Tillåt dej att rasa ihop men stäng inte in dej i dej själv utan ta med barnen även om du bara sitter och gråter. Det är inte farligt för barn att se sina föräldrar ledsna, det farliga är när vi stänger in oss och skärmar av oss och försöker vara som vanligt inför barnen. Det här är ju fruktansvärt för alla parter och när det för deras del är över så börjar det ju för dej. Det är helt okej att ni är lite osynkade ett tag. Hellre det än att du sätter upp en fasad och dina barn inte vet vad de ska tro. De måste ju kunna lita på dej nu i alla lägen, även i känsolägen.
Vilken tur dina barn har som har en mamma som tror dem. Som tar dem på allvar och gör allt rätt med att ringa polis och socialen. Vad skönt att du kunde säga till dem direkt att det inte var deras fel. I chockat tillstånd kan man ju annars säga både det ena och det andra som man sedan ångrar. Skönt att du slipper tänka på det också.
Jag håller tummarna för att de små inte har blivit utsatta och att dina barns själar får läka. Kroppen läker ju oftast utan problem men själen är betydligt svårare att göra hel.
Tänk på mitt i den här röran att barnen kan gå tillbaka i sin utveckling. En tonåring kan bli som en tioåring just för att det här är alldeles för jobbigt för dem. Men glöm heller inte bort att låta dem sörja och bearbeta på sitt eget sätt. Jag kan tänka mej att du helst vill ha dina barn nära dej för resten av livet för att kunna skydda dem men det går ju tyvärr inte och barnen behöver få läka på sitt sätt.
Att du finns för dem, även om du gråter och bryter ihop är det enda som är viktigt nu.
Du är en bra mamma. Du lyssnar på dina barn och tar dem på allvar. Tänk om alla föräldrar kunde göra det.
Allt runt omkring får du ta som det kommer. Det viktiga nu är att ni kan skapa ett nytt gemensamt liv med trygghet, kärlek och öppenhet. Då kommer både du och dina barn få tiden att läka.