Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

[Sparrisen123]

Jag är något av den eviga singeln. När jag är på väg in i en relation så sparkar jag bakut och tar mig snabbt som blixten därifrån, livrädd för att "binda" mig. Jag hittar alltid massor av "fel" hos partnern, "fel" som jag inte tycker att jag kan anpassa mig efter.
Till exempel är jag emellanåt väldigt barnslig och tycker det är skitkul att göra saker som de flesta ser som töntiga. Jag är väldigt spontan och hatar att sitta hemma vareviga kväll. Är det för mycket då att önska en partner som accepterar de töntiga, spontana sidorna, och helst är med på det också?

Jag klarar inte av för mycket närhet i ett förhållande/något som är på väg att bli ett förhållande, då får jag panik och ångest och massa andra jobbiga reaktioner. ONS har jag inga "problem" med, det är närhet i kombination med känslor som är svårt/omöjligt, och jag har extremt svårt med tillit.

Och jag behöver eget space, jag klarar inte av killar som vill höras flera gånger om dagen, ses varenda dag osv. Jag behöver mitt eget utrymme och egen tid också. Självklart vill jag vara med min partner, men inte hela tiden.

Är mina "krav" för höga? Är det omöjligt att hitta någon som accepterar att jag är lite tokig ibland och gör galna saker (fast inte dumma, bara galna), jag behöver tid med intimitet och jag behöver eget utrymme, och jag har en tung ryggsäck. Är det omöjligt att hitta någon som stämmer in på "allt" det?

Exempel:
Senaste dejten/ragget/exet (vet inte riktigt hur man ska definera oss) accepterade att jag inte var redo för så mycket intimitet, han accepterade min historia och var förstående för det. Men han ogillade mitt behov av egenspace och var raka motsatsen till "barnsligt spontan", och dyrkade hemmakvällar.

Ett annat ex, också en nära vän, är med på de barnsligt spontana grejerna och är skitrolig att umgås med. Jag tror att han skulle vara okej med mitt bagage om han visste om det, men där är sex alldeles för viktigt för att det skulle fungerat för mig.

Måste jag sänka kraven för att "hitta kärleken"? Stå ut med att hålla tillbaka de spontana sidorna, eller trycka undan min historia eller acceptera att egentid och egen space är ett minne blott?

Om ja: Hur gör man det?
Om nej: Hur hittar man nån som "duger" då?

 

[Hyacinth]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Är det nå akut? Jag har flera vänner över 30-strecket som aldrig haft en längre relation, utan ha ångest över det. Var dig själv, och njut av livet ändå. En relation behöver ju inte vara målet. Du är för ung för att nojja.

 

[NotlikeI]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=4DRQKKvTBRA&list=UUZC45sBWNdkqSQ9Bwtt5lfA

Man får lära sig kompromissa, när man hittat "kärleken" blir det värt att kompromissa.

 

[Flixon]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Men måste din framtida partner vara exakt likadan som du då? Jag har tex större behov av egentid än min sambo, han blir galen av att sitta hemma varenda kväll medan jag tycker det är rätt skönt att vara hemma oftast. Men det är inget hinder eller något som stör alls i vår relation, när han är ute med nån kompis är jag hemma och njuter av lugnet
Egentid är till exempel jättelätt att skapa, gå ut en långpromenad med hunden, åka till stallet, stänga in sig i sovrummet med en bok...

En partner behöver ju inte vara en spegelbild av ens egen personlighet, dessutom har jag ju vänner att umgås med också. Min sambo tycker inte det är överdrivet kul att dricka vin och fnittra åt gamla minnen, det gör däremot mina vänner. Men mina vänner uppskattar kanske inte att åka ut i skogen med hunden eller brottas i soffan (inte en omskrivning för sex ), det gör däremot min sambo

 

[Sparrisen123]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Nä, såklart inte, jag skulle bli tokig av att vara tillsammans med någon som var som mig
Men alltså, med egentid/inte egentid menar jag egentligen ett behov av att vara med (eller inte vara med) just partnern.

 

[Sparrisen123]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Men vad/hur "ska" man kompromissa med?
Ska man typ förändra sig själv för att "vara rätt"? Gilla läget med en partner som vill umgås 24/7, när man själv egentligen inte vill? Eller vad är det man "ska" kompromissa med?

(Ursäkta för alla ""... Men självklart finns det väl inga skrivna regler för hur det ska vara, därav "" runt orden.)

 

[Sparrisen123]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Nej, inte är det akut, men tankarna finns där ändå och jag undrar litegrann om det är mig det är fel på, och vad jag isåfall ska göra åt saken, eller om jag "bara" inte hittat "rätt" än.

 

[Riley]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Åh, vad du låter som jag! Bortsett från spontanitetsbiten hade det kunnat vara jag som skrivit det där (jag klarar dock inte heller av rutiner). Jag är också en sådan där typ som oavsett hur himlastormande kär jag är verkligen, verkligen inte vill höras och än mindre ses varje dag, och får absolut panik om jag känner mig kvävd eller låst. Har av det sistnämnda skälet aldrig haft en relation som varat längre än 1,5 år, och det har alltid varit jag som dumpat även i jättebra förhållanden.

Men alltså; Nej, jag tror inte på att kompromissa i sådana här frågor. Man kompromissar väl alltid i någon grad när man umgås med folk, visst, men jag tror inte alls på att göra avkall på en sådan betydande, grundläggande del av ens personlighet. Inte i längden.

Jag anser för den delen inte heller att du har för höga krav (även om jag nu må vara partisk), men så anser jag inte heller att söka någon som matchar ens personlighet är orimligt. För höga krav i mina ögon är när folk hakar upp sig på detaljer som egentligen inte har någon betydelse, och det gör inte du, IMO. Kan ju bara tala för mig själv, men samtliga av mina pojkvänner har haft full förståelse för både mitt bagage och mitt behov av mycket egentid, och det har aldrig vållat problem så länge jag varit ärlig from scratch. Att jag sedan ändå tröttnat i slutändan har handlat om min rädsla för att "fastna", och inte om dem.

Så nä, det är inte omöjligt, och nä, du ska inte behöva avstå något som krävs för att du ska må bra. Det kanske dröjer lite längre att hitta någon där det klaffar, dock, men ge inte upp hoppet och ge framför allt inte upp dig själv bara för att slippa vara singel.

 

[Sparrisen123]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Åh, tack, jag är inte helt ensam om att vara såhär
Jag har samma erfarenheter som dig, det har alltid varit jag som dumpat oberoende på hur bra förhållandet har varit, för att jag "tröttnat" på grund av rädsla att "fastna".

Låter ändå positivt att du har haft pojkvänner som har förståelse för bagage och egentidsbehov, då kanske det inte är helt omöjligt. Kanske bara är som du säger, att det kan ta längre tid.

 

[Tassetass]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Nej, dina krav är inte för höga. Dock tycker jag mig se att människor med den typen av krav inte sällan tar lite längre tid på sig att hitta en partner, de hittar rätt någonstans där mellan 25 och 30 års ålder.

Den typ av person du beskriver passar faktiskt väldigt bra in på min sambo. Gillar att umgås men är inget plåster, har massor med egna intressen som tar tid, har nog aldrig hört orden "Näää, det där har jag inte lust med" från honom när man föreslagit något, är totalt obrydd om jag behöver egen tid (han har ju sitt att pyssla med) och accepterar och respekterar allt bagage jag har utan att blinka.

Jag känner fler personer som är väldigt lika min sambo så de finns definitivt där ute.

 

[NotlikeI]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Självklart ska man inte kompromissa bort något man prioterar väldigt högt. Inte det jag menade.

Jag har själv låtit precis som dig, ville ha mycket egen tid, långdistans förhållande passade otroligt bra för mig! Behöver inte vara med min partner 24/7, vill inte var det heller. Jag har varit lite fram och tillbaka, gjort slut. Men nu är jag tillsammans med killen igen och nu när jag väl bestämt mig för att släppa alla rädslor om att bli "fast" så känns det jätte bra. Han har även fått en annan förståelse för att jag behöver min "egen tid" ibland.

 

[muppia]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Hej, var det jag som skrev det där?

Jag har till och med en lista med krav som han först ska uppfylla. Sen gillar jag hemmakvällar men i en viss mån och har på senare tid känt mig väldigt rädd om min egentid där jag får sitta i soffan och titta på film för mig själv.

Sexet är sjukt viktigt eftersom jag är rätt kåt av mig och har alltid varit den kåtaste i förhållandet och det har aldrig varit kompatibelt med de jag varit tillsammans med. Samtidigt som det är ett problem för mig att ta initiativ.

Jag har också ett bagage där jag vill han ska kunna acceptera. Det har med min svartsjuka att göra, utöver min dåliga självkänsla (ingen tror att jag har kass självkänsla men det har jag i hemlighet).

Jag går i KBT nu och... Ja tja... Vi får se hur det går. Relationer, såsom kärlek och vänskap, är komplicerade för mig på grund av mitt bagage.

Jag är väldigt neurotisk av mig och lägg till ambivalent. Hur lätt är det att vara jag? (Jag har iofs diagnosen borderline som knappt syns utåt men inuti mig är det en ständig röra). Jag vill absolut inte ha någon relation men samtidigt som jag är så förbannat trött på att bara ha kk. Jag vill ha något mer. Gå i celibat är inget alternativ för mig, jag är alldeles för sexuellt intresserad

Jag vill intala mig att det finns någon. Men samtidigt som jag inte tror det faktiskt finns någon. Och känner å andra sidan att jag kan vara ensam i en hel evighet, vem behöver en pojkvän liksom?

 

[Elisha]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Jag ser inte ditt problem med varken egentid eller den galna sidan!! Jag själv verkar vara en bra beskrivning utav dig (förutom att jag inte har problem med intimitet osv, men i övrigt)

Alla killar jag har träffat har älskat att jag vill ha egen tid, inte är spec efterhängsen el vill ses "jämt". Ingen har sett det som ett problem, tvärtom!

Jag är också rätt galen, otroligt mkt energi och i perioder rejält manisk. Den biten har jag fått lugna mig på och tona ner lite, i övrigt verkar killa gilla den sidan hos mig!

Att du har svårt med tillit o att binda dig känner jag också igen mig i. Tror det ligger i att man är rädd att vara den som blir lämnad.

Man när du träffar rätt är jag säker på att osäkerheten försvinner.

Lycka till! Du kommer absolut finna den som älskar dina sidor!

 

[Pegasus63]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Jag är något av den eviga singeln. När jag är på väg in i en relation så sparkar jag bakut och tar mig snabbt som blixten därifrån, livrädd för att "binda" mig. Jag hittar alltid massor av "fel" hos partnern, "fel" som jag inte tycker att jag kan anpassa mig efter.
Till exempel är jag emellanåt väldigt barnslig och tycker det är skitkul att göra saker som de flesta ser som töntiga. Jag är väldigt spontan och hatar att sitta hemma vareviga kväll. Är det för mycket då att önska en partner som accepterar de töntiga, spontana sidorna, och helst är med på det också?

Jag klarar inte av för mycket närhet i ett förhållande/något som är på väg att bli ett förhållande, då får jag panik och ångest och massa andra jobbiga reaktioner. ONS har jag inga "problem" med, det är närhet i kombination med känslor som är svårt/omöjligt, och jag har extremt svårt med tillit.

Och jag behöver eget space, jag klarar inte av killar som vill höras flera gånger om dagen, ses varenda dag osv. Jag behöver mitt eget utrymme och egen tid också. Självklart vill jag vara med min partner, men inte hela tiden.

Är mina "krav" för höga? Är det omöjligt att hitta någon som accepterar att jag är lite tokig ibland och gör galna saker (fast inte dumma, bara galna), jag behöver tid med intimitet och jag behöver eget utrymme, och jag har en tung ryggsäck. Är det omöjligt att hitta någon som stämmer in på "allt" det?

Exempel:
Senaste dejten/ragget/exet (vet inte riktigt hur man ska definera oss) accepterade att jag inte var redo för så mycket intimitet, han accepterade min historia och var förstående för det. Men han ogillade mitt behov av egenspace och var raka motsatsen till "barnsligt spontan", och dyrkade hemmakvällar.

Ett annat ex, också en nära vän, är med på de barnsligt spontana grejerna och är skitrolig att umgås med. Jag tror att han skulle vara okej med mitt bagage om han visste om det, men där är sex alldeles för viktigt för att det skulle fungerat för mig.

Måste jag sänka kraven för att "hitta kärleken"? Stå ut med att hålla tillbaka de spontana sidorna, eller trycka undan min historia eller acceptera att egentid och egen space är ett minne blott?

Om ja: Hur gör man det?
Om nej: Hur hittar man nån som "duger" då?

Fy skäms skriva ut "min" historia så där

Utifrån mig själv kan jag bara tycka att du är helt normal, allt detta trams som man blir itutad varje dag om "hitta kärleken", "är du inte sambo/gift så är det något fel på dig" och all diskriminering när det gäller matförpackningar som är anpassade för två, och gör att vi ofta får slänga hälften har gått alldeles för långt.

Fram för friheten att vara sig själv och själv välja när man vill bli två.

 

[virra]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Nej, dina krav är inte för höga. Det handlar om viktiga saker i ditt liv, det ska du inte kompromissa med. Kanske får du leva med att ha en partner som inte är lika sprallig och spontan och acceptera att ni ibland får göra saker utan varandra, men annars är det inga konstigheter. Vad ska du göra liksom? Ha sex när du inte känner för det? Höras flera gånger om dagen fast du inte trivs med det? Sitta hemma och ha tråkigt?

För höga krav har man om man vill att ens partner ska vara på ett visst sätt, men att man själv vill kunna få vara på sitt sätt är inte konstigt.

 

[Sparrisen123]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Tack alla för era svar Och vad skönt (fast synd, på ett sätt!) att vi är flera som känner igen oss i det.
Det verkar som att de flesta är överrens om att man inte ska ändra sig/sänka "kraven" som inte är orimliga, och att med is i magen kommer "den rätta" dyka upp förr eller senare.

Och till er som lyckats hitta nån som tycker om alla era sidor: Grattis!

Och jag håller med också, det är egentligen inget fel på att vara singel! Det finnns många fördelar med att kunna disponera tiden och pengarna och allt precis som man vill, utan en partner att ta hänsyn till. Eller att få äta vad man vill till middag varje dag och så vidare Men ibland blir det lite ensamt.

 

[Silkisif]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Vad innebär det att vara "barnsligt spontan"?

Jag tycker hemmakvällar är helt underbart, därmed inte sagt att det behöver vara tråkigt.
Jag vet inte om alla är såhär galna, men jag och min pojkvän är lite spontana på vårt sätt.

Vi har spelat falukorvsbaseball, stämmer upp i sång med tandborste, jagar "skalbaggar" (någon med filt på sig) etc

Bara för att man är hemma och utan sprit så behöver man inte ha tråkigt

 

[Sparrisen123]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Sånt som ni hittat på kan gå under "barnsligt spontan"!

 

[Riley]

Sv: Har jag för höga krav för att någonsin "hitta kärleken"?

Låter ändå positivt att du har haft pojkvänner som har förståelse för bagage och egentidsbehov, då kanske det inte är helt omöjligt. Kanske bara är som du säger, att det kan ta längre tid.

Det är absolut inte omöjligt. De jag varit tillsammans med har inte nödvändigtvis delat mitt sätt att fungera på, men de har ändå uppskattat att få slippa den där klängigheten som många nog omedvetet lägger sig till med, särskilt i förälskelseperioden.

Bortsett från andelen som helt enkelt behöver mer närhet, så har jag annars fått intrycket av att en issue kan vara att vissa uppfattar en som lite avståndstagande för att de gjort något fel, att man inte är nöjd etc. Tror det därför kan vara viktigt att förklara och få dem att förstå att det faktiskt är ett fall av genuint "det är inte du, det är jag".

Hur som helst, lycka till!