Mabuse
Trådstartare
Sv: Hantera bakåttänk
Tack för alla svar!
Tuaphua: Nej, självklart kan man inte ställa diagnos över nätet. Därför var ju heller inte frågan i trådstarten Vad ska jag göra? utan Vad hade du gjort i denna situation? Alltså, jag frågade lite mer generellt över hur andra hanterar bakåttänk, det förekommer ju trots allt att hästar är istadiga och tänker bakåt, så det borde vara en situation som fler har erfarenhet av. Inte hur man specifikt skulle ha gjort när jag red.
Flera har föreslagit att hästen är less på ridskolelivet, och att det är därför den är ovillig. Visst är det möjligt, men med tanke på att hästen varit sån hela livet, inklusive sina första tio år som privathäst hos en satsande dressyrryttare som på olika sätt försökte komma runt problemet men till slut gav upp och sålde av just den anledningen, så tror jag inte att ridskolelivet egentligen är problemet. Det är en häst som annars har ridbarhet och gång för att lätt gå Msv (helsystern gör det med gott resultat), så planerna för den var att den skulle bli just dressyrhäst, men istadigheten satte p för den karriären. Det har blivit bättre snarare än sämre under de år hästen har stått på ridskolan.
Det är för övrigt en valack, inget sto, som många antagit. Istadigheten beror alltså inte på att den är brunstig.
Det är alltid en balansgång att rida den här hästen - pushar man den för hårt blir den förbannad och reser sig. Gör man ingenting blir det ingen ridning. Så det gäller att hamna precis rätt, kräva lagom mycket i rätt ögonblick - så blir man belönad med en fantastisk känsla, och en häst som verkligen är på hjälperna och där man har bakbenen i handen. Det är en känslig häst, som kräver att ryttaren gör rätt och har fingertoppskänsla, men samtidigt är tydlig och visar vart skåpet ska stå.
Smärta kan det vara, men när hästen verkligen haft ont, så reagerar den inte med istadighet. Jag har varit med om att den trampat snett på en sten, och blivit redigt halt, men ändå inte gjort några sura miner när man bad den trava. (de par stegen innan jag märkte att den gjort sig illa och saktade av, naturligtvis). Givetvis är det möjligt att det tar emot i kroppen någonstans, det är svårt att säga.
Tack för alla svar!
Tuaphua: Nej, självklart kan man inte ställa diagnos över nätet. Därför var ju heller inte frågan i trådstarten Vad ska jag göra? utan Vad hade du gjort i denna situation? Alltså, jag frågade lite mer generellt över hur andra hanterar bakåttänk, det förekommer ju trots allt att hästar är istadiga och tänker bakåt, så det borde vara en situation som fler har erfarenhet av. Inte hur man specifikt skulle ha gjort när jag red.
Flera har föreslagit att hästen är less på ridskolelivet, och att det är därför den är ovillig. Visst är det möjligt, men med tanke på att hästen varit sån hela livet, inklusive sina första tio år som privathäst hos en satsande dressyrryttare som på olika sätt försökte komma runt problemet men till slut gav upp och sålde av just den anledningen, så tror jag inte att ridskolelivet egentligen är problemet. Det är en häst som annars har ridbarhet och gång för att lätt gå Msv (helsystern gör det med gott resultat), så planerna för den var att den skulle bli just dressyrhäst, men istadigheten satte p för den karriären. Det har blivit bättre snarare än sämre under de år hästen har stått på ridskolan.
Det är för övrigt en valack, inget sto, som många antagit. Istadigheten beror alltså inte på att den är brunstig.
Det är alltid en balansgång att rida den här hästen - pushar man den för hårt blir den förbannad och reser sig. Gör man ingenting blir det ingen ridning. Så det gäller att hamna precis rätt, kräva lagom mycket i rätt ögonblick - så blir man belönad med en fantastisk känsla, och en häst som verkligen är på hjälperna och där man har bakbenen i handen. Det är en känslig häst, som kräver att ryttaren gör rätt och har fingertoppskänsla, men samtidigt är tydlig och visar vart skåpet ska stå.
Smärta kan det vara, men när hästen verkligen haft ont, så reagerar den inte med istadighet. Jag har varit med om att den trampat snett på en sten, och blivit redigt halt, men ändå inte gjort några sura miner när man bad den trava. (de par stegen innan jag märkte att den gjort sig illa och saktade av, naturligtvis). Givetvis är det möjligt att det tar emot i kroppen någonstans, det är svårt att säga.