Handikapp-ridning / handikapp-hästar

[Seabaz]

Jag var tveksam på var jag skulle lägga tråden och med vilken rubrik men..

Efter att ha haft ett par incidenter på vår turridning med folk som dyker upp med både fysiska och mentala handikapp har jag blivit mer intresserad av det.

Vårt problem är att vi har turridning och även om vi har trygga nybörjarhästar så krävs ju ändå att den som sitter på förstår och kan ta, och göra, de instruktioner vi ger.

Jag gissar att folk som bokar in och väljer att inte tala om deras nedsatthet är för att de så gärna vill rida men förstår då inte att det är levande flyktdjur vi sitter på.

Det blir extra jobb för oss samt mindre tid till övriga kunder som är med på samma ridtur.

Vi håller just nu på att kolla upp med vårat försäkringsbolag hur vi ska hantera situationer som dessa, då vi är ett turridningsföretag och inte en ridskola.
Vi ger instruktioner och tips innan ridtur men vi håller inte ridlektioner.


Men för att komma tillbaka till fenomenet "handikapp-hästar". Vilken sorts hästar använder man i Sverige för detta? Är de utbildade på nåt speciellt sätt eller tar man bara den (ofta) äldsta hästen i stallet som varit med år ut och år in som sett ridbanans fyra hörnor varje dag senaste 15 åren?
Hur många personer behövs? Har man alltid ledare som håller hästen på marken osv...

Vissa av de som dykt upp hos oss har haft svårt att gå på/sitta av hästen trotts att vi har "pallar". Det krävs ju att hästen står absolut still "när det kränger"...


Jag är nog lite frustrerad över det hela. Jag tycker det är en självklarhet att ridning ska vara för alla men säkerhet måste ju komma först.

Samt, jag eller nån annan har ingen speciell utbildning för varken detta eller som instruktör mer än att jag har 20+ år erfarenhet av hästar och hästsport samt första hjälpen.

 

[Cherarriduracell]

Det är nog lite olika. Vissa hästar "tränas" med att man sitter snett, rör sig "oväntat" osv. De vänjs in på hjälpmedel som ramp och lift med personal.

Beroende på vilken sorts funktionsvariation och individen (både häst och ryttare) har man ledare. Hade turen att jobba på större ridskola med väl inskolade hästar, där red ett helt gruppboende utan ledare inomhus men vid uteritt var rutinen att ha ledare vid alla hästar.

 

[Lingon]

Min gamla ridskola har en väl utvecklad verksamhet för ryttare med funktionsvariationer. De vanliga ridskolehästarna används. Inte alla. De som är lämpliga för det. Vissa blir det aldrig och andra kan vara lämpliga direkt. Men då är det hästar som är väldigt vana vid nybörjare som gör alla möjliga konstiga saker osv.

En del av de ryttarna rider själva utan ledare men de flesta har någon som går bredvid och leder hästen. Några har så stora fysiska funktionshinder att de även har nån som går bredvid dem och håller så att de inte trillar av.

För att få upp dem på hästarna finns en lift så att även de som sitter i rullstol och inte kan hjälpa till alls ska kunna komma upp.

Jag tror att ni måste vara ärliga mot er själva och era kunder var gränsen går. Annars kan det bli farligt. Jobbigt att behöva säga till någon men det är ju för deras egen skull.

 

[TinyWiny]

Jag tycker inte att ni ska ge er på det hela innan ni har utbildat er själva och hästarna. Som ledare behöver man ha en övergripande kunskap om funktionsvariationer och hästarna behöver tränas för att klara av sitt jobb. Ni behöver dessutom ramp och eventuellt även lift vilket hästarna och ni måste träna in er på. En lyhördhet måste finnas för den enskildes behov och man behöver dessutom vara uppfinningsrik och se vilka hjälpmedel som behövs. Att ordna det på en tillfällig ridtur kan vara enormt svårt i många fall. Man behöver lära känna varandra, ha en öppen kommunikation om vad för behov just den individen har och i många fall får man prova sig fram till vad som fungerar. Man behöver också ha ett förråd med grejer att kunna plocka ur och ha förmågan att se möjligheterna och lösa saker och ting. Vissa hästar är helt okej med det genast medans andra aldrig blir lämpliga. Det beror inte på ålder utan på personlighet. Vad jag förstår rider ni ut och jag skulle då förutsätta att ledare och även i flera fall någon som håller i personen behöver finnas. Kan ni inte erbjuda det så får ni helt enkelt säga nej. Kanske behöver ni vara tydligare med att det är nödvändigt att man kan ta emot och utföra instruktioner och att det handlar om just turridning där man själv hanterar hästen.

 

[Lager]

Jag var tveksam på var jag skulle lägga tråden och med vilken rubrik men..

Efter att ha haft ett par incidenter på vår turridning med folk som dyker upp med både fysiska och mentala handikapp har jag blivit mer intresserad av det.

Vårt problem är att vi har turridning och även om vi har trygga nybörjarhästar så krävs ju ändå att den som sitter på förstår och kan ta, och göra, de instruktioner vi ger.

Jag gissar att folk som bokar in och väljer att inte tala om deras nedsatthet är för att de så gärna vill rida men förstår då inte att det är levande flyktdjur vi sitter på.

Det blir extra jobb för oss samt mindre tid till övriga kunder som är med på samma ridtur.

Vi håller just nu på att kolla upp med vårat försäkringsbolag hur vi ska hantera situationer som dessa, då vi är ett turridningsföretag och inte en ridskola.
Vi ger instruktioner och tips innan ridtur men vi håller inte ridlektioner.


Men för att komma tillbaka till fenomenet "handikapp-hästar". Vilken sorts hästar använder man i Sverige för detta? Är de utbildade på nåt speciellt sätt eller tar man bara den (ofta) äldsta hästen i stallet som varit med år ut och år in som sett ridbanans fyra hörnor varje dag senaste 15 åren?
Hur många personer behövs? Har man alltid ledare som håller hästen på marken osv...

Vissa av de som dykt upp hos oss har haft svårt att gå på/sitta av hästen trotts att vi har "pallar". Det krävs ju att hästen står absolut still "när det kränger"...


Jag är nog lite frustrerad över det hela. Jag tycker det är en självklarhet att ridning ska vara för alla men säkerhet måste ju komma först.

Samt, jag eller nån annan har ingen speciell utbildning för varken detta eller som instruktör mer än att jag har 20+ år erfarenhet av hästar och hästsport samt första hjälpen.

Det beror ju helt på vilken nedsättning det gäller. En blind person behöver inte samma hjälp som en person i rullstol exempelvis.

Snackar vi svårare rörelsehinder så behövs ramp och ev lift. Särskilt liften måste hästarna tränas in på. Ni måste i så fall också ha en plan för vad ni gör om ryttaren ramlar av under ritten och inte kan ta sig upp igen.

En synskadad eller blind person behöver veta när det kommer grenar i huvudhöjd, plötsliga hopp över ev diken, och sådant. Enklast är att ryttaren framför får i uppgift att ropa ut när det händer nåt nytt i terrängen. Inga konstigheter.

En person med autism eller nån form av intellektuell nedsättning kan behöva särskilda instruktioner beroende på individens egna behov.

Någon som ex skriker eller har svårt att kontrollera sin kropp skulle jag inte rida ut med utan att ha ledare till personens häst - som ska vara trygg och tränad för uppgiften.

Det finns ju handikappridning på OS-nivå liksom, så det är inte helt enkelt att komma med konkreta förslag som gäller alla.

Handikapphästar på ridskola är vanligen tränade för att fixa lift, och fixa plötsliga rörelser och ljud, samt inte vara så signalkänsliga rent generellt. Vilket gör att de är skitsvåra att rida för handikappryttare som kommit lite längre och faktiskt behöver kunna inverka, men kanske saknar skänklar, eller inte klarar att hålla hårt i tygeln - de behöver istället mjuka och känsliga hästar. Så igen, det beror på behoven hos ryttaren.

Är ni osäkra skulle jag skriva på hemsidan att ni inte kan ta emot ryttare med X eller Y-nedsättning. Samt förklara varför. Men ex synskada och blindhet/dövhet påverkar inte ryttarens ridkapacitet eller möjlighet till inverkan i balans. Däremot kan rörelsehinder göra det, och även olika former av kognitiva nedsättningar eller svårigheter att förstå.

 

[nullo-modo]

Den ridskolan som jag vet om som hade som inriktning handikapp hade Pre, Pre korsningar, haflinger, fjording, ardenner, russ, åsna, shetlandsponny och oldenburgare under tiden jag kände ridskolan.

Oldenburgaren var utbildad handikapphäst men alla andra köptes in som vanliga hästar och väl på plats så lärde dom sig att stå stilla vid ramp och vänja sig vid rollator, rullstol och andra hjälpmedel

 

[Seabaz]

Tack så himla mycket för alla svar, detta är super-intressant!!

Som ni säger så skulle jag själv vilja ha en faktiskt utbildning i detta eller åtminstone praktisera på nåt ställe som har denna form av ridning på schemat.

Jag tror dock inte detta är något vi ska göra på våra turer som upplägget är nu.

Det blir ju dock svårt att tala om för någon som bokat och betalat online, när de väl kommer till oss, att tyvärr kan du inte rida.
Och ska man då ge pengarna tillbaka fast personen undanhållit denna info = tagit en plats för någon annan, eller inte?
Det är ju ändå business vi håller på med......

Hemsidan måste bli tydligare med att tex skriva om man har någon psykisk eller fysisk nedsatthet så måste man ringa och förfråga/boka.

Vi som jobbar här samt våra hästar, är inte utbildade för handikappridning men beroende på vad nedsättningen är kanske det går ändå... men då måste vi veta det innan så vi ev behöver sätta in extra personal....


Jag kommer ta upp detta på nästa staff meeting (som vi har varannan vecka).

Tack igen för alla svar.
Vill också säga att detta inte hör till vanligheterna, men det händer kanske runt 10ggr per år

 

[Tilly_85]

Jag har gått en introduktions kurs till djurassisterade interventioner, väldigt lustigt namn men väldigt intressant kurs. Kursen berör relationen djur och människa och i vilka sammanhang man kan ha nytta av djur i olika form för behandling av människor. Finns även kurs specifikt för häst som är en längre mer djupgående kurs. Jag gick mest kursen på grund av eget intresse och att jag hade möjlighet, det var otroligt intressant och det är säkert ett väldigt givande arbete. När det gäller hästar och ridning med folk med funktionsnedsättning/funktionshinder så kan (borde) det göras tillsammans med en fysioterapeut eller annan person inom vården/med kunskap om personens funktionshinder ifråga sånn att man kan ha en plan för utvecklingen tillsammans med den som har hästen. Det finns olika övningar man kan göra på hästryggen som kan hjälpa kroppen och det är bra att kunna anpassa för varje individ och att ha mål på utvecklingen tillsammans. Det bästa upplägget enligt mig är om det är en "häst expert" som fokuserar på hästen och dens kroppspråk och en på ryttaren. Det finns ingen certifiering eller riktig utbildning i detta ämnet. Jag hoppas på att det blir större, mer accepterat och lättare att få kommunalt stöd för dom verksamheter som vill ha ett utbud.

I förhållande till er menar jag som många andra också redan skrivit att ni måste vara tydliga på vilka krav och förutsättningar ni har på de som vill komma och rida hos er.

Är det något ni vill erbjuda utöver turridning rekommenderar jag er att utbilda er och nån lämplig häst

 

[Lager]

Tack så himla mycket för alla svar, detta är super-intressant!!

Som ni säger så skulle jag själv vilja ha en faktiskt utbildning i detta eller åtminstone praktisera på nåt ställe som har denna form av ridning på schemat.

Jag tror dock inte detta är något vi ska göra på våra turer som upplägget är nu.

Det blir ju dock svårt att tala om för någon som bokat och betalat online, när de väl kommer till oss, att tyvärr kan du inte rida.
Och ska man då ge pengarna tillbaka fast personen undanhållit denna info = tagit en plats för någon annan, eller inte?
Det är ju ändå business vi håller på med......

Hemsidan måste bli tydligare med att tex skriva om man har någon psykisk eller fysisk nedsatthet så måste man ringa och förfråga/boka.

Vi som jobbar här samt våra hästar, är inte utbildade för handikappridning men beroende på vad nedsättningen är kanske det går ändå... men då måste vi veta det innan så vi ev behöver sätta in extra personal....


Jag kommer ta upp detta på nästa staff meeting (som vi har varannan vecka).

Tack igen för alla svar.
Vill också säga att detta inte hör till vanligheterna, men det händer kanske runt 10ggr per år

Jag tror mycket på att vara tydlig redan vid bokningen / info om turen. Svårare rörelsenedsättningar, kanske med spasmer, samt svårigheter att förstå instruktion - det är den problematiska biten.

Dövhet, synskada/blind, etc påverkar inte individens fysik på samma sätt och är ytterst sällan ett problem så länge personen har ridit innan och är någorlunda tränad (gäller ju samma för normater ). Det behövs ingen specialtränad häst eller liknande om nu era hästar är turvana och stadiga i sin flock.

 

[nullo-modo]

Jag har gått en introduktions kurs till djurassisterade interventioner, väldigt lustigt namn men väldigt intressant kurs. Kursen berör relationen djur och människa och i vilka sammanhang man kan ha nytta av djur i olika form för behandling av människor. Finns även kurs specifikt för häst som är en längre mer djupgående kurs. Jag gick mest kursen på grund av eget intresse och att jag hade möjlighet, det var otroligt intressant och det är säkert ett väldigt givande arbete. När det gäller hästar och ridning med folk med funktionsnedsättning/funktionshinder så kan (borde) det göras tillsammans med en fysioterapeut eller annan person inom vården/med kunskap om personens funktionshinder ifråga sånn att man kan ha en plan för utvecklingen tillsammans med den som har hästen. Det finns olika övningar man kan göra på hästryggen som kan hjälpa kroppen och det är bra att kunna anpassa för varje individ och att ha mål på utvecklingen tillsammans. Det bästa upplägget enligt mig är om det är en "häst expert" som fokuserar på hästen och dens kroppspråk och en på ryttaren. Det finns ingen certifiering eller riktig utbildning i detta ämnet. Jag hoppas på att det blir större, mer accepterat och lättare att få kommunalt stöd för dom verksamheter som vill ha ett utbud.

I förhållande till er menar jag som många andra också redan skrivit att ni måste vara tydliga på vilka krav och förutsättningar ni har på de som vill komma och rida hos er.

Är det något ni vill erbjuda utöver turridning rekommenderar jag er att utbilda er och nån lämplig häst

Fast det kan ju vara någon med rullstol som vill rida och träna dressyr eller bra ha möjlighet att komma ut i naturen och inte ha ridningen som sjukgymnastik.
En del av personerna som gick på ridskolan som jag skrev om längre upp red även innan sjukdomen eller skadan slog till, en hade jobbat som unghästutbildare i tyskland innan ms, en annan blev förlamad från midjan och ner efter just en ridolycka, en tredje hade ville skaffa egen häst efter sin utbildning och komma ut och tävla paradressyr, en fjärde ville bara kunna ta sig ut i skogen där personens hjälpmedel inte kunde ta sig fram osv.

Visst fanns det även ren rehabilitering och habilitering också men att se handikappridning i endast dessa två syften tycker jag blir fel.

 

[Hoarfrost]

Min ridskola bedrev handikapplektioner på prov i ca tre år. Det kostade lite för mycket och jag har för mig att de inte fick tillräckligt mycket bidrag för att det skulle funka.

Ponnyer som var lämpade för handikappade användes och de passade bra "från början" sas. Vi hade lite olika sorters handikapp. En tjej kom in i rullstol och fick hjälp att fixa hästen som sedan leddes ner till ridhuset, varpå föräldrarna lyfte upp henne. Hon brukade gråta av smärta när hon skulle lyftas upp men kunde sedan rida riktigt bra på slutet av lektionen och efteråt kunde hon leda upp hästen, borsta och tränsa av. Tydligen höll rörligheten i sig i ca 4 timmar efteråt och hon sken som en sol. Häftigt att se!
Sen hade vi även en kille med både mentala och fysiska svårigheter. Han hade svårt att koncentrera sig, skrek mycket (av glädje!) och hade även svårt med balansen och att hålla kroppen i styr. Även han lyftes upp av föräldern, fördelen med barn Han blev större och större så klart och sista året fick han med hjälp av pall och två personer hjälp att bokstavligen kravla sig upp på hästen. Hästen alltså noll träning, ingen som höll hästen, men stod som ett ljus och väntade tålmodigt på att killen skulle komma upp.
Rätt individ + träning är nog receptet när det kommer till handikapphästar - även om vissa uppenbarligen är sådana guldklimpar att de inte behöver någon träning utan tålmodigt väntar och står ut med udda grejer och sen tar hand om individen på ryggen på ett exemplariskt sätt.

 

[Lingon]

Min ridskola bedrev handikapplektioner på prov i ca tre år. Det kostade lite för mycket och jag har för mig att de inte fick tillräckligt mycket bidrag för att det skulle funka.

Ponnyer som var lämpade för handikappade användes och de passade bra "från början" sas. Vi hade lite olika sorters handikapp. En tjej kom in i rullstol och fick hjälp att fixa hästen som sedan leddes ner till ridhuset, varpå föräldrarna lyfte upp henne. Hon brukade gråta av smärta när hon skulle lyftas upp men kunde sedan rida riktigt bra på slutet av lektionen och efteråt kunde hon leda upp hästen, borsta och tränsa av. Tydligen höll rörligheten i sig i ca 4 timmar efteråt och hon sken som en sol. Häftigt att se!
Sen hade vi även en kille med både mentala och fysiska svårigheter. Han hade svårt att koncentrera sig, skrek mycket (av glädje!) och hade även svårt med balansen och att hålla kroppen i styr. Även han lyftes upp av föräldern, fördelen med barn Han blev större och större så klart och sista året fick han med hjälp av pall och två personer hjälp att bokstavligen kravla sig upp på hästen. Hästen alltså noll träning, ingen som höll hästen, men stod som ett ljus och väntade tålmodigt på att killen skulle komma upp.
Rätt individ + träning är nog receptet när det kommer till handikapphästar - även om vissa uppenbarligen är sådana guldklimpar att de inte behöver någon träning utan tålmodigt väntar och står ut med udda grejer och sen tar hand om individen på ryggen på ett exemplariskt sätt.

Jag har sett samma sak. Hästar som med vana ryttare blir lite tittiga men som med handikappad ryttare är lugnet och tryggheten själv. Inte alla naturligtvis men det finns guldklimpar.

 

[Mineur]

Jag jobbade med handikappridning på min ridskola i många år. Vi hade dels fyra grupplektioner per vecka, men även individuella lektioner för de som behövde mer hjälp. På grupplektionerna använde vi de av ridskolehästarna/ponnyerna som passade - dvs var lugna, förlåtande och inte lättskrämda. På de individuella lektionerna använde vi främst en (Connemara-)ponny, som var känd för att vara extremt "lat" och inte som inte rörde en hov såvida han inte var absolut tvungen.

De som red var både barn och vuxna och hade en rad olika sorters funktionsvariationer, men för att vara med på grupplektionerna skulle man gärna klara av att borsta lite på hästen själv (under uppsyn och med support, naturligtvis) och kunna komma upp med hjälp av den specialbyggda bryggan. Oftast klarade eleverna av att rida själva också, åtminstone i skritt, men det fanns alltid ett gäng ledare till hands som gick/sprang med när det behövdes. Behövde man mer hjälp än så (med hissar och liknande) passade de individuella lektionerna bättre, och då hade vi specialutbildad personal på plats för att hjälpa.

Det var det mest givande jobbet jag någonsin haft, men det byggde också på att ridskolan var extremt kunnig inom området och verkligen hade ordnat det med bästa möjliga förutsättningar för att saker skulle gå säkert och smidigt till. Jag tycker det låter jättebra att du ska ta upp det här med chefen och se till att ni blir tydligare med vad som gäller.

 

[Tilly_85]

Fast det kan ju vara någon med rullstol som vill rida och träna dressyr eller bra ha möjlighet att komma ut i naturen och inte ha ridningen som sjukgymnastik.
En del av personerna som gick på ridskolan som jag skrev om längre upp red även innan sjukdomen eller skadan slog till, en hade jobbat som unghästutbildare i tyskland innan ms, en annan blev förlamad från midjan och ner efter just en ridolycka, en tredje hade ville skaffa egen häst efter sin utbildning och komma ut och tävla paradressyr, en fjärde ville bara kunna ta sig ut i skogen där personens hjälpmedel inte kunde ta sig fram osv.

Visst fanns det även ren rehabilitering och habilitering också men att se handikappridning i endast dessa två syften tycker jag blir fel.

Jag håller med dig och det finns väldigt många olika fysiska och mentala handikapp. Båda våra inlägg är exempel på det och det ena utesluter ju inte det andra. Dock är det fortfarande mer krävande för hästen som används så det ska vara en individ dom trivs med den typen av ridning.

 

[nullo-modo]

Jag håller med dig och det finns väldigt många olika fysiska och mentala handikapp. Båda våra inlägg är exempel på det och det ena utesluter ju inte det andra. Dock är det fortfarande mer krävande för hästen som används så det ska vara en individ dom trivs med den typen av ridning.

Om det är mer krävande än vanlig ridning beror ju på, är det någon som behöver en som leder hästen och sedan en person på var sida om ryttaren för att ryttaren inte ska åka av eller är det någon som har behov 2 spön för hen är lam från midjan och ner eller rider med en hand för att den andra inte funkar eller finns öht.

En av ryttarna var jag så fascinerad av, hen hade ms , satt i rullstol och blind (pratar nattsvart), ingen hade kunnat gissa något av problemen hen hade när hen red med andra i ridhuset (olika gångarter, varv och vägar) hen hörde var dom andra var i ridhuset så enda problemet som kunde uppstå var om någon gjort halt så hen inte hörde hästens hovar. Denna ryttare var även ute på LB CR bland seende några gånger.

Sedan finns ju en uppsjö grader mellan dessa 2.

 

[Lager]

Jag håller med dig och det finns väldigt många olika fysiska och mentala handikapp. Båda våra inlägg är exempel på det och det ena utesluter ju inte det andra. Dock är det fortfarande mer krävande för hästen som används så det ska vara en individ dom trivs med den typen av ridning.

Nej det behöver inte vara mer krävande på något sätt - varken för häst, ryttare, eller omgivning. Det kan vara helt vanlig ridning och hantering där hästen inte märker någon skillnad alls.

Det är viktigt att skilja på rehabilitering/habilitering till häst, respektive en person med nån form funktionsnedsättning som är ute och rider.

Jag är exempelvis ofta ute med väninnan som är blind, hon rider på sitt fullblod i alla gångarter ute och tränar dressyr utan några specialinsatser. Man ska inte konstruera behov av särskilda insatser när såna behov inte finns.

 

[Tilly_85]

Nej det behöver inte vara mer krävande på något sätt - varken för häst, ryttare, eller omgivning. Det kan vara helt vanlig ridning och hantering där hästen inte märker någon skillnad alls.

Det är viktigt att skilja på rehabilitering/habilitering till häst, respektive en person med nån form funktionsnedsättning som är ute och rider.

Jag är exempelvis ofta ute med väninnan som är blind, hon rider på sitt fullblod i alla gångarter ute och tränar dressyr utan några specialinsatser. Man ska inte konstruera behov av särskilda insatser när såna behov inte finns.

Men absolut och jag påstår inget annat heller, mina exempel kommer från en kurs jag studerat som berör just rehabilitering/habilitering till häst, då tar naturligtvis exempel med det som utgångspunkt.

Det är skillnad på funktionshinder där du behöver extra utrustning och andra hjälpmedel med ett rehabiliterings mål och att rida som en hobby/ för den sakens skull tävla upp till höga klasser med funktionshinder. Det är ett väldigt brett ämne och det är mycket som faller innanför. Det hade kunnat delas upp så mycket mer än vad det gör idag och mycket klumpas tyvärr ihop som handikapp ridning.

Jag gav ett exempel sen finns det ju otroligt många andra funktionshinder än det jag skrev. Jag har inga kunskaper om ridning när ryttaren är blind, vilket är tråkigt för det är väldigt intressant och kan inte uttala mig om hur det påverkar hästen.

 

[Tilly_85]

Om det är mer krävande än vanlig ridning beror ju på, är det någon som behöver en som leder hästen och sedan en person på var sida om ryttaren för att ryttaren inte ska åka av eller är det någon som har behov 2 spön för hen är lam från midjan och ner eller rider med en hand för att den andra inte funkar eller finns öht.

En av ryttarna var jag så fascinerad av, hen hade ms , satt i rullstol och blind (pratar nattsvart), ingen hade kunnat gissa något av problemen hen hade när hen red med andra i ridhuset (olika gångarter, varv och vägar) hen hörde var dom andra var i ridhuset så enda problemet som kunde uppstå var om någon gjort halt så hen inte hörde hästens hovar. Denna ryttare var även ute på LB CR bland seende några gånger.

Sedan finns ju en uppsjö grader mellan dessa 2.

Jätte häftigt och intressant. Jag vet inte om så mycket om blinda ryttare, vilket är synd. Just sådana exempel som det du skriver är ju svårt som i TS fall. Hur förstår man som turledare att det kan bli sådan skillnad på hästryggen.

 

[Killaloe]

Men för att komma tillbaka till fenomenet "handikapp-hästar". Vilken sorts hästar använder man i Sverige för detta

nu har du ju redan fått en del svar men svarar ändå.
Jag brukade vara med på ridning när jag jobbade som assistent åt en brukare. Dels red brukaren på ridskola där det var lugna och trygga hästar av halvblodsmodell i första hand men även fjording/fjordkorsning och tinkrar som använts. Sen har vi även varit på ridläger ihop genom habiliteringen och då har det bara varit islandshästar, precis som när vi varit på turridning.

Sett ur mitt perspektiv så har islandshästarna varit att föredra eftersom min brukare har suttit bättre samt varit i lagom höjd för oss som jobbar med henom (det är faktiskt en jätteviktig del om personen har assistenter som ska stötta, vi kan inte göra särskilt mycket från marken när hästen är stor) Sen älskar min brukare ”sin” ridskolehäst vilket också är ömsesidigt så hen håller inte riktigt med mig om vad som är bäst. Men ja, eftersom min brukare bara rider med pad/schabrak och ingen sadel har islänningarna varit toppen att sitta på samt att tölten har varit guld värt när det ska gå lite fortare än skritt utan att bli skumpigt. Samt att det har varit lugna, trygga och coola hästar som varit extremt förlåtande för både konstiga ljud, konstiga rörelser och obalans. Så det finns ju en anledning till att islandshästarna används av habiliteringen hos oss

 

[Lager]

/.../ När det gäller hästar och ridning med folk med funktionsnedsättning/funktionshinder så kan (borde) det göras tillsammans med en fysioterapeut eller annan person inom vården/med kunskap om personens funktionshinder ifråga sånn att man kan ha en plan för utvecklingen tillsammans med den som har hästen. /.../ Det bästa upplägget enligt mig är om det är en "häst expert" som fokuserar på hästen och dens kroppspråk och en på ryttaren. /.../

/.../ Dock är det fortfarande mer krävande för hästen som används så det ska vara en individ dom trivs med den typen av ridning.

/.../ Jag har inga kunskaper om ridning när ryttaren är blind, vilket är tråkigt för det är väldigt intressant och kan inte uttala mig om hur det påverkar hästen.

Ok. Jag reagerade på dina inlägg eftersom du inte verkade lyfta variationerna alls, utan gick direkt på rehab.ridning, på specialtrände hästar, extrainsatt fysioterapeut, och att det skulle vara särskilt krävande för hästarna.

Det är det inte. Jag har jobbat med handikappridning, och kan hälsa att en synskadad eller döv ryttare rider på samma sätt som en seende eller hörande. Det skiljer ingenting så länge du inte ska hoppa och då behöver ha en häst som taxerar själv.

Jag tror inte @Seabaz ska hålla på med rehab utan med uteritter. Därav mina svar.