Det ena är att hålla hunden inlåst(vilket hon aldrig behövt vara på de 12 åren jag haft henne) och ge henne enbart diet foder och ta ut henne på promender.
Men nu tycker jag att du överdriver lite. Varför skulle hon behöva vara "inlåst" så att det är ett problem? Många hundar är "inlåsta" hela livet, för de bor inte på en gård. De tas på regelbundna promenader och aktiveras både inne och ute.
Det skulle du också kunna göra för att kompensera det faktum att hon inte kan gå och drälla som hon vill. Kanske skulle hunden till och med tycka att det var roligare att ha en aktiv matte än att gå som hon har lust?
Jag vet också att hon med lite mindre övervikt skulle må bättre både fysiskt och psykiskt. Jag tycker nog att det är att beteckna som livskvalité, eller hur?
Men du vill inte ändra på ditt liv och bli mer engagerad i hunden, för alternativet för dig är att låsa in henne och rasta henne lite grand. Det tycker inte jag heller är en bra lösning.
Vad sägs om en kompromiss?
Det krävs mer tid, omsorg och engagemang i en gammal hund än i en vuxen. Min erfarenhet är att man som hundägare får vara uppmärksam på hur hunden mår och lättast att upptäcka ev. bekymmer är att man är nära sin hund och engagerar sig i den utifrån vad den klarar av.
Jag menar alltså inte att man skall flänga omkring med sju spår i veckan med en tolvårig hund, men mycket av din hunds "gå-runt-på-gården-och-leta-mat-tid" kunde istället vara tid som du kelar med henne, går en långsam promenad eller gör något annat som HON gillar.
Jag tycker mig se att understimulerade hundar ofta blir tjocka, precis som människor som inget har att göra...
Nu diskuterar jag din hund, därför att du frågar om din hund. Men det jag skriver tycker jag gäller alla hundar som har lätt för att bli feta. Jag tycker synd om den hund som släpar på en massa extra kilon, i synnerhet då den är gammal och inte orkar lika mycket.