagt kottar, stenar och pinnar i någon form av wiccan-mönster på vägen. Vi red ensamna utan ridläraren och vägen var smal med djupt dike på ena sidan och berg på andra. Ledarhästen VÄGRADE gå över, stegrade och var nära panik ett tag. Flera av hästarna blev oroliga och undrade vad det farliga var.
Vi stannade upp och diskuterade hur vi ska lösa det. Vända och ta en annan väg? Skicka fram någon annan om det går (det var preciiis så att en häst kanske kunde klämma sig fram genom ledet.
Jag och min filbunke till häst fick klämma oss fram, medan de andra såg till att deras hästar stod snällt åt sidan. När vi kom fram var min häst liiite orolig eftersom kompisen tydligt visat att något var skitläskigt där. Men han katthoppade över det på marken när jag bad honom.
Sedan kunde nästa följa efter med lite problem, och hela gruppen kom över till slut.
Sånt tycker jag är nyttigt och lärorikt!

 

[Lingon]

Ah, jag förstår hur du menar. För mig smälter de två begreppen ihop. En uteritt har inte alltid inneburit att rida nos i svans utan input från läraren, utan vi förflyttar oss men sedan kanske "pausar" på olika ställen där vi rider övningar.

Jag har ridit ut i skog där läraren har instruerat från marken. Jag har även ridit ut i backträning där ridläraren även instruerat från häst. Oftast så stannade vi till och hade lite kort "teori" innan de olika momenten utomhus på ridvägar.
De tråkigaste fallen har varit uteritter med dålig kommunikation i ledet, jag håller med dig.

Och såklart ska jag väl säga att lärarledd uteritt inte blir precis som om man var i ridhus, koncentrerad till en plats där läraren kan stå i mitten. Men man kan få personlig input ändå, om än inte i samma grad.

Nåt sånt har jag aldrig upplevt. Vi hade ibland lektioner utomhus. Men det var på en gräsmatta som ridskolan hade till sitt förfogande eller en gruspaddock. Då red man på en stor volt och så stod ridläraren I mitten. Precis som i ridhuset.

Jag älskar att rida ut. Med min medryttarhäst gör jag bara det. Men på ridskolan vill jag ha undervisning.

 

[Lingon]

Min ridlärare löser det med att innan uteritten säga till vad vi kommer göra.
Typ, "i dag kommer vi rida på led, ungefär denna slingan, när vi skrittar och travar kan ni självständigt öva skänkelvikningar."
"I dag kommer vi rida tempoväxlingar, lyssna noga på vad jag säger och skicka bak ordentligt." "Vi kommer rida den här slingan, till hagen och kulgaloppera. Om någon häst bryter av från ledet för att den vill springa snabbare är det okej, men försök hålla er till ledet och den som bryter loss får gärna rida upp i täten då."
"I dag rider vi upp till ängen den här vägen så tar vi en dressyrlektion där"
"I dag får ni rida själva för jag tänker gå, den här slingan till ängen där vi tar en dressyrlektion. Rid gärna i alla gångarter, var försiktig med nedförsbackarna bara så alla hinner vara i balans."

Det blir ju självklart mer "finlir" med typ sånt som hur man håller händerna eller sitsen etc på en koncentrerad plats, men för mig är det även värdefullt att ta mycket eget ansvar och testa saker själv.
Hästarna blir dessutom glada och man har ju gratis bjudning med mera under dessa ritter.
Vi som ryttare lär oss också att hantera hästarna när saker sker och de flippar ur lite (nu flippar de flesta hästarna på min ridskola på ett "snällt" sätt - kanske för att vi rider ute så här?)

Jag kommer aldrig glömma för ett år sedan när någon hade lagt kottar, stenar och pinnar i någon form av wiccan-mönster på vägen. Vi red ensamna utan ridläraren och vägen var smal med djupt dike på ena sidan och berg på andra. Ledarhästen VÄGRADE gå över, stegrade och var nära panik ett tag. Flera av hästarna blev oroliga och undrade vad det farliga var.
Vi stannade upp och diskuterade hur vi ska lösa det. Vända och ta en annan väg? Skicka fram någon annan om det går (det var preciiis så att en häst kanske kunde klämma sig fram genom ledet.
Jag och min filbunke till häst fick klämma oss fram, medan de andra såg till att deras hästar stod snällt åt sidan. När vi kom fram var min häst liiite orolig eftersom kompisen tydligt visat att något var skitläskigt där. Men han katthoppade över det på marken när jag bad honom.
Sedan kunde nästa följa efter med lite problem, och hela gruppen kom över till slut.
Sånt tycker jag är nyttigt och lärorikt!

Visst kan ridläraren be folk att rida skänkelvikning eller annat men jag ser ingen poäng med att rida i grupp med allt det negativa det finns med det om jag inte får nån feedback.

 

[co-SMAD4]

Nåt sånt har jag aldrig upplevt. Vi hade ibland lektioner utomhus. Men det var på en gräsmatta som ridskolan hade till sitt förfogande eller en gruspaddock. Då red man på en stor volt och så stod ridläraren I mitten. Precis som i ridhuset.

Jag älskar att rida ut. Med min medryttarhäst gör jag bara det. Men på ridskolan vill jag ha undervisning.

Jag förstår, vi har olika erfarenheter av uteritter. Även som Hoarfrost nämnt har jag upplevt att uteritt även kan bjuda in till mer självständig ridning - vilket jag uppskattar. Personligen så tycker jag om när ridläraren kan instruera men också lämna plats åt att man utforskar själv sin ridning. När man får dom två delarna att gå ihop - det tycker jag om.

 

[Lingon]

Jag förstår, vi har olika erfarenheter av uteritter. Även som Hoarfrost nämnt har jag upplevt att uteritt även kan bjuda in till mer självständig ridning - vilket jag uppskattar. Personligen så tycker jag om när ridläraren kan instruera men också lämna plats åt att man utforskar själv sin ridning. När man får dom två delarna att gå ihop - det tycker jag om.

För mig är det mer att rida utomhus. Inte uteritt.

 

[co-SMAD4]

För mig är det mer att rida utomhus. Inte uteritt.

Ja precis, olika upplevelser av uteritt helt enkelt. Jag menar att jag upplevt detta på uteritt.

 

[MiniLi]

Jag har inget minne av att vi red ut på ridlektionerna när jag var barn. Jag vet att jag red ut ibland på ridskolehästarna men det var nog i samband med skötarsystemet.
Jag skulle tro att jag lärde mig mest om uteritt när jag var på ridläger som barn.

Däremot har mina brorsdöttrar ridit ut regelbundet nu nyligen när de ridit på ridskola, och när jag själv red på ridskola en period för några år sedan red vi ut några gånger per termin (alla gångarter). Jag var dock inte så förtjust i uteritterna när jag red på ridskola nu som vuxen, var inte jättesugen på att betala lektionsavgift för att rida på led ute liksom. Men jag fattar att det var givande för många andra plus viktigt för lektionshästarna

 

[MiniLi]

Jag vill inte betala så dyrt som jag gör för att rida ut. Oftast blir det mest skritt, lite trav och någon enstaka galopp sen måste man typ alltid bryta av för att någon häst ballar ur.
Nä jag vill ha ridlektion inte uteritt. Är glad för att vi inte ens rider ut en gång om året, slöseri med pengar. Rider hellre ut tillsammans med kompisar, medryttarhästen etc.
Vi tar dock ofta en kort skrittrunda i skogen innan ridlektionen, har flera utomhusbanor med olika underlag samt terränghinder. Så det är inte så att vi bara rider i ridhus. Men jag vill ha lärarledd lektion där jag jobbar med hästen och får feedback. Det blir inte alls samma sak vid en uteritt.

Jag kan bara hålla med. Sista ridskolan jag red på hade uteritter m folk behärskade inte hästen o det blev mest skritt. Ganska dyra pengar för o bara skritta.

Håller med. För min del under min korta ridskoletid som vuxen så var det alltid någon framför som inte lyckades få hästen i rätt gångart eller liknande och därför var man själv tvungen att sakta av hela tiden för att inte hamna i svansen på dem

 

[SkorpSmulan]

På ridskolan jag red som barn fanns en inhägnad skogsdel där vi blev släppta lös och fick rida runt, det fanns även små hinder där, ibland red vi på led efter en grusväg.
Alltid alla gångarter och jag vill minnas att det var väldigt roligt även om jag var ganska feg och sällan vågade hoppa dom små hindren i inhägnaden.

När jag red på ridskola som vuxen för ca 6 år sedan var det två uteritter per termin men dom blev inställda pga halka då hästarna bara hade traktbrodd fram.
Lika glad var jag för det då jag fortfarande är ganska feg och mycket ogärna rider ut på gigantiska ridskolehästar.
Mina egna hästar rider jag i skogen nästan varje gång jag rider men dom känner jag ju utan och innan.

 

[co-SMAD4]

Ena ridskolan jag ridit på var dyr. Om uteritt var att åka häst på led där hade jag nog inte heller viljat rida ut något vidare. Alternativt få det rabatterat.
En annan ridskola var betydligt billigare, helt annan del av landet. Då var jag inte lika kräsen heller över vad vi gjorde på lektionerna och vad vi gjorde/inte gjorde på uteritt. Jag kände att jag fick mycket för pengarna ändå.

Så det är väl så, att det som styr vid varje enskild ridskola är utbudet och efterfrågan i slutändan.

 

[Lavinia]

Jag hade önskat att det var så mina ridskoleuteritter såg ut! I mina aldrig uppfyllda tonårsdrömmar om egen häst i så var det ridning i terräng en återkommande dagdröm. Det var något privatryttare gjorde, inte vi ridskoleungar.

Samtidigt förstår jag utmaningen att få till off-road ridning i en ridskoletappning. Jag har full förståelse för den ridlärare som tvekar inför att släppa på den trygghet som nos-i-svans-ridning ger. Många ridskolor ligger stadsnära vilket innebär att en avramling inte bara äventyrar häst och ryttare utan även riskerar att säkerheten för människor och trafik runtomkring.

Jag växte upp på en av ridskolorna i Stockholms innerstad. Herre Jesus hur många roliga ponnyuteritter vi hade, fullt ös i backarna, klättring på små stigar och ibland (det bästa av allt) hoppa på terränghindrena! Många gånger åkte nån av, men hästarna stannade tillsammans så det var inte särskilt stor risk för människor och trafik omkring.

Det fanns fasta uterittsgrupper åtminstone 2 dagar/vecka för storhästarna, en var som jag förstod det lite lugnare, den andra rätt vild.

Beroende på vem som ledde uteritterna var dom såklart olika, men ut red vi och lärde oss hantera hästar i trafik, i skog och på ängar.

Jag misstänker att dagens säkerhetstänk gör en hel del för att minska antalet uteritter på ridskolor, samt att många "vill lära sig rida" och inte bara "åka häst i skogen". Att en stor del av ridningen är att lära sig hantera hästar i olika miljöer (många hästar blir ju gärna lite piggare i skogen) verkar gå många förbi. Lite som att teorilektionerna var det många som skolkade ifrån, trots att man där fick lära sig ridningen (och ibland hästskötseln) på en djupare nivå.

Jag är ruggigt glad att jag fick uteritterna på ridskolan och jag rider hellre ut och dressyrar där än på banan. De flesta hästar jag träffat föredrar det.

 

[Kruma]

Vi brukar ha ett par uteritter i slutet på vårterminen och i början på höstterminen. Tyvärr hinner man inte så långt på en timme. Vi har en ganska tråkig "transportsträcka" bredvid en väg där många kör alldeles för fort, och sen behöver vi korsa den vägen, för att komma till de bra ridvägarna. Så det blir mest skritt och trav på led. Men jag kan uppskatta det ändå, för det är härligt att komma ut i naturen och få lite omväxling mot ridbanan/ridhuset. Jag har ingen medryttarhäst eller annan häst att rida ut på, så för mig känns det inte som slöseri med tid.

 

[MiniLi]

Jag växte upp på en av ridskolorna i Stockholms innerstad. Herre Jesus hur många roliga ponnyuteritter vi hade, fullt ös i backarna, klättring på små stigar och ibland (det bästa av allt) hoppa på terränghindrena! Många gånger åkte nån av, men hästarna stannade tillsammans så det var inte särskilt stor risk för människor och trafik omkring.

Det fanns fasta uterittsgrupper åtminstone 2 dagar/vecka för storhästarna, en var som jag förstod det lite lugnare, den andra rätt vild.

Beroende på vem som ledde uteritterna var dom såklart olika, men ut red vi och lärde oss hantera hästar i trafik, i skog och på ängar.

Jag misstänker att dagens säkerhetstänk gör en hel del för att minska antalet uteritter på ridskolor, samt att många "vill lära sig rida" och inte bara "åka häst i skogen". Att en stor del av ridningen är att lära sig hantera hästar i olika miljöer (många hästar blir ju gärna lite piggare i skogen) verkar gå många förbi. Lite som att teorilektionerna var det många som skolkade ifrån, trots att man där fick lära sig ridningen (och ibland hästskötseln) på en djupare nivå.

Jag är ruggigt glad att jag fick uteritterna på ridskolan och jag rider hellre ut och dressyrar där än på banan. De flesta hästar jag träffat föredrar det.

Ja men det är ju en sak när man är barn. Då hade jag också gärna ridit ut på lektionerna. Nu som vuxen och haft egen häst i många år så uppskattar jag såklart uteritter, men jag vill inte betala lektionspris för det.

 

[nightcrawler]

När jag red på ridskola så blev det bara ett fåtal gånger som vi red ut. Jag tyckte/tycker det var synd. För jag ville lära mej hur man rider ute, även om jag hade möjlighet att rida med min kompis. Mitt mål var en egen häst i framtiden och då ville jag kunna rida ut på ett säkert och bra sätt.

 

[Lhas]

Har inte dom flesta ridskolor uppdelat mellan lektioner och medryttare?
Vill man rida ut så är man medryttare och vill man rida lektion rider man lektion?