Hantera överdrivet hjälpsam kollega

[nightcrawler]

Jag hade lackat ur till slut och sagt "här, varsågod och ta över. Jag går och säger upp mej eftersom jag uppenbarligen inte är kompent nog att utföra mitt jobb."
Få saker gör mej så irriterad som oönskade råd. Jag drar mej inte för att ge tillbaka en riktigt avhyvling om det är så.

 

[Gimlan]

Jag hade lackat ur till slut och sagt "här, varsågod och ta över. Jag går och säger upp mej eftersom jag uppenbarligen inte är kompent nog att utföra mitt jobb."
Få saker gör mej så irriterad som oönskade råd. Jag drar mej inte för att ge tillbaka en riktigt avhyvling om det är så.

Jag säger hellre ifrån lugnt och sansat innan jag blir grinig och bara häver ur mig. Men om jag inte gör det så finns risken att jag biter ifrån ordentligt…

 

[Nytant]

Jag säger hellre ifrån lugnt och sansat innan jag blir grinig och bara häver ur mig. Men om jag inte gör det så finns risken att jag biter ifrån ordentligt…

Tycker jag låter som en bra idé.

 

[nightcrawler]

Jag säger hellre ifrån lugnt och sansat innan jag blir grinig och bara häver ur mig. Men om jag inte gör det så finns risken att jag biter ifrån ordentligt…

Jag har tendens till att hålla tyst för länge och sen får jag ett utbrott. I vissa lägen så tänder det till direkt. Beror lite på

 

[Ceta]

Jag har precis motsatt problem, men kanske kan det ge lite input ändå?
Har en kollega som passar på att ställa alla frågor hen kommer på till mig, bara för att jag ofta vara i närheten när hen kommer på frågorna. Jag är nog känd för att ha skaplig koll på min arbetsplats, men det senaste har det kommit frågor om saker jag aldrig ens hört talas om. Hen ställer också vääöldogt ofta frågor om saker som jag visserligen kan bra, men inte är rätt kontaktperson för arbetslaget hen jobbar i.
Igår morse kom det en ny fråga, och då sa jag faktiskt ifrån. Att jag hen kan inte ställa alla frågor hen kommer på till mig bara för att jag är i närheten, och tror hen tog till sig det. Har funkat en annan gång efter personen ställt samma fråga fem dagar i rad, så håller hoppet uppe att det ska minska antalet irrelevanta frågor i alla fall nu

 

[Angel]

Jag hade lackat ur till slut och sagt "här, varsågod och ta över. Jag går och säger upp mej eftersom jag uppenbarligen inte är kompent nog att utföra mitt jobb."
Få saker gör mej så irriterad som oönskade råd. Jag drar mej inte för att ge tillbaka en riktigt avhyvling om det är så.

Jag är oftast relativt tålmodig men speciellt när jag är trött och bara vill göra klart och gå hem och någon lägger sig i så kan jag också tappa tålamodet. Hade en gång en nyanställd IT-support som försökte mansplaina för mig hur man gör en skärmdump och använder paint. Tappade det fullständigt och undrade om han på riktigt trodde att jag var efterbliven Skämdes lite efteråt eftersom han förstås inte kunde veta att jag är åtminstone hyfsat tekniskt intresserad och senast veckan innan hjälpt en annan från IT med lite mjukvarutester där jag loggat mängder med skärmdumpar på diverse felmeddelanden.

 

[nightcrawler]

Jag är oftast relativt tålmodig men speciellt när jag är trött och bara vill göra klart och gå hem och någon lägger sig i så kan jag också tappa tålamodet. Hade en gång en nyanställd IT-support som försökte mansplaina för mig hur man gör en skärmdump och använder paint. Tappade det fullständigt och undrade om han på riktigt trodde att jag var efterbliven Skämdes lite efteråt eftersom han förstås inte kunde veta att jag är åtminstone hyfsat tekniskt intresserad och senast veckan innan hjälpt en annan från IT med lite mjukvarutester där jag loggat mängder med skärmdumpar på diverse felmeddelanden.

I det läget anser jag att det är helt okej att tappa det. Mansplaina är inte okej nånstans

 

[Fruentimber]

Jag har tendens till att hålla tyst för länge och sen får jag ett utbrott. I vissa lägen så tänder det till direkt. Beror lite på

Men om du håller tyst så är det ju svårt för omgivningen att veta att man kliver över någon linje. "Tack, det visste jag redan" räcker ju (ofta) fint. Att vara tyst och sen få ett utbrott eller att man direkt "tänder till" låter inte särskilt konstruktivt.

 

[nightcrawler]

Men om du håller tyst så är det ju svårt för omgivningen att veta att man kliver över någon linje. "Tack, det visste jag redan" räcker ju (ofta) fint. Att vara tyst och sen få ett utbrott eller att man direkt "tänder till" låter inte särskilt konstruktivt.

Jag kan säga till lite snällt åxå. Men eftersom ingen någonsin lyssnar när jag säger ifrån då så har det resulterat i att jag säger mer eller mindre inte säger något utan får utbrott på folk istället. Ingen lyssnar när jag säger ifrån. Och det är inte så att jag blir förbannad direkt (om jag inte blir mansplainad då), utan jag biter ihop ett tag innan det brister

 

[Bulldoozer]

Jag har en kollega som i det mesta är väldigt juste, hen är mycket kompetent och har jobbat länge på arbetsplatsen som jag jobbar på. Problemet är dock att hen nästan tvångsmässigt tipsar om hur andras jobb ska skötas, även de gånger när hen har dålig insyn i vad man arbetar med och även när man förklarar varför hens tips inte funkar så fortsätter hen att hävda att det vore det bästa för annars kommer man få skit för det, typ.

Mina strategier hittills har varit att inleda samtal med att säga att jag inte vill ha tips, påtala att jag inte vill ha tips när tipset väl kommit och så undviker jag att prata jobb, men ibland råkar man ju göra det just eftersom man är på jobbet. Finns det något mer man kan säga/göra utan att vara otrevlig? Det har såklart hänt att jag fräst ifrån för att jag bara inte orkat med ett enda tips till. Sen tror jag att det är välment, men det blir jäkligt jobbigt och känns förminskande när hen tycks tro att man behöver tipsas i parti och minut.

Haft såna kollegor ibland men inte haft nåt större problem med dem då de varit såna med alla på arbetsplatsen att de "kan" allt. Jag har tänkt att det är såna dom är och stängt av öronen eller helt enkelt inte svarat, såvida jag inte ansett att de har fel då har jag uttryckt min åsikt utan att det för den delen blivit nån större konflikt.
De jag haft som varit såna har liksom inte haft så mycket annat att prata om än jobbet och varit ganske investerade i jobbet medans jag har väldgt mycket intressen utanför jobbet som är viktigare och intressantare för mig. Jag gör ett bra jobb när jag är på jobbet, när jag inte är på jobbet så tänker jag inte ens på det. Min känsla har varit att jobbet är en stor del av dessa personers liv kanske även socialt.