Händelser/berättelser man minns.

[Hjalti]

I dag kom jag att tänka på en fascinerande händelse från tiden då jag gick på valp kurs med min Frida. Vår instruktör på klubben berättade lite minnen från sin tid på klubben och den första han berättade fick många att le och höja på ögonbrynen.

Det va en vinter då några poliser skulle skulle träna sina hundar på fältet där. De radade upp sina hundar på fältet under en platsliggning och gick sedan bort bakom en bod och hundarna skulle då ligga en viss tid utan att bryta kommandot. Efter en stund så råkar det komma en snöplog som svänger in på vägen som gick bakom hundarna. Plogbladet va vänt åt hundarna så all snö flög över dom och alla bröt sina kommandon och sprang till sina förare förutom en. När föraren kom fram till sin hund så va det bara svanstippen som stack ut från snödrivan, han låg lydigt kvar trots det som inträffat.

Skulle vara intressant att höra om några har varit med om händelser som sticker ut lite. Kan vara roliga, sorliga, smarta eller modiga ja vad som. Antingen ens egna hund eller andras. Ja dessa djur slutar aldrig att förvåna en vad de är beredda att göra för den de litar på och ser upp till.

 

[Galathea]

Sv: Händelser/berättelser man minns.

Så här på rak arm kommer jag bara på såna där knäppa grejer som när vår tik skrek och skrek och skreeek och hela familjen rusade ut ur huset för att se vad som hänt. Det lät verkligen som att hon hade brutit benet eller så. Och där låg hon på sidan och skrek och skrek. Vad som hade hänt? En liten gren från rosenbusken hade fastnat i pälsen mellan bakbenen.

En fin grej är väl min gamla tant Carmen. Förut var jag ganska sjuk i depression och annat. Och en gång när jag blev våldsamt självdestruktiv i något slags psykosliknande tillstånd så klev hon bara rakt in i badrummet där jag var och satte sig bredvid mig. Och bara tittade. Jag blev faktiskt helt ställd och av någon anledning tog jag mig ur den värsta bubblan. Sedan låg jag och grät på soffan i flera flera timmar, och Carmen låg tätt bredvid mig och lämnade inte min sida förrän långt senare när min roomie kom hem. Det var som att hon visste att matte behövde någon, och att när någon annan väl kom hem då kunde hon få gå ut och kissa. Min älskade Carmen.

 

[Hast-hund]

Sv: Händelser/berättelser man minns.

Nej vad gulligt av Carmen! Djuren känner direkt när man mår dåligt.

Jag kommer ihåg när jag åkte taxi med min valp och taxichaffisen, en äldre man, berättade om sin hund, en Bullterrier.

Hunden och mannen hade levt ihop sedan hunden var 4 veckor och blev en trogen kompanjon, han satt bredvid honom vid matbordet och åt soppa med honom ur samma tallrik När han gav hunden mat, väntade hunden alltid på husses "varsegod" innan han började äta.
Hunden var en riktig enmanshund så när mannen var borta och hunden skulle äta, fick hans fru ringa mannen så att hunden hörde husses "varsegod" innan han åt. Mannen blev fler år senare kallad till sjöss och hunden fick stanna kvar hemma, han vägrade äta utan husses "varsegod", låg bara vid dörren och väntade. Hunden dog i sin väntan.

Finns säkert många fler som jag bara inte kommer ihåg nu.

 

[Disen]

Sv: Händelser/berättelser man minns.

.

Det va en vinter då några poliser skulle skulle träna sina hundar på fältet där. De radade upp sina hundar på fältet under en platsliggning och gick sedan bort bakom en bod och hundarna skulle då ligga en viss tid utan att bryta kommandot. Efter en stund så råkar det komma en snöplog som svänger in på vägen som gick bakom hundarna. Plogbladet va vänt åt hundarna så all snö flög över dom och alla bröt sina kommandon och sprang till sina förare förutom en. När föraren kom fram till sin hund så va det bara svanstippen som stack ut från snödrivan, han låg lydigt kvar trots det som inträffat.

Husse lär ju varit stolt

Jag minns speciellt en historia om en Boxer på min klubb. Han rymde och var borta i 3-4 månader över jul och nyår. Detta var många år sedan och på den tiden hade vi faktiskt riktiga vintrar här nere . Ägarna gav upp efter ett par veckor. Det var så kallt och han hade så lite päls att det säkert var kört.

Men en dag dök han upp. Han var otroligt fin i pälsen! Han hade levt på harar och dylikt antagligen.

 

[Hjalti]

Sv: Händelser/berättelser man minns.

Men gud så sorgligt. Men fin berättelse som verkligen tar upp vilket vänskapsband det kan bli mellan människa och hund.

 

[Hjalti]

Sv: Händelser/berättelser man minns.

Helt otroligt hur den hade klarat sig i kylan, bra att det blev lyckligt slut iaf.

Fin berättelse om Carmen med, vilken liten hjälte

 

[dpmatte]

Sv: Händelser/berättelser man minns.

När jag gick kurs för väldigt många år sedan så lade instruktören sin schäfer plats i skogen när vi tränade spår. Rätt som det var sa någon att det var väldans vad hunden ligger och skruvar på sig. Husse gick bort och kollade och uptäckte att det var fullt med stora skogsmyror både runt hunden och i pälsen. Han låg trots det kvar tills husse kom fram.