Sv: "Han borde inte behöva äta på natten..."
Absolut. Jag brukar svara vänligt men skratta lite inombords. Jag tycker det ar jattebra att folk bryr sig om och intresserar sig for mig och mitt barn. Men har pa buke far man ju skoja till det lite ibland och saga vad man egentligen tanker
Ar det ett enkelt barn hade varit en battre fraga. For da hade man kunnat svara nej ocksa. Pa fragan om det ar ett snallt barn kan man inte svara alls, ar spadbarn snalla eller grundas det i hur man medvetet beter sig? For i sa fall kan man kanske inte bli snall forran man forstar inneborden av det och kan agera utefter det. Runt 3ars aldern borjar man val forsta att det finns ditt och mitt och jag har helt ovetenskapligt for mig att runt 8 ars alder kan man faktiskt forsta empati.
T ex nar man ringer till nagon och deras barn svarar sa fragar man ju "hur ar det med dej da?" och en vacker dag svarar de inte bara "bra" utan "bra, hur ar det med dej?"
Vad jag menade var mest att frågor i stil med "är det ett snällt barn" förmodligen bottnar i välvilja, intresse och kontaktsökande.
Absolut. Jag brukar svara vänligt men skratta lite inombords. Jag tycker det ar jattebra att folk bryr sig om och intresserar sig for mig och mitt barn. Men har pa buke far man ju skoja till det lite ibland och saga vad man egentligen tanker
Ar det ett enkelt barn hade varit en battre fraga. For da hade man kunnat svara nej ocksa. Pa fragan om det ar ett snallt barn kan man inte svara alls, ar spadbarn snalla eller grundas det i hur man medvetet beter sig? For i sa fall kan man kanske inte bli snall forran man forstar inneborden av det och kan agera utefter det. Runt 3ars aldern borjar man val forsta att det finns ditt och mitt och jag har helt ovetenskapligt for mig att runt 8 ars alder kan man faktiskt forsta empati.
T ex nar man ringer till nagon och deras barn svarar sa fragar man ju "hur ar det med dej da?" och en vacker dag svarar de inte bara "bra" utan "bra, hur ar det med dej?"