norrsol
Trådstartare
Jag har ett halvsyskon, men som jag aldrig sett som ett halvsyskon utan betraktat och känt som om vi vore helsyskon.
Jag är 8 år äldre än hen så hen var ganska liten när jag flyttade hemifrån pga studier vi 16 års ålder.
Nu slumpade det sig att hen skulle ha en fest där många var bjudna så även jag. Lite berusad minglade man runt och pratade med folk. Så när jag presenterade mig för en av hens BÄSTAvänner som hen känt sedan dom började skolan (nu är hen 30 år) & var små så visste inte kompisen att hen hade en syster (mig). I berusat tillstånd sa jag att jag bodde långt bort och kanske inte var så "synlig" så ofta.
Men nu efteråt så slog det mig, mitt halvsyskon kan aldrig ha pratat om mig!
Hen har ett ganska stort bekräftelsebehov. Vill bli sedd på alla sätt och vis. Hens farmor & farfar (min "plast famor & farfar") skämde bort hen under uppväxten både materiellt och känslomässigt. Eftersom att det är viktigt för hen att bli bekräftad/sedd så borde väl ändå en sån människa bekräfta andra och på sitt sätt vara extra mån om sina familjemedlemmar i synnerhet??! Åtminstone berätta för sina bästa vänner att hen hade en syster/halvsyster. Det känns lite som om jag inte fanns i hens värld. Vi har ett syskon till som är två år yngre än hen (dom är helsyskon med varandra). Men så klart så känner alla hens vänner till det, för dom bor nära varandra.
Jag kände mig lite ledsen efter det, men inte förvånad! Typiskt hen tänkte jag efteråt.
Så nu kära buke....pratar ni om era syskon?
Vet era BÄSTA vänner vad era syskon heter och att ni har syskon/halvsyskon? Dum fråga kanske? I "min värld" är det en självklarhet att ens bästa vän vet hur ens familjeband något så när ser ut.
Jag är 8 år äldre än hen så hen var ganska liten när jag flyttade hemifrån pga studier vi 16 års ålder.
Nu slumpade det sig att hen skulle ha en fest där många var bjudna så även jag. Lite berusad minglade man runt och pratade med folk. Så när jag presenterade mig för en av hens BÄSTAvänner som hen känt sedan dom började skolan (nu är hen 30 år) & var små så visste inte kompisen att hen hade en syster (mig). I berusat tillstånd sa jag att jag bodde långt bort och kanske inte var så "synlig" så ofta.
Men nu efteråt så slog det mig, mitt halvsyskon kan aldrig ha pratat om mig!
Hen har ett ganska stort bekräftelsebehov. Vill bli sedd på alla sätt och vis. Hens farmor & farfar (min "plast famor & farfar") skämde bort hen under uppväxten både materiellt och känslomässigt. Eftersom att det är viktigt för hen att bli bekräftad/sedd så borde väl ändå en sån människa bekräfta andra och på sitt sätt vara extra mån om sina familjemedlemmar i synnerhet??! Åtminstone berätta för sina bästa vänner att hen hade en syster/halvsyster. Det känns lite som om jag inte fanns i hens värld. Vi har ett syskon till som är två år yngre än hen (dom är helsyskon med varandra). Men så klart så känner alla hens vänner till det, för dom bor nära varandra.
Jag kände mig lite ledsen efter det, men inte förvånad! Typiskt hen tänkte jag efteråt.
Så nu kära buke....pratar ni om era syskon?
Vet era BÄSTA vänner vad era syskon heter och att ni har syskon/halvsyskon? Dum fråga kanske? I "min värld" är det en självklarhet att ens bästa vän vet hur ens familjeband något så när ser ut.