Har impulsiva självmordstankar till och från, nu insett att jag har klorokinfosfat hemma, vad göra?

Vitavi

Trådstartare
Vad skulle ni göra i min situation?
Sitter ensam hemma. Sambon jobbar på annan ort. Familjen bor långt bort. Har inga nära vänner i närheten, bara ytligt bekanta i samma stad som inte känner till min problematik.
Om ni inte lä'st mina tidigare trådar så har jag kronisk ångest och depression sedan 10 år. Är inne i en väldigt dålig ångestperiod nu och självmedicinerar med minst 1 flaska vin per dag senaste veckan. Kombinerar detta med atarax. Anledningen til detta är att det får mig avtrubbad och trött och det behövs då jag verkligen INTE litar på mig själv när jag får mina panikattacker. Har försökt ta livet av mig förut(eller har egentligen inte gjort några ordentliga försök utan mer rop på hjälp som det ju brukar jkallas, har egentligen aldrig velat dö utan bara velat undkomma den fruktansvärda ångesten) under panikångestattacker så när jag känner att en attack är påväg så dricker jag massa vin och tar atarax och då lugnar det sig.
IDag är värre än vanligt och ha redan börjat dricka vin och har inte ens varit vaken 2 timmar. Igår kväll drack jag nästan 2 flaskor vin, det krävdes för att kunna somna... Vaknade upp och mådde värre än nånsin. Började leta i medicinlådan efter fler atarax. Hittade längst in i skåpet en burk klorokinfosfat. Troligen överbliven efter någon gammal utlandsresa då det ju kan användas mot malaria. Googlade och såg att jag har en minst sagt dödlig mängd hemma och detta får mig att bli LIVRÄDD. Tänk om jag får en av mina panikattacker idag och därmed inte litar på mig själv? kanverkligen inte lita på att jag tar hela burken klorokinfosfat då men jag vill inte dö, därför jag blir så rädd. För mig själv.

Vad ska jag göra? Åka direkt till psykakuten innan jag hinner få en attack och berätta det jag skrivit här? Är det skäl nog för att få hjälp?
Att spola ner medicinen i toaletten är inget alternativ.
 
Vad ska jag göra? Åka direkt till psykakuten innan jag hinner få en attack och berätta det jag skrivit här? Är det skäl nog för att få hjälp?
Att spola ner medicinen i toaletten är inget alternativ.
Ja, ja och ja!!!
Nej, medicin ska inte ner i toaletten - de gör lika mycket skada för naturen som de gör för din kropp om du använder dem fel. Lämna till apoteket, eller be någon göra det åt dig om det känns övermäktigt att göra det själv.
 
Håller med föregående klart det räcker för att få hjälp, åk in omedelbums!! Finns det ingen bukare i närheten som kan följa med dig? Någon som kan komma och ta väck tabletterna från dig om du inte fixar det själv.
 
Åk genast in! Om du kan, ring före så du meddelat att du har de här tankarna och de vet att du är på väg (så vet du att de "väntar" på dig om du skulle få andra tankar efter vägen). Men pallar du inte att ringa så åk utan. Genast.
 
Ja, ja och ja!!!
Nej, medicin ska inte ner i toaletten - de gör lika mycket skada för naturen som de gör för din kropp om du använder dem fel. Lämna till apoteket, eller be någon göra det åt dig om det känns övermäktigt att göra det själv.

Må så vara, men om TS istället för att spola ned dem i toaletten tar en dödlig dos och inte vaknar igen tycker jag att det är bättre att de hamnar i toan än i ts.

Mår man så dåligt tror jag inte att man är riktigt kapabel till att vara ordentlig och lämna de till apoteket eller be någon göra det..

Så av två onda ting finns det ett som är värre...
 
Må så vara, men om TS istället för att spola ned dem i toaletten tar en dödlig dos och inte vaknar igen tycker jag att det är bättre att de hamnar i toan än i ts.

Mår man så dåligt tror jag inte att man är riktigt kapabel till att vara ordentlig och lämna de till apoteket eller be någon göra det..

Så av två onda ting finns det ett som är värre...
Ja, absolut...det har du helt rätt i, såklart!
 
Anledningen att jag inte vill ha bort burken från hemmet är att den måste finnas kvar som en sista utväg intalar jag mig Så pass dåligt mår jag att om allt skiter sig så måste jag ha den som en sista utväg. Har inte lust att kasta mig framför tåget direkt. Därför får bruken vara kvar men ska göra allt jag kan gör att inte ta den nu närmsta tiden.
Inser ju att jag behöver professionell hjälp. Har bara druckit vin ett tag nu och trott att allt ska lösa sig men det är ju bara en flykt...
Jag vet inte ens var närmsta psykakut ligger då jag nyligen flyttat. Bor utanför Linköping, finns någon där mån tro?
Känns så fel och inte så lockade att sätta sig på ett tåg till psykakuten. Tidigare har jag blivit körd av föräldrar mot min vilja men sen jag dflyttade hem, ifrån har jag inte varit där eftersom det känns bara så¨fel. Jag vet inte. Var lättare när föräldrarna tvingade dit mig och bestämde åt mig så att säga. Nog därför jag dragit ,mig från att å¨ka dit trots att jag borde gjort det för länge sen.

Kan tillägga att sambo är enormt stöttande men han hr inte fattat att det är så pass allvarligt som det är eftersom jag ofta är "glad" runt ho9nom
 
Jag tycker du ska ta kontakt med psykakuten så snart som möjligt, istället för att sitta och surfa på forum som inte alls ger dig den adekvata hjälp du behöver. Stäng av skärmen, klä på dig, ring en taxi eller ta dig på något sätt till US psykakut.
 
Jag vet inte ens var närmsta psykakut ligger då jag nyligen flyttat. Bor utanför Linköping, finns någon där mån tro?

http://www.1177.se/Hitta-vard/Ostergotland/Kontakt/Psykiatriska-kliniken-US-Linkoping/

Det här blir inte bättre av sig själv. Sök hjälp. Jag förstår att det är jättesvårt men tänk ett steg i taget: Ta på dig skorna, det kan du. Gå till tåg/buss/taxi (eller ännu hellre kontakta en vän/släkting), det klarar du av. Bara sitta där medan fordonet kör dit det är på väg, det klarar du av. Kliva innanför dörrarna till en reception/väntrum det har du gjort massor av gånger här och där. En sak i taget, annars blir det kanske för jobbigt.
 
Jag har försökt jag lovar. Men har en spärr inom mig. DET GÅR INTE. Känns som jag spolar bort mitt skydd, min sista utväg. Det är trygghet att veta att burken finns där. Bara av tanken på att spola ner den får jag nästan panik trots att jag är "drogad" på vin och överdos atarax. Det går inte :-(
 
http://www.1177.se/Hitta-vard/Ostergotland/Kontakt/Psykiatriska-kliniken-US-Linkoping/

Det här blir inte bättre av sig själv. Sök hjälp. Jag förstår att det är jättesvårt men tänk ett steg i taget: Ta på dig skorna, det kan du. Gå till tåg/buss/taxi (eller ännu hellre kontakta en vän/släkting), det klarar du av. Bara sitta där medan fordonet kör dit det är på väg, det klarar du av. Kliva innanför dörrarna till en reception/väntrum det har du gjort massor av gånger här och där. En sak i taget, annars blir det kanske för jobbigt.

Tack för länken. Ja att det ska vara så svårt :(
Får mig inte för att åka tåg eller taxi när jag mår såhär, får typ direkt social fobi när jag mår dåligt.
Har nog nån bekant jag skulle kunna be om skjuts men jag skäms. Då måst jag ju berätta varför jag vill ha skjuts? Tänk om personen aldrig ser mig på samma,a sätt igen? Har ju framstått för henne som en stabil, rolig, lugn och normal människa och vi börjar bli vänner., Vill inte förstöra detta med att be om hjälp till psyket liksom...¨åå vad allt är svårt just nu.
 
@Vitavi

Kontakta dina föräldrar och be dem om hjälp!
Ring sambon och var ärlig med hur jävla skitdåligt du mår och be honom om hjälp.
Spola ned de där jävla giftet i toan, skicka det åt helvete, du behöver det inte!
Du ska ha hjälp på annat sätt.
 
Tack för länken. Ja att det ska vara så svårt :(
Får mig inte för att åka tåg eller taxi när jag mår såhär, får typ direkt social fobi när jag mår dåligt.
Har nog nån bekant jag skulle kunna be om skjuts men jag skäms. Då måst jag ju berätta varför jag vill ha skjuts? Tänk om personen aldrig ser mig på samma,a sätt igen? Har ju framstått för henne som en stabil, rolig, lugn och normal människa och vi börjar bli vänner., Vill inte förstöra detta med att be om hjälp till psyket liksom...¨åå vad allt är svårt just nu.


Ring din bekant och säg som det är, hon kommer inte se ner på dig!
 
Tack för länken. Ja att det ska vara så svårt :(
Får mig inte för att åka tåg eller taxi när jag mår såhär, får typ direkt social fobi när jag mår dåligt.
Har nog nån bekant jag skulle kunna be om skjuts men jag skäms. Då måst jag ju berätta varför jag vill ha skjuts? Tänk om personen aldrig ser mig på samma,a sätt igen? Har ju framstått för henne som en stabil, rolig, lugn och normal människa och vi börjar bli vänner., Vill inte förstöra detta med att be om hjälp till psyket liksom...¨åå vad allt är svårt just nu.
Riktiga vänner dömer inte.
Ring och så tar du med burken till sjukhuset.
 
Kan du ringa psykakuten direkt?
Då ser de nog till att du kommer in på ett eller annat sätt.
Var inte rädd för att be om hjälp, eller ta emot hjälp som erbjuds.
Jag tror tvärtom, att vännen ser det som att du ger henne ett stort förtroende och jag tror nog att hon skulle göra vad hon kunde för att hjälpa dig!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp