Hantera någon annans problembarn

[Fruentimber]

För att du uppenbarligen är ute efter att få medhåll?
Varför skulle du annars apa efter det som redan skrivits 100 gånger tidigare i tråden?

Oavsett så var det inte såna tips jag behövde utan snarare tips på hur man på ett lite finare sätt hanterar ungen under tiden som myndigheter sköter föräldrarnas ansvar.

Jag har inte läst alla inlägg men förstår om det är fler som reagerar. Blir ju lite hyckleri av det hela.

 

[Görel]

Det är bra att göra en orosanmälan till socialtjänsten. Det är okej att göra en anonym, men som socialsekreterare som ska bedöma informationen i anmälan kan det vara väldigt svårt när man inte kan ställa följdfrågor. Om det redan finns ett pågående ärende eller om det tidigare kommit in flera anmälningar med samma innehåll kan en sådan anmälan bidra till att komplettera bilden av barnets situation.

Dock så innebär det inte per automatik att barnet får någon hjälp av socialtjänsten. Om föräldrarna tackar nej till erbjudna insatser och situationen inte uppfyller kriterierna för LVU kan socialtjänsten inte göra något.

 

[lilleknodd2]

Det är bra att göra en orosanmälan till socialtjänsten. Det är okej att göra en anonym, men som socialsekreterare som ska bedöma informationen i anmälan kan det vara väldigt svårt när man inte kan ställa följdfrågor. Om det redan finns ett pågående ärende eller om det tidigare kommit in flera anmälningar med samma innehåll kan en sådan anmälan bidra till att komplettera bilden av barnets situation.

Dock så innebär det inte per automatik att barnet får någon hjälp av socialtjänsten. Om föräldrarna tackar nej till erbjudna insatser och situationen inte uppfyller kriterierna för LVU kan socialtjänsten inte göra något.

En fråga som inte alls hör till tråden.
Om man väljer att inte göra en anonym anmälan, får den som blivit anmäld veta vem som anmält per automatik eller är det något som måste efterfrågas?

 

[Görel]

En fråga som inte alls hör till tråden.
Om man väljer att inte göra en anonym anmälan, får den som blivit anmäld veta vem som anmält per automatik eller är det något som måste efterfrågas?

Det skrivs ner i anmälan vilken delges den som blivit anmäld eller dennes vårdnadshavare.

 

[Badger]

Oavsett så var det inte såna tips jag behövde utan snarare tips på hur man på ett lite finare sätt hanterar ungen under tiden som myndigheter sköter föräldrarnas ansvar.

På ett lite finare sätt? Det var väl någon i tråden som sa att man kunde göra sig till vän med barnet och tja om det är 7 visa hur man klappar snällt eller någonting? Det finns ju tekniker om att ösa beröm över barn när de gör rätt men ignorera när de gör fel. Med tanken att det man uppmärksammar förstärks. Gissar att det kräver lite lägre nivå av skadegörelse dock, svårt att le hult när en ruta är medvetet förstörd. Så vet inte hur görbart det är utan att barnet sedan tänker att du är en vän och utökar interaktionen med dig.

Tänker att om det vore lätt att liksom fixa barn med hjälp av mycket låg nivå på interaktion skulle många yrkesgrupper ha lättare jobb.

 

[Exile]

Vad det gäller anonym anmälan så är det ju också i vissa fal omständigheter som gör att det är 100% uppenbart vem som gjort en anmälan eller inte, oavsett om hens namn står på pappret.

Ja, jag tycker man alltid ska anmäla om man har möjlighet, men det verkar finnas väldigt lite förståelse här i tråden för att det kanske inte alltid går, ingen är ett "monster" bara för det herregud.

Någon frågade om man inte anmält om man hörde att grannen misshandlade sin partner. Ponera att det i det här fallet rör sig om ett litet hyreshus med endast två bostäder, ja du kan anmäla anonymt men grannarna kommer med 100% säkerhet veta att det var du. Grannen är även småkriminell, våldsam och MYCKET hämndlysten, hade du fortfarande anmält? Jag hade det då fan inte.

Nu är ju det ett extremt exempel men kontentan är att ingen här vet TS exakta situation heller så man kanske inte ska döma allt för hårt.

 

[Görel]

Vad det gäller anonym anmälan så är det ju också i vissa fal omständigheter som gör att det är 100% uppenbart vem som gjort en anmälan eller inte, oavsett om hens namn står på pappret.

Ja, jag tycker man alltid ska anmäla om man har möjlighet, men det verkar finnas väldigt lite förståelse här i tråden för att det kanske inte alltid går, ingen är ett "monster" bara för det herregud.

Någon frågade om man inte anmält om man hörde att grannen misshandlade sin partner. Ponera att det i det här fallet rör sig om ett litet hyreshus med endast två bostäder, ja du kan anmäla anonymt men grannarna kommer med 100% säkerhet veta att det var du. Grannen är även småkriminell, våldsam och MYCKET hämndlysten, hade du fortfarande anmält? Jag hade det då fan inte.

Nu är ju det ett extremt exempel men kontentan är att ingen här vet TS exakta situation heller så man kanske inte ska döma allt för hårt.

Jag som har jobbat i flera år med att ta emot orosanmälningar till socialtjänsten har väldigt stor förståelse för att man inte alltid vill anmäla.

Många gånger behövs så detaljerad information att det för den anmälde är lätt att lista ut vem som gjort anmälan. Om man inte ger socialtjänsten de detaljerna kan vi inte göra särskilt mycket då vi inte kan göra en ordentligt bedömning av situationen och vilka risker den skulle kunna medföra.

 

[nowayout]

Nej, det är inte alltid lätt att göra en anmälan, varken till socialen eller polisen. Framför allt inte om det kan ha negativa konsekvenser för en själv. Men då får man också vara införstådd med att resultatet kan bli att TS får leva med skadegörelsen och störningarna eller att grannkvinnan blir ihjälslagen. Inget av alternativen anmäla/inte anmäla är konsekvensfritt.

 

[Lickety]

Jag som har jobbat i flera år med att ta emot orosanmälningar till socialtjänsten har väldigt stor förståelse för att man inte alltid vill anmäla.

Många gånger behövs så detaljerad information att det för den anmälde är lätt att lista ut vem som gjort anmälan. Om man inte ger socialtjänsten de detaljerna kan vi inte göra särskilt mycket då vi inte kan göra en ordentligt bedömning av situationen och vilka risker den skulle kunna medföra.

Nej, det är inte alltid lätt att göra en anmälan, varken till socialen eller polisen. Framför allt inte om det kan ha negativa konsekvenser för en själv. Men då får man också vara införstådd med att resultatet kan bli att TS får leva med skadegörelsen och störningarna eller att grannkvinnan blir ihjälslagen. Inget av alternativen anmäla/inte anmäla är konsekvensfritt.

Jag är ju såpass "ful" att jag skulle kunna tänka mig ändra ett par detaljer för den goda sakens skull och för vinsten med anmälan. Vem har sagt att det inte var någon anonym som gick förbi huset och exempelvis hörde bråket?

 

[Görel]

Nej, det är inte alltid lätt att göra en anmälan, varken till socialen eller polisen. Framför allt inte om det kan ha negativa konsekvenser för en själv. Men då får man också vara införstådd med att resultatet kan bli att TS får leva med skadegörelsen och störningarna eller att grannkvinnan blir ihjälslagen. Inget av alternativen anmäla/inte anmäla är konsekvensfritt.

Dessvärre kan konsekvensen ändå blir att man utsätts för skadegörelse, som hämnd för anmälan.

 

[Görel]

Jag är ju såpass "ful" att jag skulle kunna tänka mig ändra ett par detaljer för den goda sakens skull och för vinsten med anmälan. Vem har sagt att det inte var någon anonym som gick förbi huset och exempelvis hörde bråket?

Det beror ju på hur du gör, men för mig som ska hantera anmälan är det inte uppskattat att man inte håller sig till sanningen.

 

[Lickety]

Det beror ju på hur du gör, men för mig som ska hantera anmälan är det inte uppskattat att man inte håller sig till sanningen.

Ja, givetvis. Men om du som alternativ har att inte få in en anmälan när det skulle behövas, så... Man kan ju också behålla anonymiteten genom att inte berätta alla detaljer heller.

 

[Görel]

Ja, givetvis. Men om du som alternativ har att inte få in en anmälan när det skulle behövas, så...

Om anmälan innehåller icke korrekt information som vi inte kan arbeta med så är det ett slöseri med våra resurser.
T ex om någon påstår att denne hört något när den går förbi kommer mötet att handla om att det är omöjligt att höra såsom anmälaren beskrivit vilket gör att anmälan uppfattas som mindre trovärdig.

 

[Lickety]

Om anmälan innehåller icke korrekt information som vi inte kan arbeta med så är det ett slöseri med våra resurser.
T ex om någon påstår att denne hört något när den går förbi kommer mötet att handla om att det är omöjligt att höra såsom anmälaren beskrivit vilket gör att anmälan uppfattas som mindre trovärdig.

Ja, så kan det ju förstås också bli, om det inte är trovärdigt.

Men typ såhär: när jag som barn blev tvingad att springa bredvid bilen hem, medan min fulla far krypkörde bredvid och skällde genom rutan så hade jag uppskattat en anmälan. Den skolpersonal som vi åkte från vågade väl inte, men kunde enligt mig då med fördel ha anmält "som en anonym granne/vittne" eftersom vi passerade många grannar längs färden. Exempelvis. Hellre än att låta bli, ur mitt perspektiv i alla fall.

 

[Kiwifrukt]

Jag har full förståelse för att man kanske drar sig för att anmäla om det finns risk för att man själv drabbas av något som följd av att man anmält och föräldrarna lyckas lista ut vem det var som anmälde. Jag hade förmodligen själv dragit mig för det. Men i det här fallet kan jag inte riktigt se vad som kan få stopp på barnets framfart hemma hos TS om hon inte anmäler, eftersom hon inte kan prata med föräldrarna och hon redan försökt att tillrättavisa barnet själv. Att konfrontera föräldrarna om det är tveksamheter om de kan bli våldsamma eller dylikt hade jag varit ännu mindre bekväm med.

 

[Görel]

Ja, så kan det ju förstås också bli, om det inte är trovärdigt.

Men typ såhär: när jag som barn blev tvingad att springa bredvid bilen hem, medan min fulla far krypkörde bredvid och skällde genom rutan så hade jag uppskattat en anmälan. Den skolpersonal som vi åkte från vågade väl inte, men kunde enligt mig då med fördel ha anmält "som en anonym granne/vittne" eftersom vi passerade många grannar längs färden. Exempelvis. Hellre än att låta bli, ur mitt perspektiv i alla fall.

Vi är många som varit med om sådant som vi önskar hade anmälts.

Min poäng är att man ska göra en korrekt anmälan med så mycket relevant information som möjligt, och att det är förståerligt att alla inte vågar anmäla med tanke på repressalier. Det allra bästa ur mitt arbetsperspektiv är om den som anmäler vill vara med på ett möte med den som blir anmäld. De mötena är de allra bästa, då finns utrymme för förklaringar, att reda ut missförstånd och ställa följdfrågor.

 

[Lickety]

Det allra bästa ur mitt arbetsperspektiv är om den som anmäler vill vara med på ett möte med den som blir anmäld. De mötena är de allra bästa, då finns utrymme för förklaringar, att reda ut missförstånd och ställa följdfrågor.

I en sådan kontext som jag refererar till kunde lika gärna grisar flyga.

 

[Badger]

Vi är många som varit med om sådant som vi önskar hade anmälts.

Min poäng är att man ska göra en korrekt anmälan med så mycket relevant information som möjligt, och att det är förståerligt att alla inte vågar anmäla med tanke på repressalier. Det allra bästa ur mitt arbetsperspektiv är om den som anmäler vill vara med på ett möte med den som blir anmäld. De mötena är de allra bästa, då finns utrymme för förklaringar, att reda ut missförstånd och ställa följdfrågor.

Fast det låter väl ändå lite väl kategoriskt?

Hellre ingen anmälan om att ett barn får springa efter bilen än en som inte kan identifiera anmälaren alltså?

Det enda som krävs då för noll anmälningar är ju att föräldern verkar vara allmänfarlig. Även kriminella människor som tillhör motorcykelgäng kan väl råka behandla sina närstående illa? Eller brukar det i allmänhet bara vara personer utan övrig våldskapacitet som behandlar sin familj illa?

(Dvs det här med det fungerande utredande samtalet som sker mellan anmälaren och den anmälde kan ju bara fungera om den anmälde håller med om att barnet gör fel, men inte kan göra någonting åt det. Eller om det visar sig vara en total missuppfattning från anmälarens sida.

I alla fall där det är uppenbar misshandel kan väl inte ett samtal där grannen eller läraren berättar att man ska vara snäll mot sina barn vara det som får föräldern att plötsligt förstå att hen gjort fel?)

 

[Görel]

Fast det låter väl ändå lite väl kategoriskt?

Hellre ingen anmälan om att ett barn får springa efter bilen än en som inte kan identifiera anmälaren alltså?

Det enda som krävs då för noll anmälningar är ju att föräldern verkar vara allmänfarlig. Även kriminella människor som tillhör motorcykelgäng kan väl råka behandla sina närstående illa? Eller brukar det i allmänhet bara vara personer utan övrig våldskapacitet som behandlar sin familj illa?

(Dvs det här med det fungerande utredande samtalet som sker mellan anmälaren och den anmälde kan ju bara fungera om den anmälde håller med om att barnet gör fel, men inte kan göra någonting åt det. Eller om det visar sig vara en total missuppfattning från anmälarens sida.

I alla fall där det är uppenbar misshandel kan väl inte ett samtal där grannen eller läraren berättar att man ska vara snäll mot sina barn vara det som får föräldern att plötsligt förstå att hen gjort fel?)

Nu verkar det som att du har gjort en egen tolkning av det jag skrivit.

En anmälan leder till en förhandsbedömning vars syfte är att besluta om utredning ska inledas eller inte.
Om den anonyma anmälan endast har lite och otydlig info blir det som handläggare väldigt svårt att prata om något konkret. Man kan prata om hur man löser konflikter i familjen t ex om någon anmält att denne vid ett eller flera ospecificerade tillfällen hört bråk från en bostad.
Får man inte tag i vårdnadshavarna eller om de inte vill medverka får man fatta beslut om utredning ska inledas på den info som finns i anmälan och eventuell info om familjen i socialregistret. Beslutar man att inleda utredning måste det finnas en konkret formulerad oro som ska utredas.

Därför är det viktigt med så pass detaljerade anmälningar som möjligt så att det finns en möjlighet att förstå den oro som anmälaren vill förmedla. Nackdelen med det är att det är svårt att vara anonym eftersom det oftast är få som har tillgång till den detaljerade informationen.

 

[Badger]

Nu verkar det som att du har gjort en egen tolkning av det jag skrivit.

En anmälan leder till en förhandsbedömning vars syfte är att besluta om utredning ska inledas eller inte.
Om den anonyma anmälan endast har lite och otydlig info blir det som handläggare väldigt svårt att prata om något konkret. Man kan prata om hur man löser konflikter i familjen t ex om någon anmält att denne vid ett eller flera ospecificerade tillfällen hört bråk från en bostad.
Får man inte tag i vårdnadshavarna eller om de inte vill medverka får man fatta beslut om utredning ska inledas på den info som finns i anmälan och eventuell info om familjen i socialregistret. Beslutar man att inleda utredning måste det finnas en konkret formulerad oro som ska utredas.

Därför är det viktigt med så pass detaljerade anmälningar som möjligt så att det finns en möjlighet att förstå den oro som anmälaren vill förmedla. Nackdelen med det är att det är svårt att vara anonym eftersom det oftast är få som har tillgång till den detaljerade informationen.

Jo absolut. Jag reagerade nog mest på att det ansågs vara det bästa sättet att reda ut situationer att man satt i ett rum med sin granne/föräldern i sin klass och diskuterade sin uppfattning om deras barnuppfostran. Det känns som att det kan vara en ganska stor uppoffring av sin familjs säkerhet och trygghet som man ska göra för att kunna göra en anmälan. (det kanske finns egna barn som kan drabbas av mycket otrygghet om grannen reagerar negativt på mötet. Även om grannen kanske inte faller ut i aggression just i närvaro av socialen. Man kan ju få en känsla av att det finns en viss våldspotential i vissa fall.)

Om det är så som du säger känns det kanske som att socialen behöver fler verktyg än att försöka få kontakt med och prata med föräldrarna om det även krävs att föräldrarna håller med om att de och/eller barnet har problem för att de ska få hjälp.
(Var det inte en artikel som skrev att det inte fanns ett steg mellan att prata med föräldrarna och erbjuda hjälp och helt enkelt bara hämta barnet. Dvs inget mellanting.)