Sv: Handmatning
Härlig granne du har KT.
Jag har alltid ända sedan jag haft min första ponny när jag var 13 år, haft som policy att inte vara snål med mina hästar. Det innebär tex att om jag möter barnfamiljer när jag är ute och rider så stannar jag och frågar om någon vill klappa och vill dom det så passar jag på att berätta lite om hästen jag sitter på och hur man ska göra när man möter en häst etc etc.
Med grannarna så är det samma sak. ( Vi har grannar väldigt nära gården på två sidor). De har hela tiden kontinuerligt informerats när något särskilt händer i stallet, tex om något djur är krassligt eller något annat ovanligt är på gång.
De får gå in i stallet som de vill även om de har gäster. De är instruerade i vad som får ges till djuren som godis och hur det ska göras. De vet att det inte får gås IN i hagarna om man har med småbarn med. Samt att djuren ej får matas om man själv är INNE i hagen. De är informerade om smittskyddsläget och liknande.
Finns där besökande barn så ställer jag gärna upp och låter dom sitta lite på nån häst eller tom kanske går en liten promenad och leder ett barn- under förutsättning att jag har tid just då.
I utbyte av den lilla tid jag faktiskt själv lägger på att visa grannarna saker så har jag härliga grannar som gillar att djuren finns på min gård. Grannar som kommer och knackar på om dom ser nån liten skada på tex ett staket, grannar som ibland ställer upp och gör nån utfodring. Grannar som ibland kommer och skänker nån bräda eller annat som kan vara till nytta i gårdsverksamheten som de fått fatt på nånstans.
Ibland kommer jag hem från jobbet och finner att någon liten ung djurvän besökt grannarna och tex sopat hela stallgolvet jättenoga eller vikt gamla fodersäckar och lagt dom fint så att jag kan lätt ta dom till tippen. ( Golvsopning är en tillåten barnaktivitet) eller att något barn har fyllt en hink med gräs och ställt i stalldörren " så att minigrisarna kan få när jag kommer hem", eller andra små trevliga vänligheter som gör livet på landet så mycket trevligare!
