Halvblodshingstar som lämnar hållbara avkommor?

[Fenestra]

För att direkt undvika en annan diskussion kring hållbarhet så självklart beror mycket på sto, miljö och träning.
Men det brukar finnas hingstar som man exempelvis vet lämnar bra skritt, gott mod, lätthet för samling osv. Oftast så eftersöker man ju just en viss egenskap. Som att man söker en hingst med god typ och mycket bra galopp.

Men en förutsättning för allt är ju att hästarna håller för träning, när det ex kommer till en sån som Karolina Klüft så utöver att hon har en superskalle, som också väger in sett till träning, så höll hon för mycket hård träning. Du kan vara hur talangfull som helst men håller du inte så är det kört.

Så vad har vi för hingstar som lämnar, eller själva är mycket hållbara om de nu inte har så många äldre avkommor, mycket träningståliga/ hållbara avkommor? Har vi några hopp eller dressyrhingstar där man sett att avkommorna är sundare och tåligare än vanligt?

 

[Pontevecchio]

Hållbarhet är så påverkad av uppväxten, foder och möjlighet till rörelse så det är nog inte lika lätt att ärva rent genetiskt.

Jag tänker att en lätt häst med bra balans som inte är för arbetsglad troligen är lättast att hålla frisk. En häst som står rätt på fötterna och har en exteriör som inte sliter.

 

[Fritidsryttare]

Jag tror generellt att hingstar som lämnar avkommor med en bra exteriör, bra benställningar, och ett vettigt temperament har goda genetiska förutsättningar att bli hållbara. Det borde finnas rätt många hingstar som kanske inte lämnar de flashigaste av gångarts- eller hopphästar men som lämnar jämna och trevliga.

Jag tror temperamentet spelar rätt stor roll i hur hållbara de blir, en häst kan ha den bästa exteriören i världen, men är den hög i blod och väldigt explosiv skadar den sig likväl lättare.

 

[Hippocampus]

Jag tror, fast jag vet egentligen inte alls, att de "gamla" svenska halvbloden var mer hållbara.

 

[sorbifolia]

Vad jag har hört, är att fullbloden är dom mest hållbara av våra ridhästar (generellt sett), då dom är avlade för att tåla den enorma påfrestningen som galopptävlingar utgör...

Sen hållar jag med om at lätta hästar med bra eksteriör har mycket bättre forutsettningar att hålla länge än dom tunga "klumpiga".

Kan det vara så att de "gamla" halvbloden var hållbara därfor att dom behövde mycket mera träning innan dom orkade hoppa lika høgt eller gå i samma (tillnärmelsesvis) ökade trav som en modern sportshäst kan göra redan vid 3-4 års åldern?

Ursäkta om detta blev lite för generellt. En hingst som jag funderat på till mitt sto därfor att han själv verkar myket hållbar, är fullblodshingsten Fly Society xx, som är kårad i Dansk Varmblod m.fl. Hans avkommor är dock inte riktigt så gamla än att det går att se hurvida dom är hållbara eller inte...

 

[Pontevecchio]

jag håller med dig Sorbifol. Om man ser ett tungt halvblod tex på is så ser man hur den får ta i och hur lätt den tynger över all tbyngd på ett ben eller sträcker sig för det tar tid att flytta så mycket kropp. Jämfört med ett lätt fullblod som kan balansera på en tå.

 

[Fenestra]

Fast nästan allt annat kan påverkas av det genetiska arvet så varför inte hållbarhet/träningstålighet?

De flesta hingstar har ju exteriöra krav att uppfylla för att bli godkända så isf skulle alltså alla hingstar lämna lika hållbara avkommor?

@Hippocampus jag tror du har en poäng, det avlades för militären hästar som skulle orka och hålla för att gå länge.

Men än så länge har vi en hingst på listan då

Fly Society xx

 

[Karoliten]

Jag tycker själv breda leder är viktigt även på våra fullblod.Jag nämner Marco Mitras för han har få avkommor men många som blivit bra tävlingshästar

 

[ancan]

Om man tänker gamla hingstar, så måste man ju ta upp Ceylon, hans avkommor var hållbara, tuffa och blev, precis som han själv gamla.

Även Ganesco avkommorna upplevde jag som hållbara och friska över lag.

 

[Görel]

Och Ceylon stämmer ju inte in på korrekt exteriör med sina hjuliga bakben. Min avkomma har samma bakben som far sin men trots det är hon 25 år och utan några större skavanker.

Irco Marco var en rejäl herre som gav många rejäla avkommor, blev själv över 30 år gammal, och gav många hållbara avkommor. Ovanstående exemplet Marco Mitras var en son till honom.

Jag vet att Urbino och hans son Flamingo gett många avkommor som varit friska långt upp i åren. Flamingos morfar Jovial var Ceylons pappa och jag vet ett stort antal ättlingar till dem som höll länge.

En annan vars ättlingar i generation efter generation är Polarstern 319, främst via sonen Niarchos men även Nepal. Det finns inte så många ättlingar till dem kvar i Sverige, men Niarchos gav påfallande många avkommor som var fräscha upp till hög ålder. Niarchos själv exporterades till Danmark som 21-åring och levde tills han blev 30.


För att sammanfatta tror jag att man ska titta på hästarna i stammen och se hur de hållit. Hingstar som själva blev gamla ger ofta hållbara avkommor. Givetvis kan en hingst dö i förtid av något som inte påverkar hans avkommors hållbarhet. Ett exempel är Orkan 444 som i tarmvred som nioåring men som blev pappa eller morfar till ett stort antal hästar som höll tills de blev ovanligt gamla.

 

[LenaH]

Jag tror, fast jag vet egentligen inte alls, att de "gamla" svenska halvbloden var mer hållbara.

Åtminstone så tror jag de tålde amatörridning i större utsträckning än vad de mer moderna hästarna gör.

 

[Jennijames]

Åtminstone så tror jag de tålde amatörridning i större utsträckning än vad de mer moderna hästarna gör.

Det här tror jag spelar stor roll; hästar som tål och tolererar lite sämre ridning. Ju känsligare häst, desto bättre ryttare behöver den för att inte bli snedbelastad och gå sönder. Och idag när alla avlar för internationella klasser, men ryttarna fortfarande är kvar på gärsgårdsnivå blir ofta kombon inte så lyckad.

 

[LenaH]

Jag tror temperamentet spelar rätt stor roll i hur hållbara de blir, en häst kan ha den bästa exteriören i världen, men är den hög i blod och väldigt explosiv skadar den sig likväl lättare.

Jag håller med om att en explosiv häst med mycket nerv kanske har högre skaderisk än en mer flegmatisk men det är ju inte det främsta skälet till att hästar slås ut idag utan förslitningsskador.

Då tycker jag nog att en korrekt exteriör är viktigare och att de är byggda och rör sig så att de inte sliter på sig även med medelmåttig ridning.

 

[cirkus]

Om man tänker gamla hingstar, så måste man ju ta upp Ceylon, hans avkommor var hållbara, tuffa och blev, precis som han själv gamla.

Även Ganesco avkommorna upplevde jag som hållbara och friska över lag.

Jag som har en frisk 18-åring e. Ganesco håller med men vill byta tempus på ditt uttalande till jag UPPLEVER

@Görel - visst har väl Ciceron också givit rätt hållbara avkommor som blivit gamla?

 

[LenaH]

@Görel - visst har väl Ciceron också givit rätt hållbara avkommor som blivit gamla?

Jag har iaf träffat flera som blivit gamla och de toppas av en gentleman i stallet som blev 33 och som gick på ridskola till 25-årsåldern.

 

[Mimsan_]

Vet "många" Ganesco avkommor som varken blev gamla eller var särskilt hållbara och inte alls kul att rida heller. Kan ju varit slumpen men ändå.

 

[axel]

Jag som har en frisk 18-åring e. Ganesco håller med men vill byta tempus på ditt uttalande till jag UPPLEVER

@Görel - visst har väl Ciceron också givit rätt hållbara avkommor som blivit gamla?

Ciceron fanns väl på Gotland?
Just hästar uppfödda på öarna påstås vara mer hållbara pga dolomitkalket.

Jag är fan av Presto xx Har haft det i alla mina hästar o än idag
Han hade vad jag vet iallafall tre st i GP o det tror jag att han är ensam om.
Rubinstein sades ge hästar som kunde ridas av alla, men oxå svår klass med rätt ryttare.
Annars tror jag på en rimlig exteriör, bra hovslagare o miljö.

 

[Gabby_Ossi]

Jag har kanske inte jättestort underlag att gå på men vet iaf flera Maraton-avkommor som varit pigga och tävlat högt upp i åldrarna! Han blev ju själv över 30 och sonen Magini är/blev(?) också 30+.

 

[Görel]

Ciceron var stadshingst och därför stod han på Gotland under några år, har för mig att det var fyra.
Den hållbarhet jag sett hos hans avkommor gäller inte enbart de uppfödda på Gotland.
Förutom att de höll bra var de okomplicerade och bussiga, ställde upp på allt och krånglade aldrig. De kunde dessutom hoppa. Jag tycker det är tråkigt att det inte finns så mycket kvar av hans gener i dagens halvblodspopulation. Han finns i tredje led i Minna Teldes Isac.

 

[Tass]

Jag vet att jag har sett en undersökning som visar att de hästar som har gått bra på treårstest och på kvalitetsbedömningar, också har haft hög hållbarhet när man har gjort en utvärdering många år senare.
Så titta på de hingstar som har bra resultat där på sina avkommor.
Sen nämndes även korrekta ben som en viktig ingrediens för hållbarhet. Då letar man också efter hingstar som ger detta.

Vad det gäller de gamla halvbloden av remonttyp så har jag också upplevt dom som stabila och hållbara. Har både ridit och känt en del sådana. De hanterades ganska fritt av sina ägare, på ett sätt som man inte gör idag, men de var mycket sällan sjuka eller skadade.
De hade rejäla ben och var inte så stora. Men det finns väl inga såna hingstar tillgängliga idag?